Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Fasterna och Hosjön.
Min syster Eli Åhman-Owetz hade release på sin nya roman "En bättre människa" den 22 maj. Releasen hölls på Storbol, våra farföräldrars gård i Fasterna. Gården ägs idag av kusin Jörgen som driver den tillsammans med sin sambo Gabi. Jörgen skötte korvgrillningen och i bakgrunden ses den renoverade smedjan där paret säljer säljer grönsaker och kött från den egna gården.

När man är på releasemingel i Fasterna är det inte så långt till Knutby och Hosjön, som i min fältbiologiska ungdom i Norrtälje var ett givet utflyktsmål. Vi var där några gånger 1962 och -63 och kanske var jag där vid ytterligare något tillfälle, men sedan föll lokalen i glömska... Både 1962 och 1963 hade vi ett tältläger vid sjön i månadsskiftet maj - juni, 1962 var vi hela femton ungdomar som skådade under två dagar. Jag har anteckningar från exkursionerna, vi såg det man kan förvänta sig vid en fågelsjö, inklusive brun kärrhök och rördrom; de arterna obsade vi även vid årets besök vid sjön. Däremot såg vi inga skäggdoppingar i år men istället ett, som vi bedömde det, häckande, storlomspar. Det starkaste minnet från 1962 var för min del törnsångaren, som jag såg och, framför allt, hörde för första gången. Den sjöng, med sin aggressiva, sammanpressade strof, oavbrutet i skogskanten i närheten av tältplatsen. I år gladdes vi åt det nya fina fågeltornet på en udde i sjön och den spännande stigen dit ut genom en nästan urskogsartad strandskog. Hade vi kommit några dagar senare hade vi kunnat lyssna till den mindre flugsnapparen i skogen och den mindre sumphönan som har spelat under flera veckor i vassarna kring tornet. (2021-06-19)



Smedjan vid Storbol som den såg ut den 25 december 1964.


"Utsikt från ängarna mot Hosjön" lyder bildtexten (tv), men oklart var den är tagen. 1 juni 1963.


Lasse Olsson i ekan vid badplatsen i Hosjön, ön i bakgrunden densamma som kan ses till vänster på panoramabilden. 1 juni 1963.



Usikt över Hosjön från det nybyggda fågeltornet, här något förvrängt! 22 maj 2021.





Jakt och jägare.
Nu går drevet inom jägarorganisationerna.
  Inför årsmötet i den största organisationen, Svenska Jägareförbundet, har det rått stor oenighet om vem som ska tilldelas det bästa passet, ordförandestolen. Valberedningens första kandidat försvann snabbt och en ny utsågs. Men ungefär som i riksdagen opponerade sig en majoritet av länsföreningarna och utsåg, åtmisntone för en utomstående, på oklara grunder en egen kandidat. Nu visade det sig emellertid att denne har litet trassliga affärer, så illa skötta att Jägarförbundet, där kandidaten alltså satt i styrelsen och nu kandiderade till bästa passet, måste anlita Kronofogden för att driva in pengar som kandidaten var skyldig förbundet! Han tvingades förstås bort, både från kandidaturen och passet i förbundsstyrelsen. Återstod återigen valberedningens förslag. Kritikerna arbetade febrilt och natten före förbundsstämman kunde drevkedjan driva fram en ny kandidat som dagen därpå vann omröstningen med 27 röster mot 21. Med följd att valberedningens kandidat och förbundets generalsekreterare lämnade alla förtroendeuppdrag.
  Vad gäller oenigheten? När man en tid har följt jägarföreningarna på nätet får man ett intryck av att här har vi en del av missnöjesreserven, ja, jag skulle nästan vilja säga en hangaround till Jimmie och Ebba och Ulf och deras trollfabriker. Det är vargen, förstås, de är till besvär för jägarna i de områden där de finns, utan tvekan. Men de är 300 medan de grisar som jägarna har fött upp, släppt ut och nu matar, är 300.000 och orsakar betydligt större problem och skador för många fler människor än de 300 vargarna. Liksom de 150.000 eller fler hjortrana. Men det skriver man inte. Regeringen föreslog nya regler för ripjakten vilket väckte vrede (förslaget har nu tagits tillbaka). Polisen har slagit till mot misstänkt illegal jakt, och det skulle man inte ha gjort. I synnerhet inte om den misstänkte är en känd miljonär i träbranschen. Jägarförbundet har tidigare haft närapå en myndighets ställning, vilket den bit för bit har fråntagits och arbetsuppgifterna har lagts över på Natutvårdsverket, som i sig är ett hatobjekt eftersom de är inblandade i vargförvaltningen. Och nu har de dessutom hittat på att pengar ur Jaktvårdsfonden även kan delas ut till jaktkritiska organisationer, i varje fall i teorin... Osv, det finns mycket att förarga sig över. Här som på andra håll har den Jimmiska och Kristerssonska nerskitningen av debatten, det irrationella och uppskruvade och uppskrämda tonläget slagit igenom. I den andan beslöt Jägarförbundet 2015 att avbryta samarbetet med WWF, Världsnaturfonden, eftersom de är (påstådda) motståndare till jakt (men Konungen, som är WWF:s beskyddare, är som bekant jägare). När några medlemmar några år senare i en insändare föreslog ett omtag i frågan tog det hus i helvete. Enligt den fristående tidningen Jaktjournalen kan detta vara en utlösande faktor till de stridigheter som har lett fram till turbulensen kring årsmötet i Jägarförbundet: var man för eller emot att man ens tänkte i den riktningen (är det inte litet korkat, eller åtminstone otaktiskt, att bli fiende till en organisation som WWF) och dessutom publicerade en sådan insändare!
  Samtidigt pågår också stridigheter inom den mindre, konkurrerande jägarorganisationen, Jägarnas riksförbund.
  Man får väl säga att det, mot bakgrund av det som nu pågår, är tur att man har tagit ifrån Jägarförbundet myndighetsuppgifter/ansvar, på samma sätt som man kan tacka gud för att inte SD och Kristerssongänget har ansvarat för pandemibekämpningen.
  Men det ger en föraning om hur det kommer att bli om man låter (höger)extremisterna att i än högra grad föra taktpinnen. Avväpna dem, eller låt dem åtminstone nöja sig med lösa skott! (2021-06-17)






Fortsättning...