(April 2012)

Lysande affär
Jag kommenterade den lysande affären i Facktuellt 2002, men då ur ett annat perspektiv. Det var nämligen så att egentligen var det inte Bror Anders som hade återköpsrätt till aktierna i det fall Royal Mail ville sälja dem; den hade bolaget City Mail Group, som formellt ägt CityMail (och fortfarande hade en del av aktierna kvar). CMG överlät emellertid återköpsrätten till Bror Anders Månsson som därigenom personligen kunde tillgodogöra sig vinsten när aktierna såldes vidare till norrmännen. Andra aktieägare i bolaget snuvades därmed på sin del av förtjänsten och krävde därför att Månsson inte skulle beviljas ansvarsfrihet vid bolagsstämman – vilket han naturligtvis fick, han var ju majoritetsägare!

Slippa skatt
Det som jag och andra kommentatorer då inte kände till, men som Skatteverket hållit koll på, är att Bror Anders försökte slippa ifrån skatt på reavinsten. Skattmasen krävde honom på 84 miljoner i skatt, vilket vår Månsson bestrider. Han upprättade nämligen i samband med de brittisk-norska affärerna ett kontrakt med en kompis som bor i Storbritannien; enligt kontraktet hade han sålt aktierna till honom.
  Poängen var den att man slipper skatt på sådana här affärer om man är skriven i Storbritannien. Skatteverket hävdar att kontraktet är ett skenavtal vars enda syfte är att Månsson ska slippa skatt.
  Glädjande nog beslutade Kammarrätten i augusti, ärendet har vandrat vidare ditupp, att Månsson ska upptaxeras med de 203 miljonerna och betala skatt för dessa. Därutöver ska han också betala ett 40-procentigt skattetillägg.

Spekulanter
Jag ska inte påstå att alla som sysslar med omregleringsaffärer har lika rymliga samveten som Bror Anders Månsson. Men poängen är bland annat att omregleringspolitiken – helt i onödan! – lämnar ut även centrala samhällelliga funktioner till privata spekulanter av den här typen.

Jan Åhman

Krispaket
Därför är det återigen dags för krispaket. De "administrativa kostnaderna" ska minskas med 1 miljard till utgången av 2012. Kanske ligger det någon slags symbolik i att finanschefen Bo Friberg sparkas med omedelbar verkan liksom vice VD Göran Sällqvist. Båda hade fram tills nu överlevt i ledningen från Erik Olssons tid. Liksom då (tänk att vi ännu inte fått veta varför Erik Olsson fick gå!) lämnas inga tydliga besked om varför just dessa två måste lämna skutan. Kvartalsrapporten innehåller bara ett kryptiskt meddelande att det sker för att "öka styrbarhet och resultatfokus". Jaha.

Rätt personer?
Man kan ju fråga sig om det är rätt personer som får gå. Den eller de som ansvarar för felkalkylen i Brev 2009/10 (fråga brevbärarna!) sitter tydligen kvar liksom den/de som dragit igång Rosersbergsprojektet. Förutom de miljoner som tickar ut i projektkostnader men inte syns i en kvartalsrapport redovisas att man "för anskaffning av mark till den nya terminalen i Rosersberg" under perioden har köpt två bolag: Rosersbergs Brevterminal AB för 50.000 kr och Sigtuna Rosersberg Fastighetsutveckling AB för 100 miljoner (miljoner!) kronor.

Trender
Ur detta kan man kanske utläsa några trender. Den första är att ledningen nu inte bara anstränger sig för att möta en fortsatt volymnedgång; det handlar också om att snabba upp processen för att göra bolaget "börsfähigt", som de uttrycker det.
  På annat sätt kan man inte tolka rekryteringen av Mats Lönnqvist som ny finanschef och vice VD. Mats Lönnqvist äger ett konsultbolag, Resolvator, med sig själv som enda anställd konsult.
"Inriktningen på hans insatser de senaste 20 åren", står det i presentationen på företagets hemsida, "har varit "Chef med ett uppdrag". Med detta menas en chefsuppgift (vanligen CFO, ibland VD) som inneburit att utforma och genomföra ett definierat förändringsarbete eller att hantera en specifik situation.
  Insatserna har alltid genomförts tillsammans med bolagets ledning och ofta avslutats med rekrytering av en permanent befattningshavare. Uppdragsgivarna har varit större, oftast börsnoterade, svenskanknutna företag. Genomförandetiden har varierat från sex månader upp till tre år."
  Lönnqvist kommer närmast från SAS där han varit anställd från december 2008 fram till april i år med det uttalade syftet att skifta färg på företagets siffror från rött till svart. Vilket man verkar att ha lyckats med.

