Artiklar om Brevnätet - 6




Åbo postterminal:
En SSM med virtuella fack

Maskinell finställning och ABC-sortering i brevbäringen

Terminalklubbsstyrelsen, förstärkt med förtroendevalda från sektionerna, besökte i slutet av september Åbo postterminal i Finland. Vi fick se en sorteringsanläggning som i mycket påminner om våra terminaler - men vi kunde också konstatera att finnarna i en del fall valt andra lösningar än oss.

Åbo postterminal ligger i ett industriområde några kilometer utanför centrum, längs Europavägen mot Nådendal. Terminalen invigdes för tio år sedan. Det finns ingen järnvägsanslutning. Finska Posten kör det mesta på lastbil (i Åbos fall upp till 45 mil) och med flyg (via Helsingfors). En del trailers till norra Finland transporteras på tåg.
  I terminalen finns förutom brevsortering och direktinlämning/företagskassa även paket och ett av Åbos brevbärarkontor. Åkeriet är ett eget postägt bolag (men en stor del av körningarna är utlagda på ett externt företag). Städningen sker i egen regi av ett postägt bolag. Kanske var det därför som det var så påfallande rent och snyggt i lokalerna. Först efter mycket letande hittade vi till slut en övergiven gummisnodd på golvet!

Handväskorna i fikarummet
Det är svårt att efter en dags besök säga så mycket om arbetsklimatet och stämningen på en främmande arbetsplats. Men visst gjorde det intryck på oss att kvinnorna lämnat sin handväskor obevakade i fikarummet...

Åbos brevlåda och den specialgjorda säcken. Sari Allén-Perkko (th) demonstrerar.

Produktion i två plan
Produktionen sker i två plan. På plan 1 (markplanet) finns postmottagningen, klumpsorteringen (all klump sorteras manuellt), direktinlämningen och företagskassan. Även paketsorteringsmaskinen finns på detta plan, liksom åkeriets lokaler. Man har inga ALA eller ALO utan all lastning och lossning av lådor sker manuellt. Man använder f.ö. den låda som vi hade tidigare - men gul!
  Hela brevsorteringen ligger på (ett ganska trångt) plan 2.

Terminalchefen ansvarar för både brev och pakets verksamhet. Verksamheten är indelad i sex enheter:

  • postmottagning/klump, plan1 (ca 30 anställda)
  • paket, plan 1 (60)
  • brevresning, plan 2 (30)
  • manuell sortering, stora och små, plan 2 (80)
  • SSM, plan 2 (30)
  • GSM/FSM, plan 2 (30)

Totalt (med brevbäring, åkeri, osv) arbetar ca 500 personer i terminalen.
  De allra flesta heltidare arbetar treskift med treveckorsalternering. I snitt arbetar man 7,39 timmar/dag. Man har mycket deltidspersonal på kvällarna, i stor utsträckning universitetsstuderande.
  Lönerna är från drygt 11.000 kr/mån (begynnelselön) till ca 13.000 i slutlön. Till det kommer ob-tillägg, som är högre än våra, 10 - 30 procent av lönen. En gruppledare tjänar ca 16.000 kr/mån. När det gäller sorterarlönerna (som förefaller låga i våra ögon) så är de lägre än fabriksarbetarlöner i Finland men högre än de som betalas inom exempelvis sjukvården. Med andra ord ungefär samma förhållande som hos oss.

Totalt sorterar man i spridningen ungfär lika mycket som Årsta men betydligt mindre än Årsta i uppsamlingen.
  Finland har numera sju sorteringsterminaler. Helsingfors, Åbo och Tammerfors är de största. Ca 80 procent av volymerna sorteras i denna triangel.

