Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Förhandstitta och beställ här!
Vi börjar med några bilder från Medborplatsen samma dag där det pågick en fredsdemonstration!
Bastöna 16 april 1989.
Lillstugan, 16 april 1989.
Svinhuset, senare nerbrunnet, 16 april 1989.
Baksidan av ladugårdslängan med utedasset längst bort, 16 april 1989.
Bastöna, 1 april 2025.
Brunnen med brunnsvingeln, 1 april 2025.
Manbyyggnaden, 1 april 2025.
Ladugårdsbyggnaden, 1 april 2025.
Utsikt från manbyggnaden mot de nya hyggena, 1 april 2025.
Bastöna, från öster. Lillstugan har fått en liten tillbyggnad, 1 april 2025.
Vägen till Bastöna, 1 april 2025.
Bilden. Från opinionsmötet den 16 november 2022 mot utlandsspionerilagen, även den en gummilag riktad mot den svenska yttrande- och tryckfrihet som vi tidgare har varit så stolta över. Arne Ruth talar.
Gymnasieläraren filmades och finns att se på Youtube: HÄR!
Kanske kan man tycka att Zelensky är en hjälte i sin gröna t-shirt, och kanske är han det också. Men agerandet i Washington idag var amatörmässigt. Man kan förstå hans ilska och oro och förödmjukelse att bli behandlad som en trasdocka när stormakterna kör sitt race. Men tyvärr tror jag också att hans oprofessionella uppträdande också kan bero på att Macron-Starmer-Schulz-Kristersson-von der Leyen blåst upp honom så att han tror sig vara större och starkare än han är, ja, kanske rentav oövervinnlig? (2025-02-28)
Hersbyön och Skogsrotens gårdar i Vallenuna.
Nu är min bok om Hersbyön och Skogsrotens gårdar klar.
Tyvärr har jag inte lyckats att få några bidrag till tryckkostnaderna och boken kan därför enbart säljas direkt från Blurb. OBS! att man ofta kan beställa med 30-40% rabatt, kolla på Blurbs förstasida. Med mjukband, maximal rabatt och uvarande dollar kan man i bästa fall få den för ca 1.000 kr. Om du har en skaplig dator kan du läsa hela boken gratis via nedanstående länk. Den kommer också att finnas för utlån på Karby bibliotek i Brottby i Vallentuna
Några bilder från Palestinademonstrationen i Stockholm i lördags, den 5 april. Eländet tar inte slut, det förvärras bara så det blir en ny manifestation den 12 april.
Bastöna.
En tidig morgon i april 1989 kör vi en liten grusväg ner till Bastöna i Norra Vånga socken i Västergötland. Vi är egentligen ute för att besöka Rösjö mosse där vi hoppas att få se och höra orren spela, en upplevelse som vi redan då var svältfödda med hemma i Roslagen; idag är de helt borta. När vi kommer fram blir vi hänförda över den lilla gården där den ligger i en skogsglänta, intakt med alla de små hus som hörde till ett torp. På den Häradsekonomiska kartan från 1877-82 ser man att det då fanns många små ställen här i skogen, i utkanten av socknen. Kanske till följd av laga skiftet som kunde innebära att vissa gårdar tvingades flytta ut, men också att en del nyetableringar gjordes. Den gård som idag heter Bastöna byggdes troligen 1861 av bonden Johannes Flink. Då fanns redan ett äldre torp som hette Bastöna, namnet nämns redan 1564, och låg litet närmare Rösjön. När det stället lades ner övertogs namnet av dagens Bastöna som brukades fram till 1956. Det blev därefter hembygsgård, ägd av Norra Vånga Excelsiorföreningen Hembygden.
När vi kom fram till Bastöna den där morgonen 1989 räknade vi inte med att träffa någon men när vi parkerar står där redan en tyskregistrerad bil. Det visar sig vara en kille från Berlin, en fotograf som också har förälskat sig i platsen, avskildheten och stillheten, där han i lugn och ro kan plåta utan att, som han berättar, när han är hemma alltid ha folk som hänger över honom och undrar vad han sysslar med.
Vi hade väl anat hur det kunde se ut när vi nu 36 år senare återvänder till torpet. Vi åker genom ändlösa kalhyggen och ända framme vid gården pågår det avverkningar. Samtidigt som kommunen och andra intressenter de senaste åren har byggt en vandringsled i området och satsar på friluftslivet. Det går inte riktigt ihop, tyvärr. Men taltrasten och rödhaken sjunger för oss och talltitan varnar bakom lillstugan. Vi hinner inte gå den nya leden ner mot sjön och tillbaka, men något roligt måste man ju spara till nästa gång! Och kanske, kanske få höra orrarna spela! (2025-04-08)
“Vandel”.
Den svenska regeringen påstår sig vara djupt engagerad för att få loss den svenska journalisten Joakim Medin ur turkiskt fängelse. Så bra, om det är sant.
Två randanmärkningar dock.
1. Samma regering fortsätter att stödja USA och Israels storskaliga mördande av palestinska journalister och vägrar att engagera sig i deras sak. Alltså inget principiellt stöd för att journalister ska kunna utföra sitt arbete utan att råka illa ut.