Byggsvängen
En andra trend är att man har gett sig in – och tydligen tänker den nya ledningen också bita sig fast där? – i byggsvängen. Det ser så kraftfullt ut när man presenterar miljardprojekt som därefter påstås generera x antal hundra miljoner i rationaliseringsvinst. Man har valt vägen: först nya hus och sedan nya maskiner. Borde man inte göra tvärtom? Man hoppades ju att den nya ledningen skulle skrota byggprojekten och istället se till att snabbt få fram nya fungerande "basmaskiner" till befintliga terminaler; GSM:na och SSM:na är åldersstigna och kräver mycket underhållsarbete för att rulla.
  Och – för det tredje, men den trenden är än så länge bara en dröm – koncentrera sig på att lösa upp knuten med den felkalkyl i Brev 2009/10 som inte bara försämrar resultatet utan också – och framför allt – knäcker brevbärarna och försämrar anseendet hos kunderna.
  En fjärde trend kan väl också sägas vara att man nu säger upp folk när det inte passar, och utan att ens ge en förklaring. Man ger folk sparken, helt enkelt. Så gjorde man med de två höga cheferna och så gjorde man på Tomteboda. På Tomteboda angav man visserligen ett skäl men sedan tänkte man hoppa över gällande omställningsavtal och gå direkt på uppsägning.
  Det är väl så det ska gå till när man ska bli börsfähig?

Jan Åhman

Den proposition (2009/10:216) som ligger till grund för lagen (SFS 2010:1045) överensstämmer i det stora hela med Postlagsutredningens (SOU 2009:82) förslag.

Först en repris
EU:s postdirektiv har som bekant till syfte att öppna ett av de tidigare fredade områdena för privata och statliga kapital och dem som flockas kring dessa. Det gäller inte bara kapitalägarna själva utan också dem som koopteras till denna härskande klass. Exempelvis de postdirektörer som numera tjänar miljoner medan lönerna för dem som gör jobbet har sänkts. Före omregleringen var förhållandet mellan sorterarens och VD:s lön 1:6, idag ligger den nånstans kring 1:40. Till de koopterade måste naturligtvis också räknas de blivande miljonärer som tar plats i EU-kommissionen och parlamentet och där beslutar om Postens framtid.

Utredningarna
De utredningar som en gång i tidernas begynnelse föregick omregleringen av postmarknaden kunde alla konstatera att dåvarande Postverket fungerade mycket bra: låga kostnader, billig service, hög kvalitet, stark internationell konkurrenskraft. Och nöjd personal, skulle man kunna tillägga, även om det inte var något prioriterat ämne i utredningarna. Trots dessa fakta avslutades utredningarna med – att Postens monopol skulle tas bort.
  När nu omregleringarna varit i kraft snart tjugo år kan vi konstatera att det överlag har blivit dyrare och oftast också en sämre service som följd. LO-ekonomen Dan Andersson fick 2003 den dåvarande (s)-regeringens uppdrag att utreda effekterna av omregleringarna inom post, taxi, järnväg, inrikesflyg, tele och el. Inom samtliga områden utom tele hade priserna höjts avsevärt mycket mer än konsumentprisindex från avregleringen fram till 2003.
  Och så har det sedan fortsatt och numera erkänner man öppet och skamlöst att det blir dyrare när monopolet upphävs. Hur kan det komma sig?
  Ett svar kan man finna i Dan Anderssons utredning. Han konstaterade som sagt att det mesta blivit dyrare och även att lönerna sänkts i de branscher som omreglerats. Trots detta föreslog han att man skulle fortsätta på den inslagna vägen, han berömde EU:s postdirektiv och ansåg att det var en intressant tanke att öppna Postens produktionsprocess för andra aktörer...
  Han var alltså LO:s, fackföreningsrörelsens, chefsekonom. I klartext är det så att så länge vi tillåter dessa människor att företräda oss så kommer också omregleringseländet att fortsätta och förvärras!

