Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Lista över tidigare “Okända platser”
Regeringsförklaringen om “Mellanöstern” (det finns ytterligare ett avsnitt där regeringen betonar de svenska judarnas liv i vårt land och lovar att resorna till förintelsens minnesplatser ska fortsätta. Det står dock inget om resor till Al Nakbans minnesplatser.):
“ Över Mellanöstern vilar hotet om ett storkrig som ingen vet de fulla konsekvenserna av. Israel hotas av Iran och dess allierade på flera fronter samtidigt. Sverige står upp för Israels rätt att försvara sig i enlighet med folkrätten och kräver att gisslan friges. På kort sikt behövs en humanitär vapenvila för att minska de regionala spänningarna och mildra den humanitära katastrofen i Gaza. På längre sikt tror Sverige liksom EU och USA på idén om en tvåstatslösning där israeler och palestinier kan leva sida vid sida i fred, frihet och demokrati.”
Regeringsförklaringen om Ukraina:
“Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har kastat Europa tillbaka till de mörkaste kapitlen i vår historia. Stödet till Ukraina är de kommande årens allra främsta utrikespolitiska uppgift. Den fria världen har en historisk uppgift att stå emot Rysslands maktexpansion och hjälpa Ukraina att vinna kriget.
Sverige bidrar på många sätt. Sammanlagt 17 stödpaket har levererats med allt från stridsvagnar till stridslednings- och luftbevakningsflygplan. Regeringen har presenterat en flerårig ekonomisk ram på 75 miljarder kronor för perioden 2024-26, för att ge långsiktighet och förutsebarhet i stödet. Regeringen driver på för ytterligare steg mot ett ukrainskt EU-medlemskap. Sverige är också pådrivande för att skärpa EU:s sanktioner mot Ryssland, inklusive åtgärder mot rysk gas, och för att använda mer av frysta ryska tillgångar till stöd för Ukraina. Sverige kommer att stötta Ukraina så länge som det krävs. Ukrainas sak är också vår.”
“Ukraina är nu Sveriges enskilt största biståndsmottagare.”
Vandalorum
Store Mosse. Fågeltornet skymtar till vänster.
Vadsjön.
Jag har åkt en gång tidigare med MS Enköping. Dåvarande Klubb Tomteboda hade hyrt båten för sitt höstmöte i november 2011.
Skapelsen.
Emigranterna.
30 september.
Vargarna springer längs väggen på den gamla silon i Helgenäs norr om Västervik. Vi tar som vanligt en fikapaus här på väg ner till Öland, njuter i solen och beundrar Jussi Twosevens fina målning på det hus som nu, när det mesta av traktens gårdar har lagts ner, förvandlats till "Fort Helgenäs". Härifrån går det inte längre några båtlaster med spannmål.
USA och Israel fortsätter sitt folkmördande i Palestina, Libanon och Syrien. De visar sin styrka nu, hur omänskliga de blir när deras intressen hotas; minns Hiroshima, Deir Yassin och Song My. Nu är vi där igen och vad händer då i vårt land? Solidaritet med dem som bombas och mördas i tiotusental? Javisst, det finns de som demonstrerar sitt stöd på gatorna för dem som mördas och visst engagerar sig folk i hjälporganisationerna. Men maktens män och kvinnor de gör tvärtom. USA och Israel har skrämt skiten ur dem och deras journalister och därför tillber de mördarna med skräckblandad förtjusning. Tänk om de skulle vända sig mot oss med samma metoder! Därför bäst att hålla med dem! När det mördas som värst anordnar vi ett seminarium om antisemitism där antisemitism = kritik mot Israels mördande och det är riktigt fult det! Statsministern deltar förstås och hon där längst ut på vänsterkanten bidrar med att jaga Israelkritiker inom sitt eget parti och det aparta sällskapet "Socialdemokratiska Israelvänner" gör samma sak inom sitt revir. Det är så vidrigt att det knappast finns ord för det. De tillber fascister och kanske är det symptomatiskt att landets vice statsminister deltar när regeringens starke man, högerextremisten, Israelkramaren, gifter sig och avslutar med ett fylleslag och hon, den vice alltså, åker därifrån vinkade med djävulstecknet ... ja herregud.
För att inte bli tokig vänder jag mig om och vilar istället ögonen på Jussis målning på väggen till den vackra byggnaden. Tänk vad folk kan ändå, de som kan något, de som inte bara är en berusad nolla som endast kan ljuga sig fram och flinande kasta fram ett djävulstecken!
(2024-09-30)
People not profit.
