Artiklar om Posten och postpolitiken - 13 Sagan om postkontoren och Björn Rosengren Det var en gång en stor, stor stat, som gärna ville ha en massa fina postkontor. Men en dag kom chefen för alla postkontor och sa till Björn, som var näringsminister hos staten, att det faktiskt kostade en massa pengar att ha postkontor över hela riket och att Björn måste betala om han ville ha sina fina postkontor kvar. Men det ville inte Björn. Då sa chefen för alla postkontoren att då måste vi gå ut på mark-naden och få möjligheter att tjäna våra egna pengar. Men det ville inte Björn heller. För då kanske posten skulle ta kunder från banker som staten redan ägde. Då blev chefen för alla postkontor jätteledsen och sa: - Men Björn! Om vi inte får pengar från dig och inte får tjäna egna pengar, hur ska vi då klara oss? Och hur ska alla människorna som jobbar hos mig klara sig? - Jaaa, om ni inte har några pengar får ni väl sluta att driva postkontor, sa Björn och susade iväg till ett annat sammanträde. Från SEKO:s sida ser vi tre möjligheter att lösa frågan om postkontorens framtid, och vi kräver en vettig respons och hantering av denna fråga. Alternativen är: a) Att Posten får affärsmässiga förutsättningar genom egna bankrättigheter. b) Att staten betalar kostnaden för kontorsnätet. c) Att kontorsnätet avvecklas. Det sitta alternativet innebär att näringslivsministern får ansvar för en omställningsprocess som omfattar uppemot 5.000 anställda. SEKO Proposition 1999/2000:1 Utgiftsområde: 22 "Budgetpropositionen" 6.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar post- och telekommunikation samt informationsteknik. Post- och telestyrelsen (PTS) är sektorsmyndighet på post-, tele- och radioområdena. Myndighetens uppgift är bl.a. att utöva tillsyn över operatörerna på post- och telemarknaderna. Antalet heltidsanställda uppgår till ca 160 personer. 6.2 Utgiftsutveckling Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall På postområdet har PTS utövat tillsyn över samtliga postoperatörer med tillstånd samt handlagt tillståndsärenden och obeställbara brev enligt uppställda mål för handläggningstider. Förändringar Riksdagen har beslutat (prop. 1998/99:95, bet. 1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237) om ändringar i postlagen (1993:1684). Ändringarna syftar till att skapa förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av den postala infrastrukturen och därigenom göra det enklare för postkunden. Bland annat införs en definition av postnummersystemet i postlagen och regeringen bemyndigas att utse en postoperatör som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst, i dag Posten AB, att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Vidare blir postoperatörerna skyldiga att hålla sina postboxar, och andra anläggningar för postöverlämning till mottagare, tillgängliga för varandra.   Ändringarna medför även att Post- och telestyrelsen får en utökad, lagreglerad roll avseende frågor som rör postnummersystemet och postboxsystemet. -------------- Mål De postpolitiska målen Enligt riksdagen beslut (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) skall det finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst tjugo kilo. Det skall finnas en möjlighet för alla att få sådana försändelser befordrade till rimliga priser samt försäkrade och kvitterade av mottagaren. Dessutom skall enstaka försändelser befordras till enhetliga priser. -------------- 6.3 Resultatbedömning Utvecklingen på postmarknaden Under 1997 skedde en kraftig uppgång av antalet postoperatörer med tillstånd att bedriva postverksamhet. Antalet har minskat något under 1998 och 1999 för att i augusti 1999 ha stabiliserats runt 65 st. Även om det förekommer en viss omsättning av de mindre postoperatörerna finns det nu runt om i landet ett antal etablerade lokala postoperatörer som bedrivit verksamhet under flera år.   Utvecklingen under 1998 visar att av Posten AB (Posten) distribuerade volymer brev är i princip desamma som föregående år (ca 3 310 miljoner brev 1997 och ca 3 275 miljoner brev 1998). Även om den totala volymen brev är ungefär densamma som föregående år torde förskjutningen i sammansättningen av volymen, från enstaka försändelser mot sändningar, ha fortgått även under 1998. Enstaka försändelser är styckförsändelser med olika format och vikt.   