Postpolitiska artiklar - 5




Dyrare porto och sämre service

Riksdagen antog postlagen

Riksdagen antog den 5 juni regeringens förslag till ny postlag.
Beslutet innebär i korthet följande:

  • "Det skall finnas en posttjänst i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra försändelser som väger högst 20 kg".
  • Posttjänsten ska vara av "god kvalitet", vilket i förarbetena preciseras som att minst 85 procent av försändelserna ska övernattbefordras.
  • Postbefordran ska ske till "rimliga priser". Vad "rimliga priser" innebär avgörs genom ett pristak för normalbrev ("osorterad post som skickas som enstaka försändelser till normalporto"), som regeringen fastställer i en särskild förordning. Beslutet innebär bl.a. att Postens nuvarande skyldighet att utge rabattfrimärken upphävs. I praktiken innebär därmed beslutet en fördyring för privat- och föreningskunderna.
  • Priset för "enstaka försändelser" ska även i fortsättningen vara "enhetligt" - men nu betyder "enhetligt" att det blir tillåtet att ha ett riksporto och ett lokalporto (förutom alla de rabatter som redan idag är tillåtna för olika typer av sändningar).
  • Den som vill bedriva postverksamhet måste begära tillstånd för det hos Post- och Telestyrelsen.
  • Regeringen kommer att ålägga Posten AB att ansvara för den samhällsomfattande posttjänsten i landet.
  • Posten AB kommer inte att få någon särskild ersättning för detta åtagande. De övriga operatörerna kommer inte heller att åläggas några avgifter eller dyl. för att bidra till kostnaderna för den samhällsomfattande posttjänsten.
      Istället hänvisar regeringen (och nu också riksdagen) till att Posten slipper kostnaderna för rabattfrimärken. Likaså pekar man på "möjligheten att anpassa sin service på landsbygden till kundernas behov", vilket - i Orwellsk anda - ska tolkas som att Posten ges möjlighet till besparingar inom lantbrevbäring och motsvarande.
  • Betaltjänstens ("kassans") framtid hänskjuts till en ny utredning, som nyligen har tillsatts.
  • Den postala "infrastrukturen" (eftersändningsregistret, boxar, postnummer) behandlas f.n. i regeringskansliet (utifrån en promemoria som PTS utarbetat); därför vill inte riksdagen uttala sig om saken.


*****


"Utskottet delar regeringens uppfattning" - så lyder den typiska frasen i Trafikutskottets betänkande över propositionen. Utskottet föreslog bifall till propositionen i dess helhet och avvisade de motioner som lämnats till riksdagen.

Moderaterna och folkpartiet vill naturligtsvis fortsätta avregleringen och krävde därför bl.a. att det inte ska behövas villkorade tillstånd och att hela prisregleringen avskaffas.
  Centerpartiet krävde i sin huvudmotion ytterligare en utredning om postmarknaden och Posten ("regionalpolitisk konsekvensanalys"). De ville också att regeringen i tillståndsvillkoren för Posten ska ålägga Posten att "trygga och vidareutveckla lantbrevbäringen"
  Miljöpartiet yrkade i sin motion att servicekraven skulle skärpas i lagtexten och att rabattfrimärkena ska behållas.
  Vänsterpartiet krävde i sina motioner att Posten ska få konkurrera på samma villkor som andra företag på marknaden (lokalporto), att Postens möjligheter till bankverksamhet ska ingå i direktiven till utredningen om betaltjänsten, att "infrastrukturen" även i fortsättningen ska "tillhöra och disponeras av Posten samt att "ägarens krav på samhällsomfattande service tydligt ställs i skälig relation till ägarens avkastningskrav på Posten".
  Till sist kan det också nämnas att två ledamöter, en socialdemokrat och en centerpartist, i varsina motioner pläderade för att Hässleholmsterminalen ska få vara kvar.

Riksdagen avslog samtliga motioner och biföll Trafikutskottets betänkande och därigenom regeringens förslag till ny postlag.

Man kan mot den här bakgrunden konstatera att den extrema svenska avregleringspolitiken fortsätter! Inget annat land i världen har en lika avreglerad postmarknad.
  De mindre kunderna kommer att få än dyrare porto när rabattmärkena och föreningsportot försvinner. Troligen kommer också servicen att försämras.
  Naturligtsvis kommer även personalen att drabbas av riksdagens beslut. Turerna kring fridagstillägget och den panikartade omstruktureringen av Stockholmsterminalerna är också resultat av avregleringspolitiken!

Jan Åhman (Facktuellt 7/1998)

Till index för övriga postpolitiska artiklar, bl.a. regeringens proposition, Trafikutskottets betänkande samt riksdagsprotokollet!





