Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg


Mjärdarna på land ...
... och med dem 60 kräftor! Det får man vara nöjd med, det är många som fiskar här vid Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på och egentligen är det förunderligt hur det kan finnas så många kräftor. Ett rejält kok blev det, och dilldoften spred sig över köket. En blåsig dag med sol och gräset kunde klippas sen det torkat upp efter gårdagens regn. I Nyköping stod valstugorna uppradade framför stadshuset, omedvetna om att vi idag har tagit ännu ett steg närmare den USA-allians som idag utgör det största hotet mot våra liv. Man tänker kanske inte på det, men faktum är att det är en avsevärt större risk att dödas av en drönare som styrs från en bas nånstans i den amerikanska Mellanvästern än en robot från södra eller östra sidan av Östersjön. Carl XII Bildt var förstås nöjd med dagen när han summerade den på sin blogg. I övrigt kan noteras att PostNord har problem med nedgången i brevvolymerna och de dyra satsningarna på nya (onödiga) brev- och paketterminaler. Mer om det i morgon när jag har lämnat Sörmlandsidyllen och återvänt till staden! 2014-08-27.





30 förväntansfulla kräftmjärdar i en båt ...
Regnet har lagt sig vid Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på och vinden mojnat och det ser ut att bli en fin dag i morgon. När jag betade mjärdarna kom en gluttsnäppa -- av alla fåglar! -- och landade på den lilla, lilla sandstranden intill. Mycket rönnbär i höst, hur man nu ska tolka det. Eldupphör -- men knappast fred -- i Gaza så kanske förebådar de många vackra bären något positivt? Man kan ju alltid hoppas!





Releasemingel på Järnvägsrestaurangen, Östra station, när syrran Eli Åhman Owetz släpper sin nya roman, Flickorna i speceriaffären. 2014-08-25





Valet har aldrig varit enklare ...
Dror Feiler leder talkören vid Palestinademonstrationen i Stockholm den 23 augusti. Inte så många deltagare den här gången, men en naggande god manifestation till stöd för palestinierna mot Israels ockupation och ständiga mördande. Fina tal av bla (v):s Selnah Alsaati och Yvonne Ruwaida, "miljöpartist men inte representerande partiet". -- Men ännu ingen partiledare eller regeringsledamot i talarstolen! De dyker väl upp nästa söndag (31 augusti) när Sionistiska federation i Sverige anordnar en manifestation i Stockholm till stöd för Israel och dess bombningar!

Selnah Asaati från Vänsterpartiet i Stockholm.

Yvonne Ruwaida.

FI:s representant.

Bilder från demonstrationerna 12 och 16 juli 2014.





Still life.
Man kan naturligtvis skildra medmänsklighet, i kontrast till våra makthavares omänsklighet, på så många olika sätt.
  Regissören Uberto Pasolini (inte släkt med Pier Paolo Pasolini men med Luchino Visconti) gör det så starkt, så gripande, så underbart i filmen "Still Life". Han gör det genom att skildra den kommunale tjänstemannen John May, vars arbete består i att ordna begravningen för de medborgare som saknar anhöriga. Till varje begravning letar han pusselbitar som kan tänkas säga något om den avlidne, väljer en passande musik, skriver en liten vacker text åt prästen. Han visar den omtanke som även den mest ensamme och kanske olyckliga människa är värd.
  En dag blir han uppsagd. Chefen argument, tonfall och stil är desamma som hos de Jimmie Åkessonhala typer jag mötte under min sista tid i Posten. "Begravningar är för de levande, de döda bryr sig inte", säger han hånfullt som motivering till att begravningsakten för dessa människor ska rationaliseras till att askan hälls ut i en massgrav. "Se det (uppsägningen) som en chans till ett nytt liv", fortsätter han med exakt samma ord som våra chefer brukar kasta i ansiktet på förtvivlade människor som tvingas lämna sina jobb utan rimlig möjlighet att få ett nytt. Han avslutar med ett cyniskt skämt: "Nu får du jobba med levande människor" och likt våra chefer kör han så iväg i en fin bil som hans underordnade aldrig skulle drömma om att ha råd med.
  Det är en iskall grymhet, så långt från den omtanke och värme som May (så fint gestaltad av Eddie Marsan) lägger ner på sitt sista fall – som han på nåder, "du får göra det på din fritid, uppsägningsdatum är redan fastställt och går inte att ändra på", får slutföra.
  Det gäller en nergången man som legat död en tid i sin lägenhet, ensam liksom han själv, och en granne till honom. Han nystar upp hans liv och hittar både soldatkamrater, missbrukare som han supit ihop med, gamla kärlekar – och en dotter (spelad av Joanne Froggatt, som gör en lika säker tolkning här som när hon spelar kammarjungfrun Anna I Downtown Abbey!).
  Det blir en begravning som får ett samma gång väntat och oväntat och både tragiskt och hoppfullt slut, hur konstigt det än låter.
  "Still life" visas på biograferna i Stockholm just nu och förhoppningsvis ett tag till – se den! (2014-08-22)