Sändningar däremot består oftast av minst 500- 1 000 försändelser av samma format och vikt. Sändningar produceras och transporteras "industriellt" och är i de flesta fall sorterade i postnummerordning. Sändningar avser dessutom utskick till mottagarkategorier som t.ex. TV-innehavare, kontohavare i en bank, hyresgäster eller skattebetalare.   CityMail Sweden AB (CityMail) har mellan 1997 och 1998 ökat sin volym (från 123,7 miljoner brev till 151,5 miljoner brev) och därmed ökat sin andel av den totala brevmarknaden från ca 3,5 % till ca 4,4 %. CityMail är verksamt endast på marknaden för försorterade storsänd-ningar, s.k. industriell post. SDR Gruppen AB och övriga postoperatörer har tillsammans ca enhalv procent av den totala brevvolymen, medan Posten fortfarande har ca 95 %.   Av den totala brevmarknaden utgörs ca 45 % av enstaka försändelser och ca 55 % av sändningar.   Privatbrevens andel av den totala brevmarknaden brukar anges till drygt 10 % vilket torde innebära att knappt 80 % av de enstaka försändelserna utgörs av företagspost.   På delmarknaden för sändningar har Posten en huvudsaklig konkurrent, CityMail. Även om Posten och CityMail konkurrerar om sändningar från hela landet är konkurrensen i utdelningsledet geografiskt begränsad till Stockholmsområdet, Göteborg och Malmö samt numera även Gotland, genom anlitande av entreprenör. Detta innebär att runt 30 % av landets mottagare (hushåll och företag) omfattas. I övriga delar av landet är Posten i princip den enda aktören. PTS bedömer att CityMail under 1998 kan ha haft ca 26 % av marknaden för industriell post i stor-stadsområdena. Överfört till hela marknaden för sändningar skulle CityMails andel för 1998 vara ca 8 %.   Delmarknaden för enstaka försändelser kan lämpligen delas in i riksbrev och lokalbrev. Posten är den enda aktören på marknaden som erbjuder rikstäckande postservice. Enligt uppgift från Posten är ca 85 % av all post riksbrev. I denna mängd ingår också sändningar. Brev som lämnas in för att delas ut på samma ort betecknas som lokalbrev och utgör ca 15 % av all post.   Nästan alla lokalbrev torde vara enstycksförsändelser och bör inte förväxlas med lokalt inlämnade sändningar även om dessa i något fall också kan utgöras av lokalbrev. Av de i dag ca 65 verksamma postföretagen är många mycket små och erbjuder endast lokal service. Dessa företag distribuerar mellan 100 och 700 brev vardera per dag. Ett tiotal lokalpostföretag är något större med en daglig volym om 1 000 till 3 000 brev per dag och operatör. De fem till sex största lokalpostföretagen, av vilka ett par har regional täckning, distribuerar upp till 7 000 brev i snitt per dag. Det finns inga säkra uppgifter på hur stor del av respektive lokal marknad som dessa nyare företag har. Även om de har varit förhållandevis framgångsrika på några orter torde Postens marknadsandel totalt sett ändå vara över 98,5 % av hela delmarknaden för enstaka brev.   Den 1 juli 1998 genomfördes vissa ändringar i postlagen som delvis syftade till att anpassa lagstiftningen till ett nyligen beslutat EG-direktiv (97/67/EG av den 15 december 1997). Sedan den 1 juli 1998 får tillstånd att bedriva postverksamhet förenas med tidsbegränsade villkor. Dessa villkor kan innebära skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst, att på visst sätt fullgöra vad som krävs avseende tillförlitlighet och skydd för den personliga integriteten m.m.   PTS, som ansvarar för tillståndsgivning, har nu även ansvar för att närmare ange dessa villkor. Posten är den enda postoperatör som har fått sitt tillstånd förenat med villkor om skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst.   Riksdagen fattade den 2 juni 1999 beslut (prop. 1998/99:95, bet. 1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237) om ändringar i postlagen. Ändringarna syftar till att skapa förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av den postala infrastrukturen och därigenom även enkelhet för postkunden. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1999 och innebär bl.a. att en definition av postnummersystemet har införts i postlagen och att regeringen bemyndigats att utse en postoperatör som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst, i dag Posten AB, att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. En regel har införts om att postoperatörer är skyldiga att möjliggöra att försändelser som befordrats av andra postoperatörer kan nå operatörernas postboxar och andra anläggningar för postöverlämning till mottagare. Vidare har PTS fått en utökad, lagreglerad roll avseende frågor som rör postnummersystemet och postboxsystemet. Förändringar av servicenivån för post- och kassaservice PTS har i sin rapport Service och konkurrens II från februari 1999 lämnat en redovisning till regeringen om 1998 års förändringar av servicenivån samt konkurrenssituationen i landet. Posttjänst Enligt postens tillståndsvillkor skall Posten tillhandahålla daglig service, i normalfallet fem dagar i veckan, till alla fasta hushåll, företag och organisationer. Ett antal avlägset belägna hushåll, företrädesvis i skärgårdarna och i fjällvärlden, har inte daglig postutdelning. Dessa får i stället sin post två till fyra dagar i veckan med postväska. Indragning av inlämnings- och utdelningsställen måste i normalfallet godkännas av Post-och telestyrelsen.   Enligt ett avtal mellan staten och Posten om särskilda åtaganden bör inte antalet hushåll som saknar daglig postservice öka. Vid utgången av 1996 var antalet hushåll som saknar daglig postservice 1 209 st. Enligt Posten är denna nivå i princip oförändrad och enligt PTS finns det inga andra omständigheter som pekar på att antalet skulle ha ökat under 1997 eller 1998.   Ett internationellt mått på servicenivån är hur stor andel av de brev, postade för utdelning nästa vardag, som verkligen kommer fram inom ett dygn. Posten har tidigare redovisat en nivå strax över 97%. De servicemått som Posten redovisat bekräftas också av en undersökning (Brevbefordran inom Sverige. Rapport 198:1, Konsumentverket) som PTS genomfört tillsammans med Konsumentverket och Glesbygdsverket. Undersökningen omfattade drygt 6 700 försändelser varav 97% kom fram över natten. Under 1997 införde Posten ett nytt system för att mäta kvaliteten i sin brevbefordran. PTS har tagit del av systemets uppbyggnad och funnit det tillförlitligt. Enligt det nya systemet är det 95% av försändelserna som kommer fram enligt angivet villkor. Förändringen beror snarare på de olika systemens mätmetoder än en faktiskt förändring i servicenivån.   Enligt den information som PTS har kunnat inhämta under 1998 har inte Posten vidtagit några åtgärder i övrigt beträffande brevdistributionen som har gett några generella effekter på servicenivå utan den får anses vara åtminstone lika god som föregående år. Kassaservice Regeringen tillsatte under våren 1998 en utredning om statens ansvar för en rikstäckande betaltjänst och kontantförsörjning, s.k. kassaservice. Utredningen är slutförd och i dess betänkande Kassaservice (SOU 1998:159) föreslås bl.a. att statens ansvar för kassaservice bör upphöra och att servicen istället skall tillhandahållas av marknaden. Därmed bör statens krav på Posten att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice upphävas samt även de tillsynsuppgifter beträffande kassaservice som ålagts PTS avskaffas. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.   Enligt nu gällande avtal mellan staten och Posten skall kassaservice tillhandahållas fem dagar i veckan. Kassatjänsterna utförs dels vid Postens fasta kassaställen (postkontor, Post i butik etc.), dels av lantbrevbärarna. Den genomgående trenden de senaste tio åren har emellertid varit att antalet kassatransaktioner minskar och för närvarande sjunker antalet med ca 10% årligen.   Den helt dominerande orsaken till detta är att hushåll och företag väljer andra, billigare och bekvämare former för sina transaktioner. För att möta den vikande efterfrågan på kassatjänster har Posten de senaste åren omstrukturerat sitt servicenät. De förändringar som genomförts har främst bestått av övergång från postkontor till annan serviceform (t.ex. Post i butik) samt en viss utglesning av kontorsnätet i större städer och dess förorter. Enligt PTS bedömning har de förändringar som genomförts i servicenätet under 1998 inte påverkat rikstäckningen.   