En postpolitik som innebär samhällsansvar!
Uttalande om postpolitiken, maj 1998

Regeringens proposition (1997/98:127) om Statens ansvar på postområdet innebär enligt vår uppfattning fortsatta försämringar i postservicen och försvagar Postens ställning ytterligare:

** Propositionen förslag om "samhällsomfattande posttjänst" anger en nivå som t.o.m. är lägre än EU:s direktiv. Exempelvis säger lagtexten ingenting om att det "varje arbetsdag och minst fem gånger i veckan ska göras minst en insamling och minst ett överlämnande av post" (EU-direktivet, artikel 3).
** Lagens nuvarande krav att det ska finnas en "rikstäckande postservice som innebär att brev etc... kan nå alla oavsett adressort" formuleras om till den något diffusare skrivningen att det ska finnas en "posttjänst som innebär att alla kan ta emot brev etc...".
** Enligt propositionens förslag till lagtext skall den samhällsomfattande posttjänsten vidare vara av god kvalitet, men detta begrepp definieras inte i lagen. Enligt förarbete na betyder det att 85 procent av inrikes försändelser ska övernattbefordras och 97 procent inom tre dagar. Detta anger man som den basnivå som staten ska ansvara för att den upprätthålls, vilket innebär en devalvering av det faktiska kvalitetsmål som Posten idag upprätthåller och som kunderna efterfrågar.
** Enligt nuvarande lag gäller enhetliga och rimliga priser. Den skrivningen föreslås kvarstå i den nya lagen, men innebörden omtolkas.
  Med enhetliga priser menar propositionen ett enhetligt riksporto och ett enhetligt lokalporto. Ändringen underlättar visserligen för Posten att konkurrera med de lokala postoperatörena om volymerna, men det underlättar inte för posten att upprätthålla en rikstäckande service till rimliga priser.
  Med rimliga priser avser propositionen därför höjda priser för privatkunder, förening ar och andra mindre kunder i och med att nuvarande prisreglering tas bort och rabattmärkena avskaffas. Istället föreslås ett pristak, som i praktiken kommer att ligga på en högre nivå än idag. Propositionen anger också neddragningar i landsbygdsservicen som en åtgärd för att finansiera den samhällsomfattande postservicen.
** Propositionen pekar ut Posten som den operatörer som ska åta sig den (nerbanta de) samhällsomfattande postservicen - men utan att ange någon rimlig ersättning för detta.


------------------------------


SEKO:s Terminalklubb i Stockholm föreslår följande krav för postpolitiken:

** En rikstäckande daglig postservice till enhetliga och rimliga priser ska (åter)införas som målsättningsparagraf i Postlagen.

  • Med rikstäckande menas samma täckningsgrad som Posten idag upprätthåller
  • Med daglig menas både att alla fasta kunder har rätt till daglig postutdelning (i samma omfattning som idag) och att Postens nuvarande mål för befordringstider bibehålls.
  • Med enhetliga priser menas att enhetsportot bibehålls.
  • Med rimliga priser menas att "enhetsportot för enstaka inrikes- och utrikes försändelser" ska hållas på en rimlig nivå med någon form av prisreglering.

** Dessa mål finansieras

  • Antingen genom att en hårdare reglering återinförs, exempelvis enligt de normer som EU-direktivet medger
  • eller genom avgifter som finansierar hela den samhällsomfattande postservicen.

** SEKO och SEKO:s koncernfack ska kämpa för dessa krav.

** Vi anser att detta är en postpolitik som

  • innebär samhällsansvar - och inte gynnar ett fåtal storkunder
  • innebär att Posten kan fortsätta att upprätthålla en bra postservice - och inte gynnar russinplockarna
  • innebär att vi som gör jobbet kan känna större trygghet i anställningen och arbeta under rimliga löne- och anställningsvillkor - och inte tillfredställa direktörerna och aktieägarna.

SEKO post Stockholm
Terminalklubben





Köandet för avgångsvederlag förgäves - det blir inga pengar!

Uppgifterna som har spritts bl.a. här på Terminalklubbens hemsida - och vilka hämtats från som vi trodde sakkunnigt håll - har visat sig felaktiga. Posten Brevs styrelse har inte fattat något beslut och enligt vad vi erfar verkar förutsättningarna f.n. mörka för att det ska bli ett beslut. I varje fall inom den närmaste tiden.
  Vi beklagar den felaktiga informationen!

