Fortsatt ansvar
Mot denna bakgrund föreslår utredningen:

• Det politiska målet för grundläggande betaltjänster ska fastställas av riksdagen och formuleras:
"Det skall finnas tillgång till grundläggande betaltjänster i hela landet till rimliga priser".
• Staten ska ha ett fortsatt ansvar för dessa grundläggande betaltjänster. Dessa ska omfatta betalningsförmedling, uttag av kontanter samt hantering av dagskassor för näringsidkare och ideella föreningar.
  För områden där "marknaden" tillgodoser behovet av grundläggande betaltjänster skall staten inte vidta några åtgärder för att öka tillgängligheten.
  Statens ansvar för grundläggande betaltjänster skall geografiskt begränsas till de orter och den landsbygd där det inte är "kommersiellt motiverat" att tillhandahålla sådana tjänster och där det inte heller finns några jämförbara alternativ. På landsbygd där kommersiella alternativ saknas skall grundläggande betaltjänster finnas tillgängliga genom lantbrevbäringen, om det inte sker på annat sätt.
• En särskild utredare bör tillsättas för att förhandla fram en branschöverenskommelse med bankerna.
• Nuvarande lag om grundläggande kassaservice skall upphöra att gälla fr.o.m. den 1 juli 2006. Nyordningen för kassaservicetjänsterna skall börja genomföras från den 1 januari 2006.
  I bolagsordningen för Posten skall anges att företaget - utan vinstsyfte - ska tillhandahålla grundläggande betaltjänster genom lantbrevbäringen. Dessutom får Posten självt eller genom dotterbolag på kommersiella grunder utföra sådana uppdrag (på de orter där upphandling blir aktuell).
• Post- och telestyrelsen skall ha regeringens uppdrag att upphandla de grundläggande betaltjänsterna. Upphandlingen ska omfatta de orter och den landsbygd där det inte är kommersiellt motiverat att tillhandahålla sådana tjänster och där det inte finns jämförbara alternativ.
  Upphandlingen ska gälla från tidigast 1 januari 2006 och senast den 1 juli samma år.
• Konsumentverket ska ges i uppdrag att genom information och utbildning få de grupper som fortfarande använder kassaservicen att hitta andra sätt att sköta sina betalningar och Riksförsäkringsverket att hitta nya lösningar för utbetalning av pensioner till dem som saknar bankkonto.
• Konsumentverket ska bevaka att de grundläggande betaltjänsterna "motsvarar samhällets behov".

Läggs ner
Mera kortfattat innebär utredningen att Svensk Kassaservice läggs ner år 2006. På större orter kommer bankerna och/eller ICA (och liknande) att sköta betalningsförmedlingen, på landsbygden lantbrevbärarna och i de orter där det finns varken banker eller lantbrevbäring kommer tjänsten att upphandlas av exempelvis ICA eller Posten.

Är då detta ett bra förslag? Ja, jag tror det. Det finns inte längre någon anledning för Posten att syssla med den här verksamheten - i vart fall inte under de former som gäller idag. Dagens situation med tudelningen av Brev och Pakets utlämningsställen och Kassaservice kontor är naturligtvis helt vansinnig, men även om man slog i hop dem så skulle det bara bli en tillfällig lösning. Posten får 400 miljoner från staten för att driva Kassaservice, vilket gör att verksamheten går med i bästa fall plus minus noll. Men transaktionerna fortsätter att minska, och det kommer även i framtiden att bli ett evigt kattrakande med staten om hur mycket de ska ersätta verksamheten med. Så blir det även i Lindhs förslag, men i mindre omfattning och med en starkare position för Posten, eftersom vi inte längre har ett lagfäst krav att just vi ska utföra hela uppdraget.

Vallagskommittén
Till saken hör också att den Vallagskommitté som ser över bl.a. poströstningen, med största sannolikhet kommer att ta ifrån Posten ansvaret för detta uppdrag och istället lägga det på kommunerna. Det är inte så konstigt, med tanke på hur Posten skött detta uppdrag sedan de riktiga postkontoren stängdes. Hos mig hade tobakshandlarn inrättat vallokalen i den lilla skrubb där han har boxarna.

