Kuppmakarna och NATO.
Det idag allvarligaste med Sveriges (och Finlands) anslutning till NATO är en annan sida av saken. Rysslands krig mot Ukraina är nu inne på sin tredje månad. Det blir för var dag allt tydligare att det inte är enbart Ryssland som för krig i Ukraina, USA och NATO och deras hangarounds är alltmer inblandade. De säger sig stödja Ukraina, men deras främsta mål är inte att rädda Ukraina utan att krossa Ryssland. Därför får kriget gärna fortsätta i all evighet för deras del, så som USA & co förlänger krigen mot Afghanistan och Syrien, år efter år. De vill inte ha fred och därför har de under åtta år saboterat alla fredsansträngningar. Och därför mördas idag i Ukraina de som talar för att söka en fredlig lösning. Ukraina har redan förlorat mycket på kriget, och det har även Ryssland gjort, även om ingen vill erkänna det. Och ingen av dem kommer att kunna vinna kriget, om man inte är tänker ta till de allra värsta vapnen, de som bland andra den svenska regeringen och de andra ledande politikerna vurmar för – kärnvapnen. Därför måste man säkra en fredlig kompromiss som någorlunda tillgodoser båda parters intressen. Ett av Rysslands främsta krav, det som man gått till krig på, är att Ukraina inte ska bli ännu en kärnvapenbestyckad NATO-bas intill dess gräns. På samma sätt som USA inte på några villkor skulle acceptera en sådan bas vid sin gräns; minns Kuba-krisen. Mot den bakgrunden är det en provokation, och en från USA:s sida medveten sådan, att föra in även de hittills alliansfria staterna Sverige och Finland i NATO-systemet. Det är USA:s främsta skäl till att de kräver detta av oss. Istället för att söka fred söker de än mer konfrontation. Våra svenska politiker och ledande media, de sämsta sedan den allmänna rösträtten infördes, försöker inbilla oss att NATO-anslutningen handlar om vår säkerhet men så talar bara charlataner. USA kan ha nytta av (än fler) baser i vårt land och därmed än mer stänga in Ryssland – men de skiter i hur det går för oss svenskar. De som inte fattar det bör kasta ett öga på alla länder där de härjat och plundrat och mördat, inte minst efter 2:a världskriget. De som nu propagerar för medlemskap i NATO påstår att ett av de nu pågående krigen, det i Ukraina, tvingar oss att ge upp det sista av vår alliansfrihet. Man bör kanske påminna dem om att det för 80 år sedan pågick ett mycket större krig i vår omgivning – utan att vi gav upp alliansfriheten. Nej, vi var inte till 100 procent alliansfria. Vi gav mycket stöd till Finland under vinterkriget och framför allt så tvingades vi till eftergifter mot Tyskland; detta är småstatens öde. Något som våra ledande politiker och media, de sämsta sedan den allmänna rösträtten infördes, inte låtsas om. När det gäller en stormakt, för övrigt den största i vår omgivning. Men gärna eftergifter och kryperi för andra stormakter som USA och Tyskland.
Det som nu pågår är inget mindre än en statskupp. Vi ska ge upp ännu en stor bit av vår självständighet utan att det avgjorts varken i ett riksdagsval eller en folkomröstning. Socialdemokraterna spelar det allra fulaste spelet i den här processen, ledningen kör kör inte bara över de egna medlemmarna utan oss alla; det är ett diktaturtakter som i sig också är en anpassning till NATO.
Varför skrev jag i inledningen att våra ledande politiker och media kommer att dra in oss i nya krig? Jo, därför att USA ständigt befinner sig i krig, de har gjort det ända sedan landet grundades, och nu förväntas vi än mer att följa med dem; det betyder mera krig! Därför:
Nej till NATO!
Vi har de sämsta politikerna sedan den allmänna rösträtten infördes och nu ska de dra in oss i nya krig. Det talas mycket om vår över 200 år långa framgångsrika period av fred men faktum är att freden tog slut 2002 när vi gick in på USA:s sida i kriget mot Afghanistan. Därefter har vi deltagit militärt i kriget mot Libyen och vi deltar fortfarande i den folkrättsvidriga ekonomiska krigsföringen mot Syrien, Iran och Kuba mfl stater. Men nu är de alltså beredda att gå ett steg till, att binda oss än hårdare till USA. Det gränslösa hyckleriet och krigspropagandan rullar i media från morgon till kväll: Vi SKA GÅ MED I NATO! NATO som är en militärallians för att i första hand användas till krig mot Ryssland, så som nu sker i Ukraina, men också till att näpsa andra stater som inte gör riktigt som USA vill, Jugoslavien, Libyen och Afghanistan är tre exempel. Vi har, som jag redan nämnt, närmats oss NATO steg för steg och t.o.m. deltagit i några av deras krig, men ett medlemskap är något än allvarligare. Då blir vi en kärnvapensbestyckad USA-bas som kan användas mot våra grannländer. Man spelar med det finska kortet för att få oss med, “Finlands sak är vår”, säger man. Men det är den inte. Den var det när Sovjet angrep dem 1939 och till slut med militära medel krävde markbyten. Men det var inte vår sak när Finland därefter anslöt sig till NaziTysklands krig mot Sovjetunionen och stred på deras sida under flera år fram till 1944, och därigenom hjälpte tyskarna att förlänga kriget och hinna mörda än fler judar och slaver, och andra folk med för den delen. Finland, med sin bakgrund, får fatta sina beslut, så fattar vi våra.