JÅ/1998-05-28

I en artikel i Facktuellt nr 5 påstod jag att Brevs styrelse fattat beslut om att avsätta 150 miljoner till avgångsvederlag och andra åtgärder för att "förbättra åldersstruktu ren". P.g.a beloppets storlek skulle frågan dras i koncernstyrelsen innan det var helt klart. Uppgifterna kom från en som jag trodde säker källa inom SEKO, men har visat sig vara felaktiga. Posten Brevs styrelse har inte fattat något beslut. Det verkar dessutom som om vinden återigen har vänt - man hänvisar till snabbt försämrade resultat för Brev - så att det därför troligen inte heller kommer något beslut den närmaste tiden. Eftersom det finns ett stort intresse för sådana här åtgärder, har SEKO krävt - i Brevs samverkansgrupp - att pengar ska avsättas. Facktuellt återkommer i frågan!

(Facktuellt 6/1998)

------------------------------


Posten Brevs styrelse har beslutat om nya åtgärder för att - som de kallar det - "förbättra åldersstrukturen inom Brev". Brevs styrelse är beredd att 1998 avsätta 150 miljoner för ändamålet, under förutsättning att koncernstyrelsen ger sitt godkännande.
  De erbjudanden som ingår i paketet riktar sig i första hand till dem som har fyllt 45 år. I samtliga fall sker en individuell prövning.
  Anställda utanför denna målgrupp kan komma i fråga efter särskild prövning.
Följande åtgärder ingår i beslutet:

Avgångsvederlag.
Enligt förutsättningarna i Postens Verktygslåda, vilket innebär att man som mest (fyllda 50 år, anställd i minst 16 år) kan få 24 månadslöner.

Minskning av arbetstiden.
Den som fyllt 50 år och varit anställd i minst tio år kan få en lönekompensation om man går ner till deltid:

  • för heltidsarbetande som går ner till 50% utgår kompensation med 3.000kr/månad
  • för heltidsarbetande som går ner till 75% utgår kompensation med 1.500 kr/månad

Prövande av annat arbete med inkomsttrygghet.
Vid provande av annat arbete kan lönekompensation utgå från Posten under 6-12 månader med max 5.000 kr/månad. Ett villkor är att avtal skrivs med både den anställde och ny arbetsgivare. Ett annat att det inte är fråga om en konkurrensbi syssla till Posten. Ett tredje att man tar helt tjänstledigt från Posten, utan några förmåner.

Delpensionslösningar.
Utformningen inte klar ännu. Idén går ut på, att man fr.o.m 61 års ålder (ev. 60 år) går ner till att arbeta 50 procent och ansöker om vanlig delpension. Under dessa förutsättningar skulle man få en kompletterande Postdelpension.

Sabbatsperiod
Finns INTE med i förslaget.

Observera alltså att det avgörande beslutet ska tas i Koncernstyrelsen, som sammanträder nästa gång den ???.

Jan Åhman





Postkoncernens resultat januari - mars 1998

[ 98-05-11 ]

Postkoncernens operativa resultat för perioden januari - mars 1998 uppgick till 439 Mkr (150). Till detta kommer realisationsvinster om 436 Mkr i samband med överföring av tillgångar till Postens Pensionsstiftelse. Det sammantagna resultatet efter finansiella poster uppgick därmed till 875 Mkr. Postkoncernens resultat för helåret kommer dock att påverkas av strukturkostnader. Dessa beräknas falla ut i huvudsak under andra halvåret 1998.

De totala rörelseintäkterna uppgick till 6 372 Mkr (5 638).

Medelantalet anställda var under perioden 40 333 (42 262) en minskning med 1 929 jämfört med motsvarande period föregående år.

Kvaliteten i brevbefordran fortsätter att förbättras. Under första kvartalet kom, enligt Postens egna mätningar, i genomsnitt 97,2 procent (96,5) av breven fram i tid. Kötiderna på postkontoren fortsätter att minska över hela landet. Väntetidsmålet att kunderna inte ska behöva vänta längre än 10 minuter uppfylldes till 95 procent under första kvartalet.

Postens presstjänst





Nya nerdragningar inom kassanätet

Av valtaktiska skäl valde regeringen att låta utredningen om betaltjänstens framtid dröja till efter valet. Under tiden fortsätter Posten att lägga ut allt fler postkontor på entreprenad och - till en kostnad av 600 miljoner! - avveckla (som det så vackert heter) ytterligare postkassörer. samtidigt fortsätter Postens subventionering av Nordbanken.
  Det är en fantastisk politik!

1998-05-08/JÅ

Här följer SEKO:s och Postens kommentarer till åtgärderna.

Information från Posten Försäljnings styrelsemöte 980506
Posten försäljnings styrelse har vid sitt möte idag tagit ett antal beslut när det gäller de kortsiktiga lösningarna som tar hänsyn till de 20 procentiga nedgången i transaktionerna som Posten bedömer kommer att ske i år och nästa år.