Plan 1
Kajerna ligger öppna för väder och vind som på nya Stockholm Syd; man har ingen inbyggd lastgård. I gengäld använder man vädertätningar.
  De lastbärare som används för lådor är ett mellanting mellan våra nya och gamla burar. Den rymmer 15 lådor och gav ett smäckert intryck, påminner mer om "Dagab-modellen".
  Förutom sedvanliga hissar och lådtransportörer använde man för 2:a klassbreven en paternosterhiss som samtidigt fungerade som lagringsplats.
  Vi fick också se en klurig lösning för brevlådorna. Istället för att tömma alla lådor i en stor (och med tiden allt tyngre och blötare!) säck, satte man dit en specialsäck i varje brevlåda, som sedan byttes ut mot en tom vid tömningen.

Simo Nukki, produktionschef, visar granskningsstationen.

Manuell brevresning i Åbo. Leffe Ljungkvist, Klara Stora, provsitter.

Brevresningen
All brevresning sker än så länge manuellt, men man undersöker de maskinella alternativ som finns. Bl.a. besöker ledningen från Åboterminalen Tomteboda i början av oktober för att studera vår BRM.
  Den första delen av deras brevresning motsvarar våra granskningsstationer - men här i vettig arbetshöjd! På väggen fanns en display som hela tiden registrerar hur många lådor med post som finns inne i systemet.
  Brevlådetömningen och motsvarande reser man i små sorteringsfack i anslutning till bandet.

Storbreven
Åbo har som första terminal i Finland kört igång med maskinell sortering av storbrev. Tammerfors börjar i dagarna och därefter följer Helsingfors. Endast dessa de tre stora terminalerna kommer att utrustas med SSM:ar.
  Finnarna har valt Müller-Martinis maskin. Den har tre inmatningar med en genomsnittlig kapacitet på 8.000 försändelser/timme/per inmatning. Man kan mata in mer, men maskinens totala kapacitet är 25.000. Inmatningen är något annorlunda jämfört med vår: Istället för vår "paddel" som trycker posten mot inmatningen så har man ett rullband med fickor som man ställer breven i. Maxtjocklek på försändelserna är 32 mm..
  Man har inga lådlager och liners som går ända fram till inmatningen och inte heller någon lyftanordning för lådorna.
  Det finns tre (separata) videokodningsplatser till SSM:en. All kodning sker online och man sätter inte heller på någon kod på försändelserna. Man anser att man tjänar på detta genom att man slipper alla problem med barkod-printrar. Åtminstone för dem på Tomteboda som är vana vid ankommande utrikes storbrev kan detta verka litet konstigt. När man ändå måste lägga ner tid på att videokoda en så stor del av försändelserna så är det ju slöseri om man inte samtidigt sätter på en kod så man slipper göra om processen i spridningsledet. Förklaringen till att man i Finland - än så länge - valt en annan modell är att de dels använder SSM:arna till den bästa posten, dels att de inte kommer att installera SSM på alla terminaler.


Inmatningen, SSM

SSM:en: Ena sidans utmatning samt videon.


  Utlägget sker i 200 riktningar fördelade på två parallella banor. Man har ingen lådrobot utan påfyllningen av tomlådor sker manuellt. Utmatningen av lådorna är automatisk.
  De 200 riktningarna är "virtuella", dvs. de existerar enbart i SSM:ens dator. Det innebär att de olika riktningarna inte har några fasta platser. När en riktnings låda är full matas den ut och samtidigt väljer maskinen en ledig plats (vilken som helst) och börjar lägga ut riktningens försändelser där. Det verkar ganska smart eftersom försändelserna på det sättet i mindre omfattning behöver snurra flera varv i karusellen.

Små/C5 - videokodningen
Terminalen har 2 GSM (NEC) och en FSM (NEC). Dessutom har man en äldre AEG-GSM.
  GSM:arna har 48 fack (varav tre reject) och FSM:en 264 utlägg. GSM:arna är sammankopplade med FSM:en så att den post som ska till det egna spridningsområdet går direkt till FSM:en.
  Liksom vid våra nya GSM:ar i brevresningsanläggningarna så har man både online- och offlinekodning i GSM:arna. Med tanke på de snäva tidsmarginaler man har i uppsamlingen, sistan går redan 21.10, kan offline-kodningen användas på så sätt att man kodar färdigt under tiden som brevet fysiskt är på väg till nästa terminal.
  Kodningsandelen ligger på ca 80 procent för Små/C5 1.a klass och något högre för 2:a klass i uppsamlingsledet. Spridningen ligger lägre, ca 55 procent.