Ny lagtext
Propositionen föreslår en helt ny postlag och postförordning men med samma namn. Man stuvar om i texten och arbetar samman delar ur den gamla postlagen och postförordningen samt anpassar terminologin och språkbruket till EU:s senaste direktiv. Dessutom föreslår man en del viktiga förändringar i sak.
  Den nya lagen föreslås träda i kraft redan den 1 september i år (2010).

De viktigaste avsnitten i den nya lagen:

Samhällsomfattande posttjänst

Kraven för den samhällsomfattande posttjänsten är hämtade från gällande EU-direktiv. Kravet på fr.a. femdagarsutdelning har ifrågasatts av cheferna för flera av de stora postföretagen/förvaltningarna. Det gäller dock fortfarande och kommer därför att stå kvar i den svenska postlagen. Det nya är att postlagen inte längre pekar ut vem som ska ombesörja denna service; se nästa avsnitt.

Ingen operatör ska utses

Inget behov finansiera

Upphandling om så behövs

EU:s postdirektiv ger tre möjligheter för staterna att kompensera den/de företag som utför den samhällsomfattande servicen.

1. direkt statligt stöd
2. en kompensationsfond inrättas där samtliga operatörer får bidra
3. staten upphandlar servicen.

Regeringen föreslår det sista alternativet den dag som Posten inte längre klarar av att upprätthålla samhällsservicen. Det innebär att man fortsätter den politik som tidigare regeringar tillämpade i fråga om kassaservicen. Man tog ifrån Posten ensamrätten till de statliga betalningarna (och gav den till de privata bankkapitalen) och hindrade Posten att bedriva bankverksamhet (men IKEA fick!). När kassaservicen därigenom blev olönsam fick skattebetalarna träda in med ett statligt bidrag.
  En rimligare modell är naturligtvis – som SEKO också påpekat i sitt remissvar – att en kompensationsfond inrättas. Därigenom får också de som tar för sig de bästa bitarna vara med och betala för det som är mindre lönsamt.
  Men så vill inte regeringen inte ha det – och man lutar sig som vanligt mot EU, som nu ifrågasätter den finska modellen med en kompensationsfond.

Andra få insyn i Posten

Så skriver regeringen.
  Men – för det första – om nu "marknaden" är formellt ansvarig för de samhällsomfattande tjänsterna, varför ska man då förvänta sig låga ("kostnadsorienterade") priser?
  För det andra är det nu så att regeringen utgår ifrån att Posten ska stå för den samhällsomfattande posttjänsten. Det man menar med lagtexten är därför att konkurrenterna och andra ska få full insyn i Postens böcker.
  Detta är ännu en glidning ut i det omregleringsträsk där Posten missgynnas och vanliga kunder riskerar att få betala ett dyrt pris.
  Avsikten är dessutom att ytterligare snedvrida konkurrensen mellan Posten och russinplockarna genom att ge dessa "insyn" i Postens affärer (eftersom det är Postens som ska stå för de samhällsomfattande tjänsterna) – medan Posten inte får någon inblick i exempelvis Bring/Citymails kalkyler.

Andra få tillgång till Posten

Nu är vi inne på den postala infrastrukturen och den s.k. konkurrensen.
  Jag skrev inledningsvis att erfarenheterna – såväl självupplevda som statligt utredda – efter 20 års avregleringar visar på ett för de allra flesta medborgare negativt resultat. Den konkurrensens höga visa som regeringen sjunger på sidan 69 i propositinen blir därför parodisk:

"Konkurrens sporrar kreativitet, tillvaratar nytänkande och stimulerar kommersialiseringen av nya affärsmöjligheter. Detta leder till ett dynamiskt näringsliv med konkurrenskraftiga företag som har förutsättningar att växa och anställa ny personal vilket leder till att bryta utanförskapet. Ökad konkurrens medför också att köparnas valfrihet ökar och leder till högre kvalitet och lägre priser."

