Trift.


Laga ni, äta vi.
Laga ni, äta vi, eller omvänt, Vi äta, ni laga!
  Ja, några av oss minns kanske ramsan från skoltiden: Hallands floder. Från söder: Lagan, Nissan, Ätran, Viskan. En onödig kunskap, i varje fal ingenting som skolan ska lära ut, påstod en av lärarna vid Solviksskolan i Järna i dokumentären som för närvarande visas på SvT. Kanske är det så, jag måste erkänna att jag hade glömt den rätta ordningen, det blir lätt så att man blandar ihop och rör till det; men ändå ganska kul att kunna. Vi repeterade den när vi nyligen besökte Halmstad och Falkenberg och visst ger det inte bara glädje utan också en viss trygghet att ha litet grepp om den svenska geografin!? En struktur i resandet och läsandet och nyhetssändningarna. Nissan rinner ut i Halmstad och i Picassoparken mitt emot hotellet där vi bodde står Walter Bengtssons fina skulptur “Laxen går upp” från 1958, som en hyllning till floden och dess invånare och till glädje för stadens invånare. Och oss, turisterna.
  Vi hade rest hit för att dels se utställningen “Det textila är politiskt” på Rian i Falkenberg, dels för att se den retrospektiva utställningen med Anna Sjödahls konst på Mjellby konstmuseum, eller Halmstadgruppens museum som det också kallas. Det ligger strax utanför Halmstad. Intressanta utställningar båda två, men vill ni se dem så får ni skynda på, båda slutar den 16 maj.
  På väg till Falkenberg åkte vi ner till Särdala, strax nor om det mer kända Haverdal och gick på strandängen. Här ska det litet senare i maj blomma trift som färgar marken rosa; hittills hade bara några få slagit ut.
  På Rian visar man några klassiker från 70-talet, som Elsa Pärs Berglunds “Samling Gustav Adolfs torg”. Den hade jag som affisch på väggen när jag bodde i Täby. Gun Nordstrand har flera textilier med, inte minst den stora “Skotten i Göteborg” från 2002. Den skildrar ett av Göran Perssons värsta illdåd när han och hans regering beordrade ut polisen för att slå sönder den hittills största demonstrationen mot det svenska EU-medlemskapt, som genomfördes i samband med EU-toppmötet 2001. Här visas också verk av bl.a. Sandra Ikse, Annika Stiernlöf och Elsa Agueli. Jenny Edlunds och Ritta Vainionpääs verk anknyter till Metoorörelsen kamp mot sexuellaövergrepp.
  I den tillfälliga utställningen på Mjellby visas Anna Sjödahl (1934 - 2001). Där finns förstås några klassiker från 70-talet som “Vår i Hallonbergen” (1972), “Köksscen” (70-tal) och “Konstnären som tonårsmorsa” (1979) men också de tänkvärda “Död beslutas” (1972) och “Referensramarna” (1982). Mot slutet av sitt förkortade liv (hon dog i cancer) inspirerades hon av sin mammas fastrar av vilka flera valde att bli nunnor. På deras tid hade man som nunna i vissa avseenden en större frihet än som gift kvinna, vilket inspirerade Sjödahl.
  Efter Annas utställning går man in i nästa rum där den fasta utställningen om Halmstadsgruppen visas. Erik Olson ges ett större utrymme, det är hans bostad som på dottern Vivekas initiativ blivit till detta vackra museum med sitt ljus och sina mänskliga proportioner. Halmstadsgruppens konst är i många avseende annorlunda än Anna Sjödahls, men ändå med beröringspunkter. Till exempel Erik Olsons “Vredens dag” (1970), som kan tolkas som en ilska och skräck inför makthavarnas kärnvapen. Den målades för femtio år sedan men är ännu, och kanske än mer, aktuell idag med den växande militära upprustningen – och uppladdningen! (2021-05-11)




Walter Bengtsson, "Laxen går upp".


Picasso: Kvinnohuvud.


Edvin Öhström: Tvåkungamötet.


Särdala, Halland: Vägen till Paradiset är kantad med hjärta.


Särdala: Strandbild.


Särdala: Strandbild.


Rians musum, Falkenberg: Elsa Pärs Barglund: "Samling Gustav Adolfs torg".


Elsa Agueli: "Regnskogen brinner".


Erik Olson: Historisk kavalkad (Falkenberg)


Anna Sjödahl: "Vår i Hallonbergen"


Anna Sjödahl: "Konstnären som tonårsmorsa."


Anna Sjödahls: Referensramarna.


Erik Olson: "Vredens dag"