22 juni. Bilder från Öland: Knisa mosse.
22 juni. Lilla Horns löväng.
Rosor mot husväggen i Sandvik
Blåeld
Guk fetknopp och vit
Vejde och blåeld, Sandvik.
Vejde i närbild
Pimpinell, känd från Bellmans visor! Användes bl.a till att krydda brännvinet med.
Blåeld, blåeld, blåeld ... Sandvik.
Blodnäva, Lilla Horn
Korskovall, Lilla Horn
Skogsnycklar
Tvåblad
Nattviol
Salepsrot
Lammöra
Gulreseda
Stallört.
23 juni. Klovstenskärr.
Brudsporre, Klovstenskärr
Klöverärt
Flugblomster, Klovstenskärr
Helene demonstrerar den ljusa fasen av ängsnycklar, Klovstenskärr
Solnedgång över Sandviks hamn.
Kamäxing, ett av favoritgräsen. Södra Greda.
25 juni. Södra Greda och Karums by.
Korskovall, vit variant. Södra Greda.
Brudsporrar, Södra Greda.
Lundslok, Södra Greda
Vallmofält, Karums by.
26 juni. Bilder från Öland: Varför inte en selfie med 2xLånge Jan?!
Nattskata i stenmuren. Schäferiängarna, Ottenby.
Getväppling, Seby läge.
Nattviol i kvällsljus, Seby läge.
Brudsporre, vit variant. Seby läge.
Jordtunga, Seby läge.
Gettlinge gravfält.
Gettlinge gravfält.
Schäferiängarna
Schäferiängarna
27 juni. Bilder från Öland: Beijershamn.
Ängsblåvinge på trift. Svartkämpe i bakgrunden.
Helene och lasse spanar in skärfläckorna.
28 juni. Bilder från Öland: Klotterplanket.
Mer om industriminnena på Öland
Vi bor några dagar i Sandvik och cyklar som vanligt till Knisa mosse. Sjön är vacker där den ligger uppdämd mot strandvallen men så värst mycket fågel ser vi inte; inte nu och inte annars heller. Längre tillbaka växte mycket orkideer i ängen mellan parkeringen och sjön, men nu har man släppt på djuren tidigt så det är ganska nerbetet; några salepsrot har klarat sig. Och det är ju inte det sämsta. De är litet sena med blomningen så de är som vackrast nu. På hemvägen cyklar vi en bit på kustvägen och där är det desto rikligare nu när blåelden och lammörona blommar i massor. Och några bestånd av vejde och gulreseda, som båda använts till växtfärgning.
Lilla Horn är en pärla. Ifjol var vi där i början av augusti, men det var litet för sent eftersom man nyligen hade slagit ängen. Men nu kom vi i rättan tid! Skogsnycklarna och brudsporren blommade i ängen, liksom tvåblad och nattviol. Och den vackra korskovallen, och massor av favoriten kamäxing, färgmåra, blodnäva, höskallra som dominerar just nu, solvändor, ögontröst och sådant som vi kan och sådant som vi inte kan bestämma. Rikt var det, och mycket vackert. Rekommenderas om ni har vägarna förbi!
Öland är så rikt för den som är intresserad av naturen. Trots att jag i stort sett har besökt ön varje år sedan 1968 så hittar man ständigt nya intressanta lokaler. Idag besökte vi det lilla Klovstenskärr i Persnäs, tipset hade vi fått i den förnämliga guide som Ölands botaniska förening har gett ut: En guide till Ölands växtvärld.
Här växte många brudsporre, på väg att blomma ut. Istället kommer ängsnycklar i en ljus form, och flugblomstren var fortfarande still going. Nattviolen börjar blomma och förutom orkidéer noterade vi stallört och gåsört. I norra delen av kärret växer ag, men den östra delen lämnade vi i fred eftersom tofsvipan inte tyckte om att vi närmade oss, tydligen hade den ungar där.