"Bryta utanförskapet"
Bryta utanförskapet, var Ordet.

Regeringen vill "öka konkurrensen".
• Dels genom att ge Post- och telestyrelsen (PTS) ett stärkt uppdrag att övervaka konkurrensen inom postområdet. Det finns redan ett Konkurrensverk, som är nog så nitiska i sitt arbete att gynna det man kallar konkurrens, dvs att försvåra för samhällsservice i statlig regi och underlätta för de privata kapitalen. Nu ska dessutom PTS – som redan arbetar i Konkurrensverkets anda – få än större befogenheter. Det är illavarslande.
• Dels vill regeringen ge russinplockarna ytterligare fördelar i den postala infrastrukturen. De har ju redan fått tillgång till postnummersystemet (liksom eftersändningsregistren), nu ska de också få rätt att begära ändringar i det som passar deras verksamhet.
  Lagparagrafen låter så neutral och fin – men det är väl knappast troligt att PostilJohan Lokalpost i Karlstad AB skulle åta sig att dela ut Postens eftersändningar. Eftersom det bara är Posten som har ett "utdelningsområde" som är rikstäckande så är det vi som får åta oss att hjälpa russinplockarna med deras eftersändningar. Det kan vi naturligtvis göra - mot full betalning! Men det lagstiftarna avser med "skäliga och konkurrensneutrala och icke-diskriminerande" är att Posten ska göra detta till högst sjävkostnadspris. Dan Anderssons spår
Regeringen vill dessutom gå vidare i det spår som Lindhutredningen och LO-ekonomen Dan Andersson trampade upp, nämligen att Postens konkurrenter ska få tillgång till våra terminal- och utdelningsnät, s.k. downstream access!
  Man kommer därför – om man sitter kvar efter höstens val – att låta utreda frågan vidare.

"Den nya postlagen skapar förutsättningar för att stärka de mindre postoperatörernas ställning på marknaden. Genom att den samhällsomfattande posttjänsten garanteras och att konkurrensen på marknaden förbättras kommer såväl företag som konsumenter och övriga användare att gynnas av de nya reglerna."

Så sammanfattar regeringen sin proposition. Att de inte skäms! Det är de stora privata och/eller statsägda monopolen som kommer att lägga under sig marknaden. Se bara på resultatet av omregleringen inom vården, kollektivtrafiken och apoteken! Och för den delen också det som vi hittills har sett av postmarknaden. Det är de stora statliga och privata tyska, holländska och norska monopolbolagen liksom ett och annat riskkapitalbolag som hållit sig framme på marknaden. Postiljohan Lokalpost i Karlstad AB har inte mycket att komma med på den här marknaden, de används bara som skyltdockor för att dölja de verkliga avsikterna med omregleringen: att de stora och rika ska tjäna ännu mer och de små betala en ännu dyrare räkning.

Bör avvisas
Därför agerade vi inom SEKO Posten för att den nya postlagen skulle avvisas. Som i så många andra frågor hade regeringen bråttom; för säkerhets skull ville man ha igenom sina förslag före valet – trots att man vet att i de här frågorna kommer EU och omregleringskramarna inom socialdemokratin och LO inte att göra några större ansträngningar för att ändra i regelverket. Nu gick emellertid den rödgröna alliansen – med Trafikutskottets ordförande Lena Hallengren (s) i spetsen – ut med en gemensam artikel i Aftonbladet där man kritiserade regeringens lagförslag på ett sätt som rimligen bör uppfattas som att man tänker riva upp beslutet om man vinner valet. Man reserverade sig också mot beslutet i riksdagen.
  Vi får fortsätta att lita till oss själva och vårt eget fackförbund – men också hoppas, och påminna!, en ny regering om att infria löftena efter den 19 september. En bra grund för ett nytt beslut finns i den debattartikel om lagförslaget, som SEKO:s ordförande Janne Rudén och SEKO Postens ordförande Alf Mellström publicerade i Dagens Nyheter den 12 maj. De avslutar med att kräva:

• att nuvarande servicenivåer för brev- och paketbefordran behålls
• att staten behåller sitt ägande av och utser Posten Norden som utförare av den samhällsomfattande posttjänsten
• att Posten Nordens förutsättningar att utföra uppdraget säkras genom kompensationsfonder
• att PTS roll begränsas till att vara tillsynsmyndighet

Jan Åhman

Lysande affär
Jag kommenterade den lysande affären i Facktuellt 2002, men då ur ett annat perspektiv. Det var nämligen så att egentligen var det inte Bror Anders som hade återköpsrätt till aktierna i det fall Royal Mail ville sälja dem; den hade bolaget City Mail Group, som formellt ägt CityMail (och fortfarande hade en del av aktierna kvar). CMG överlät emellertid återköpsrätten till Bror Anders Månsson som därigenom personligen kunde tillgodogöra sig vinsten när aktierna såldes vidare till norrmännen. Andra aktieägare i bolaget snuvades därmed på sin del av förtjänsten och krävde därför att Månsson inte skulle beviljas ansvarsfrihet vid bolagsstämman – vilket han naturligtvis fick, han var ju majoritetsägare!

Slippa skatt
Det som jag och andra kommentatorer inte kände till, men som Skattemyndigheten hållit koll på, är att Bror Anders försökte slippa ifrån skatt på reavinsten. Skattmasen kräver honom på 84 miljoner, vilket vår hjälte bestrider. Han upprättade nämligen i samband med de brittisk-norska affärerna ett kontrakt med en kompis som bor i Storbritannien enligt vilken han sålt aktierna till honom. Poängen var den att man slipper skatt på sådana här affärer om man är skriven i Storbritannien. Skatteverket hävdar att kontraktet är ett skenavtal vars enda syfte är att Månsson ska slippa skatt.
  Glädjande nog har även Ekobrottsmyndigheten startat en utredning kring affären; beslut kommer att fattas under våren om åtal ska väckas för grovt skattebrott.

Spekulanter
Jag ska inte påstå att alla som sysslar med omregleringsaffärer har lika rymligt samvete som Bror Anders Månsson. Men poängen är bland annat att omregleringspolitiken – helt i onödan! – lämnar ut även centrala samhällelliga funktioner till privata spekulanter av den här typen.

Jan Åhman

Jan Skog och Jan Åhman är ledamöter av Årstaklubbens styrelse och ingår i Facktuellts redaktion.

Allmänt
SEKO anser att det primära syftet med en postlagstiftning ska vara att säkerställa samhällets behov av förmedling av brev och paket. Mot den bakgrunden anser SEKO att utredningen riktat orimligt stort fokus på att säkerställa att det finns en konkurrens inom det område man definierar som postmarknad.

Den svenska postmarknaden har nu varit avreglerad i 16 år och vi kan nu konstatera att det i praktiken endast finns konkurrens inom området mellan den numera svensk/danska Posten och norska staten, genom att det av Posten Norge helägda dotterbolaget - Bring Citymail. Detta företag konkurrerar inte heller inom hela det område som definierats som den svenska postmarknaden, utan har begränsat sin verksamhet till lönsamma produktsegment och till geografier med hög befolkningstäthet.

Mot bakgrund av ovanstående känns det minst sagt tveksamt att utredningen har ägnat så stor uppmärksamhet åt att fundera över hur konkurrensen ska öka på den svenska postmarknaden. Enligt SEKO:s uppfattning kan man endast säkerställa en allomfattande god postservice genom att ge rätt förutsättningar för den nationella postoperatören att fullgöra den samhällsservice som riksdagen beslutar om. Det är uppseendeväckande att utredningens förslag går i motsatt riktning.

