SEKO:s förbundordförande
om den statliga utredningen om betalservicen
Gör Posten till fullservicebank och rädda lantbrevbärartjänsten!
Bensinmackar och butiker ska ta över Postens uppgifter på landsorten. Det föreslår betalserviceutredningen (förre statssekr. Per Borg). Han föreslår också en nedskärning av lantbrevbärarnas service att ta hand om räkningar från fem till en dag i veckan. Något rimligt skäl att genomföra denna drastiska nedskärning av kassa- och betaltjänsten för de 700 000 postkunder som bor i glesbygden finns inte. Det är knappast ens rationellt sett också i ett mera krasst ekonomiskt perspektiv för. Men framför allt så vore förverkligandet av Borgs utredningsförslag att dra ner den rullande postkontorsservicen till ett minimum i praktiken en bekräftelse på att samhället inte har någon som helst förståelse för alla dessa småföretagare, pensionärer och andra glesbygdsbor för deras val av bostadsort. Men rätta har upprördheten blivit stor över Borgs utredningsförslag.
Utredaren Per Borg säger visserligen att det här får lanthandlar och bensinmackar sköta i stället. Han vet uppenbarligen inte att det första som ryker är bensinstationen, sedan butiken när befolkningen minskar i glesbygden. Den enda kontakten med omvärlden för många på landsbygden är just lantbrevbäraren. Men nu ska också den livlinan bort, om Per Borg får råda.
Principen att samhället har ansvaret för att infrastrukturtjänster som post- och betalningsservice, telekommunikationer, el och vägar fungerar är en grundbult om ett glest befolkat land som Sverige alls ska fungera på ett rimligt sätt. Förverkligas Per Borgs utredningsförslag - vilket jag inte tror det gör -, vore det ett grundskott mot denna princip. Därom tror jag socialdemokrater, vänsterpartister, centerpartister, miljöpartister och många liberaler, kristdemokrater och moderater boende utanför våra storstadsområden är tämligen ense. Därför tror jag inte heller att regeringen kommer att göra Per Borgs utredningsförslag om att skrota de rollande postkontoren till sitt.
Värdet av att behålla denna ytterst angelägna service - en av de främsta symbolerna för att man ska kunna leva också på landsbygden - är så stort att det mer än väl motiverar den samhällsekonomiska merkostnaden på ett antal hundra miljoner kronor årligen. En spottstyver jämfört med det mångmiljard-belopp som ett avskaffande av dubbelbeskattningen på aktier skulle kosta statskassan.
Men vad mera är: staten tjänar sannolikt inte något alls på att genomföra Per Borgs förslag. Om nu inte tanken är att man på sikt helt ska avskaffa nuvarande post- och betalningsservice Att på strikt marknads- och företagsekonomiska grunder kunna erbjuda glesbygden kassas- och postservice med rimlig kvalitet är inte möjligt för någon utan ett samhälleligt stöd. De 20 miljoner kr årligen som utredaren Borg föreslår att länsstyrelserna ska få för att stötta denna verksamhet förslår inte långt - när vi vet att nuvarande, egentligen otillräckliga, stöd är 200 miljoner kr årligen. Det är inte trovärdigt, som utredaren Borg vill ge intryck av, att en minskning av stödet med 180 miljoner kr årligen skulle kunna leda till en förbättrad eller lika god kassa- och betalningsservice i glesbygden. Hur kreativa man på våra länsstyrelser än skulle vara.
Så någon annan mening än att snabba på tempot i utflyttningen från glesbygden kan det inte bli om betalningstjänstutredningens förslag också> skulle bli regerings- och riksdagspolitik. Och det tror inte svenska folket skulle acceptera.
Fulla bankrättigheter för Posten
Hur ska vi då kunna behålla den så angelägna glesbygdsservice med post- och betalningstjäsnter till en rimlig kostnad för staten? Teknikutvecklingen kommer att göra att antalet postkontor - och än mera så bankkontor - fortsätter att minska. Men om staten fortsätter att behålla ansvaret för en rikstäckande kassaservice och Posten samtidigt också får bankrättigheter (oktroj) mot att åta sig att ansvara för att hela landet ska ha en rikstäckande kassaservice - via postkontor eller lantbrevbärare. Den idag begränsade oktroj som Postgirot har borde av statsmakterna utvidgas till att medge Postbanken/Postgirot blir en fullsortimentsbank. Samtidigt som man fusionerar Postgirot med postkontorsnätet. Det skulle rejält bredda den finansiella basen för postens samlade betalningsservice samtidigt som småföretagare och hushåll skulle få ett fullgott alternativ till nuvarande affärsbanker. Och det ända ut i glesbygden - via postens lantbrevbärare.