Lördagsdemonstrationen från Odenplan i Stockholm anordnades den här gången av “People not profit - Avkolonisering, Klimaträttvisa och Antifascism”. En rad grupper hade anslutit sig till manifestationen Förutom olika solidaritetsgrupper till stöd för Palestina – som naturligt nog dominerade i demonstrationen – Kongo, Tibet, kurderna, uigurerna, mfl deltog också grupper med tonvikt på miljön som exempelvis Fridays for future (Gretas gäng, litet vanvördigt uttryckt!). Vi var många i en salig blandning som skanderade oss genom de centrala delarna av huvudstaden med avslutning på Gustav Adolfs torg. Men då hade jag och mina kompisar kroknat så någon annan får berätta om de tal som skulle hållas där. Jag antar att det hördes in i de unkna salongerna i Arvfurstens palats. De som huserar där har som bekant slagit dövörat till men vi ger inte upp för det, eller hur? Någon gång ska de väl tvingas att vakna och börja agera som anständiga människor och inte, som nyligen skedde, skämma ut oss genom att lägga ner Sveriges röst när FN återigen antog en – dock inte bindande – resolution med krav på Israel att lämna de ockuperade områdena?! Här några bilder. (2024-09-21)
Okända platser nr 24: Skogsbilvägen.
Bilden ingår i min serie med "okända platser" inspirerade av Annika von Hauswolffs verk från 2002. Den ropades ut för mellan 80 000 - 100 000 kr men återropades. Vi vet därför inte riktigt vad den är värd i pengar.
Kanske inspirerades von Hauswolff i sin tur av Carl Fredrik Hill som under sin tid i Frankrike målade flera tavlor i samma genre. Jag gillar dem: Han har gestaltat och skapat en bild av ett mycket vardagligt och enkelt motiv. Bukowskis erbjöd för några år sedan en Hill på temat: "Skogsbacke" från 1876 som såldes för 3 000 000 kr. Ifjol återkom Bukowskis med ytterligare en Hill på samma tema. Den ropades ut för 2,5 - 3,0 miljoner men återropades -- kanske är priserna på väg ner på den här typen av bilder? Jag nämner de här exemplen bara som en upplysning för den som är intresserad av verk i den här genren! (2024-09-14)
Regeringsförklaringen: 75 miljarder till Ukraina och en spottloska till palestinierna.
Regeringsförklaringen är naturligtvis en fortsättning på det Skammens dokument som Tidö-partierna enades om inför regeringsbildningen. I det korta avsnittet om “Mellanöstern” är det Israel som hotas och Sverige står upp för Israels rätt att försvara sig och det är den israeliska gisslan som ska friges. Palestinierna hotas inte och de har inte rätt att försvara sig och den palestinska gisslan nämns inte ens. Åt dem återstår bara en humanitär vapenvila, inte ett slut på kriget, bara en vapenvila som ska mildra den humanitära katastrofen, inte att den ska upphöra. Det är så avskyvärt att det knappast finns ord för det. Våra underdåniga journalister kommenterar inte detta och inte heller den s.k. oppositionen; de tänker väl i samma banor. Jag har i vart fall ännu inte hört någon avvikande uppfattning på det här avsnittet i regeringsförklaringen.
Det avskyvärda i regeringens politik blir ju ännu mera tydlig när man sedan jämför med avsnittet om Ukraina. Där skräds inte orden. Rysslands ockupation kallas för en fullskalig invasion och vi ska hjälpa Ukraina att vinna kriget och utöver de 17 stödpaket som redan har levererats ska vi bidra med ytterligare 75 miljarder. NB att Ryssland sedan ett par år ockuperar en mindre del av Ukraina medan Israel ockuperat i 75 år, och numera i praktiken hela Palestina. Ändå får ukrainarna 75 miljarder och massor av vapen men palestinierna får inte ett enda gevär att försvara sig med. Tvärtom, det är israelerna, ockupanterna, som får vårt stöd. Palestinierna får inte hjälp att vinna något krig, de får nöja sig med ett mildrat lidande.
Den avskyvärda och genomfalska och människofientliga syn som präglar regeringens dokument är idag mainstream i vårt land, alla partier, större media, och i praktiken nog också många svenskar tycker så här, och tror att det är rätt. Det är vad vi blir itutade från morgon till kväll, inte minst i Voice of Americas alla svenskspråkiga sändningar i TV, radio, bloggar, tidningar och vid partimöten. Följdriktigt applåderade riksdagens ledamöter idag stödet till Israel – men palestinierna fick inga applåder, inte ens för det mildrade lidandet!
Varför? Därför att Kristersson, Åkesson och Andersson på Wallenbergarnas uppdrag har överlämnat vårt land till USA och bundit upp oss till dem i den stora kamp om värlsherraväldet som pågår; det nya omfördelningskriget. Därför fortsatt stöd till deras krig i “Mellanöstern”, det är de som beväpnar israelerna; och för den delen även i Ukraina.
Så enkelt är det, även om det låter futtigt. Men våra politiker är inte av större kaliber än så här, de är ju som bekant de sämsta sedan den allmänna rösträtten infördes!
7 september.
