|
 Den gula middagsblomman, införd från Sydafrika, blommar på stranden innaför raukarna vid Mosteiros längst i väser på San Miguel.
 Så var det äntligen dags att ge oss upp till de berömda Tvillingsjöarna, Lagoa Azul och Lagoa Verde, den blå och den gröna sjön. Vid det första stoppet på resan upp är det emellertid det böljande kulturlandskapet som fängslar oss, så enastående vackert. På ena sidan vägen ...
 ... på den andra reser sig berget och skogen -- med sjungande bofinkar! -- och närmast vägen en övergiven gård.
 I det fuktiga klimatet trivs lavarna som färgat hela anläggningen i en stark orange färg ...
 Så ligger då sjöarna framför oss vid Miradouro Cerrado das Freiras, den gröna och den blå. Säkert ännu mer markant de dagar som solen orkar ta sig igenom dimbankarna.
 Här den blå sjön med den lilla staden Sete Cidades i bakgrunden.
 Vi åker ner i staden och mitt i byn ligger som sig bör kyrkan ...
 ... enkel och vacker som en svensk landsortskyrka.
 Husen är nästan alltid byggda av lavastenen, som det här lilla huset i Sete Cidades. Det ser litet övergivet ut och kanske är det ett "emigranthus", någon har emigrerat och lämnat huset ...
 ... men det som förvånar mig i den här staden är de små "uthusen" av trä; får ingen riktig förklaring till varför man här har valt trä. Som här - där den träboden är nybyggd samtidigt som bostadshuset inte verkar vara i så god kondition...
 Även här ett uthus av trä, och framför det ett rejält potatisland ....
 ... sen kan man ju använda sin tomt på det här viset, med en liten barockträdgård!
 Även den här staden har sin Festivitas med smyckade gator ...
 ... och när vi sitter och fikar så kommer processionen förbi.
 Vi lämnar Sete Cidades och kör ner mot kusten. Här en bild inåt land vid Ponta da Escalvado ...
 ... och vad vore en bildserie från Azorerna utan en ko!
|