Hycklarna i talarstolen.
Det var möte på Sergels torg i Stockholm igår kväll, ett par tusen människor hade samlats för att visa sympati med och stödja det ukrainska folket i en svår tid. Det var vackert, och jag var en del av det.
  Men så var det de som stod i talarstolen. Ja, inte ambassadören och hon som sjöng nationalsången så vackert och flickan i rött som också sjöng och kanske någon till; de är säkert hederliga människor. Nej, de andra, politikerna och männen från Akademien och Dagens Nyheter. Vilka hycklare! I tolv år har Magdalena Andersson och Ulf Kristersson fört krig mot Syrien, och fortsätter med det. I tjugo år krigade de mot Afghanistan, och fortsätter med det. De bombade Libyen sönder och samman och de har deltagit i statskupperna inte bara i Ukraina utan också i Venezuela och försökt samma sak i Syrien. De är ju gudbevars demokrater, som de skröt om igår. Magdalena Andersson och hennes finska kompisar upprepar nu socialdemokraternas svek från 1914. Kristersson finns det ju inget hopp om, den skojaren som var nära att spricka när han berättade om stridsvagnarna och att Sverige inte har skickat vapen till ett krig sedan det finska vinterkriget. Men nu stöder de Ukraina, Slava Ukraini, skrek de; och därefter ännu en spottloska mot Ryssland. För det är ju vad saken handlar om, ukrainarna ska offras i USA:s krig mot Ryssland för att behålla USA:s världsherravälde. Och de svenska kapitalägarna och deras politiker och mediafolk har valt att vi ska ge oss in i det kriget på USA:s sida, än mer. Därför NATO-provokationen, därför mer vapen, därför mera krig. Fred och demokrati genom ännu ett USA-krig! Och dessutom fina profiter förstås, Bofors och Hägglunds arbetar för högtryck!
  Freden var igår förvisad till en plats inne i skuggan. Eller, som Björn Wiman från Dagens Nyheter avslutade sitt tal: “Det är först när lögnen spricker som kriget kan ta slut”. Så är det ju – men jag tror inte vi tänker på samma sak! (2023-02-25)