Regnbågen reser sig över EU-parlamentets gård, 2011-10-19


Bilder från Bryssel, oktober 2011



Bilder från Bryssel: Brevlådan. Så här ser brevlådorna ut i EU:s hjärta, i Belgien, i landet utan regering. 2011-10-18
Belgiska Posten är sedan flera år delvis privatiserat; riskkapitalbolaget CVC Partners äger strax under 50 procent av bolaget. Jag såg fler lika sjaskiga brevlådor; det är klart att det inte finns pengar till anständiga brevlådor när de rika investerarna ska ha sin profit. Och helst vill de nog också slippa brevlådeposten, som är den dyraste att hantera!



Brysselklotter.



Vi bor i van Goghs gamla hem -- i alla fall står det så på väggen till det vandrarhem som vi har tagit in på. I kvarteret ligger Parque Botanique med sitt stora vackra sorangerie från början av 1800-talet...


...men idag växer här andra växter ...



Konstnären heter Bob Verschueren.



Än lyser skylten Dexia-huset; Dexia, en av de banker som står på fallrepet som en följd av - och en av orsakerna till - den senaste EU-krisen.



Ett av palatsen vid Grand Place.



I ett av husen vid torget bildades 1885 Belgiens socialdemokratiska parti och Karl Marx verkade där i slutet på 1840-talet.



När vi svänger in på en gata ser vi plötsligt Tintin komma ner för brandtrappan...



... och i nästa gathörn träffar vi Manneken Pis, idel kändisar!



Huset mittemot vandrarhemmet är ett stort tegelhus i förfall. Det, liksom husen intill kommer säkerligen att rivas för att ersättas av ännu ett glaspalats, men just nu är det ockuperat av bland andra papperslösa invandrare, hemlösa och andra...



... och en kväll har de öppet hus och vi växlar några ord med dem.



Utsikt från hotellrummet.



Bryssel är, i alla fall officiellt, tvåspråkigt och därför har gatuskyltarna namnen både på franska och flamländska.



Vi var i Bryssel på studieresa för att lära litet mer om EU och se lejonets kula live, så att säga. Resan var upplagd som en kortkurs hos Färnebo folkhögskola. Här berättar reseledaren Gösta Torstensson, flitig EU-skribent och bland annat redaktör för Nej till EU:s tidning, litet Brysseliana när vi är på väg till vårt första studieobjekt ...



... som var Svenskt Näringslivs EU-kontor. Jonas Berggren gav deras syn på EU och aktuella frågor. I bakgrunden en tavla som beskriver läget inom EU för närvarande.



Efter Svenskt Näringsliv skiftade vi färg och gick vidare till parlamentet för att träffa vänsterpartiets nytillträdde och ende parlamentariker, Mikael Gustafsson...



... och passade också på att titta in i parlamentssalen ...



... med sitt vackra tak.



... och sina enorma glasfasader.





Med EU-kommissionens jättelika byggnad (de behöver plats för sina 26.000 - 26.000! - anställda) i fonden ...



... berättade Gösta litet mer om de olika EU-instanserna



Andra dagens morgon var det dags för ett besök hos Jordens Vänners belgiska kontor och diskutera klimatfrågorna. David inledde med en Quiz ...



... där vi dela upp oss i grupper och representera de olika världsdelarna och fick svara på några enkla frågor som man naturligtvis borde kunna svaret på utantill ...



... men det var det litet si och så med. En rolig och nyttig minworkshop!





Efter David tog Famke vid. Hon arbetar lokalt för Jordens Vänner i den norra delen av Belgien, Flandern. Hon berättade litet om deras arbetssätt och vilka frågor de prioriterar för närvarande, balnd annat fisket. De har nyligen färdigställt en film om fiskefrågan som ska premiärvisas i ett mindre samhälle vid kusten i Flandern. Vi fick se en annan intressant film som skildrade hur hårt det brasilianska skogsföretaget Veracel, hälftenägt av Stora Enso, går fram med sina eucalyptusodlingar. De får tom våra granplanteringar att verka små.



La politique du ventre.
Jordens Vänner hade också en litemn utställning med karikatyrer av den kongolesiske tecknaren Seraphin Kajibwami.



Kardinal Mercier (1851 - 1925) håller varnande sin biskopskräkla mot skyn framför den gamla domkyrkan ...



... men vem bryr sig? Idag är det Finance Towers folk som styr!



Framför domkyrkan en utställning med exempel på hur man börjat tillämpa "sustainable city" i Bryssel.



Sista förmiddagen ägnades åt ett besök på LO-TCO-SACO:s Brysselkontor. Av finkänslighet ska jag inte säga mer om det besöket. På vägen dit passerade vi under den stora triumfbågen från 1905 som hyllar den belgiska självständigheten som uppnådes efter upproret 1830.