Jag hade in i det längsta hoppats på en renässans för de riktiga postkontoren, även om de av strukturella skäl skulle bli färre och mindre än tidigare, men det kommer inte att bli så. I varje fall inte så länge omreglerarna styr det här landet.
  Den bank- och giroverksamhet som var det ena ben, som bar upp postkontoren, har de socialdemokratiska regeringarna (naturligtvis påhejade av fp-m-c-kd) tagit ifrån Posten. IKEA fick öppna bank, men inte Postgirot; sådan var inställningen. När sedan Postgirot såldes ut, så hade bankkapitalet fått allt de ville ha. Återstod lankorna, och dem kan lika gärna någon annan ta hand om.

Billigare
Hade Posten fått behålla sin bankverksamhet och det monopol på statliga betalningar som vi en gång hade just för att kunna sköta även de mindre lönsamma delarna av samhällsservicen inom detta område - ja, då hade det inte varit något problem. Eller rättare sagt: det hade åtminstone varit enklare och billigare att hantera de problem som övergången till nya betalningsformer för med sig.

Som en sammanfattning kan man säga att Lindh i sitt delbetänkande sopar upp smulorna från omregleringsfesten inom detta område. De stora kapitalen och det skikt som styr dessa, har fått sitt. De mindre kunderna har getts en dyrare (och ofta sämre) service och personalen har fått betala med uppsägningar och sämre villkor. Kort sagt, omreglerarna har fått in ännu en fullträff.
  Nu återstår några "restkunder" som ingen vill ta ansvar för. Lindhs förslag är vettigt, men det skulle inte förvåna mig om det i slutändan blir Posten som i alla fall får ta ansvaret, och vi som jobbar i företaget som får betala.
  Sedan finns det naturligtvis en annan lösning på problemet: Återför bank- och giroverksamheten i statens ägo, återinrätta monopol på lämpliga delar så att de litet mer udda tjänsterna kan subventioneras genom monopolvinsterna - istället för att dessa, som nu är fallet, under omregleringspatraskets tidevarv, äts upp av det härskande skiktet. Det är bättre att monopolvinsterna används till att förenkla och förbilliga betalningarna för pensionären x och flyktingen y än till att öka på direktören z:s bonusmiljoner.

Hyllar marknaden
Denna lösning är dock avskydd av omreglerarna och därför har den socialdemokratiska regeringen skrivit direktiv för Lindh-utredningen där man hyllar "marknaden" och "liberaliseringens positiva ... effekter".
  Utredningens första uppdrag var att avveckla Svensk Kassaservice; det har man nu utfört.
  Det andra uppdraget - som ska redovisas senast den 1 november i år - gäller att
• Se över prisregleringen för "enstaka försändelser" och prissättningen för tidningar.
• Göra en samhällsekonomisk analys av liberaliseringen av postmarknaden och analysera det politiska målet för postområdet.
• Föreslå "möjligheter för operatörer att få tillgång till delar av den dominerande operatörens distributionsnät" och "en konkurrensfrämjande roll för PTS på postområdet".

EU:s omreglering
Lindhs första rapport innehåller förslag som för Postens del är bra, men antagligen inte för de mindre kunderna (och naturligtvis inte heller för de kvarvarande ca 2.000 potskassörerna!). Det är med oro och spänning man inväntar nästa betänkande. Kanske vore det inte så dumt om vi inom SEKO Posten litet mera öppet diskuterade vad vi egentligen vill ha ut av utredningen. Nedgången i volymer kommer inte att bli lika drastiskt inom brevområdet som inom kassan. Men minskningen kommer att fortsätta åtminstone ett tag till, och frågan är hur detta ska hanteras. Hur ska vi ställa oss till EU:s fortsatta omreglering av postmarknaden? Är den "brittiska" lösning - terminalnätet ska vara öppet för alla distributörer - som Lindutredningen ska undersöka bra? Etc.....

Facktuellts spalter står som alltid öppna för debatt!

