"Vi ser rött"
Dags för förbundsmöte
SEKO håller förbundsmöte den 16 - 18 september. Temat för årets förbundsmöte är "Jag ser rött". Avregleringsfrågorna kommer att bli ett viktigt tema. Ett lönepolitiskt program kommer att behandlas. Mångfald, jämställdhet och arbetsmiljö är tre andra frågor som kommer att prioriteras. Organisationsfrågorna står på dagordningen som vanligt, och förslaget att det endast ska få finnas geografiska avdelningar i förbundet (idag finns fortfarande en del branschavdelningar kvar) lär väcka debatt. Likaså förbundets knackiga ekonomi och ett troligt förslag på höjd medlemsavgift.
Koncernfackens roll
Våra klubbar har skickat ett antal motioner till förbundsmötet, bl.a. om ob-tilläggen och tandvårdskostnaderna. Dessa kommer att behandlas, liksom ett stort antal från andra klubbar och avdelningar.
SEKO Stockholm har skickat flera motioner till förbundsmötet; i en av dem yrkas f.ö. att förbundsmötena ska återta sitt gamla namn och kallas kongresser i fortsättningen. Avdelningen föreslår i en annan motion att branschavdelningarna ska tvingas att upphöra och gå upp i de geografiska avdelningarna. Man yrkar i olika motioner att förbundets valberedning ska bestå av högst fem ledamöter (idag nio), att koncernfackens roll i förbundet allmänt ska stramas upp och att den statistik som tas upp gällande könsfördelningen bland förtroendevalda även ska omfatta koncernfacken.
Bättre uppföljning
Vidare yrkas på en bättre uppföljning av de verksamhetsplaner och olika plattformar som antas i förbundet. Ersättarna i förbundsstyrelsen bör utnyttjas bättre i styrelsearbetet och förhandlingschefen bör byta namn till avtalssekreterare. En annan intressant motion yrkar på att den nuvarande tremånaders karensen vid begäran om utträde ur förbundet ska sänkas till en månad. Till sist föreslår avdelningen att stadgarnas krav på kvalificerad majoritet vid val ska ändras så att det räcker med att ha fått flest röster vid ett omval. Vilket, som motionären anför, skulle underlätta valprocedurerna i olika sammanhang. Men är det acceptabelt ur demokratisk synpunkt?
Återreglering
Bland andra klubbars motioner märks särskilt en från Klubb Södermalm om avregleringspolitiken. Motionen yrkar bl.a. på att "SEKO initierar en bred diskussion om att samhällets viktigaste infrastrukturer återförs till samhällelig ägo och samhällelig regi". Ett i högsta grad berättigt krav, men frågan är om förbundsstyrelsen - trots att man aktualiserar frågan vid mötet - är beredd att gå så långt som att ens börja diskutera en återreglering! I en annan motion ifrågasätter samma klubb den individuella lönesättningen som den enda vägens politik i nuvarande centrala löneavtal. Vi får se hur den motionen står sig i förhållande till det lönepolitiska program som kommer att presenteras inför förbundsmötet.
35 ombud
SEKO Stockholm har sammanlagt 35 ombud vid förbundsmötet. Våra klubbar har sex av dessa ombud: Micke Täll och Anders Viksten från Årsta och Gerardo Berrios, Mohibul Ezdanikhan, Paula Miettinen samt undertecknad från Tomteboda.
Jan Åhman
SEKO:s årsmöte
Ny förbundsordförande och stöd för Palestina
SEKO:s förbundsårsmöte den 16 maj valde Jan Rudén till ny ordförande. Rudén ersätter Sven Olov Arbestål, som avgår med pension under hösten. Stockholmsavdelningens ordförande Bjarne Isacsson var också nominerad som ordförande, men förlorade i omröstningen.
Tomas Abrahamsson valdes till vice ordförande och Yvonne Hansson till sekreterare. Göran Olsson blir ny förbundskassör. Samtliga fyra valda arbetar som ombudsmän på förbundskontoret. Det tycks vara en förutsättning för att komma ifråga för de tyngsta uppdragen inom förbundet. Likaså att den socialdemokratiska partiboken är tillräckligt socialdemokratisk.
