Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Södra Råda.
Skogstryets röda bär lyser i solen i en glänta i Södra Råda naturreservat i Roslagen. En favorit som är tröstpriset när skogsfrun som vanligt gäckar oss. Men skogsknipproten kan man lita på, liksom tallörten. Och sedan länge överblommade guckusko, den art som väl drar mest folk till lokalen. (2022-08-03)






Kartfjärilen.
Kartfjärilen är en nykomling i den svenska faunan. Enligt Bo Söderström i “Nordens fjärilar” gjordes den första obsen 1982 i Skåne. Under de följande 20 åren höll den sig mest i den sydvästra delen av det landskapet. Därefter började den sprida sig norrut i landet och nu har den vackra sommarfågeln nått upp till Sörmland, jag såg den för första gången vid Stället med utsikten den 19 juli. Hittills i år finns drygt 50 observationer i Sörmland på Artportalen, i Uppland däremot enbart en enda rapport så här långt. (2022-07-26)







Hedesunda.
Vi bor några dagar i Skaparbyn i Hedesunda, intill Dalälven. Den litet märkliga anläggningen ritades av Ralph Erskine för Hedesundavävarna och stod klar i början på 2000-talet. Man har haft ekonomiska problem och alla husen låg ute till försäljning i våras, men förhoppningsvis har man nu räddat dem kvar i stiftelsens ägo.

Barnbarnen går på kurs och vi ser oss omkring i omgivningarna. I Söderfors finns det vackra doriska templet -- byggt på en plattform av slaggsten! -- och en ännu en levande stålindustrin, men i övrigt verkar samhället gå på sparlåga. I Gysinge är all tyngre industri borta sedan länge, men där blomstrar turistindustrin i den vackra bruksmiljön, med fisket, byggnadsvården, gallerierna och loppisarna. Och så har man fått en nationalpark som granne och hotellet har fått nya ägare som förhoppningsvis lyckas bättre än PRO!(2022-07-16)




Himmel över Dalälven, 2022-07-10, 22:00.




Himmel över Dalälven, 2022-07-12, 20:25.



Himmel över Dalälven, 2022-07-13, 20:08.


Gysinge herrgård.


Himmel över Dalälven, 2022-07-14, 19:54.







Almedalen 3 juli.
Det är den 3 juli och här vid Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på, mitt i de sörmländska godsens rike, lyser fälten i rapsgult och linblått, de svenska och de ukrainska färgerna. En outtröttlig gök underhåller oss dygnet runt men annars har det mesta av fågelsången tystnat. Istället lyssnar vi till det första av årets Almedalstal, statsministern i egen hög person. Det blev mycket Sverige i det talet och just ingenting om det andra gulblåa landet annat än indirekt. Hon gled förstås snabbt förbi Nato och den kupp som nu hotar att föra oss in i det kriminella gänget. Däremot använde hon "Putins krig" (som hon benämner det rysk-amerikanska kriget mot Ukraina) i ett annat avseende, ska strax återkomma till det.

Huvuddelen av hennes tal handlade om hennes "tre prioriteringar". I den första återkommer hon, notera det, den första, till de gängkriminella, men nu våra inhemska. "Knäck gängen genom att bryta segregationen" är hennes budskap. Det låter ju bra men eftersom hon och hennes parti lovar bort pengarna till dem som redan har blir det svårt att skaka fram de resurser som behövs. Då återstår fler poliser, fler fängelser och hårdare straff, vilket man också har genomfört. Dessutom finns även i hennes argumentation en underton av samma fientlighet mot flyktingar/invandrare som dominerar hos partierna ännu mer till höger.

Hennes andra prioritet handlar om att "snabba på den gröna omställningen". Nu är det en ganska diffus sak, men visst är det bra med mera grönt. När jag ser ut genom mitt sörmländska fönster är det, förutom det lilla inslaget av gult och blått, grönt, grönt, grönt; det vore väl bra om även stålet blir grönt!

Hennes tredje punkt på dagordningen gällde förstås skolan. (s) hade tidigare under dagen dammat av Ilmar Repalus utredning om vinster i välfärden och annonserade en ny utredning med syfte att presentera "konkreta förslag": "vinstjakten i svenska skolor måste upphöra", sade hon. Så bra! Men har vi inte hört det förut?