I takt med att staten nu avvecklar sitt ägande i MeritaNordbanken, så borde förutsättningarna öka för att statsmakterna borde kunna överväga en sådan utvidgning av Postgirots idag begränsade bankrättigheter. Särskilt som det både skulle förbättra utsikterna att upprätthålla betalningsservicen ända ut i glesbygden (via lantbrevbärarna) och ge de enskilda hushållen och småföretagen ytterligare> ett fullgott alternativ på bankmarknaden.
Som facklig företrädare för lejonparten av de postanställda vore det inte heller fel om en sådan åtgärd verksamt skulle bidra till att undanröja mycket av den oro som idag finns bland de uppskattningsvis 5 000 postanställda som nu hotas av uppsägning.
Sven-Olof Arbestål
Förbundsordförande i SEKO,
Facket för Service och Kommunikation
Staten vill stänga sina egna postkontor och dra ned på glesbygdsservice utan att tjäna
något på det i slutändan
Den statliga betaltjänstutredningen föreslår att statens ansvar för rikstäckande kassaservice
ska upphöra. Den förutsätter att "marknaden" kommer att ta ansvar för att människor i
fortsättningen ska kunna betala räkningar och ta ut kontanter oavsett var i Sverige man
befinner sig. En liten tveksamhet över "marknadens" goda vilja finns dock eftersom man vill
ålägga länsstyrelserna ett visst ansvar för att gå in med stödinsatser där det behövs.
Utan att gå händelserna i förväg kan man förvänta sig att ett antal mindre tätbefolkade län
kommer att få ta över den kostnad som idag åvilar staten för kassaservicen.
I dag har staten ett ansvar för en rikstäckande kassasevice. Praktiskt hanteras det på det
sättet att man i ett avtal med Posten AB kommit överens om att Posten sköter den rikstäckande
kassaservicen för statens räkning mot en ersättning om 200 mkr årligen. Bortsett från att
ersättningen inte täcker Postens kostnader (som är drygt 400 mkr enligt statens egna
beräkningar) är det för medborgarna en säker garanti för att man har tillgång till kontanter
och har möjlighet att sköta inbetalningar i hela landet fem dagar i veckan.
En av utredarens
(Per Borg)utgångspunkter har varit att minska statens utgift med 200 mkr årligen.
Den ambitionen uppfylls också eftersom han föreslår att denna kostnad ska försvinna.
En viss förståelse för behovet av kassaservice visar dock utredningen när den föreslår att
länsstyrelserna ges i uppdrag att stödja behovet av kassaservice. Det ekonomiska utrymmet för
samtliga länsstyrelser tillsammans föreslås dock uppgå till endast 20 mkr, vilket alltså ska
jämföras med nuvarande 200 mkr per år. En annan utgångspunkt har varit att förslagen ska leda
till en förbättrad eller fortsatt god kassaservice, något som ska uppnås med en minskning av
det statliga stödet på 180 mkr årligen!? Det känns knappast trovärdigt.
För att ytterligare ge exempel på utredarens framtidsvision föreslås det att kassaservicen i
lantbrevbäring dras ned från fem dagar i veckan till fem dagar per månad. Eftersom huvuddelen
av det nuvarande statliga stödet till Posten åtgår till landsbygdsservicen finns det
naturligtvis stor risk för att även övrig service inom lantbrevbäring t.ex. livsmedel,
apoteks- och systembolagsvaror kommer att försvinna. Det lär antagligen också ifrågasättas
om brevförmedling varje vardag i glesbygd är en nödvändighet. Vi frågar oss om detta är en
försmak om framtidens glesbygdspolitik ???.
Utredningens argumentation ger enligt vår mening mycket att önska och vi begränsar oss därför
till att bemöta några graverande exempel.
Ett argument mot ett statligt ansvar för kassaservice är att det skapar obalans i förhållande
till andra servicefunktioner. Som exempel anges att många människor i dag har långa avstånd
till inköp av livsmedel, något som då enligt utredaren med automatik också ska medföra att
man bör ha minst lika långt till möjligheten att hantera kontanter!
Slutsatsen att kassaservice inte är viktigare än annan kommersiell service bedömer vi som
tveksam eftersom det trots allt är så att det i många fall krävs kontanter för att köpa varor
och tjänster.
Argumentet att ett fortsatt statligt ansvar motverkar s.k. marknadsmässiga lösningar känns
dåligt underbyggt. Man kan fråga sig varför dessa lösningar i så fall inte redan nu finns i
större omfattning. Dessutom brukar marknadsmässiga lösningar uteslutande bygga på tillgång och
efterfrågan, vilket gör det högst troligt att sådana i huvudsak kommer att uppstå i
storstäder där servicen redan i dag är högst acceptabel. Däremot är det svårt att se att ens
de mest kreativa entreprenörstyperna ska finnan mödan värt att satsa på "marknadsmässig
kassaservice" i glesbygd.