SEKO har respekt för att en utredning tar tid att genomföra. Men i detta fall innebär det faktum att man inte har aktuella uppgifter en allvarlig brist i det som så småningom ska utgöra beslutsunderlag för riksdagen. Det är sant att nuvarande Posten Norden i huvudsak har haft en god lönsamhet i sin brevverksamhet fram till år 2008. Men det är tyvärr också sant att 2009 har medfört en drastisk volymminskning med en kraftig resultatförsämring som en konsekvens. Detta trots att Posten Norden har genomfört omfattande rationaliseringar för att möta intäktsbortfallet. Volymminskningen för år 2009 har redovisats till ca 8 % under de tre första kvartalen år 2009.

Också Bring CityMail har haft svårt att få lönsamhet i sin verksamhet i Sverige. Företaget har i princip gjort förluster under varje verksamhetsår på den svenska marknaden med undantag för något enstaka år.

Definition av den svenska postmarknaden
Utredningen noterar helt riktigt att stora förändringar har skett inom området kommunikation och meddelandeförmedling. Därför är det något förvånande att man inte ifrågasatt den sedan tidigare gjorda definitionen av begreppet postmarknad.

I praktiken är ju förmedling av brev en avgränsad del av en växande kommunikations- och meddelandemarknad, där konkurrensen till traditionell brevförmedling framför allt kommer från kommunikationsformer som har uppstått genom en stark och snabb teknikutveckling. Enligt SEKO:s uppfattning är det i det perspektivet man borde beskriva konkurrensförhållandena. I ett sådant perspektiv får bland annat begreppet dominerande aktör en helt annan innebörd. SEKO anser att konkurrens måste ske på lika villkor och under samma övergripande förutsättningar.

SEKO:s synpunkter på utredningens förslag
I några avseenden överensstämmer SEKO:s uppfattning med utredningens förslag. SEKO anser i likhet med utredningen att staten ska garantera en postservice av samma omfattning och kvalitet som idag. SEKO har heller inga avgörande invändningar mot utredningens slutsatser inom området postal infrastruktur, i de fall det handlar om postboxar, postnummersystem och eftersändning.

Principer för prissättning och insyn i redovisning
SEKO tar bestämt avstånd till att förslaget om principer för prissättning och insyn i redovisning. SEKO anser dessutom att man i en ny postlag måste hitta nya principer för fastställande av enhetsportot. Förbundet upprepar att syftet med en postlag i allt väsentligt måste vara att säkra den service samhället behöver. När det gäller pris och konkurrensfrågor finns det som bekant redan gällande lagstiftning som hanterar dessa frågor och det är helt orimligt att postområdet ska omfattas av en dubbel reglering där det ska finnas två övervakande myndigheter. PTS uppdrag bör strikt begränsas till att utöva tillsyn inom sina områden. För SEKO är det uppenbart att PTS vid ett flertal tillfällen visat brist på omdöme och integritet i frågor som rör konkurrensen inom postområdet.

Finansiering av den samhällsomfattande posttjänsten
Med tanke på det kraftiga volymfallet 2009 anser SEKO att finansieringsfrågan brådskar för att man skall kunna leva upp till målsättningen om att behålla nuvarande servicenivå. I postdirektivet ges tre möjligheter till finansiering av den samhällsomfattande tjänsten, alternativen är upphandling, direkt statsstöd och kompensationsfonder. Utredaren har i förslaget till ny svensk postlag valt att ensidigt förorda upphandling, vilket SEKO tar starkt avstånd ifrån, och förordar i stället modellen med kompensationsformer som den bästa.

Det är rimligt att alla aktörer, även de som valt att inte ha en rikstäckande verksamhet med postutdelning fem vardagar i veckan, får medverka till att finansiera den samhällsomfattande posttjänsten. I motsats till utredningen anser SEKO att det redan nu är dags för staten att ta ansvar för finansieringen av den samhällsomfattande posttjänsten, och då i form av att skapa en modell med kompensationsfonder. SEKO anser att detta bör finnas med innan någon proposition föreläggs riksdagen för beslut och förslår därför att en ny lagstiftning ska börja gälla först från årsskiftet 2010/2011.