"Flera aktörer"
Utredningens slutbetänkade offentliggjordes den 25 januari i år. Huvudinriktningen i de förslag som läggs är, helt i enlighet med regeringens instruktioner, fortsatt omreglering:

• Symptomatiskt är att man i Postlagens portalparagraf vill lägga till en mening som ytterligare understryker detta:

"Ett viktigt medel för att uppnå detta /hållbara och kundanpassade tjänster som tiillgodoser framtidens behov/ skall vara att man skapar förutsättningar för en effektiv konkurrens mellan flera aktörer, utan snedvridningar och omotiverade begränsningar"

Parallellslalom
Lindh-utredningen har arbetat parallellt med Dan Anderssons regelutredning och man kommer fram till ungefär samma saker. Även Lindh tvingas konstatera att priserna ökat kraftigt för privata kunder och mindre företag. Trots detta föreslår man att det pristak som idag reglerar hur mycket Posten får höja portot på enstaka försändelser tas bort. Motiveringen är att portokostnader idag är en mycket liten del av hushållens utgifter. Nu kan man ju vända på steken och hävda att eftersom de enstaka försändelserna och mindre sändningarna som privatpersoner, föreningar och mindre företag använder sig av är en så liten del av marknaden, så kan ju de fortsatt subventioneras av de stora volymerna. Men det är ett folkhemsperspektiv, som inte ryms i omreglerarnas värld. De stora kapitalens intressen är viktigare och därför ska sådan "korssubventionering" förbjudas. En av de få verkligt intressanta uppgifterna i utredningen är några siffror som tre ledamöter redovisar i ett särskilt yttrande (de är emot att pristaket avskaffas).
  – Sedan pristaket infördes 1994, skriver de, har Posten höjt priserna på de prisreglerade tjänsterna med ca 54% exklusive moms. Under samma period har priserna för de i praktiken icke konkurrensutsatta men heller inte prisreglerade tjänsterna, utrikesporto och postpaket, höjts med 129% respektive 189%. Samtidigt har priserna på den mest konkurrensutsatta tjänsten, sorterade sändningar, sänkts (min kursiv/JÅ) under perioden ifråga."

Allmänna råd
• Utredningen föreslår att den samhällsomfattande posttjänsten bör ha samma omfattning som idag med bibehållna kvalitetsmål. Detta regleras i Postlagen och Postförordningen (och ytterst i EU:s direktiv om posttjänster) och innebär bl.a. att 85 procent av normalbreven ska vara framme över natt och 97 procent inom tre dygn. Posten har som bekant en avsevärt högre kvalitet idag. Utredningen föreslår dock ingen skärpning av lagstiftningen i detta avseende.
• Däremot föreslår man att Post- och Telestyrelsen i fortsättningen ska utfärda "allmänna råd" om utdelningsservicen. Idag beslutar Posten ensam om detta, exempelvis det välkända (ökända?) "Posten före 13.00".
  Inom Posten arbetar idag projektet "Effektivisering av den samlade brevprocessen, ESB" med bland annat frågan om utdelningsservicen. Det kan bli en intressant fråga hur denna utrednings intentioner står sig i förhållande till eventuella synpunkter från PTS. (Lindh-utredningen har antagligen inte varit informerad om vad ESB sysslar med).

Fler fastighetsboxar
• Utredningen föreslår att den samhällsomfattande posttjänsten ska upphandlas, "om det är särskilt påkallat med hänsyn till kostnaderna för att tillhandahålla denna" – men man bedömer att det för närvarande inte är aktuellt. Det innebär att Posten, som ålagts detta uppdrag, tills vidare anses klara uppgiften utan särskild ersättning.
• Samtidigt ska den operatör som utför den samhällsomfattande posttjänsten, läs: Posten, utsättas för en hårdare prisgranskning av PTS.
• Utredningen anser att övergången till att dela ut post i fastighetsboxar i flerfamiljshus ska skyndas på och att PTS ska ge råd om hur detta får gå till.
• Idag är det regeringen som har befogenhet att besluta att den operatör som ansvarar för den samhällsomfattande posttjänsten också ska förvalta postnummersystemet. Utredningen vill föra över den befogenheten till PTS.

Eftersända åt CityMail
• Posten vidarebefordrar CityMails eftersändningar till de adresser där de inte har egen utdelning. Det regleras i ett kommersiellt avtal mellan de två företagen. Utredningen vill skriva in en skyldighet i Postlagen för den som ansvarar för den samhällsomfattande posttjänsten (=Posten) att ombesörja eftersändningar åt russinplockarna. Det ska dessutom ske till samma villkor som gäller för egna eftersändningar.
• Ett brev som är underfrankerat får idag inte (enligt Postlagen) hanteras som obeställbart förrän mottagaren erbjudits att lösa ut det. Det kravet vill utredningen ta bort. Rent teoretiskt skulle Posten - om detta förslag går igenom - kunna skicka alla försändelser med för lågt porto (eller inget porto alls) direkt till Kiruna!