SEGEL
Förbundsstyrelsens majoritet avbröt för några veckor sedan arbetet tillsammans med Elektrikerna och Grafikerna för att skapa ett nytt förbund. SEGEL-projektets "slutremiss" tillgodosåg inte några av SEKO:s kärnfrågor, fr.a. klubbarnas ställning som grundorganisation och den interna ekonomin i förbundet. Minoriteten i FS, däribland förbundsordföranden, ansåg att remissen ändock skulle skickas ut i organisationerna.
På förbundsmötet förelåg ett förslag att remissen skulle skickas ut som den var. Förslaget tillbakavisades. Istället fick den nyvalda förbundsstyrelsen i uppdrag att återuppta diskussionerna med de andra förbunden i syfte att återkomma med en remiss där SEKO:s hjärtefrågor bättre tillgodoses.
Ekonomin
Förbundets ekonomi är ansträngd och bl.a. har det förekommit förslag att redan nu ta bort den subvention av A-kasseavgiften som ligger i medlemsavgiften. Det skulle innebära en höjning av medlemsavgiften. Istället har man så här långt valt att dra igång ett omfattande besparingsprogram. Nu kan avgiften ändock komma att höjas, beroende på att a-kasseavgiften i sig (som idag uppgår till 90 kr/mån) kan komma att höjas p.g.a. de ändrade - förbättrade och därmed dyrare för A-kassan - ersättningsreglerna.
Årsmötet beslöt om oförändrad medlemsavgift.
Uttalande om Palestina
Det kanske bästa med dagens förbundsårsmöte var att man antog ett uttalande till stöd för Palestina. Uttalande återges härintill.
Jan Åhman
Uttalande om Palestina antaget av SEKOs ärsmöte den 16 maj 2002 i Folkets hus, Stockholm
Vi fackliga förtroendevalda har alltid kämpat för mänskliga rättigheter, demokrati och fred världen över och för folkens rätt till självbestämmande och deras rätt att leva i frihet. Det är med förtvivlan vi nu ser att stormakterna och deras regeringar samt de internationella institutionerna inte med full kraft driver hela nationers och folks kamp för de mänskliga rättigheterna. Det gäller idag särskilt det lidande, som det palestinska folket är utsatt för. De är utkastade från sitt land sedan *ar 1948 och förvägras rätten att återvända. De är offer för ett fortgående utrotningskrig.
Därför deklarerar SEKO att vi mer än någonsin står för försvaret av folkens rättigheter, det palestinska folkets rättigheter, fred och nationella frigörelse, liv och integritet samt flyktingarnas rätt att återvända hem.
Åke Kihlberg:
"Vi ska ta tillbaka arbetsplatserna"
Posten visade ett oroväckande dåligt resultat för första halvåret. Enligt Grabe beror det fr.a. på lägre volymer än beräknat och kostnaderna för introduktionen av nya Servicenätet. Är det också din bedömning?
-- Jag anser att man ska tona ner betydelsen av volymminskningarna. Det är fel att säga att de kom som en överraskning. Vi har sett trenden en längre tid. Det är också så att förra året var mycket bra tack vare Telia-introduktionen och premiepensionerna som gav stora volymer för Posten. Om man ser volymminskningen från ledningens synpunkt, som blåst upp prognoser om intäktsökningar, något som vi från SEKO varnat för, är det naturligtvis bekymmersamt.
Istället är det den dåliga kontrollen av kostnaderna, som drar ner resultatet. Det gäller det nya Servicenätet men framför allt koncernprojekten där man har haft en dålig kostnadskontroll. Man har inte heller fått ut de resultat av projekten, som man räknat med.
Sedan är det också så att kassaservicen hela tiden kostar pengar. Det kostar att bygga upp ett nytt separat nät och det är löpande kostnader. Posten får 200 miljoner per år från staten för kassaservicen, men den kostar 600-700 miljoner. Vi får se vad som står i höstens budgetproposition. Jag är inte alltför optimistisk, men hoppas att det åtminstone ska bli ett visst tillskott utöver de 200 miljonerna.
Både Grabe och Rosengren har skött kassaaffären dåligt. Grabe trodde sig ha fria händer att enbart satsa på brev och paket, men fick inför opinionstrycket bakläxa av Rosengren. Ägaren och ledningen för Posten måste bli bättre på att tala samma språk!
