Det kokar och pyser i de heta källorna vid Lagoa das Furnas.


Bilder från Azorerna, juni 2011, del 4.



Nej, vi är inte på Sri Lanka, eller i Indien, eller Kina ... utan i Europas enda théodling i Gorreana på norra San Miguel.





Verksamheten bedrivs kommesriellt, men fabriken ger snarar intryck av Skansen. Och våra skyddsombud ...







Här paketeras thepåsar.



Rosteriet ...



... med en gammal hederlig (?) ASEA-motor.



Théodlingarna låg på andra sidan kustvägen, genom odlingarna går en av öns alla vandringsleder upp till en liten sjö i skogen.



Nere vid norra kusten sken solen och det var varmt; men dimman låg kvar när vi kom upp i bergen och utsikten över Lagoa das Furnas var obefintlig. Nere i staden var det litet bättre, men grått och lätt regn emellanåt. Så skönt då med ett bad i varmt vatten från de heta källorna, mitt inne i staden i den stora och berömda parken Terra Nostra.



De här parkerna är mer av ett arboretum, även om det här fanns en avdelning med blommor ...



... och en med ormbunksväxter.



Vi hade tänkt oss en vandring runt sjön vid Furnas, men gav upp det i det dåliga vädret. Men kä'llorna kokade på, väldiga krafter som kan ge en liten aning om hur det är när de släpps fria på allvar. Här utnyttjar man dem för att koka mat i små brunnar och täcker över med grus under kokningen.



Ett riktigt postkontor
Till sist några ord om Posten på Azorerna. I Portugal finns det fortfarande riktiga postkontor i samhällena, i alla fall på San Miguel, den största ön i Azorerna. Här ser vi posten i Lagoa på sydkusten.
  Än så länge, ska man nog tillägga. Portugal har ekonomiska problem – orsakade av samma högerpolitik som i alla andra länder – och nu har de hamnat i klorna på IMF och ECB. De kräver alltid en snabbare takt i omregleringen bland annat genom utförsäljning av statlig verksamhet – och då finns det nog inget utrymme längre för medborgarservice genom riktiga postkontor!

Vi pratade några ord med en brevbärare inne i Porta Delgada. Han var 46 år och har jobbat som stadsbrevbärare i 22 år: "jag kan alla gator och hus och känner alla människor", som han sade. Han gillade jobbet, "men det har blivit sämre, allt!". Han frågade vad en svensk brevbärare, som är lika gammal och har arbetat lika länge som honom, tjänar. Litet drygt 2.000 euro, svarade jag. Han skakade på huvudet och skrattade: själv har han ungefär hälften. Även sjukförmånerna har blivit sämre. Tidigare var det enkelt och billigt att gå till en företagsläkare när man blev dålig, nu är det krångligare med en massa papper och dessutom har det blivit dyrare. Pensionsåldern är 65 år, sade han, och slog ut med händerna: men vem vet vad den är den dag jag kommer dit...
  – Utveckligen är densamma hos oss, sade jag, det går nedåt! – Jaja, svarade han och skrattade ännu en gång – men ni faller från en högre nivå!