FSM:en och lådstället.

GSM-videon. Notera arbetstställningen på undre bilden!

Till GSM hör tio videokodningsplatser, som ligger i ett eget rum på ett halvplan ovanför maskinerna. Videokodningen verkade smartare och bättre ur arbetsmiljösynpunkt än våra anläggningar. Tangentbordet med tillhörande armstöd kändes bättre att arbeta vid. Man måste ju, eftersom man också ska koda för finställningen, ha alfanumeriska tangentbord, dvs. både siffror och bokstäver. Det hade man löst genom att dubblerade funktioner; samma tangent har både en siffra och en bokstav. På så sätt slipper man ha två tangentbord, vilket danskarna har i sin anläggning i Köpenhamn.
  Än så länge kodar man dock bara postnummer.
  Man arbetar i 50-minuterspass i videon. Man betonade mycket starkt kvaliteten och lät hastigheten komma i andra hand. Därför växlade man också skärmbild med ett längre mellanrum än i vår videokodning.

Finställningen
Finnarna har nyligen börjat med maskinell finställning av små/C5 i Åbo. Det är än så länge den enda finställningsmaskinen i Finland. För närvarande finställs posten till ca 30 utdelningskontor inom spridningsområdet.
  De har valt ett något annorlunda system än danskarnas, som jag rapporterade om i förra numret av Facktuellt.
  I Åbo har man en liten behändig NEC-maskin med 16 fack i tre rader, totalt 48 fack (varav tre för rejecten). Finställningsposten körs i två omgångar, vilket gör att man i sista omgången teoretiskt kan lägga ut posten finsorterad till max 2.025 avlämningsställen (45 x 45) = tre - fem brevbäringsdistrikt.. Det tar ca 15 minuter att finställa posten till dessa 2.025 avlämningsställen.
  Den barkod som används för finställningen printas på breven - med osynligt bläck - i GSM:en. Koden innehåller uppgift om

1. ID-nummer
2. Postnummer
3. Brevbärardistriktets nummer
4. Avlämningsställets nummer

Finställningsmaskinen...

Om vi nu ska försöka oss på att följa finställningen steg för steg så går det till ungefär så här i Åbo:

1. Spridningen
I spridningen (FSM:en) så innehåller utläggen till varje utdelningsområde som ska finställas i maskin högst 2.025 avlämningsställen.

2. Första omgången i finställningsmaskinen
Försändelserna till de max 2.025 avlämningsställena fördelas i 45 fack.
  Danskarna har (till priset av två maskiner, varav en mycket stor i första ledet) gjort det enkelt för sig genom att i första omgången sortera ut de maximalt ca 600 avlämningsställen, som varje distrikt fick ha, i varsina fack. Alla försändelser till avlämningsställe nr 1 på alla distrikt hamnade i fack 1, alla försändelser till avlämningsställe nr 2 i fack nr 2 osv. Höll man sedan rätt på buntarna så var det bara att köra ut alla ettor i den andra maskinen så lade sig ettorna först i de 72 distriktens fack, tvåorna därefter, osv.
  Har man bara 45 fack att spela med så blir det litet mer komplicerat. I fack nr 1 kan man i så fall exempelvis lägga ut avlämningsställena nr 1, 11, 21, 31, 41, 51, 61, 71, 81 och 91 till samtliga 3 - 5 distrikt. I fack nr 2 hamnar avlämningsställena 2, 12, 22, 32, osv.
  Programmen kommer att se litet olika ut beroende på hur distrikten ser ut.