Sammanfattningsvis kan man säga att kostnaderna ökar, men inte intäkterna. Därför finns en osäkerhet i hela företaget vart vi är på väg när idéerna om nya produkter inte infrias. Egentligen är det ju så att vi sedan företagspaketen introducerades inte har lyckats få fram någon riktigt ny produkt.
|
Namn och ålder: Åke Kihlberg, 57 år
Kommer från: Härnösand, flyttade till Stockholm i 20-årsåldern
Aktuell som: Ordförande i SEKO Posten
Utbildning: Folkskola
I Posten sedan: 1964. Gick den gamla aspirantutbildningen och blev ordinarie tjänsteman med konstitutorial den 1 oktober samma år. Hela tiden på Stockholm Ban och sedan placerad på Klara, har kvar en tjänst som Phi.
Fackliga uppdrag: Började i klubben på Banan, valdes in i avdelningsstyrelsen 1978. Har jobbat med det mesta, studieorganisatör, vice ordförande, kassör. Från 1991 ordförande fram till år 2000, när postavdelningen upphörde och gick samman med de andra SEKO-avdelningarna i Stockholm. Ordförande i SEKO Posten från 1996.
Familj: Sambo och dotter från tidigare äktenskap.
Bor: Hägerstensåsen
På fritiden: Spelar på hästar, konst, teater och bio. Allmänt sportintresserad.
Senast lästa bok: Populärmusik från Vittula
Nöjd med semestern: Hade ledigt förra veckan. Var i Berlin, regnigt, men spännande att se alla förändringar sedan förra gången för tio år sedan!
|
Hur blir det med kassaservicens framtid, den har ju utretts en tid?
-- Kassaservicen regleras idag i Postlagen och statens avtal med Posten. Ersättningen regleras i budgetpropositionen, som presenteras senare i denna vecka.
Det finns en remiss om ny lagstiftning ute, som det är tänkt ska träda i kraft vid årsskiftet. Om det blir som det står i remissen så lyfts kassaservicen ut ur Postlagen och regleras i en särskild lag. Där skriver man in att Posten ska ansvara för kassaservicen.
Nu finns det tveksamheter om det är tillåtet att göra så, om det inte står i strid med aktiebolagslagen, eftersom det innebär att ett aktiebolag genom lagstiftning åläggs att bedriva förlustbringande verksamhet.
Men kanske kan det vara bra att Posten får ett lagstiftat ansvar för detta - förutsatt att man också skickar med pengar för det!
Posten särredovisar inte längre resultat för de olika affärerna i bolaget, brev - paket och kassa. Kan du säga något om det?
-- Kassaservicen går med stora underskott. Breven går fortfarande med vinst och paketen visar också ett anständigt resultat. Sedan är det som sagt koncernprojekten som drar ner resultatet.
Hur upplever du ägarens stöd för paketverksamheten?
-- Att paketen och breven har lika mycket värde för ägaren.
Sedan kan det finnas en skillnad i mellan ägarens och postledningens syn på paketen - om man ska ge sig in på marknaden för paket >35 kg eller inte. Man kan ha viss förståelse för att ägaren - staten - också äger ett bolag som lever på transporter av tyngre gods - SJ! Den här motsättningen spelade säkert en roll när Posten försökte köpa ASG.
Däremot måste Posten kunna gå över gränserna för att upprätthålla brev- och paketverksamheten i Sverige. Det kan ske genom köp av andra bolag men också genom samarbete i olika former. PNL är ju tänkt som en början, en plattform för att kunna få in större volymer i de olika systemen. Hittills har dessvärre inte PNL blivit någon succé.
Sverige är fortfarande det enda landet i Europa som har avreglerat brevmarknaden. Tror du att Posten kan klara brevverksamheten under de villkoren?
-- Ja. Vi har ett övertag med vår infrastruktur. Jag tror inte att konkurrensen i första hand står mellan olika operatörer på brevmarknaden, utan mellan de fysiska meddelandena (breven) och de elektroniska.
Däremot har avregleringen inneburit att Posten har förlorat en massa pengar. Det är kanske så att Posten har varit för rädda för CityMail och lagt oss på för låga prisnivåer. Posten har rabatterat bort en hel del pengar på nittiotalet!
Sedan kan också remailingen vara ett hot.
Mot bakgrund bl.a. av de projekt som dragits igång inom Posten Produktion kan man få ett intryck av att postledningen vill införa 0-2 befordran som norm?