PTS menar vidare att en indragning eller flyttning av ett postkontor i en större stad visserligen påverkar tillgängligheten till kassaservicen för de närmast berörda, men att de alternativ som de berörda hänvisas till finns inom ett från rikstäckningssynpunkt acceptabelt avstånd. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Slutsatser Regeringen anser det vara av största vikt att de tjänster som PTS upphandlar för funktionshindrade personer säkras. Uppkommet anslagssparande bör användas till finansiering av blindskriftsförsändelser, utsträckt lantbrevbärarservice samt för att möta ökad efterfrågan på befintliga och nya tjänster inom telekommunikationsområdet. ---------------------- 6.6 Anslag för budgetåret 2000 C3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice. Tabell 6.7 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 200 000 Anslagssparande 0 1999 Anslag 200 000 Utgiftsprognos 200 000 2000 Förslag 200 000 2001 Beräknat 200 000 2002 Beräknat 200 000 Anslaget används till att trygga den rikstäckande betalnings- och kassaservicen. En tolftedel av anslaget utbetalas månatligen till Posten AB (publ). Regeringens överväganden Resultatinformation Staten har tagit på sig ett ansvar för en rikstäckande kassaservice, vilket framgår av 1a § postlagen (1993:1684). Bestämmelser kompletteras av ett avtal mellan staten och Posten AB (publ). som löper ut den 1 januari år 2000. Enligt avtalet förbinder sig posten att tillhandahålla en daglig grundläggande kassaservice. För denna tjänst där alternativ saknas och det inte är kommersiellt motiverat att bedriva verksamhet, erhåller Posten AB en ersättning om 175 miljoner kronor. I pro-position 1997/98:127 Statens ansvar på postområdet gör regeringen bedömningen att, mot bakgrund av att marknaden för betaltjänster genomgått betydande förändringar under senare år, statens ansvar för området bör ses över. Regeringen beslutade därför den 12 mars 1998, att tillsätta en utredning med uppgift att utreda statens ansvar för den grundläggande betaltjänsten och kontantförsörjningen (dir.1998:15). Utredningen har överlämnat betänkandet Kassaservice (SOU1998:159) vilket gått ut på remiss. Nuvarande ordning med ersättning till Posten AB för den rikstäckande kassaservicen föreslås bibehållas tills vidare i väntan på resultatet av remissbehandlingen. Slutsatser Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att se över statens ansvar för den grundläggande betaltjänsten och kontantförsörjningen. Den nuvarande ordningen med ersättning till Posten AB bör tillsvidare bibehållas i väntan på resultatet av remissbehandlingen. Hela propositionstexten finns tillgänglig i pdf-format på regeringens hemsida SEKO:s syn på finansiella tjänster i Posten DE GRUNDLÄGGANDE FRÅGESTÄLLNINGARNA De finansiella tjänster i Posten har under flera år varit under utredning. De huvudalternativ som utvärderats har varit avveckling, fortsättning i egen regi eller utförsäljning. Enheterna inom Posten som omfattas av de finansiella tjänsterna är Postgirot och Posten Försäljning. Situationen för Postgirot respektive Posten Försäljning skiljer sig i denna fråga avsevärt åt. Utvecklingsalternativen för Postgirot är i huvudsak att antingen utvecklas till fullvärdig bank, i egen regi eller tillsammans med någon partner, eller att säljas till någon finansiell aktör som kan integrera Postgirot i sin rörelse. För Posten Försäljning innebär däremot alternativen snarare olika grader av nedskärning av kontorsnätet. Ett av skälen till Posten Försäljnings till synes svagare ställning i denna fråga beror på att kontorsnätet historiskt byggts upp som en gemensam resurs för Postens olika affärsenheter och efterhand gjorts till en egen resultatenhet utan några egna produkter. Postkontoren har en profil och lokalisering som i huvudsak är anpassad till den finansiella verksamheten. Huvuddelen av Posten Försäljnings intäkter är internprisförhandlade och speglar således de andra enheternas och koncernens förmåga att betala. (eller kanske skickligheten i