Tjatigt
Inte heller Lindhs utredning kommer med några omvälvande förslag, men de man föreslår leder alla åt samma håll: fortsatt omreglering och omfördelning. Fler prishöjningar för småkunderna. Helst ytterligare några brevbärare - flera CityMail! - på samma distrikt i de lönsamma områdena med de profitabla försändelserna - och sedan får Posten och skattebetalarna - dvs vi - betala resten. Fastighetsboxar och sämre service för kunderna i flerfamiljshusen. Etc.

Tack käre läsare för att Du orkat hänga med så här långt i ännu en av dessa tjatiga omregleringsartiklar. Jag tänker inte lova att det blir den sista. Tvärtom: den som tröttnar först förlorar. Postpolitiken är bara en del i den världsomspännande erövrings- och omfördelningspolitiken Inte av samma dignitet som de verkligt stora brotten; men det är vår del!

Dan Andersson är ekonom och kanske är det därför som mycket av utredningstexten är Handelshögskolesnack kring olika teorier; det är många vackra ord, mer eller mindre exotiska begrepp som "Cournotmodellen", "vertikala integrationsvinster", "Schumpeterianska teorin", "dödviktsförluster", "Baumols kostnadssjuka", "naturliga monopol", etc, etc.

Bristfällig statistik
Kanske är det frestande att hålla sig på denna nivå när det, som utredaren gång på gång framhåller, antingen saknas användbar statistik eller också är den som finns bristfällig. Trots detta gör han några försök att mera empiriskt mäta effekterna av omregleringen.
  Prisutvecklingen för oss konsumenter ser då ut så här för de olika branscherna:

Årtalet inom parentes är det år som omregleringen genomfördes inom respektive bransch. Prisökningarna har mätts från det år som "liberaliseringen" (utredaren föredrar det ordet) genomfördes fram t.o.m. 2003. Som jämförelse anges också hur mycket konsumentpriserna stigit under samma period.

Sänkt inkomst
Kort sagt så visar denna sammanställning att omregleringen har resulterat i väsentligt högre priser för vanligt folk. Däremot - och det är en av poängerna med omregleringen - så kan priserna ha sjunkit för större kunder. Så har skett inom t.ex. postbranschen.
  På samma bräckliga statistiska underlag beräknar utredaren så arbetsproduktiviteten jämfört med övriga näringslivet. Enligt en tabell i utredningens betänkande så har den sjunkit i alla branscher utom tele och järnväg. I en annan tabell påstås den tvärtom ha ökat i de flesta branscher. Antalet sysselsatta som andel av hela näringslivet har minskat - förutom i taxibranschen. Arbetsinkomsten har sänkts i alla branscher förutom tele. Allra sämst är det i taxi-, järnvägs- och postsektorn.

Monopolvinst
Utredaren för ett resonemang kring frågan om det på den gamla tiden, tiden före omregleringen, togs ut monopolvinster inom de undersökta branscherna. Posten, SJ, etc hade ju på den tiden monopol inom (åtminstone delar av) sina branscher. Han kommer fram till att det togs ut monopolvinster, men att dessa fr.a. tycks ha kommit personalen tillgodo i form av en "monopolpremie":

"Denna monopolpremie kan tas ut av de sysselsatta i högre löner eller minskad arbetsbelastning. Om de sysselsatta i en sektor får del av eventuella monopolvinster har de motiv att motsätta sig en liberalisering som hotar dessa vinster. Ju större monopolpremie i löner och sysselsättning, desto större är vanligtvis motståndet från de sysselsatta mot en liberalisering".

Sysselsättningspremie
Där fick vi! Lönepremien var nog inte så stor anser utredaren men däremot är det troligt att det fanns en sysselsättningspremie, skriver han vidare:

"Storleken på denna sysselsättningspremie är svår att bedöma, men för Posten, Vattenfall, Telia och SJ torde den ha varit relativt stor, sett till att produktionen numera är densamma med betydligt mindre personal, även om hänsyn tas till att man lejt ut verksamhet (s.k. outsourcing) samt teknisk utveckling."