Utgångspunkten för åtgärdsprogrammet har varit dels att se till att servicenivån upprätthålls genom ett oförändrat antal serviceställen, dels se till att de förändringar som Posten måste genomföra ska ske på ett så acceptabelt sätt som möjligt för personalen.

I åtgärdspaketet ingår en fortsatt förändring av kontorsnätet i samma takt som tidigare och med den tidigare inriktningen, Post i Butik samt andra entreprenadlösningar. Det kan röra sig om ca. 100 postkontor som kommer att bytas ut mot andra serviceformer.

Finansiella tjänster kommer att ses över, detta är idag en olönsam affär inom många delar, framförallt Nordbanksaffären. En åtgärd som görs direkt är att beslut tagits om bantning av privatekonomkåren med 40 procent. Formerna för hur detta ska ske kommer att behandlas i särskild ordning

Beslut har fattats om att avsätta 600 miljoner kronor under 1998 till avvecklingsåtgärder inom Posten Försäljning. Det kan vara förtida pensioner tidigast från 60 år, avgångsvederlag, starta eget med mera. Enligt SEKO´s bedömningar skall man med dessa åtgärder slippa uppsägningar under 1998.

När det gäller den lokala organisationen med geografiska områden samt förändring av den regionala nivån kommer beslut att fattas i koncernstyrelsen den 11 Maj.

Dessa åtgärder görs under 1998 i avvaktan på regeringens utredning beträffande den rikstäckande kassaservicen, då inriktningen på den långsiktiga lösningen klarnar.

(SEKO:s kommentar)


Fortsatta åtgärder i postkontorsnätet
Posten har idag en rikstäckande kassaservice med ca 1.800 serviceställen, varav ca 1.050 är egna postkontor och ca 750 är serviceställen i samarbete med andra, exempelvis s k Post-i-Butik. En statlig utredning har tillsatts för att klarlägga hur statens ansvar för den rikstäckande kassaservicen skall se ut i framtiden. Bakgrunden är den tekniska utvecklingen som medfört att antalet in- och utbetalningar över kassadiskarna har minskat med närmare 80 procent sedan 1979.

I avvaktan på en långsiktig lösning har Posten beslutat om resultatförbättrande åtgärder som kan genomföras på kort sikt. Syftet är att hantera den drygt 20-procentiga nedgången i transaktionerna som Posten bedömer kommer att ske i år och nästa år.

Utgångspunkten är att servicenivån upprätthålls genom oförändrat antal serviceställen och att de förändringar som Posten måste genomföra kan ske på ett acceptabelt sätt för personalen.

I åtgärderna ingår en fortsatt förändring av postkontorsnätet i samma takt och med samma inriktning som tidigare, vilket till exempel innebär en fortsatt övergång till Post-i-Butik och andra entreprenadformer.

600 Mkr har reserverats för personalavvecklingsåtgärder, vilka bland annat omfattar pensionslösningar från 60 år. Därmed bedömer Posten att klara det personalavvecklingsbehov som finns i kassaservicenätet under 1998 fram till dess att regeringens utredning beträffande den rikstäckande kassaservicen är klar, och inriktningen på den långsiktiga lösningen klarnar.

(Pressmeddelande från Posten 98-05-06)





1 miljard i vinst - ytterligare 5.000 anställda ska bort

Den 21 mars rapporterar TT att Posten förra året nästan fördubblade vinsten, från 570 miljoner 1996 till 1.055 miljoner 1997. Intäkterna ökade från 22,7 till 23,4 miljarder. Antalet anställda minskades med drygt 2.000 personer till ca 43.000 anställda. På det uppges företaget ha sänkt kostnaderna med 700 miljoner.
  Dagen därpå kan man läsa i tidningarna att Posten vill stänga (eller lägga ut på privata entreprenörer) ytterligare 700 postkontor och göra sig av med 5.000 postkassörer. Antalet besök på postkontoren minskade med 13 procent under 1997 och förlusten i kassarörelsen beräknas - av Posten - uppgå till 1 miljard.
  Enligt Helga Baagøe, Postens presschef, förhandlar företaget nu med ägaren (Staten) om pengar för att kunna göra en "socialt acceptabel" nedskärning. Med det avser man, enligt TV:s Rapport, förtidspensioneringar till en kostnad av 3 miljarder.
  Åke Kihlberg, SEKO:s representant i bolagsstyrelsen, instämmer i att "staten måste ta ett ansvar för de anställda", samtidigt som han förnekar att några beslut har tagits i koncernstyrelsen.