-- Det ekonomiska läget gör att ingenting är förbjudet att titta på - inte ens sådant som lagen och ägardirektiv beslutar om. Men jag anser att man ska vara väldigt försiktig med att ge sig på kvaliteten, det är vårt bästa konkurrensmedel.
Jag tror också att en sådan förändring är oerhört svår att få igenom i opinionen.
Det som däremot är viktigt är att ledningen också håller på och tittar på prissättningen. Vi har haft samma normalporto - 5 kronor - sedan 1996-97. Det är styrt av Konsumentprisindex, men borde också relateras till exempelvis bränslekostnaderna.
Det gäller också att hitta rätt nivå på rabatterna.
Är det inte också så att Posten fortfarande har en svag balansräkning p.g.a. pensionsskulden och stora omställningskostnaderna, åtaganden som ägaren rimligen borde stå för när man ändar förutsättningarna genom bolagisering och avreglering?
-- Mycket av felen vid bolagiseringen låg hos Dahlsten. Han trodde att Posten skulle klara pensionsskulden genom fortsatt stora vinster på breven, men också inom bankområdet. Så blev det inte.
När det gäller omställningskostnaderna så fick vi hjälp av ägaren att driva på postledningen att genomföra Futurum - men de gav inga pengar till det.
Den svaga balansräkningen är ett bekymmer. Den ger sämre förutsättningar att investera, men också när Posten ska låna pengar. En svag balansräkning innebär dyrare lån, även om Posten som statligt bolag upplevs som något säkrare än ett privatägt bolag i samma situation.
Hur vill du summera bolagiseringen och avregleringen så här långt?
-- Vid bolagiseringen koncentrerade vi oss från SEKO:s sida på att behålla de löne- och anställningsvillkor som vi hade i affärsverket. I huvudsak lyckades vi med det.
Avregleringen har varit lyckosam för de stora kunderna, de har fått lägre porton. Privatkunderna är förlorarna, så är det. Inte minst genom momsen, som blev en följd av bolagiseringen. Det bör dock påpekas att prisutvecklingen för privatportot varit betydligt långsammare under en längre period än t.e.x. för dagstidningar. Den stora vinnaren är staten som fått stora momsintäkter, men också lägre portokostnader - staten är en stor kund i Posten!
Jag har också uppfattat det så att Dahlsten, när han drev på den här utvecklingen, tänkte sig att Posten skulle ligga långt framme - och bli stora - i den totala avregleringen i Europa. Sedan har ju den inte alls gått i den takt som man då trodde.
Och medlemmarna?
-- Det har varit ett hårt rationaliseringstryck under hela 90-talet - också före bolagiseringen. Tittar vi på grannländerna, Danmark och Finland, så har även de haft stora rationaliseringar trots att man har kvar monopolet i Danmark och Finland har en koncessionsavgift som innebär ett reellt monopol.
Jag tror dock att avregleringen indirekt har inneburit ett ändå större tryck på personalen i svenska Posten genom dom stora rabatter jag tidigare talade om.
UNI, som är vår fackliga international, driver en linje som innebär fortsatt reglering genom pris- och viktgränser och långsam liberalisering av dessa. Hur ställer sig SEKO till detta?
-- Förbundets uppfattning är att avregleringen i Sverige är en verklighet som vi måste leva med. Huvuddelen av Internationalen har en annan uppfattning - en knepig situation!
När Dahlsten var chef blev det ett j-vla liv när hans lön höjdes från 90.000 kr/mån till det dubbla. Idag tjänar Grabe 300.000 kr/mån plus andra förmåner. Kommentar?
-- Jag tror att Grabes lön accepteras, även om det är med viss motvilja. Det vore svårt för Posten att hitta en chef om vi skulle driva en egen lönefilosofi.
Sedan kan man ha en allmän synpunkt på chefslönerna i Sverige, och det har jag: jag tycker att de är för höga. Om man t.ex. jämför med Norge så är de betydligt högre hos oss.
Troligen ligger också de statliga bolagen och verken på en högre lönenivå idag än vad de gjorde på Dahlstens tid.
******
Om vi nu lämnar företagsekonomin och postpolitiken, vilka är enligt din uppfattning de viktigaste "traditionella" fackliga frågorna idag?