Om detta resonemang (som förs av en ledande LO-funktionär!) finns ett par saker att säga:

• En orsak till att det idag sorteras fler brev per anställd inom Posten är införandet av maskinell sortering i stor skala. Detta skedde huvudsakligen 1996; visserligen ett par år efter omregleringen och bolagiseringen men investeringarna 1996 planerades och betalades med pengar från tiden före systemskiftet. Jag skulle vilja påstå att den svenska Posten har halkat efter i den tekniska utvecklingen p.g.a. den omreglering som nästintill satt företaget i konkurs; endast utförsäljningen av hela matsilvret har hjälpt företaget att hålla näsan över vattenytan.
• Den andra orsaken är naturligtvis att det som Dan Andersson kallar "sysselsättningspremien" har tagits bort. Uttryckt med andra ord så får vi arbeta hårdare på terminalerna och ute på brevbäringskontoren!

Vinnarna
Slutsatsen av Dan Anderssons argumentation blir att det nuvarande läget är det normala och eftersträvansvärda. Vi - "de sysselsatta" - hade det helt enkelt för bra på affärsverks.- och monopoltiden.
  Om man vill föra en meningsfull diskussion kring utredningen bör man därför hålla gamle Maos ord i åtanke: ur alla tjusiga begrepp och haltande statistik och "analyser" stiger det gamla vanliga unkna överklasstänkandet fram.
  Därför säger utredaren inte heller ett ord om VINNARNA; de som verkligen tjänat på omregleringspolitiken. Han hade i uppdrag att göra en samlad analys av de långsiktiga effekterna för ... samhällsekonomin; vore det då inte intressant att också belysa den gigantiska omfördelning som liberaliseringen resulterat i. Att Postens VD på affärsverkstiden hade en lön som var sex gånger högre än en sorterares - idag är den 20-25 gånger större. För att inte tala om de kapitalägare som berikat sig på omregleringen.

Förslag
Till sist: Vad föreslår då utredningen?
Det är självklart inga himlastormande förslag och definitivt inga som ifrågasätter omregleringen. Förslagen för postbranschen är rätt typiska:

• Avskilj Svensk Kassaservice från Posten.
• Ge PTS (Post- och Telestyrelsen) rätt att säga upp outnyttjade tillstånd för att bedriva postverksamhet.
• Postens pristak bör behållas men reformeras.
• Det bör utredas huruvida det innebär en finansiell börda för Posten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, hur stor denna börda i så fall är och på vilket sätt den ska finansieras.
• Anpassa kvalitetskraven på Posten till en nivå närmare den faktiska.
• PTS bör ges en konkurrensbefrämjande roll på postmarknaden.
• Inför bestämmelser i postlagen om eftersändning.
• PTS bör årligen publicera en rapport om huruvida Postens priser för de samhällsomfattande tjänsterna är kostnadsbaserade.
• PTS ska i samarbete med SCB ta fram en metod att följa prisutvecklingen för hela brevmarknaden.

Går igen
Dan Anderssons Regelutredning påminner i mycket om de utredningar som föregick omregleringen och bolagiseringen 1993-94. De kom alla fram till att Posten - även vid en internationell jämförelse - var ett effektivt och lönsamt företag med hög kvalitet. Trots detta föreslog de att monopolet skulle avskaffas och Postverket göras om till bolag.
  Sak samma med denna utredning. Få fakta talar för att nyordningen inneburit några andra "förbättringar" än att de allra största kunderna fått bättre villlkor. Däremot är det otvetydigt att alla andra fått högre priser och att personalen har fått det sämre.
  Trots detta går utredningens förslag ut på att man ska fortsätta på den inslagna vägen. Nyckelkravet är att PTS ska ges utökade befogenheter. I klartext innebär detta fortsatta och än större ansträngningar till förmån för russinplockarna. Andersson lovordar EU:s postdirektiv och han anser det vara en intressant tanke att öppna Postens produktionsprocess för andra operatörer. Det ger en antydan om vad vi har att vänta oss.
  Återigen är det klassintressena som talar.
Och gör det så mycket effektivare om man ger dem en röd anstrykning!