3. Andra omgången i finställningsmaskinen
När man nu kör om försändelserna en andra och sista gång så har varje distrikt cirka 10 fack att arbeta med. Man kan då tänka sig att när man kör igenom bunten från fack 1 från första omgången så hamnar distrikt A:s avlämningsställe nr 1 i A:s fack 1, avlämningsställe nr 11 i distrikt A:s fack nr 2, sov, osv. När man så tar nästa bunt från första omgången så sorteras distrikt A:s avlämningsställe nr 2 in bakom nr 1 i A:s fack 1, avlämningsställe nr 12 lägger sig bakom avlämningsställe nr 11 i fack nr 2 osv, osv.
  Om man ska använda sig av maskinell finställning fullt ut så numrerar man naturligtvis varje avlämningsställe efter den gångordning som brevbäraren till slut ska dela ut försändelserna, och låter maskinen sortera ut dem i denna ordning. I Åbo har man valt att istället numrera (och sortera ut) avlämningsställena efter alfabetisk ordning (ABC-principen). Dvs. att A-gatans nummer 1 läggs ut först, därefter A-gatans nummer 2. När alla avlämningsställen till gator som börjar med A sorterats ut i nummerordning så fortsätter man med alla B-gator i nummerordning, osv, osv.
  Anledningen till att man valt denna variant beror på att man i sista ledet hos brevbäraren ställer samman den maskinställda posten med den manuella och att denna finställning görs enligt alfabetisk ordning. (Se vidare nästa avsnitt!)

... och brevbärarens fack. Ari Kylmanen förklarar.

4. Hos brevbäraren
Ett av problemen med maskinell finställning är - att all post inte går att köra i maskin. Även om man till slut lyckas att få igenom den mesta posten i maskin så återstår ändå en hel del manuell post. Frågan är då hur brevbäraren ska hantera de olika buntar han eller hon får. Ska man arbeta med dem bredvid varandra på turen, eller ska man ställa samman dem?
  I Åbo hade man valt det senare alternativet. De tillämpar nu ett system med mycket stora brevbärarfack där man sorterar ihop posten från den manuella blocksorteringen och den post som kommer finställd från maskin. Den manuella blocksorteringen är uppbyggd på samma sätt som våra blocksorteringar. Brevbäraren hämtar sina fack i blocksorteringsfacket plus den bunt han/hon fått från den maskinella sorteringen och sorterar upp den på sitt distrikt. Det egna sorteringsfacket har 140 (liggande) fack enligt principen att varje avlämningsställe har ett eget fack. Eftersom sorteringsfacket inte kan göras hur stort som helst så sker sorteringen i flera omgångar. Posten sorteras in efter gatunamn och adress i nummerordning. När sorteringen av all post till den första delen av distriktet är klar vänder man på de sorteringsremsor som hänger vid varje fackrad. På baksidan finns markerat i vilken ordning facken ska tömmas = den gångordning som gäller för distriktet.
  En fördel med den modell man valt i Åbo är att man inte behöver vänta in all post innan man finställer den i maskin. Man kan exempelvis sortera B-posten maskinellt under dagtid och därefter A-posten nattetid.

Maximalism eller måttfullhet
Man kan med goda skäl påstå att svenska posten valt en maximalistisk linje för maskinsortering av post. Varenda försändelse som överhuvud taget går att pressa in i en maskin ska också till varje pris in där! Enda undantaget är klumpen, där man konstigt nog inte köpt in KSM:ar till alla terminaler/alternativt fraktar klumpen land och rike runt. Vi släpar efter i finställningen, men när man samlar sig till ett beslut i den frågan kommer det med säkerhet att bli samma upplägg som det danskarna har valt: allt i maskin. (Det är f.ö. samma maximalistiska maskintänkande som stänger serviceterminalerna - finns det inte fullt underlag för en SSM så ska man bort!)
  I Finland har man i alla fall hittills valt en medelväg. De utnyttjar maskinerna till det de är bra på, och låter resten gå till handsorteringen. Det gäller både för storbreven och i finställningen. Kanske beror det bara på att volymerna är lägre och underlaget därför sämre, men kanske är det också¨en smart tanke bakom! Ett litet smartare tänk, som det heter numera!

Jan Åhman