Kyrkerörs gånggrift i Plantis i centrala Falköping.
St Olofs kyrka
St Olofs kyrka, en av de igensatta medeltida dörröppningarna
St Olofs kyrka, interiör
Hångers gamla kyrkogård
Hånger
Fägatan i Ho gamla tomt.
Olsbrostenen utanför Åsarp. "Guve reste denna sten efter Olav, sin son, en mycket dugande ung man. Han blev dräpt i Estland. Håvard högg stenen."
Utsikt mot väster över Falan från Ålleberg
1 april.
Länk till Föreningen Ryttarens torvströfabrik
Agnestads kyrkoruin
Agnestad
Betesmarken uppe på Ålleberg. Hasseln blommar.
Ryttarens torvströfabrik
Grunden till det s.k. "Luffarhotellet", den mycket enkla byggnad där det tillfälligt sommaranställda bodde.
Bilder från Västergötland: Återigen i Falbygden.
Vi inleder som vanligt med ett besök hos de 19.000 tranorna. Här är det kväll och de har börjat lyfta för att övernatta ute i sjön. Efteråt äter vi en sen middag hos Cesarstugan, mellan Östra Tunhem och Vilske Kleva, inga konstigheter utan en svensk klassiker med potatisgratäng och skinkstek, alternativt lax om man föredrar det. Vi är ute på landet, det är fullsatt med fredagsglada människor och lokalen påminner mig om ungdomens Godtemplarlokal, logen 676 Bro Framtid i Söderby i Roslagsbro. När det lokala rockbandet kör igång lyfter jag mot Skebo loge!
Igår en helt annan miljö, en vandring genom Planetringsförbundets park med Kyrkerör, ett av flera 5.000-åriga gånggrifter inne i Falköping, till den – något yngre! -- vackert nyrestaurerade S:t Olofs kyrka från 1100-talet. Vi hade turen att komma lagom till lördgsförmiddagens konsert med sånger av bl.a Barbro Lindgren, Olle Adolphson och Evert Taube.
Idag besöker vi vid en av våra och Carl Fries favoriter vid Hornborga, Hånger, med den vackra ödekyrkogården, där Inge d.ä. en gång låg begravd, och odlingslandskapet med sina imponerade stenmurar, rester efter Hogårdens gamla tomt enligt RAÄ; deras uppgift går tillbaka på Storskiftets karta från 1700-talet, kanske var detta Hånger bys ursprungliga läge? (2019-03-31)
Jag har skrivit om Västergötland tidigare, bland annat
Sol från klarblå himmel och frost på morgonen. Vi lämnar hotell S:t Olof på Olofsgatan i centrala Falköping för den här gången och hoppas återvända hit; ett bra hotell. Hotellet är inrymt i en stor villa från början av förra seklet, här bodde Olof Lagercrantz en tid under sin barndom. Hans far, Carl Lagercrantz, var 1917 - 1926 vd för Rogestorps bränntorvsfabrik vid Mölnarps mosse söder om stan. Lagercrantz har skrivit både lyrik och självbiografiskt om den här tiden i hans och familjens liv. Carl Lagercrantz åkte – med en doft av baggböle -- som representant för svenska och brittiska kapitalintressen runt i Sverige och köpte upp torvmossar av bönderna. Man trodde en tid att bränntorven skulle konkurrera ut/ersätta kolet; men så blev det inte. Däremot fick man ett uppsving under första världskriget, men efter kriget gick det utför och Rogestorpsbrytningen lades – efter flera förlustår – ner i slutet av 20-talet. Fadern övergick då till försäkrings- och bankbranschen i Stockholm.
Rogestorp lades ner, men andra torvföretag gnetade vidare. Idag besökte vi Ryttarens torvströfabrik vid Kättilstorp ett par mil sydost om Mölnarp. Här bröts torv ända fram till 1997 och anläggningen är idag ett industrimuseum, där man, som vi gjorde idag, kan gå ut på mossen – idag återbevuxen med skog – längs järnvägsspåren som man fraktade torven på. På somrarna kan man åka med torvtåget. Den här och liknande torvindustrier förädlade torven till strö som användes i djurhållningen och, antar jag, på senare tid i allt högre grad inom trädgårdsnäringen. Ryttaren ägdes de sista dryga trettio åren av Hasselfors, som alla trdägårdsodlare känner till. Man påstår att brytningen upphörde på grund av att torven började ta slut på mossen.
Ålleberg åker vi förbi, ofta flera gånger, när vi turistar i Falbygden. Idag blev det äntligen av att för första gången på många år åka upp på berget. Hade glömt det vackra landskapet och den storslagna utsikten från berget över Falbygden! Ålleberg är det enda av de västgötska platåbergen som forfarande har till största delen öppen mark uppe på hjässan. Så såg det ut tidigare på de andra bergen också, så hårt betade som de var. Linné vittnade om det på sin tid och så förblev det ut långt in på 1800-talet. Idag växer det skog på de andra bergen. På Ålleberg är det dels en del brukad åker, dels ett flygfält för segelflyg och sist men inte minst en vacker betesmark, där man röjt i vinter, så som man måste göra för att hålla marken öppen, såvida man inte har väldigt många djur på marken och kanske dessutom blandar in både får och getter.
Nedanför Ålleberg låg en av de tidigare tre västgötska rundkyrkorna, Agnestad, där man idag enbart kan se de första murvarven av kalksten. Det var en liten, liten kyrka, där församlingens medlemmar fick tränga ihop sig stående under högmässan. Kyrkan tros ha övergetts i slutet av 1500-talet. Idag finns bara en av rundkyrkorna kvar, den i Skörstorp. (2019-04-01)