Låt oss nu återvända till essensen i hennes tal. Hon gled förbi beslutet att på ett kuppartat sätt ställa om vår säkerhetspolitik från alliansfrihet i fred och neutralitet i krig till att gå med i USA:s krigsorganisation Nato och deltagande i kriget mot Ukraina. Helt följdriktigt nämnde hon inte heller ett ord om FRED, att Sverige skulle ta initiativ till att förhandla fram en fred i Ukraina. Istället mera vapen och nya provokationer för att förlänga kriget. I sina tre prioriteringar nämnde hon, likt partierna än mer till höger, kriminaliteten som nummer ett. Är det den viktigaste frågan?

Det enligt min bedömning viktigaste i hennes tal är det sätt hon hanterar den skenande inflationen och de räntehöjningar som man tror ska bromsa den. Hon kallade inflationen för "Putinpriserna". Naturligtvis ska även detta skyllas på Putin, det är alltid hunden som har gjort på mattan. "Putinpriserna slår hårt", sade hon och fortsatte varnande: "men ingen kan lova full kompensation för prishöjningarna och höjda löner hotar att elda på inflationen". Fortsätter den utveckling som nu har tagit fart kan detta bli den stora frågan i höstens val. Var ska, till exempel, alla de som drabbats av den asociala bostadspolitiken och nu sitter med skyhöga bostadsrättslån ta vägen när räntorna skenar? Och vi pensionärer, när det mest elementära som mat och el rusar i höjden? Osv. Nu är det så att inflationen började stiga redan under förra året och bara indirekt och till en del beror på kriget. En första orsak är de miljarder och åter miljarder som staterna och EU öste ut under pandemin och i förlängningen sänker penningvärdet. En annan orsak när det gäller energipriserna är den huvudlösa tyska energiomställningen. En tredje orsak är det självklara att när hjulen börjar snurra efter de anmärkningsvärda nedstängningarna under pandemin kan det leda till prisökningar på varor och arbetskraft. Till sist har vi då kriget där det inte är "Putin" som höjer priserna, utan USA:s, EU:s och Sveriges genomgripande sanktioner som orsakar höjningarna. De försvårar för Ryssland, som det var tänkt, men får dem knappast att retirera; möjligen till förhandlingsbordet, om det funnes ett sådant. Men det gör det inte. När man därför stänger av gas- och oljekranarna och försvårar veteexporten skenar priserna. Miljonärerna i EU och den svenska riksdagen skiter väl i det, de har råd att betala med sina skatterabatterade inkomster. Vi får se hur hon har tänkt sig att lösa den här rebusen, men kanske har näste talare på listan, Kristersson, ett svar?

När jag skriver klart det här ropar göken ännu en gång sitt kuku - kanske kommer det att låta så även från Almedalen?


"Unna dig en plastpåse när du ska veckohandla",
sade Ulf Kristersson i sitt Almedalstal, och ungefär så kan man sammanfatta kvaliteten på hans tal.

Dagen började annars riktigt bra när vi fick sällskap av en älg när vi röjde stigen genom Österbyskogen. En fjoling som nyfiket studerade oss på nära håll och sen fortsatte beta och åt av det vi hade slagit.

Han inledde med att moderaterna ska få ordning på Sverige och ge människor åter det hopp som de, enligt Kristersson, har förlorat. Trots de senaste årens kaos, sade han, har det ändå gått att göra saker och han nämnde fyra exempel med moderaterna som gemensam nämnare:

1. NATO-anslutningen
2. Vattenfall planerar för ny kärnkraft
3. Ny lagstiftning som bättre ska skydda utsatta barn
4. Stärka aborträtten

När man recenserar Kristersson bör man ha i minnet att han är en skojare, ett dåligt track-record. Några exempel ges i en artikel som publicerats i Magasinet Paragraf. Läs den!

I dagens tal var det mycket tal om kriminalitet, våldtäkter, mord, strängare straff enlig USA-modell. Det är vad moderaterna ska koncentrera sig på under de första hundra dagarna vid makten. "Man ska inte dela ut andras pengar" fortsatte han; han som i Stockholm reade ut kommunal egendom till sina kompisar. Det hindrade honom inte att gå vidare med "bidragsfusket", "de 700.000 utrikesfödda som kostar skattebetalarna 132 miljarder". Talet cirklade kring påståenden av den här typen och när han skulle betygsätta sina tilltänkta regeringspatner rosade han helt följdriktigt SD för deras invandringspolitik (KD hyllade han för deras vårdpolitik och liberalerna för skolpolitiken, ja jesses!). Det låg kort sagt, ni moderater får ursäkta, en brun ton över hela talet. Inte bara SD-kramen och stämplingen av de utrikesfödda utan också i den hejdlösa demagogin. Till exempel säger han plötsligt "elen har blivit dyrare, hu rär det möjligt?" Säger han som hyllar den avreglerade och till stora delar privatiserade elmarknaden, han som är en av de varmaste EU-förespråkarna, det EU som med sina elzoner tvingar oss att vara med och betala den tyska energiomställningen och han som är en så varm vän av alla de sanktioner som sägs rikta sig mot Ryssland men nu drabbar dig och mig.