Det är den 7 september och vi går en av Husby Oppunda sockenförenings vandringsleder i högsommarvärmen. Den här gången till Vadsjön och ekbackarna på östra sidan. I den grunda sjön rastar tusen grågäss, minst hundra tofsvipor, många änder, liksom småvadarna svårbestämda i det starka soldiset, gråhägrar spatserar omkring litet varstans, en ägretthäger lyser starkt i solskenet, så elegant, flocken med ungdjur har lagt sig att vila i dyn; vilken rikedom! Häromdagen stod vi i fågeltornet vid Kävsjön i Småland - - inte en enda fågel i denna berömda fågelsjö; så olika falla ödets lotter. Vi hade besökt Vandalorum, den fina konsthallen intill E4:an i Värnamo, åk inte förbi den! Vi ser den stora nyanlagda, men kanske något överreklamerade, trädgården och en intressant utställning om trädgårdar inne i konsthallen. Vi var litet trötta men ville ändå hinna med ett besök vid Store Mosse och Kävsjön väster om stan. När vi kommer fram är Naturumet stängt, Svärjevännerna har som bekant dragit in pengarna till de svenska naturreservaten och skyddet och underhållet av dem, vi får trösta oss med att Svärjevännerna gör det billigare att flyga till dem i andra länder. Vi gick vidare till fågeltornet en bit bort, tar hissen (!) upp till första våningen, handikappanpassat, Store mosse är en Nationalpark, fantastiskt. Ytterligare en överraskning väntar oss: här ute i skogen, i kanten av den stora ödsliga mossen, finns i ett hörn på första våningen i tornet ett litet kafé! En tysk kille som studerar till jägmästare i Dresden sommarjobbar i fiket och serverar oss kaffe och nygräddade våfflor. Det blev en fin avslutning på den dagen.
Men nu är vi i Sörmland och det går mot kväll, +27 grader idag, inte så vanligt så här en dryg vecka in i september. Nyss satt en gök i trädet nere vid åkern, man ser den inte så ofta vid den här årstiden. Dessförinnan svävade två fiskgjusar över oss, inte heller det så vanligt numera trots närheten till Båven som varit känd för sina gjusar. Det får bli ett bra avslut på den här dagen!
Kriget mot palestinierna fortsätter, och utvidgas. Men tyvärr inte motståndet i samma utsträckning, i varje fall inte i Sverige. Här tiger man och samtycker, i synnerhet våra politiker. Regeringen är naturligtvis inte att räkna med , men Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar och miljöpartisterna, var är ni? Har ni gått under jorden?
Vi var i alla fall ett tusental idag igen i Stockholm, same procedur every saturday, och kanske blir det också några i morgon; tyvärr kan man inte samsas i en och samma manifestation. Här några bilder från idag. (2024-08-31)
En tur med Strömmabolagets MS Enköping, landets äldsta passagerarfartyg som ännu är i trafik. I Gustavsberg var det porslinets dag med stor försäljning på torget. På museet en intressant utställning om och med Gunnar G:son Wennerbergs porslin. På Baggensfjärden pågick det regattor! (2024-08-24)
L’Art Brut på Millesgården.
Det kan väl sägas vara en ödets ironi att det i den vackra konsthallen (men skitiga golv!) på Millesgården på Lidingö visas konst som skapats av människor som långa perioder varit intagna i psykvården och skulle ha dödats om de av Millesgårdens upphovsman, Carl Milles (för att inte tala om hans meningsfrände Sven Hedin), beundrade tyska nazisterna fått tag i dem. Nu klarade de sig tack vare att de levde i Schweiz. Utställningen, L’Art Brut , som är ett samarbete med Collection de l’Art Brut i Lausanne i Schweiz, visar många fina verk skapade utanför den gängse konstmarknaden.
Efter konsthallen går man naturligtvis ut i den stora, vackra trädgården med alla sina växter, springbrunnar, trappor, vinklar och vrår – och förstås Milles skulpturer. En hjort tittar förvånat (eller förskräckt?) på mig, Skapelsens aktörer vandrar förbi, de sju manliga emigranterna (immigranterna?) har placerats på en stor fisk, Milles hade nog tänkt sig en andra fisk med sju kvinnliga emigranter, Guds hand, och så Sven Hedin. Här neutralt ridande på en kamel (eller dromedar?) avbildad som lantmätare på uppdrag på de centralasiatiska vidderna; men han var ju också så mycket annat. Författare av Gustav V:s statskuppsliknande borggårdstal 1914, rysshatare av samma kaliber och samma andas barn som dem man hör och ser idag, Hedin hetsade mot Ryssland redan före bolsjevikerna (sedan blev det förstås än värre) och så är det ju även idag, det är förstås en ilska mot angreppet på Ukraina men också något mer, en Karl XII-revanschism kryddad med antikommunism som blommat upp; för Hedins del slutade det med ett helhjärtat stöd till nazisterna. I frukostrummet pryds väggarna av holländskt 1600-tals kakel där barnen hoppar rep och roar Carl och Olga när de dricker sitt morgonkaffe, själva fick de aldrig några barn.
L’Art Brut pågår t.o.m. den 1 september.