2. Vilket också bekräftas av det förslag till “vandellag” som de samtidigt presenterar. Lagen innebär att utländska medborgare kan nekas uppehållstillstånd/utvisas om de visar “bristande vandel”, vilket är ett mycket diffust begrepp som t.o.m. kan innefatta misshagliga yttranden. Det är en lag helt i Erdogans anda och därför har vi här ännu ett exempel på det bottenlösa hyckleri som nuvarande makthavare uppvisar. Även, skamligt nog, socialdemokraterna som så här långt tyckas vara överens med regeringen om den föreslagna lagen. Som visserligen “bara” gäller utländska medborgare, men, som vi tidigare i historien har sett exempel på när det gäller fascistiska lagar av den här typen, i nästa steg kommer att omfatta även oss som är svenska medborgare.
Liberala studentförbundet har, hedersamt nog, skrivit ett debattinlägg i SvD om saken, hoppas att det ligger utanför betalväggen.
Bölets ängar och gruvor.
På hemväg från tranorna och Hornborgasjön i Västergötland gör vi en avstickare från 49:an och åker genom Bölets gruvfält in till de vackra ängarna. Jag var här en sommardag 1972 och vad jag kan minnas var ängarna då rätt igenvuxna. Nu är de väl hävdade och blåsipporna blommar under ekarna. Det är ett starkt vårljus över det än så länge visset gula fjolårsgräset med skarpa skuggor från ekarna och enarna. En sorgmantel och några citronfjärilar lättar upp bilden och vi hoppas komma hit igen litet längre fram på året när fältgentianan och de andra skönheterna blommar.
För att komma till ängen kör man genom det en kilometer långa och 300 meter breda gruvfältet där det till och från har brutits manganmalm från slutet av 1600-talet fram till 1946. Sammanlagt finns här drygt 70 numera vattenfyllda gruvhål. Man kan se vattenblänket genom den täta växtlighet som gör allt för att dölja håligheterna. I den största gruvan, Vretgruvan, bröt man malm ända ner till 250 meter. För att ta sig ner åkte man med den s.k. “Malmhunden” till 170-metersnivån, sista biten blev det stegar; tanken svindlar inför uppgiften att kliva i den lilla korgen och med den tidens teknik åka så djupt ner i berget!
Vi avslutar med att korsa landsvägen för att åka ner till Klangahamns fiskeläge och köpa rökt vätternröding och äta en räkmacka på piren och njuta av utsikten över Vättern. En fin avslutning på vårens västgötaresa! (2025-04-06)
Dag Solstad.
Den norske författaren Dag Solstad är död. Han skrev 1972 i romanen 25. septemberplatsen himlastormande om den norska vänsterrörelsen när den var på uppgång -- och, i romanen "Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelsen som har hemsökt vårt land", lika gripande, men mörkare, om dess nedgång på 80-talet. Jag skrev om den och några andra av hans böcker HÄR!
Stor oro under himlen.
Några grundfakta. Bara under vår livstid har USA fört ett stort antal krig, statskupper, sanktioner mot andra folk. Ingen stat har begått så många övergrepp och mord sedan Hitlertysklands tid som USA. Oavsett vilken president som har suttit vid makten. Den näst senaste, det svenska etablissemanget och kommentariatets favorit, Joe Biden, är en av de värsta med sitt slaktande av palestinier och libaneser och nyttjandet av ukrainarna som kanonmat mot Ryssland. Men dessa presidenter har också emellanåt måst retirera. Vi minns bilderna från Saigons flygplats och reprisen i Kabul häromåret. Biden tog hem soldaterna, men han avslutade inte kriget mot Afghanistan. Sanktionerna fortsätter att verka och statskassan lade han vantarna på; sådana är de. Det finns anledning att minnas just behandlingen av Afghanistan när nu en möjlig “fred” diskuteras om Ukraina. Kanske slutar det med en uppgörelse om eldupphör och kanske t.o.m. något mer, men USA lär inte lägga ner vapnen mot Ryssland; i en eller annan form, exempelvis NATO, fortsätter kriget. Trumps MAGA, Make America Great Again, handlar ju om detta, att USA ska behålla sitt världsherravälde. Till vilket pris som helst, om så behövs, det ska man vara klar över. Sedan kan politiken behöva justeras och t.o.m. vissa reträtter göras. Eventuellt tar man ett steg tillbaka i Ukraina. När Trump nämnde det fick de svenska och europeiska politiker- och journalistkråkorna panik. Wallenbergarna och Krupp riskerar att förlora feta vapenkontrakt och därför talade deras politiker, från Magdalena Andersson till Jimmie Åkesson med en tunga: Fortsätt kriga! “Kriget kan vara bättre än freden”, som deras tidning Svenska Dagbladet förklarade. Vi andra kan bara hoppas på en rimlig kompromiss så att åtminstone det kriget kan få ett slut. Till skillnad från våra politiker (och kapitalägarna bakom dem) vill vi också få ett slut på USA:s och Israels krig mot palestinierna och deras förödmjukande behandling av andra länder i den regionen. Ett