I gårdagens recension av Magdalena Anderssons tal förutspådde jag att Kristersson kunde ha ett svar på hur den annalkande inflations- och räntekrisen ska hanteras. Och det hade han! Han tog upp min handske om Magdalenas "Putinpriser", hon skyllde ju allt på Putin. Kristersson gjorde tvärtom, han lägger skulden hos Magdalena och hennes (s)-regering som enligt honom har höjt "46 skatter på åtta år". Han iklädde sig Bo Lundgren fallna mantel och presenterade högtidligt moderaternas främsta vallöfte: Inte en enda skattehöjning! Som en liten bonus lovade han dessutom några sänkta skatter, till exempel på ISK-sparande som jag antar att mina läsare är bekanta med. Inte? Och dessutom plastskatten. Alltså, om moderaterna vinner valet:

Unna dig en plastpåse nästa gång du veckohandlar!

Jag tror vi slutar där så får vi höra vad Nooshi har att säga.


“Din trygghet är vårt ansvar”,
står det med stora ljusröda bokstäver bakom ryggen på Nooshi Dadgostar när det är hennes och vänsterpartiets tur att äntra talarstolen i Almedalen. Hon har vuxit in i rollen som partiledare Nooshi och hon framträder med säkerhet efter några märkbara politiska framgångar: stoppet av centerns attack mot hyresregleringen och de 1.000 kronorna till garantipensionärerna. De positiva resultaten av vänsterpartiets politik dominerade naturligtvis hennes tal som just bestod av ett klassiskt fokhemspolitiskt program - med dess fördelar, och nackdelar. Å ena sidan en konkret plan (inga fler utredningar!) hur vinsterna i skolan ska bort, inte den amerikanska linjen med korta, osäkra anställningar med låga löner utan återupprätta den svenska arbetslinjen, full sysselsättning, bygg bort bostadsbristen, en sjukvård som finns när man behöver den, en värdig äldreomsorg.

Å andra sidan folkhemspolitikens baksida: den som accepterar kapitalägarnas grundläggande makt över samhället och staten. Jag har visserligen nedsatt hörsel men det var nog inte bara därför som jag inte hörde ordet socialism nämnas i hennes tal; istället, liksom hos Kristersson, krav på "majoritetsstyre" för att "skapa stabilitet i Sverige". Nu när kapitalägarna med sina enorma resurser tänker lösa de växande nationella och internationella motsättningarna, grundade på kampen om marknaderna, genom att inleda ännu fler krig och mobilisera de högerextrema grupperna och partierna till sitt försvar; i det läget räcker det inte med att drömma sig tillbaka till Gustav Möller. Det krävs mer handfasta grepp för att tygla kapitalägarna.

Vänsterpartiets utrikes- och säkerhetspolitik har haft sina goda sidor, men också svarta hål. I en av de under det dryga decenniet avgörande internationella konflikterna, kriget mot Syrien har man, mycket på grund av sin starka koppling till kurdiska politiker, hamnat fel. Där stöder man idag de kurdiska femtekolonnare som stödda på USA:s bajonetter ockuperar nordöstra Syrien. Många vänsterpartister är samtidigt engagerade i solidaritetsrörelser för av imperialisterna förtryckta folk, exempelvis Kuba och Palestina. Det är emellertid inget man tar upp i ett Almedalstal. Tyvärr, den internationella solidariteten står lågt i kurs i den talarstolen , utom möjligen Ukraina. Nooshi nämnde kort tre internationella frågor i sitt tal: det ryska anfallskriget, USA som förbjuder abort, samt Erdogan som försöker tysta kritiker. "Sverige kan mycket bättre än det avtal som Margareta Andersson har slutit med Erdogan", sade hon och därefter inget mer om Nato och Ukraina. Även (v) har ju slirat på vår alliansfrihet och gått med på att aktivt gå in i det rysk-amerikanska kriget genom att skicka vapen till den ena sidan. Dessutom är det väl litet tveksamt var de står i NATO-frågan även om de fortfarande är emot. Kanske är de, liksom motpolen på den andra sidan, beredda att rucka även på det kravet för att bli regeringsfähiga?