Vilka har vi råd med?
Lyssnar till EKOT:s partiledarintervju på morgonen. Jonas Sjöström (v) är först ut. Programledarna inleder med frågor kring flyktingmottagandet, som blivit högaktuellet pga krigen i Syrien och nu återigen Irak. De spinner vidare på Reinfelts (och, de facto, Jimmie Åkessons) spår och diskuterar kostnaderna fram och tillbaka. Hur många har vi råd med? Reinfelt tog upp frågan i sitt sommartal i lördags och inledde så vackert med att vi "ska öppna våra hjärtan" och allt det positiva som flyktingarna från exempelvis Balkan har bidragit med – och övergick sedan till att varna det svenska folket för den ansträngning på vår statsbudget som det ökade antalet flyktingar kommer att innebära. Programledarna lever bekvämt under propagandakupolens tak och därför snurrar frågorna kring samma tema: Har vi råd? Har vi råd? Sjöström försöker att bryta sig ur men lyckas inte; järnkupolen är för hård och även han ger sig in i budgetdiskussioner ("kostnaderna för flyktingarna är småsmulor jämfört med borgarnas skattesänkningar"). Han borde sätta ner foten och säga två eller tre saker som svar: 1. Varje land har en moralisk och även rättsligt reglerad skyldighet att ge flyktingar skydd. De länder som hittills har fått ta de största smällarna är grannländerna, där handlar det inte om några tiotusen hit eller dit utan om miljoner människor. 2. De länder som orsakar krigen ska ta det största ansvaret för dem: USA och Storbrittanien och Israel är väl de värsta. Det bör upprepas gång på gång att Södertälje tagit emot fler irakiska flyktingar än hela USA! 3. Och framför allt: Sverige ska protestera politiskt, diplomatiskt och ekonomiskt mot de ansvariga länderna och framför allt ge f-n i att delta i krigen, som vi har gjort i både Afghanistan och Libyen och troligen även i Syrien. Och nu gör Bildt allt för att dra oss in i ett krig mot Ryssland! Vi ska , till exempel, driva igenom en bojkott av och blockad mot Israel som håller hundratusentals palestinier i flyktingläger; även kostnaden för dessa betalar vi redan - genom FN - men det nämner inte Reinfelt. Man måste vända ansvarsfrågan mot de ansvariga, och inte mot dem som behöver hjälp!
  Frågan är därför inte om vi har råd med flyktingarna, utan hur länge vi ska ha råd med politiker av Reinfelts typ. De kommer att dra olycka över oss! (2014-08-18)