annat exempel är Kuba. USA har ända sedan Batista störtades på 1950-talet sanktionerat och blockerat Kuba. En av Trumps första åtgärder som president var att genom nya sanktioner ytterligare dra åt tumskruvarna mot den redan hårt drabbade ön. Kuba är också intressant i samband med Ukrainakriget. När dåvarande Sovjetunionen placerade ut robotar på Kuba gick USA:s ledning i taket och hotade med storkrig om de inte drogs tillbaka; den s.k. Kubakrisen 1962. Kuba hade naturligtvis folkrättsligt all rätt i världen att låta Sovjet placera ut missiler, kanske t.o.m. kärnvapenbestyckade på sitt eget territorium. De om några skulle behöva det skyddet mot den mäktiga och ondsinta grannen. Ändå nåddes en överenskommelse som innebar att de sovjetiskla vapnen drogs bort. Egentligen en väldigt orättvis uppgörelse, men ändå rätt. Alternativet hade varit värre, man undvek ett förödande storkrig. Så är det när man har att göra med stormakter. Rätt går inte alltid först. Våra nuvarande politiker, charlataner och spelare som de är, låtsas inte om dessa elementära fakta utan spelar högt och låtsas inte om risken för ett nytt storkrig. Eller är det kanske det de vill? Med sina krisande ekonomier och politiska röra kanske de ser ett nytt krig som en lösning på sina problem? Man undrar ju! Nu tar de av våra pensioner och vårdpengar och kastar in hundratals, ja tusentals miljarder i det ukrainska svarta hålet och vägrar att nå en uppgörelse med ryssarna. Det blir ingen rättvis uppgörelse, den möjligheten har de genom egen dumhet försatt; men ändå ett avtal som man förhoppningsvis kan leva med.
Sverige är ett litet land men våra politiker har dragit in oss i stormakternas kamp om herraväldet; det är vansinnigt. Vi ska hålla oss alliansfria och neutrala, spänna våra egna muskler så mycket vi kan och samarbeta med likasinnade men INTE välja sida och binda upp oss till en av stormakterna; dessutom den mest krigiska! (2025-02-27)
----------------------
Svenska politiker och journalister, från höger till vänster, är ett underbart släkte. Här har de under flera av USA:s presidenter tigit om - stött - ja till och med deltagit i deras krig: Afghanistan, Libyen, Syrien, Palestina, mfl, mfl. När så det kommer en president som SÄGER att han vill ha ett slut på åtminstone ett av sina krig, för Ukraina är i allra högsta grad också deras krig, blir dessa politiker och journalister skogstokiga. Inte ett ord om bojkotter när USA och Israel fört krig och slaktat tiotusentals palestinier men nu när de talar om fred ska USA-varor bojkottas! De kan ju börja med att slänga sina Iphones och stänga ner X- och FB-konton! Skämt åsido - - kan man förresten annat än skämta om våra politiker och journalister - - så har Trump bara SAGT att han vill se ett slut på Ukrainakriget, vilket är långt ifrån detsamma att det verkligen blir så. Man kan bara hoppas att det blir ett någorlunda hedersamt slut på kriget, även om Wallenbergarna då riskerar att förlora några vapenkontrakt och några svenska politiker och andra spåmän och - kvinnor får bita i det sura äpplet. Men de behöver inte oroa sig - Trump och kommande USA-presidenter lär ha nya krig att erbjuda! Det är liksom deras livsluft.
Palestina.
Från dagens Palestinademonstration i Stockholm. Vapenvilan är bräcklig och USA och Israel väntar på en anledning att återuppta mördandet. Israel fick tillbaka sex gisslan idag -- och palestinierna ett par hundra. Det säger en hel del om vem det är som framför allt sysslar med det folkrättsvidriga gisslantagandet. Även döda utväxlas. Den israeliska propagandaapparaten -- med benägen hjälp från tjänstvilliga svenska media -- drogs igång när det blev ett misstag från den palestinska sidan; ett misstag som snabbt rättades till. Vad man inte berättar är hur utväxlingen av lik går till. De israeliska tas emot i kistor i en Röda korsetkortege -- de palestinska slängs över i plastsäckar. Som sagt, helvetet fortsätter och än så länge även sympatiyttringarna för palestinierna. På fredag den 28 februari, på årsdagen av Olof Palmes död, genomförs ett fackeltåg från Odenplan till mordplatsen. Samling 18.00 på Odenplan. (2025-02-22)
Länk till många spår på isen den 20 februari 2025
Nu förbereder det lettiska havsörnsparet årets häckning och vi hoppas att det går bättre för dem i år än ifjol! Innan de lagt det första ägget är de bara vid boet emellanåt. Dra på den röda linjen nedtill så kan man backa och se när de var där senast.
Nu är min årsbok för 2024 klar och ligger ute på Blurb. F-t dyr men man kan läsa hela boken gratis om man har en skaplig dator eller surfplatta. Vill man köpa ska man passa på när Blurb har rabatter, vilket de ofta har.
Pyttelitet snö.
Tänk att pyttelitet snö kan göra så mycket! Lidingö 12 februari 2025.