Modellen med upphandling som föreslås av utredningen tar vi bestämt avstånd från. Vi tror att det riskerar att bli en tungrodd och framför allt dyr belastning för statskassan om man vill behålla nuvarande servicenivåer. SEKO anser det orimligt, näst intill naivt att ha en tro på att marknaden ska lösa behovet av postservice i hela landet. Om det hade varit möjligt borde det väl sannolikt redan i dag - 16 år efter avregleringen, finnas fler företag än Posten som bedriver en rikstäckande verksamhet inom postområdet? Förbundet tar också avstånd från utredningens förslag om att överlåta till tillsynsmyndigheten att avgöra om och när det är dags att införa någon form av finansiering av den samhällsomfattande posttjänsten.

Postal infrastruktur
Utredningen föreslår att PTS ska ges i uppdrag att överväga frågan om att få tillgång till en annan operatörs distributionskedja. SEKO motsätter sig bestämt ett sådant system.

SEKO är övertygat om att en avgörande förutsättning för en god allomfattande postservice är att det skapas relevanta förutsättningar för en nationell operatör att utföra densamma. Att i det läget fundera över att öppna den postala infrastrukturen för olika operatörer, måste vara dåligt genomtänkt, och en logisk kullerbytta. Dessutom är förbundet ytterst tveksamt till om detta skulle vara förenligt med aktiebolagslagen. Vidare är förbundet av den meningen att förslaget är en konkurrensstridig åtgärd och innehåller konfiskatoriska element.

Post- och telestyrelsen
För närvarande har PTS åtminstone formellt inget annat uppdrag än att vara tillsyndmyndighet inom sina områden. Förbundet anser det viktigt att det så får förbli. Frågan om att kombinera tillsynsuppgifter och rollen som s.k. konkurrensbefrämjare har dykt upp i flera branscher, och enligt förbundet alltid med lika svag motivering. SEKO anser att dessa bägge roller är i princip omöjliga att förena i en och samma myndighet, beroende på deras helt olika karaktär och syften.

Förbundet menar således att de förslag av den sorten som kan tänkas komma utifrån utredningens tilläggsdirektiv bör förpassas till papperskorgen.

Införande av fastighetsboxar
SEKO ansluter till det särskilda yttrande som lämnats till utredningen av Sten Selander. Det regeringsbeslut (som för övrigt kan uppfattas tangera begreppet ministerstyrning) som upphävde PTS allmänna råd om införande av fastighetsboxar i flerfamiljshus, påverkar negativt möjligheten att upprätthålla en samhällsomfattande postservice utan ekonomiskt tillskott.

Förbundet anser att det primära syftet för ett snabbare införande av fastighetsboxar är att det är nödvändigt för att garantera en rimlig arbetsmiljö för landets brevbärare, men det är ingen tvekan om att det också i ett ekonomiskt perspektiv skulle vara positivt för postoperatörerna. Vi föreslår därför att ett krav på fastighetsägarna om att installera fastighetsboxar införs i postlagen. Vi har inget konkret förslag på tidpunkt när detta ska vara genomfört. Med tanke på att PTS allmänna råd tog sikte 2011, är kanske 2012 rimligt med tanke på att ett år har gått förlorat i frågan efter regeringens ingripande hösten 2008.

Sammanfattningsvis anser SEKO

- Att nuvarande servicenivåer för brev- och paketbefordran behålls
- Att staten utpekar Posten Norden som utförare av den samhällsomfattande posttjänsten
- Att staten ska säkra Posten Nordens förutsättningar att utföra uppdraget genom att lagstifta om ett införande av s.k. kompensationsfonder
- Att en ny lagstiftning ska träda i kraft vid årsskiftet 2010/2011
- Att krav om införande av fastighetsboxar införs i lagstiftningen
- Att alla frågor om konkurrens och prissättning hanteras av gällande lagstiftning för det konkurrensrättsliga området
- Att PTS roll tydligt begränsas till att vara tillsynsmyndighet
- Att förslaget om att öppna den postala infrastrukturen för olika operatörer avvisas helt
- Att det finns skäl att ompröva definitionen av begreppet postmarknad, vilket i sig ändå innebär att staten ska ta ett ansvar för nuvarande servicenivåer för brev- och paketförmedling