Sveriges utrikesminister bloggar.
Den 20 juli skrev Sveriges utrikesminister, Carl Bildt, på sin blogg angående det nedskjutna malayiska passagerarplanet: "Det finns självfallet detaljer kring detta som inte är klara, men det råder knappast någon tvekan om att det var proryska separatister som sköt ner planet, och att man gjorde det med ett tämligen avancerat luftvärnsrobotsystem." Han kokade sedan en soppa på denna spik under några veckors tid, tillräckligt länge för att allmänheten därefter är övertygad om att det är Ryssland eller proryska grupper i Ukraina som låg bakom illdådet.
  Det var bara det att det inte då, och inte heller idag, har presenterats några som helst bevis från någon opartisk utredning om hur olyckan gick till och vem som orsakade den. Ska man tro de kritiska journalister – sådana som försöker att stå utanför den USA-Bildtska propagandakupolen, och för den delen även den ryska – som på grundval av de uppgifter som finns försöker lägga pusslet så pekar nu mycket på att planet sköts ner av (ukrainskt) militärflyg. Nu kan det vara hur det vill med den saken, poängen är att ingen ska dömas innan en opartisk utredning har gjorts.
  Antagligen vet Carl Bildt att bevisläget för hans och Obamas påståenden är svagt. Hur ska man annars tolka hans bloggtext från igår, den 15 augusti: "Den nederländske utrikesministern Frans Timmermans uppdaterade oss (EU:s utrikesministrar som höll möte i Bryssel den 15/8/JÅ) om arbetet efter katastrofen med nedskjutningen av MH17.
  Det var 298 människor som förlorade livet, och 196 av dessa var från Nederländerna. Och nu arbetar man noggrant och mödosamt med att identifiera vad som går att identifiera. Hittills har man kunnat identifiera kvarlevorna efter 69 omkomna.
  Frans Timmermans var mycket uppskattande av de ukrainska myndigheternas arbete, liksom av den attityd man mött hos den lokala befolkningen i området." Nu är det annat ljud i skällan: nu handlar det om att identifiera enskilda människors kvarlevor, inte vem som bär skulden till tragedin. Istället har han – och USA/EU – nu lanserat ett nytt hot: "ryska pansarforden som rör sig in i Ukraina". Nu är det den propagandspiken som soppan kokas kring och Sveriges radio hakade genast på i morgonens nyhetssändningar och exempelvis SvD upprepar påståendet i en stor artikel idag (16/8). Men fortfarande utan några hållbara bevis.
  Man måste fråga sig varför USA och dess följeslagare Sveriges utrikesminister bedriver en så hatisk och krigshetsande agitation gentemot Ryssland. Den propaganda man nu kör liknar de lögner som förberedde krigen mot Vietnam (Tonkin), Irak (massförstörelsevapnen), Syrien (gasattacken), osv. Vill man och planerar man verkligen för ett krig mot Ryssland? I så fall kan vi nog följa Brechts uppmaning att skriva våra testamenten.
  Det j-vliga är ju att vi kommer att dras med ner i skiten om Bildt lyckas fullfölja sin politik. Också därför att övriga svenska partier, möjligen med undantag för (v), är lika undfallande, anpassliga och medlöpande. Se bara hur de har agerat i den senaste tidens krig mot palestinierna. Ingen av dem är beredda att sätta ner foten och säga ifrån att denna totala uppslutning bakom USA, i vilket av deras krig det än gäller, inte bara är moraliskt förkastligt i allmänhet, det skadar Sveriges och det svenska folkets intressen. (2014-08-16)





7 augusti,
kräftfiskepremiär. I alla fall enligt den gamla tideräkningen, idag gör man litet som man vill. Jag växte upp vid en fantastisk kräftfiskesjö i Roslagen. Då, när jag var barn, var den 7 augusti, första kräftfiskedagen, en högtid som endast överträffades av julafton. Den kvällen slapp vi gå bort med korna efter mjölkningen. Det var mycket folk runt sjön, på bergen lös eldar och överallt glimmade det av ficklampor i augustimörkret. På bara ett par timmar hade vi håvat upp minst ett kilo kräftor och än fler gick i mjärdarna. År efter år fångade vi kilovis med kräftor, som vi sålde till stockholmarna och till Fiskarboden inne i Norrtälje. Jag minns aldrig att vi själva åt några.
  Idag är det andra tider; vi fiskar signalkräftor i en av de stora Sörmlandssjöarna och vi kokar och äter upp dem själva; nu är det vi som är "stockholmarna"! Här sker det, i alla fall än så länge, utan de ständiga gräl som kantade fisket i den lilla roslagssjön; jag skrev en gång en sak om det: Fyra kräftor.
  Så kan det bli, men lika roligt är det och barnbarnen verkar uppskatta det också.





Bilder från Öland: Vildmoroten blommar längs vägkanten. 2014-08-01.
De sista bilderna från Öland för den här gången, en kort vandring på alvaret mellan Bårby och Alby med blommande backtimjan och vildmorot, sandgräsfjärilar och ljungpipare. Och ljuset! Hemresan gick över Stegeborg, Slätbaken och Vikbolandet, vackert det också!





Ett kort (arbets)besök på Öland, den här gången på södra ön. 2014-07-31

Vägtistel och Hahns stugor.

Kungsstenarna vid Ottenby.

Grönhögens golfklubb

Grönhögens hamn.