SEKO:s officiella kommentar

1998-03-22/JÅ





Postens ledning kommunicerar med sina anställda via media istället för att informera inom företaget

De uppgifter som förekommit i media angående en utredning som skulle innebära att 700 postkontor skulle läggas ner och 5000 anställda skulle bli av med jobbet är utdrag från utredningen struktur 2000:2. Denna utredning har utförts under hösten 1997 och presenterades för Postens styrelse den 18 december.

Från SEKO:s sida har vi på olika sätt framfört till Postens ledning och styrelse om behovet av information till personalen, tyvärr har vi talat för döva öron. Vi personalrepresentanter i Postens styrelse har dessutom ålagts sträng tystnadsplikt bl.a. därför att diskussioner förs med ägaren om dels denna utredning men också andra alternativ för att långsiktigt lösa problemen i kontorsnätet. Utgångspunkten för dessa samtal har varit att det behövs en lösning som är såväl ekonomisk som politisk försvarbar. En lösning som dels tar hänsyn till Postens uppdrag från ägaren när det gäller rikstäckande kassaservice och att få ett kontorsnät som går ihop ekonomiskt. En avgörande del i en långsiktig lösning är naturligtvis ekonomiska resurser för den personalomsättning som med all sannolikhet kommer bli nödvändig.

Efter påstötningar från såväl förhandlingsgruppen Posten Försäljning som koncernrådet lovade postens ledning att en information skulle gå ut i form av ett extranummer av Nyhetsposten, detta skulle ha skett den 19 mars. De uppgifter som har varit ute i media kräver självklart kommentarer och information från ledningen till personalen. I avvaktan på denna lämnar vi följande information

Vi Postens styrelsemöte den 20 mars behandlades frågan om kontorsnätet. Med hänvisning till den av regeringen tillsatta utredningen om de framtida betalningslösningarna kommer någon slutgiltig lösning av kontorsnätets framtid förmodligen ej under 1998. Eftersom det i sig innebär ett för Posten besvärligt vänteläge beslutade styrelsen att ge ledningen i uppdrag att påbörja de rationaliseringar som inte direkt berör kontorsnätsstrukturen. Exempel på sådana åtgärder är att fortsätta administrativa rationaliseringar med särskild fokusering på Postens regionala nivå. I uppdrag till Postens ledning ingår också att gå vidare med att utveckla en effektivare lokal organisation. Detta arbete skall påbörjas omedelbart.

När det gäller postkontoren skall det i avvaktan på regerings utredning om betalningslösningar tas fram en långsiktig plan för att se vilka rationaliseringar som kan göras under personalpolitiska acceptabla former. En sådan plan skall presenteras till Postens styrelsemöte i juni. En avveckling som skulle kosta 3 miljarder, som redovisats i media, är i nuläget inte möjligt därför att Posten saknar kapital för en sådan åtgärd.

Från SEKO:S sida vidhåller vi uppfattningen som slogs fast vid koncernkommittén i oktober. För att en omfattande rationalisering av kontorsnätet skall vara möjlig måste den vara en del av ett paket som innehåller följande:

  • Tydligt och långsiktigt beslut
  • Koncernansvar för åtgärder
  • Omställningsinsatser, externa och interna
  • Använd hela Postens resurser i den lokala organisationen
  • Utveckla 2000-talets arbetsplats
  • Slopa den regionala nivån i Posten

Dessa synpunkter har av oss framförts med stor tydlighet till Postens ledning, styrelse och ägarrepresentanter vid ett flertal tillfällen.

Vi har hittills i vårt agerande i Posten haft ett gott stöd av SACO medan ST:s agerande har karaktären av "tuvhoppning". Detta är ett klart bekymmer eftersom möjligheten till framgång är betydligt bättre om de fackliga organisationerna agerar samstämmigt.

Åke Kihlberg och Alf Mellström, SEKO (980323)





Statens ansvar på postområdet:
Dyrare porto och sämre service

Den extrema avregleringspolitiken fortsätter

Regeringen överlämnade den 5 mars sin proposition (1997/98:127), Statens ansvar på postområdet, till riksdagen.
    Propositionen överensstämmer i stora delar med den departementspromemoria, som vi tidigare granskat i Facktuellt (nr 2/1998). Den största förändringen är att regeringen inte vill införa den avgift, som promemorian föreslog skulle finansiera den samhällsomfattande posttjänsten. Avgiften skulle ha inbringat ca 100 miljoner, men var ändå ett slag i luften. Dels därför att 100 miljoner knappast räcker till att på en avreglerad marknad garantera en "samhällsomfattande posttjänst" värd namnet. Dels därför att Posten, som skulle ansvara för den högre servicen, själv skulle betala 97 av de 100 miljonerna i avgift!
    Regeringen tar alltså bort avgiften ur sitt förslag - men man förslår inte heller något annat i stället.