Ett tredje argument för att avveckla statens ansvar är att det kommer att bli dyrare för
staten att upprätthålla betalservice i framtiden. Även om många kommer att ifrågasätta om det
är ett rimligt och bra argument för att undandra sig ansvaret är det helt säkert korrekt att
statens utgifter kan komma att öka om man inte anstränger sig för att finna kreativa
lösningar som kan accepteras av både medborgare och den/de som har det yttersta ansvaret för
statens finanser.
Vi inom SEKO Posten är medvetna om att teknikutveckling har förändrat människors
beteende när
det gäller kontanthantering. Vi har därför haft en förståelse för att antalet postkontor har
dragits ned i takt med att betalningstransaktionerna har blivit färre. Däremot verkar det
inte som om allmänhet och framför allt inte politiska företrädare haft samma förståelse för
nödvändiga förändringar. Protesterna har för det mesta varit många och högljudda då
Posten har försökt stänga kontor eller överföra verksamheten till annan form t.ex. Post i
butik. När nu betaltjänstutredningen föreslår att staten ansvar för rikstäckande kassaservice
ska upphöra och att ersättningen till Posten ska tas bort måste alla inse vad det betyder för
postkontorens framtid. De kommer att innebära att nuvarande antal postkontor minskar från
drygt tusen till några hundra som kommer att finnas i de större tätorterna.
En sådan utveckling kommer att dels att drabba äldre människor som har behov av fysisk närhet
till servicefunktioner, men också de grupper som ännu inte har tillgång till den teknik som
kan vara alternativa lösningar till dagens betalningsförmedling. Den som vill förhindra en
sådan utveckling måste reagera nu innan det är för sent !!!.
Hur kan man då behålla glesbygdsservice och postkontor till en rimlig kostnad för staten?
Låt oss först konstatera att antalet postkontor även i fortsättningen måste anpassa med tanke
på teknikutvecklingen som förändrar våra vanor. Ett rimligt antal postkontor kan dock finnas
kvar om staten bibehåller ansvaret för rikstäckande kassaservice och att Posten får
bankrättigheter(oktroj) i utbyte mot att uppehålla en rikstäckande kassaservice.
Det bör kanske klargöras att i den nuvarande Postbanken är det Nordbanken inte Posten som har
bankoktrojen. En möjlig lösning är att Postgirot ,som i dag har begränsad oktroj, blir
fullsortimentsbank och samtidigt fusioneras med postkontorsnätet. Hittills har det politiska
intresset för att Posten skall få bilda bank varit svalt, möjligen med tanke på det statliga
ägarintresset i Nordbanken/Meritas. I takt med att statens ägande i den banken avvecklas
anser vi att det är både lägligt och lämpligt att bygga upp något nytt av det man redan äger.
(Postgirot och postkontorsnätet) Förutom att en statlig ägd bank med inriktning mot småföretag
och privatpersoner skulle vara en önskvärd balans mot affärsbankerna skulle staten som ägare
till Posten också kunna hitta en offensiv och praktisk lösning på postkontorens framtid.
Som fackliga företrädare för SEKO Posten kan vi naturligtvis inte bortse från
anställningstryggheten för våra medlemmar.
Utredningens förslag innebär enligt vår uppfattning
att uppemot 5 000 anställda riskerar att hamna i en övertalighetssituation, varav de allra
flesta är postkassörer. Postkassörerna är redan i dag den grupp som har fått vidkännas de
kraftigaste rationaliseringarna i Posten under nittiotalet med stora uppsägningsvågor som
följd. Det borde vara allmänt bekant att denna grupp till nära nog hundra procent består av
kvinnor. Som en följd av tidigare uppsägningar är medelåldern i denna yrkesgrupp
ovanligt hög. (drygt 50 år) Även om det finns en hög kompetens och en osedvanligt stor
lojalitet mot kunder och företag är det ändå en mycket stor grupp postanställda kvinnor
som kommer att få enorma problem om man slängs ut i en öppen arbetslöshet.
Staten som
arbetsgivare har här ett ansvar för dessa anställda.
De sparade 200 miljonerna kommer troligen snart
ätas upp via a-kasseersättningar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, för att inte nämna
de personliga tragedier som skapas.
Vi hoppas och tror att beslutsfattande politiker är medvetna om denna situation, vilket borde
underlätta för att hitta andra lösningar än sådana som sänker postkontorsnätet,
lantbrevbäringen och dess anställda i en djup avgrund.
SEKO post Koncernfacket
SEKO Posten CPH 105 00 STOCKHOLM Tel: 08/781 60 70.
-----------------------