Tallört.
Om Bennebols bruk
Rovfjäril.
Stenbär.
Ormbär.
Skogsklocka.
Bägarlav.
Mindre bastardsvärmare (?).
Ängsblåvinge.
Bennebols bruk men rostugnen, masugnen och längst bak kolboden.
Rostugnen.
En dag i Uppland.
Vi börjar vår exkursion i Södra Råda i Söderbykarl. Här såg Björn Berglund och jag 1980 ett tjugotal exemplar av den gäckande orkidén skogsfru. Så späd och vacker där den växte bland granarna. “Slät och ländig(?) mark med ung skog, tjenlig för bete” beskrev lantmätaren området vid 1843 års laga skifte. Hur det nu blev med betet så har det upphört numera. Den skog som växer där är väl inte så gammal, men dessvärre har de senaste årens stormar och snöbrott gått hårt åt den Det ligger många träd på marken till förfång både för växtligheten och oss som vill studera den. Reservatsförvaltaren borde röja upp litet, om de nu har råd med det, tidögänget har ju dragit in pengarna till naturvården och istället skickat dem till mina rika grannar här på Lidingö och till de krig som de prioriterar. Där lämnar vi politiken och konstaterar att vi, nu är det Helene och jag som är här, inte heller den här gången får se skogsfrun. Vi såg den några år i början av 1980-talet men inte sedan dess, men andra lär har obsat den vid enstaka tillfällen. Vad vi vet – uppgifterna om den i vår del av landet sällsynta blomman är för säkerhets skull dolda på Artportalen. Men skogsknipproten blommar nu, många exemplar. Och enstaka tallört medan guckuskon är överblommad sedan länge. Stenbäret med sina vackert röda och syrligt goda bär är vanlig och harsyran, också den syrligt god, är marktäckande. I vägkanten växer den magnifika hässelklockan och avslutningsvis så sitter en rovfjäril på en av tistlarna.
Det får bli en övergång till nästa etapp på dagens resa. Vi har aldrig besökt den populära Hummelsvedjans fjärilsväg i Edebo. Men, det är varmt, litet si och så med orken och dessutom litet sent på säsongen så utbytet blir magert. Några av de vanliga arterna, silverstreckade pärlemorfjäril, luktgräsfjäril, citronfjäril, mindre bastardsvärmare och en trolig ängsblåvinge. Istället gläds vi år att se skogsklockan blomma i vägkanten. Den har vi haft längs vägen till Eremitkojan men där har den gått tillbaka därför att markägaren inte på flera år har slagit vägrenarna med följd att slyet tar över; även här ses en tendens till samma utveckling.
Från Hummelsvedjan kör vi en krokig väg genom skogen till Bennebol. Inte heller här har vi varit tidigare, konstigt nog, vi har ju besökt flera av de gamla bruken i Bergslagen när Helene skulle göra en utställning om järnet, men nu är vi här och imponeras av den bevarade bruksmiljön med rostugnen och masugnen (en av få bevarade i Uppland), och inte minst de stora pelare uppe i backen som en gång i tiden bar upp kolbodens tak. Bennebols bruk låg under Harg och var igång under tvåhundra år från 1680 till 1884. Imponerande med tanke på att det man utnyttjade här var vattenkraften, malmen kördes hit med hästforor från Dannemora gruva, träkolet kolades i traktens skogar och det färdiga tackjänet skulle sedan fraktas till Harg. Här finns ett litet mueum som är öppet på helgerna under sommaren och i grannbruket, Vällnora, också där en bevarad masugn, finns ett litet sommarcafé. Vi missade bådadera!
Istället blev det shopping hos “Gabis granna grönsaker”, hennes (Gabis) och Jörgens gårdsbutik på Storbols gård i Fasterna, min och Jörgens farfar köpte en gång för länge sedan loss den från Rånäs, ett annat av de uppländska bruken. Ekologiskt kött och grönsaker, rekommenderas!
Om Fasterna, Rånäs och släkten
