Postpolitiska artiklar - 1 Öppet brev till Sveriges riksdagsledamöter Vi skriver till er Svenska folkets demokra tiskt valda parlamentariker för att fästa er uppmärksamhet på en komplex och mång facetterad fråga av riksomfattande betydel se, nämligen Postens problem att upprätthålla en rikstäckande sam hällsservice enligt postlagen, med vilket menas bl.a. daglig postutdelning och tillgänglig full kassaservice att samtidigt med ovanstående åtaganden driva en verksamhet enligt företagseko nomiska principer, där ägaren Staten, ålägger Posten ett vinstkrav att dessutom vara utsatt för en ojämlik konkurrenssituation, där konkurrenterna varken behöver tyngas av det på Posten ålagda samhällsansvaret eller det statliga vinstkravet. Företagsekonomi Om man driver ett företag enligt företags ekonomiska principer, så äger det sin na turlighet att man försöker skapa så stor vinst som möjligt. Om man driver ett stat ligt företag enligt samma principer, så borde rimligen samma vinstmaximerings tänkande gälla. Driver man ett statligt företag belagd med samhällsservicekrav enligt samma företagsekonomiska prin ciper uppstår problem. Vid upprätthållande av hela den infras trukturen kedjan från brevlådor till brevbärare/lantbrevbärare/kassa (via tran sporter, sorteringsterminaler, brevbärings kontor osv) följer ofrånkomligt med ett antal olönsamma länkar. Dessa olönsamma bitar bars på Postverkets tid upp av vinst givande delar av verksamheten. Ägaren Staten vill att Posten upprätthåller servicenivån och man vill ha lönsamhet. Framförallt vill man inte ha några extra kostnader utan istället en årlig vinst. Detta är en ekvation som, med dagens förutsätt ningar, inte går ihop. Därmed är också Postens problem Statens. Hur vi anställda ser på problemet Ur demokratisk synpunkt är det oerhört viktigt att kunna nå samtliga hushåll i Sverige. Det kan Posten idag. Man kan dessutom nå samtliga hushåll, sånär som på runt 2000, med övernattsbefordran. Detta tack vare en postal infrastruktur som gamla Postverket byggde upp. Idag kommer detta system, på olika sätt, övriga postoperatörer tillgodo. Något som av oss postanställda uppfattas med förvåning och bestörtning. Ett företag beordras ställa egendom och vissa tjänster till andra företags förfogande - genom ett myndighetsingripande. Med uppgivet syfte att skapa lika förutsättning ar för andra operatörer på marknaden. En stor majoritet En stor majoritet av Postens anställda har från början varit mot bolagiseringen och framförallt mot det sätt som det genomför des på (pensionsskulden bl a!). Nu får vi uppleva att Posten utsätts för orättvis kon kurrens av postoperatörer som arbetar under helt andra villkor. Lagstiftarna och regering klarar inte av att skapa lika villkor för Posten och dess konkurrenter! Å ena sidan åberopar man allmängiltiga principer (konkurrenslagen som ska gälla för alla) medan man förbjuder Posten att konkurrera med lokala priser. Å andra sidan åberopar man gentemot den statliga koncernen postlagens visionära målsättning och ambitioner utan att tvinga privata operatörer att ta på sig samma bördor (sta tens avtal med Posten). Vi anställda inom Posten skulle eventuellt kunna förstå om någon utomstående tredje part skulle bete sig på det sättet. Men vi kan inte på något sätt förstå att det är ägaren till vårt företag som direkt motverkar det egna företagets och därmed den egna personalens villkor och existens. Underminerande Med en tilltagande känsla av vanmakt, med en tilltagande desperation över det ologiska i ägarbeteendet känner vi hur det pågående experimentet på postmarknaden leder till ett underminerande av Postens möjlighet att fortsätta sin verksamhet som koncern. Hittills har dessa operatörer inte utgjort något större ekonomisk hot för Posten, men fortsätter utvecklingen kommer naturligtvis hotet att bli verklighet. Hur ska Posten då bemöta detta problem? Genom att slimma organisationen ytterligare?. Eller kanske att minska på servicen? Brevbäraren kanske bara kommer två gånger i veckan framför allt på mindre orter och på landsbygden. Kommer vi att få se en uppdelning i ett än mer segregerat Sverige? Kommer gränsen för Elit-Sverige att dras vid Dalälven eller utanför tullarna i Stockholm? Samhällets beslutsfattare i riksdag och regering bör noga tänka över vilken post servicenivå man vill upprätthålla i Sverige och vad man är beredd att betala för att behålla denna nivå. Två eller flera brevbä rare i samma trappa kan omöjligt vara samhällsekonomiskt lönsamt. Vem ska betala för kontorsnätet? Samhällsansvaret, sysselsättningen och jämställdheten är tre områden som utsetts för hård attack av det pågående experimen tet inom Postmarknaden. Särskilt tydligt märks detta inom kassaområdet. Vi anser att det är nödvändigt att upprätthålla en tillgänglig och fungerande betalningsfunk tion i samhället. Trots elektronikens utvec kling är detta av demokratisk och regional politisk stor betydelse. De sammanslag ningar som planeras inom bankvälden tillsammans med den tänkta minskningen av postkontorsnätet utsätter en stor grupp av framförallt kvinnor för risken att ställas utan arbete. Postkontorsnätet Öhrling, Cooper & Lybrandt visar nu att Post kontorsnätet inte är lönsamt; samtidigt har politiker av nästan alla schatteringar ställt krav på bibehållandet av det lokala postkontoret . Riksdag och regering värnade om bankernas existens genom att avsätta miljarder i stöd. Nu några år senare förbyts intresset för en likartad viktig samhällsfunktion till ointresse, när det kan handla om att skicka tusentals kassörer i Posten (och banker) ut i arbetslöshet. Än en gång ska Postens personal solidariskt ta på sig kostnader för att upprätthålla en sam hällsservice, kostnader som staten rätteligen borde ta på sig! I riksdagens politiska debatter anges bekäm pandet av arbetslösheten vara ett prioriterad mål. Är det verkligen riksdagens mening att lagstiftning och direktiv ska vara utformade på ett sådant sätt att en statlig koncern blir tvungen att försämra servicen för medborgarna, äventyra vissa landsändars överlevnadsmöjligheter och öka på skaran av arbetslösa genom uppsägning ar i Posten. Rättvis postlag Vi postanställda känner en stor oro inför framti den och vi har ett stort engagemang för att den postala servicenivån i samhället ska bibehållas och utvecklas. Ge oss förutsättningar, att med hjälp av en ny rättvis postlag, bidra till att så kan ske. Resultatet skulle i så fall med säkerhet bli nöjdare medborgare och kunder, vilket i sin tur skulle leda till ökade möjligheter att upprätt hålla en samhällsekonomiskt försvarbar postal verksamhet. Klubb Terminaler Stockholm Facktuellt 4/1997