Panoramabilden över Ottenby i större format





Lotta Gröning och Carl Rudbeck.
Det var obehagligt att lyssna till Carl Rudbeck och Lotta Gröning i "God morgon världen" i P1 igår. Att de inte skäms att offentligt försvara Israels övergrepp mot palestinierna! Den kritik vi riktar mot det Israel gör i Gaza kallar Gröning på sin blogg hånfullt för "bonderomantik". Har ni hört! Och Lotta Gröning som är socialdemokrat – nu förstår man var Löfven får sin feghet ifrån: är det så här de diskuterar i den socialdemokratiska eliten? De använder Hamas som en sköld för att slippa ta ställning till Israels ständiga och mångåriga folkrättsbrott och avslöjar samtidigt vilka diktaturkramare de är. Hamas vann de palestinska valen – de mest demokratiskt genomförda i hela Mellanöstern – men det godkänner de inte. Palestierna röstar, men Rudbeck och Gröning beslutar om valresultatet. Jag antar att de på samma sätt stöder den återinrättade militärdiktaturen i Egypten (och kanske även i Thailand?) liksom de självklart är för statskuppen i Ukraina. Sedan har Gröning mage att diskutera om "demokrati" på sin blogg och uppmana oss som är kritiska mot Löfven att vi ska sätta oss ner och tänka över yttrandefriheten. Som sagt, att hon inte skäms!
  Det som är skrämmande är att vi nu under propagandakupolens tak har kommit så långt att så demokratihatande, folkrättsvidriga och omänskliga åsikter som dem Rudbeck & Gröning torgför anses comme-il-faut.
  Det är i sanning en ond tid. (2014-07-28)




Att tala om vass.
Vi sitter nere vid sjön och läser. Klockan är tio på kvällen och det är 22 grader varmt. Nästan osannolikt. Lommarna, de tres gäng, fiskar ute på sjön. Vi är bara fem mil från storstaden, men helt ensamma vid sjön. Också det osannolikt. Läser Noréns dagbok 2005 - 2012. Han skriver att "dagarna är som katedraler". Det kan man säga om hans bok också, i en Tranströmersk mening. Men han kanske blir arg om han läser att jag skriver så – han är bestämd i sin uppfattning om de människor han möter. Även om han en annan gång kan ha ändrat sig, eller kompletterat sitt omdöme. Det är också en sak jag gillar hos honom. Jag vet inte vad han tycker om Tranströmer. Ofta tycker jag lika, eller jag förstår i varje fall vad han menar, men ibland håller jag inte med. Förstår inte vad han har emot trion Jan Myrdal, Lars Gustafsson och PO Enqvist; det är han som buntar ihop dem. Alla fyra är ju i grunden lika kritiska till utvecklingen nationellt och internationell inom kultur och politik, om än i varierande grad och med litet olika inriktning på det man intresserar sig för. Norén får inget Nobelpris och erbjuds ingen plats i Akademien, tack och lov. Han är en för stor författare för det. Jag tar en bild av de två vasstråna, men det är en tid när man inte kan tala om vass, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet, som Brecht skrev och Athena Farrokhzad påminde om oss i sitt Sommar. Ändå gör jag det. På trots. Vi lyssnade på Athenas program och sade till varandra att nu kommer DE att gå i taket. Mycket riktigt, och det hålet kommer att täppas till. I den propagandans järnkupol som DE innesluter oss i får det inte förekomma sådana röster. Där skall Obama och Carl Bildt få tala till punkt utan att bli ifrågasatta. Och underhållningen ska sådana som han som hade sommarprogrammet nägra dagar senare stå för. Det är så kul att lyssna till vuxna män som kliver ur segelbåten och simmar några meter under Öresundsbron. Det stör inte Carl Bildt. Kan man inte utvisa honom till USA? Är han överhuvud taget svensk medborgare? Han är mer USA än USA självt, en CIA-kille som står för det sämsta i det landet: imperialismen, antifolkligheten, högerextremismen, folkmorden, antikommunismen; krigshetsandet. Han har tagit värvning hos dem så varför ska han stanna här och dra in oss i krigen? Vi demonstrerar mot Israel, deras ockupation och ständiga mördande – men än har ingen enda av partiledarna ställt upp och talat på mötena. Varför är de så fega? Nu är klockan 22.30 och getingarna surrar fortfarande under bastutaket. Det är vindstilla på sjön. Nu kommer myggen så det är dags att gå in. (2014-07-24)





Bilder från skärgården: Sandhamn tor. 2014-07-23.
Nej, man ska nog inte åka till Sandhamn en kanonsäker soldag mitt i juli, men nu gjorde vi det i alla fall. Crowded, men ändå en härlig båtresa och en vandring genom den vackra tallskogen till andra sidan av ön. Solflimmer, svettigt och, som sagt, folk överallt. Det var något annat det, än eremitkojan i Roslagen!





Bilder från skärgården: En cykeltur runt Utö en sommardag med sol och närmare 30 grader varmt. 2014-07-21.

Det svenska försvaret, 2014. Utö skjutfält.

En av hundratals sk ryssugnar, byggda och använda av ryska soldater under kriget 1719-21.





Bilder från Roslagen: Hjortronplockning. Några fler än så här blev det, men inte så värst mycket! Men lika roligt för det! 2014-07-18.





Fortsättning...