Angarnsjöängen.
Våra exkursioner går oftast, när vi lämnar Skärgårdsön, till Skogsroten, eller Tärnanområdet, som det också kallas; detta spännande, litet bortglömda område i sydöstra Vallentuna. Idag valde våra fötter en annan väg, vi stannade vid Angarnsjöängen, också den en pärla. Bevarad och omskött mycket tack vare Angarngruppens idoga arbete; här där det var tänkt att ännu en av Stockholms förstäder skulle breda ut sig. Jag var med på några möten när gruppen började sitt arbete i slutet av 1960-talet. Det var Stickan Lundblad som tog med mig, vi arbetade båda i brevbäringen i Täby, det var där jag lärde känna honom och en morgon när vi stod och tryckte adresser på dagstidningarna fick veta att även han var fågelskådare. Stickan, Lars Frankenberg, Bernt Lundin, Pelle Sollenberg, Gunnar Rosqvist, m fl var initiativtagarna och några av dem vi kan tacka när vi idag går runt sjöängen med de vackra betesmarkerna och de stora fälten runt om. Mitt liv tog en annan väg mot andra engagemang så jag har bara varit en passiv medlem i gruppen under alla år. Och under tiden vid Eremitkojan åkte vi sjöängen förbi, det var alltid mycket lustfyllt arbete som väntade vid stället där inne i skogen. Men idag var vi återigen här och tog oss runt hela sjön. Plusgrader, snön borta men isen låg ännu, mycket vatten i dikena och i sjön. Inte så mycket fågel, det är litet väl tidigt, men knölsvansparet var på plats för att bevaka reviret och andra vandrare såg starar och en ensam grågås. Och en varfågel men den missade vi, tyvärr. Full fart på blåmesarna och ett vackert domherrepar visade upp sig vid Skesta, och några bilder blev det förstås! (2024-02-03)