Som om vi inte fick nog av lövängar i Lilla Horn häromdagen så åkte vi idag till Södra Greda, den kanske mest kända lövängen på Öland. Den blev naturreservat redan 1962 och har en liknande flora som den i Lilla Horn. Ut mot havet ligger resterna av en järnåldersby, men den hann vi inte med idag.
Istället åkte vi till Karums by. Ifjol var vi till Karums alvar med den berömda fornlämningen Noaks ark, ett vikingatida skepp i sten. Byn med omgivningar är naturreservat där två av de tre gårdarna i byn brukas enligt gammal modell med tresädesbruk: råg ett år, korn näst och träda år 3. Man använder gamla sädesslag som gotlandsråg, ölandshavre och östgötakorn och behandlar utsädet utan gifter med följd att ovanliga åkerogräs som klätt och råglosta m.fl. återigen tar plats i åkrarna. Och vallmo, skulle jag vilja tillägga, den färgade en av åkrarna i rött. Vi hade behövt en guide för att riktigt förstå vad som odlades var och hur.
Äntligen här igen, idag vid Ottenby, förstås, och Seby läge med många brudsporrar, även några vita, nattviol, kamäxing, en favorit, getväppling i alla färger från ljusgult till mörkrött. Och jordtunga, den hade jag inte sett tidigare. Osv. Och över allt detta sjungande sånglärkor, och sånglärkor. Och spelande storspov, den hör man aldrig hemma numera.
Varmt! Även här där det alltid är litet vind. Dagens utflykt gick till det klassiska Beijershamn, ett misslyckat hamnbygge som blev en bra fågellokal. Hovstallmästare Beijer & co hade missat att strömmarna i Kalmarsund för med sig slam varför hamnen, som började byggas 1853, snart grundades upp och blev obrukbar. Nu vadar istället skärfläckor och brushanar i högtidsdräkt omkring i den grunda viken på södra sidan av den kilometerlånga piren. De vackra skärfläckorna, en av Linnés favoriter, om man nu vågar nämna hans namn, visade sig vara retliga typer som gjorde ideliga utfall mot de andra fåglarna, ungefär samma stil som de grälsjuka sothönsen, småvattnens patrullbåtar. Svartsnäppa fanns här också, och rödbenor förstås, och bläsänder och grågäss och några gravänder. Osv. Lokalen påstås vara en av landets bästa fjärilslokaler, men det märkte vi inte mycket av. En rapsfjäril och två ängsblåvingar var allt i den vägen. Sommargenerationen, sommerfuglerne, har kanske inte kläckts än, trots att jag ser förargligt många nytagna bilder av nätfjärilar, makaoner, apollon, skimmerfjärilar, osv, på facebook! Men triften blommade än, här i sin kanske mest naturliga miljö, nära havet. Men den uppmärksamme ser den numera längs våra motorvägar, bestånden av rosa blommor som lyser upp mittremsan och vägkanterna är trift. Antar att det är vägsaltet som får den att trivas där, och kanske, liksom vi, drömma om havet, bort från de trista motorvägarna!
Lös den rebusen den som kan! De flesta av de större industrier som tidigare fanns på Öland är numera nerlagda. Ytong i Grönhögen stängdes redan 1971, sockerbruket i Mörbylånga 1992, det sista mejeriet på ön avvecklades 2004, det mesta av cementtillverkningen i Degerhamn upphörde 2019. Osv. I Mörbylånga hamn står ännu Lantmännens silos kvar. Tomma. Snart rivs de väl och vi får se de sedvanliga glaspalatsen à la Hammarby sjöstad växa upp. Idag används väggarna som klotterplank, där de artister som inte får plats i konsthallen – den ligger granne med silon – tar plats och visar upp sina alster.
Och är det inte en brevbärare som sitter på älgpasset? Utan bössa, så som jag satt med på jakten mina första år i älgskogen!