internprisförhandlingarna) Detta innebär att Posten Försäljning trots omfattande besparingsprogram inte lyckats vända den negativa resultatutvecklingen Posten Försäljnings intäkter kommer således från ett antal interna och externa källor och med nuvarande internprismodell så ser Posten Försäljning ut att gå med nästan 1 miljard i förlust. Det räcker inte med att staten betalar bättre för rikstäckande kassaservicen, att Nordbanken betalar mera i nivå med kostnaderna. Kontorsnätet kommer att behöva radikalt förändras jämfört med nuvarande situation.. Efterhand som de andra affärsenheterna utvecklas på sina villkor kommer kontorsnätet i allt mindre utsträckning att ha en enhetlig funktion och därigenom vara den gemensamma distributionskanal som enligt ursprungsidén skulle passa hela Posten. Det är i huvudsak tre aktuella frågeställningar som kommer att få ett avgörande inflytande över behovet av resurser i kontorsnätet: 1. Beslutet om Postens fortsatta ansvar för den rikstäckande kassaservicen 2. Beslutet om att sälja Postgirot eller utveckla en fullvärdig bank i egen regi eller tillsammans med partner 3. Postens interna utredning om affärsområdenas behov av kontorsnät SEKO:s STÄLLNINGSTAGANDEN 1. Postkontorsnätet och Postgirot behöver anpassas till de förutsättningar som gäller i samhället och i Posten idag. 2. De förändringar som behövs är av den storleksordningen att Posten behöver ägarens aktiva medverkan både för företaget och personalens bästa. 3. Besluten om rikstäckande kassaservice, Postgirots eventuella försäljning och utformningen av ett nytt postkontorsnät måste samordnas . 4. Rikstäckande kassaservice är idag en del av Postens grundläggande uppdrag. Det är naturligt att detta fortsätter, om det i framtiden kan ske under affärsmässiga förutsättningar eller genom en extern kostnadstäckning. 5. Postkontoren måste kunna gå runt av egen kraft, dvs ha intäkter (externa/interna) som svarar mot kostnaderna. Det är bättre med ett kontorsnät som får täckning än ett affärsområde som går med en miljard i förlust. 6. Vi kan inte ha ett kontorsnät som är större än vad affärerna och uppdraget behöver. De försök som gjorts under åren att fylla ett statiskt nät med nya produkter har i 99 % av fallen misslyckats och att fortsätta sådana försök är inget som vi förordar. 7. För Postgirot finns bara två bra alternativ. Att utvecklas till bank i egen regi eller tillsammans med partner. Det andra alternativet är en försäljning. I bägge alternativen måste stor hänsyn tas till effekterna på kontorsnätet. 8. Posten klarar inte omställnings-behovet på egen hand. De stora personalkonsekvenserna klarar inte företaget självt utan man måste få hjälp från ägaren såväl ekonomiskt som med olika arbetsmarknadsåtgärder. Personalkonsekvenserna kommer att bli speciellt svåra för många inom kassatjänsten speciellt utanför storstäder. Det stora antalet kvinnor över 50 år, som är anställda inom Posten Försäljning kommer att få mycket svårt att få plats på arbetsmarknaden. SEKO:s Koncerfack för Posten En kommentar till ST:s utspel ST post agerar för närvarande på ett sätt som kräver några kommentarer från vår sida. Vi som har varit med i Postens styrelse respektive samverkansgrupp känner inte igen den bild av ST:s agerande som man nu försöker ge sken av i ett informationsblad. När det gäller besluten om framtida affärsinriktning och kortsiktiga besparingsåtgärder har samtliga fack ställt sig bakom dessa i såväl styrelse som central samverkansgrupp ST har i sitt infoblad refererat till ett antal beslut i Postens styrelse, och man har dessutom tagit sig friheten att kommentera övriga fackföreningars agerande. Informationen från ST innehåller ett antal direkta sakfel, som exempel på det kan nämnas kravet på analyser av konsekvenser för Posten som koncern om Postgirot och/eller avtalet med Nordbanken avvecklas. Det är sant att det från fackligt har framförts krav på sådana analyser, felet i ST:s information består i att det i verkligheten är SEKO som ställt och fått gehör för dessa krav. Övriga sakfel är mer en fråga mellan Postens ledning och ST och vi avstår därför att kommentera dessa ytterligare. SEKO:s Koncernråd Åke Kihlberg, Affe Mellström