Målsättningsparagrafen
Målsättningsparagrafen i den nya lagen lyder så här:

Samhällsomfattande posttjänst.
Det skall finnas en posttjänst i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra försändelser som väger högst 20 kg. Posttjänsten skall vara av god kvalitet och det skall finnas möjlighet för alla att få sådana försändelser befor drade till rimliga priser. Dessutom skall enstaka försändelser befordras till enhetliga priser.

Dessa till synes enkla rader kräver många sidors förklaringar i propositionen. Och bollande med olika begrepp.
    Det övergripande mål för postpolitiken som staten ska garantera är det som nämns i första meningen: alla ska kunna skicka och ta emot adresserade försändelser som väger högst 20 kg, dvs. förutom brev även paket samt adresserade tidningar, kataloger och böcker.
    Servicemålet är det som nämns i de kommande raderna: god kvalitet, rimliga priser, enhetliga priser.
    Som alla förstår kräver dessa begrepp ytterligare förklaringar!

God kvalitet
Vi börjar med god kvalitet. Här använder man sig av två begrepp: basnivå och målnivå. Som lämplig basnivå nämner propositionen att 85 procent av brevför sändelserna ska övernattbefordras (och 97 procent inom tre dagar) oavsett var de lämnas in i landet. Som målnivå anges att 96 procent övernattbefordras och 100 procent tredagarsbefordras.
    Regeringen föreslår i propositionen att basnivån är det som krävs för att lagens krav om "god kvalitet" uppfylls. "Om det på sikt visar sig att denna basnivå är för lågt satt, kan den justeras" kommenterar man lakoniskt det lågt satta målet, och fortsätter: "Det bör poängteras att det givetvis inte finns något hinder för berörd postoperatör att ha en högre målsättning än basnivån".
    "Den berörda postoperatör" som det är fråga om, är Posten. Alla postoperatörer måste ha tillstånd från Post- och Telestyrelsen, PTS, för att få bedriva postverksam het, även Posten. "Under överskådlig tid", skriver man i propositionen, kommer Posten att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten. Därför kommer denna skyldighet att skrivas in i tillståndsvillkoren för Posten.

Rimliga priser
Idag definieras begreppet "rimliga priser" i avtalet mellan staten och Posten. Bl.a. innehåller avtalet ett krav på att Posten ska ge ut rabattmärken till privatkunderna.
    Propositionen vill ersätta nuvarande avtal med ett pristak, som regeringen fastställer. Pristaket är tänkt att omfatta "all osorterad post som skickas som enstaka försändel ser till normalporto". Samtidigt tas kravet på att Posten ska ge ut rabattmärken bort. Ingenting sägs om vilken nivå man ska utgå ifrån när pristaket sätts, men man kan förutsätta att det är nuvarande 5-kronorsportot som avses. I praktiken innebär därför "pristaket" en kraftig prishöjning, eftersom rabattmärkena tas bort (om inte Posten ensidigt - och utan ersättning - beslutar att behålla dem!).

Enhetliga priser
I den nya lagtexten sägs rent ut att det enhetliga portot endast omfattar "enstaka försändelser". Det är fritt fram för fri prissättning (inom konkurrenslagstiftningens ramar) "för försändelser som lämnas för befordran på annat sätt än styckevis", som det står i propositionen.
    Propositionen öppnar också för införandet av lokalporto. Villkoret är att samma lokalporto tillämpas - för enstaka försändelser - över hela landet:

"En tjänst som innebär t.ex. lokal befordran till en lägre kostnad kan således erbjudas till ett lägre pris. Detta förutsätter dock att tjänsten erbjuds inom hela landet och att priset för lokal befordran av enstaka försändelser är enhetligt för hela landet"

Finansieringen av den samhällsomfattande posttjänsten
Därmed är vi inne på den avgörande frågan: vem ska betala kalaset?!
    I och med att prissättningen nu blir så gott som helt fri, kan naturligtsvis Posten konkurrera både med CityMail och de andra småoperatörena på de lokala markna derna. Vilket innebär att man kan behålla volymerna - men till vilket pris?
    Departementspromemorian föreslog en symbolisk postavgift för att finansiera den samhällsomfattande posttjänsten, som man dessutom undervärderade kostnaderna för. I varje fall om man ska tro Postens siffror.
    Regeringen gör genom propositionen klart att