-- Vi måste få tillbaka diskussionen om frågorna ute på arbetsplatserna, vi har blivit litet för mycket av "företagsdoktorer"! Vi har tappat bort de traditionella frågorna som exempelvis arbetsmiljön: det visar sig i den höga sjukfrånvaron och allmän otrivsel på jobbet.
Det är tufft ute på golvet och vi som sitter högre upp i facket har varit dåliga på att hjälpa till i det arbetet. Vi märker det här bl.a. genom att det är svårt att idag rekrytera skyddsombud. Vi måste helt enkelt bli bättre på att lyssna på medlemmarna på basplanet. Det är där de största kunskaperna finns!
Medinflytandeavtalet har nu tillämpats i några år i Posten. Erfarenheter?
-- Det har nyligen gjorts en utvärdering i Posten - på fackligt initiativ - av hur medbestämmandeavtalet fungerar. Den visar att man inte känner sig ha tillräcklig utbildning i arbetsmiljöfrågor och att man inte har det inflytande man borde ha. Vi måste centralt stötta, utveckla och hjälpa de lokala fackliga att rätta till detta. Den arbetsplatsturné som vi nu drar igång är ett led i detta.
Jag ser en risk i att det har blivit en alltför stor fokusering på företagets överlevnad. Vi måste komma ihåg att vi har inte ansvaret - det har företagsledningen.
När vi pratar om samverkan är det viktigt att komma ihåg att det är ett sätt att umgås, men vi tar inte över ansvaret; vi är fortfarande två parter.
I det här sammanhanget är också ledarens roll viktig. Det är många chefer i Posten idag som inte har rätt förutsättningar för sin roll, som inte vet riktigt vad man ska göra, alltför många ser personalen enbart som en produktionskostnad, man har inte fått rätt utbildning för att klara sitt jobb. Vi ser att många lokala fackliga inte har det inflytande man vill ha och att det beror på chefen.
Koncernfacket arbetar med en ny verksamhetsplan för SEKO Posten?
-- Den ska vara klar i oktober. Det huvudsakliga uppdraget blir att ta tag i arbetsplatsfrågorna: arbetstiderna, arbetsmiljön, lönerna.
Vi - men också ledningen! - måste våga tänka långsiktigt! Det finns en risk med alla bokslutsrapporter som bara kräver handlingskraft på kort sikt. Det är viktigt att sätta långsiktiga mål för Posten och för SEKO Posten och hur vi når dit.
Fler exempel på aktuella fackliga frågor?
-- I brevbäringen måste man lösa arbetsmiljöproblemen bland annat med den tunga gruppreklamshanteringen. En del är att se över prissättningen på den produkten.
Postkassörerna har under lång tid arbetat i osäkerhet - de måste nu få besked om sin framtid.
Det måste till en kompetensutveckling inom alla områden, så att alla blir mindre utbytbara. Vi måste motarbeta den snäva specialisering som vissa strävar efter.
Den höga sjukfrånvaron beror inte bara på att många jobb är fysiskt tunga utan också att man känner att man inte har något inflytande över jobbet och ingen utveckling i det.
Sedan finns det också en tendens att vi i Posten håller på att få tillbaka det gamla regelverket - men i andra former. Reglementena från postverkets tid kommer tillbaka som "manualer" av olika slag, till exempel "Bästa Metod" inom brevbäringen.
Kan inte de olika ISO:na, som säkert är uttryck för ett gott kvalitetstänkande, få samma effekt?
-- Jo, utformningen och innehållet i arbetet överlåts åt andra, åt "experter". Av samma orsak är jag tveksam till arbetsmiljöcertifieringen. Arbetsmiljön har tidigare varit en stark facklig uppgift. Det är bra att arbetsgivaren känner ett större ansvar för arbetsmiljön, men vi får inte överlåta detta åt andra. Arbetsmiljöarbetet får inte stanna vid att fylla i blanketter, bli duktiga på processen - och glömma innehållet!
Till sist. Du har jobbat fackligt i många år och problemen verkar aldrig ta slut - du har inte ledsnat?!
-- Nej! Trots att jag har arbetat fackligt på heltid i 25 år nu så tycker jag fortfarande att det är intressant, roligt och utvecklande. Och viktigt!
Och jag hoppas att det kommer många medlemmar med mycket synpunkter till våra arbetsplatsträffar under hösten, synpunkter som ska ligga till grund för mitt fortsatta fackliga arbete!
Jan Åhman