Först en bakgrund
EU:s postdirektiv har som bekant till syfte att öppna ett av de tidigare fredade områdena för privata och statliga kapital och dem som flockas kring dessa. Det gäller inte bara kapitalägarna själva utan också dem som koopteras till denna härskande klass. Exempelvis de postdirektörer som numera tjänar miljoner medan lönerna för dem som gör jobbet har sänkts. Före omregleringen var förhållandet mellan sorterarens och VD:s lön 1:6, idag ligger den nånstans kring 1:40. Till de koopterade måste naturligtvis också räknas de blivande miljonärer som tar plats i EU-kommissionen och parlamentet och där beslutar om Postens framtid.

De utredningar som en gång i tidernas begynnelse föregick omregleringen av postmarknaden kunde alla konstatera att dåvarande Postverket fungerade mycket bra: låga kostnader, billig service, hög kvalitet, stark internationell konkurrenskraft. Och nöjd personal, skulle man kunna tillägga, även om det inte var något prioriterat ämne i utredningarna. Trots dessa fakta avslutades utredningarna med – att Postens monopol skulle tas bort.
  När nu omregleringarna varit i kraft snart tjugo år kan vi konstatera att det överlag har blivit dyrare och oftast också en sämre service som följd. LO-ekonomen Dan Andersson fick 2003 regeringens uppdrag att utreda effekterna av omregleringarna inom post, taxi, järnväg, inrikesflyg, tele och el. Inom samtliga områden utom tele hade priserna höjts avsevärt mycket mer än konsumentprisindex från avregleringen fram till 2003.
  Och så har det sedan fortsatt och numera erkänner man öppet och skamlöst att till exempel bilbesiktningen kommer att bli dyrare när monopolet upphävs (SvD 2009-07-10). För att inte tala om apoteken! Hur kan det komma sig?
  Ett svar kan man finna i Dan Anderssons utredning. Han konstaterade som sagt att det mesta blivit dyrare och även att lönerna sänkts i de branscher som omreglerats. Trots detta föreslog han att man skulle fortsätta på den inslagna vägen, han berömde EU:s postdirektiv och ansåg att det var en intressant tanke att öppna Postens produktionsprocess för andra aktörer...
  Han var alltså LO:s, fackföreningsrörelsens, chefsekonom. I klartext är det så att så länge vi tillåter dessa människor att företräda oss så kommer också omregleringseländet att fortsätta och förvärras!

Ny lagtext
Utredningen lägger fram ett förslag till en helt ny postlag och postförordning men med samma namn. Man har stuvat om i texten och arbetat samman delar ur den gamla postlagen och postförordningen samt anpassat terminologin och språkbruket till EU:s senaste direktiv. Dessutom föreslår man en del viktiga förändringar i sak.
  Den nya lagen är tänkt att träda i kraft den 1 juli 2010.

De viktigaste avsnitten i den nya lagen:

"Sammantaget kommer våra förslag att stärka de mindre postoperatörernas ställning på marknaden. Ur användarnas perspektiv innebär våra förslag att den samhällsomfattande posttjänsten garanteras och att förutsättningarna för konkurrensen på marknaden förbättras."
  Så sammanfattar utredarna sitt betänkande. Att de inte skäms! Det är de stora privata/statsägda monopolen som kommer att lägga under sig marknaden. Se bara på resultatet av omregleringen inom vården, kollektivtrafiken och apoteken! Och för den delen också det vi hittills har sett av postmarknaden. Det är de stora statliga och privata tyska, holländska och norska monopolbolagen liksom ett och annat riskkapitalbolag som hållit sig framme på marknaden. Postiljohan Lokalpost i Karlstad AB har inte mycket att komma med på den här marknaden, de används bara som skyltdockor för att dölja de verkliga avsikterna med omregleringen: att de stora ska få ännu mer och de små betala en ännu dyrare räkning.

(Facktuellt nr 6/2009)