  • Man inte tänker införa någon form av koncessionsavgift.
  • Posten genom tillståndsvillkoren ska åläggas att tillhandahålla den samhällsomfat tande postservicen
  • Posten kommer inte att få någon särskild ersättning för detta.
  • Postens merkostnader för att upprätthålla servicen enligt nuvarande lag och avtal med staten uppgår till 400 - 800 miljoner kronor.
  • Vissa av dessa kostnader försvinner enligt regeringen i och med de förändringar som föreslås. Det gäller rabattfrimärkena och föreningsportot till en kostnad av 170- 245 miljoner per år. Därmed har regeringen också sagt att privat- och föreningskun derna får sina portokostnader höjda med samma belopp. Regeringen ger också Posten AB "möjlighet att anpassa sin service på landsbygden till kundernas behov", som det så Orwellskt heter - dvs dra in på lantbrevbäringen. Posten har angett att man skulle kunna spara in 145 miljoner på detta.
  • Regeringen avslutar med en brasklapp. "Det är visserligen enligt regeringens mening principiellt riktigt att samtliga operatörer som är verksamma på postmarkna den är med och finansierar de åtgärder som bedöms nödvändiga för att upprätthålla denna tjänst", skriver man, men hänvisar i nästa andetag till att "flertalet av remissin stanserna riktar allvarlig kritik mot promemorians förslag på finansieringsavgift". Man hänvisar särskilt till PTS och Konkurrensverket - två avregleraringsextremister - som båda "framhåller att för att kunna ta ut en avgift från operatörerna så måste markna den få växa till sig och postoperatörerna måste nå en viss storlek och stabilitet i sin verksamhet"!! Därför avrundar regeringen med att de inte lägger fram något förslag om avgift - men de kan tänka sig att återkomma till riksdagen om det skulle visa sig att Posten inte längre kan upprätthålla den samhällsomfattande posttjänsten utan ersättning.

Tillståndsvillkor och PTS roll
I den nya lagen blir det tillåtet att förena ett tillstånd med villkor. Frågan är bara vilkavillkor man kommer att ställa. Så här långt tycks det som om det är Posten AB som kommer att utsättas för det hårdaste villkoret: att utan ersättning uträtta allt det som russinplockarna slipper.
    Propositionen klargör också att Post- och Telestyrelsen ska ha "ett övergripande ansvar för att postmarknaden fungerar effektivt ur konsumentsynpunkt" utan att ha någon generell konkurrensfrämjande roll.

Sammanfattningsvis
kan man om den nya postlagen säga att regeringen fullföljer den extrema svenska avregleringspolitiken. Inget annat land i världen har en lika avreglerad postmarknad. De mindre kunderna kommer att få dyrare porto när rabattmärkena och förening sportot försvinner. Förmodligen kommer också servicen att försämras. Lagens definition av "god postservice" (85 procent övernattbefordran) innebär en devalve ring jämfört med den service Posten idag tillhandahåller. En service som blir svår att upprätthålla när man - för att betala de sänkta priserna för storkunder - tvingas dra in på landsbygdsservicen och annan "överservice".
  Naturligtsvis kommer även personalen att drabbas av regeringens proposition. Cheferna har redan haft sina brain-storm för att sänka personalkostnaderna - så att notan för lokalportot och storkundsrabatterna kan betalas!

Jan Åhman

(Facktuellt nr 4/1998)





Posten fick rätt i Stockholms tingsrätt:
Kalkylerna riktiga - tillåts ge geografiska rabatter

Stockholms tingsrätt har slagit fast att:

  • Posten har kostnadsskillnader som motiverar lägre priser för stora företagssändningar till de 19 största orterna jämfört med övriga landet.
  • Posten inte haft till syfte att slå ut City Mail.

Stockholms tingsrätt har i dag beslutat att upphäva Konkurrensverkets förbud för Posten att konkurrera med geografiskt differentierade priser. Det innebär att Posten nu får möjlighet att tillämpa rabatterade priser för stora företagssändningar till vissa städer.

  - Kunderna är vinnarna i det här målet, eftersom Postens möjligheter att erbjuda geografiska rabatter slås fast genom tingsrättens beslut, säger Bo Alerfeldt, chef Posten Brev.

Bakgrunden är att Posten velat ge kostnadsmotiverade rabatter till företag som sänder stora mängder post till ett antal större orter. Konkurrensverket har hävdat att de geografiskt differentierade priserna inte varit kostnadsmotiverade, dvs inte baserade på de verkliga kostnaderna för postdistribution i och utanför de geografiska zonerna som Posten velat tillämpa. Posten har inför tingsrätten i detalj redovisat de kalkyler som legat till grund för de geografiskt differentierade priserna. Tingsrätten har mot bakgrund av detta inte funnit att Konkurrensverkets beslut haft någon grund.

