Jan Åhmans hemsida

Större bild

1 maj.
Den här gången i Norrköping, och vänsterns tåg. Senast vi var här gick vi med sossarna, det är viktigt att slå vakt om arbetarrörelsens dag, även om det större partiet snedvrider den. I år kändes det väl magstarkt att gå med i (s) tåg på grund av den politik som högergänget för, och tillåts föra av medlemmarna: nya antistrejklagar, höjda hyror, sänkta skatter för de rika. Och mer pengar till militären. Och fortsatt NATO-anslutning. Men inget kärnvapenförbud! Det är för bedrövligt!
Vänsterns demonstration samlades på Skvallertorget, med Pye Engströms fina skulpturgrupp som hyllar textilarbeterskorna och agitatorn Kata Dahlström. Vi var ca 300 som marscherade genom stan till Vasaparken, fler än i (s) tåg – vilket även sossetidningen Folket rapporterade genom Vidar Andersson, annars en välkänd högerkille som kallas in när man vill ha en PK socialdemokratisk kommentar. Men roligt att se honom knalla omkring i Vasaparken som en riktig lokalkorre med enkel kamera och anteckningsblock; det hedrar honom. "För oss alla - inte bara eliten", stod det på parollen i täten på tåget; vad är det för slags paroll på arbetarnas kamp- och högtidsdag, kan man fråga sig. Litet typiskt Jonas Sjöstedtmesig skulle jag vilja säga. Nu är väl gräsrötterna i partiet radikalare än honom, även om det inte syntes så mycket av det i den här demon. Men strejkrätten fanns med, och kvinnokampen, och några palestinaflaggor, och talkörerna skanderade om 6-timmars arbetsdag och Internationell solidaritet - arbetarklassens kampenhet; och Vänsterpartiet Finspång gick under egen banderoll, vilket gladde mig, min mamma arbetade på 80-talet i lunchrummet på Stal och på hemvägen gjorde vi en avstickare till den mycket vackra Näktergalslunden vid Risinge kyrka där hon ligger begravd tillsammans med sin Lars.
EU-kandidaten Deniz Butros talade vid det avslutande mötet. Sjöstedt har nu öppet svängt i EU-frågan, nu är det inte ens formellt längre tal om ett Swexit för hans och partiets del. Motiveringen är att det blåser en så stark högervind inom EU att vänstern måste in för att där bekämpa Åkesson & co, vilket Butros spann på i sitt tal. Argumentationen är litet långsökt i mina öron eftersom hela EU i sig är en så gedigen högerbastion. Stefan Löfven körde samma tema i sitt tal i Umeå och det är på ett sätt inte så konstigt eftersom han har svalt flera av de mest högerprofilerade kraven; då måste man tala om annat. Men samtidigt innebär det att han – och även Sjöstedt – återigen ger sig ut på samma planhalva som Åkesson, Busch & co. De, och de än starkare krafterna bakom dem, vann ju valet i höstas genom att driva frågorna om invandring, kriminalitet, rysskräck och liknande frågor. Enda sättet att vinna den diskussionen är att ta tag i de brännande välfärdsfrågorna och vrida dem åt folkligt håll och inte ge sig in i ett luddigt (och genomfalskt, se på Wallström och Venezuela!) demokratisnack och "bekämpa de högerextrema". Till sist ett råd till Sjöstedt: lär av Åkessons stil, eller Gudrun Schymans för den delen, stå för det du tror på, backa inte så fort MSM och högergänget attackerar, bli inte skitnödig bara för att det går några "kommunister" i ett av era tåg och SvT:s amerikaniserade journalister, eller vilka det var, kräver ett avståndstagande!
"Vidablick" står det på spårvagnen som kör upp jämte demonstrationståget – kan inte det vara en bra avslutning?

Större bild

"Vår enighets fana" eller, som den ofta kallas, "Dansen kring guldkalven" av Pye Engström pryder Skvallertorget där Norrköpingsvänsterns demonstration inleddes. Egentligen bör man väl säga "mot" guldkalven, eftersom det väl är syftet med gruppen där Kata Dahlström agiterar inför sömmerskorna, som bär sin fackföreningsfana (men då måste gå på baksian av statyn för att se texten).