- Det är glädjande att tingsrätten undanröjt Konkurrensverkets beslut. Mot bakgrund av den senaste tidens mediediskussion om Postens kalkyler är det särskilt tillfredsställande att Tingsrätten fastställt att "det av Posten använda kalkyldatasystem som sådant uppfyller högt ställda anspråk och är användbart för en tillförlitlig beräkning av kostnaden per produktionssteg", säger Bo Alerfeldt. Tingsrätten säger också: "Även om viss tveksamhet kan råda beträffande några data i Postens kalkyler, finner tingsrätten beträffande 2-zonlistan utredningen visa att Postens kostnader för distribution till zonområdet i vart fall är lägre än kostnader för distribution till landet i övrigt."

På en punkt har tingsrätten följt Konkurrensverkets uppfattning och det är att hela Sverige ska betraktas som en enda marknad. Posten anser inte att detta stämmer med konkurrenssituationen och överväger att överklaga denna del av beslutet.

1998-03-11


------------------------


Kommentar till Dagens Industris artikel om zonprismålet.

Gårdagens dom i det s k zonprismålet har rönt stort intresse från media. Av de medier vars rapportering jag hittills sett är Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Finanstidningen, Norrköpings Tidningar, TT och Ekot sakliga och rapporterar att tingsrätten gått på Postens linje. Dagens Industris rapportering skiljer sig dock från de övriga och för fram det för Posten mest negativa som huvudnyhet.

Målet rörde huruvida Posten skulle få tillämpa geografiska rabatter, s k zonpriser, eller inte. När målet startade fick Posten inte använda zonprislistor över huvud taget. Dessutom fördes i Dagens Industri en debatt som gjorde gällande att Postens kalkyler är felaktiga samt att vårt syfte varit att konkurrera ut City Mail. Målet är nu avgjort till Postens fördel, i o m att vi tillåts tillämpa geografiska rabatter förutsatt att det pris vi tar ut täcker våra kostnader. Tingsrätten konstaterar indirekt även i sin dom att innehållet i debatten varit felaktigt genom att slå fast att kalkylerna var riktiga och att vi inte hade till syfte att konkurrera ut City Mail. Inget av detta tar Dagens Industri upp i dagens rapportering av tingsrättens beslut.

Bakgrunden till målet är att Posten strax före sommaren 1996 ansökte om ett s k icke-ingripandebesked hos Konkurrensverket beträffande geografiskt skilda priser. Verket ansåg då att vår ansökan var för generell, varför vi preciserade den först i den s k 4-zonprislistan och sen i den s k 2-zonprislistan. Den senare avsåg områdena runt de 19 största tätorterna i Sverige som en zon och resten av landet som en annan zon. Prislistorna förbjöds av Konkurrensverket, men nu har alltså 2-zonprislistan tillåtits i tingsrätten.

I samband med rättegången har Posten i detalj redovisat beräkningarna bakom denna s k 2-zonprislista. Dessa har av rätten bedömts hålla sådan kvalitet och precision att rätten gjort bedömningen att Posten ska få tillämpa geografiska rabatter i de två zonerna.

Dagens Industri hävdar vidare i dagens artikel att Posten missbrukat sin dominerande ställning och att vi vill kunna konkurrera ut vad de kallar lokala uppstickare. Detta trots att det i tingsrättens dom, som DI:s reporter läst, slås fast att eftersom "…2-zonlistan enligt tingsrättens mening kan anses i tillräcklig grad kostnadsmotiverad utgör införandet av denna inte i sig något missbruk av Postens dominerande ställning" samt att "… Tingsrätten finner det häremot inte styrkt att Postens syfte med införandet av zonrabatten varit att eliminera förekommande konkurrens".

Dagens Indstri och Post- och telestyrelsen har i Dagens Industri i en helsidesartikel den 27 februari gjort gällande att våra kalkyler inte stämde och att det var dyrare att distribuera post i de 19 tätortsomådena än utanför, samt gett intryck av att Posten ljugit om dessa förhållanden. Tingsrätten har emellertid dels fäst tilltro till Postens kalkyler, dels alltså funnit att de verkliga förhållandena är att det är billigare att dela ut post i tätorterna än utanför.

Det är anmärkningsvärt att DI:s rapportering i just denna fråga, som tidigare getts så stort utrymme, i o m tingsrättens dom till Postens fördel avslutats helt. Uppenbarligen gör DI bedömingen att läsarna inte är betjänta av att få veta slutet på det ärende som DI tidigare gett så stort utrymme.

Helga Baagøe, Presschef, Posten
1998-03-12