Vi slutar där, genom att upprepa det jag sade om Nooshi när det blåste kring henne i samband med hyresfrågan: Stå på dig och backa inte när alla kapitalägarnas politiker och press hetsar, lär av Gudrun i hennes glans dagar och för den delen också Jimmie i början av hans karriär, de kunde försvara en åsikt även när vakthundarna hetsar; sådant ger respekt!

Javiist ja, jag brukar nämna något om naturen också! Just nu skiner solen men emellanåt kommer en skur, igår tom åska, det small ordentligt ett par gånger och ett hus brann ner i en av grannbyarna, inte så varmt längre; svensk sommar. Luktgräsfjärilen har börjat flyga, en av våra vanligaste men samtidigt mest anonyma fjärilar. I morse simmade skrakhonan förbi badudden med sina fyra ungar. Man vill så gärna tro att hon har häckat i vår med stor möda uppsatta knip/skrakholk och att jag därmed har gjort litet större nytta än att plita ner dessa rader.


"Det ska bli bra igen",
står det bakom ryggen på Jimmie Åkesson när han talar i Almedalen. Det får vi hoppas - men jag är inte riktigt säker på att vi tänker lika när det gäller vad som ska bli bra igen.

Det råder nu en stor oro under himmelen. USA och dess allierades (bl.a. Sveriges), och nu även Rysslands, alla krig skapar stora lidanden och ännu fler flyktingar. Sedelpressarna under pandemin, sanktionerna mot inte minst Ryssland, den hårdhänta energiomställningen, alla resulterar de nu i skenande priser och en hotande finansiell kollaps. Dessutom börjar nu grupper som tryckts ner under och efter pandemin kräva kompensation för försämrade löne- och anställningsvillkor och höjda energipriser, det gäller såväl flygbolagsanställda som polska byggjobbare och holländska bönder. De här faktorerna gäller naturligtvis även för oss, vi med vår extremt internalionaliserade ekonomi.

Vilket återspeglas i politiken och blev tydligt i Almedalen. En summering blir att de svenska kapitalägarna, som inte bara äger utan också, genom sina olika kanaler, media, politiker etc, styr det här landet satsar på en fortsatt brunifiering. Moderaterna, det med knapp majoritet största högerpartiet, angav tonen genom Kristerssons tal.

Jag har ännu inte tagit mig tid att lyssna till Ebba Busch, men jag minns alltför väl hennes bakgrund i extrema religiösa rörelser och framför allt att hon, enligt Ådalentraditionen, vill att polisen ska skjuta skarpt mot demonstranter. (För övrigt märkligt att ett sådant uttalande av en tilltänkt minister i en ny regering efter valet bara suddas bort.) Hon är ett säkert kort i en ny högerhögerregering.

Liberalerna då? Tack vare partiledarbytet kommer de med största sannolikhet att hålla sig kvar i riksdagen och jag lyssnar därför med intresse på vad Johan Persson har att säga. Också av personliga skäl. Man kanske inte kan tro det, med tanke på mina politiska åsikter, men min farfar var under elva år, från 1949 fram till sin för tidiga död 1960 ledamot av riksdagens andra kammare. För Folkpartiet! Hjalmar Åhman, heter det på Wikipedia, intresserade sig främst för jordbrukets och trädgårdsnäringarnas frågor under sin tid i riksdagen. Han var ledamot av tredje lagutskottet och suppleant i jordbruksutskottet. Han var, tillägger Wikipedia, ägare av Storbols gård i Fasterna och i andra giftet (den första hustrun, Astrid, dog efter att ha fött elva barn) gift med Olga Åhman, dotter till den, under en kort period på 20-talet, socialdemokratiske riksdagsmannen Edvard Hagfält, även han jordbrukare. Farfar dog när jag bara var 13 år så jag hann aldrig diskutera politik med honom, på min attgöralista står skrivet att läsa riksdagsprotokollet för att se var han stod. Enligt familjetraditionen hade han som ung deltagit i facklig organisering av lantarbetarna vid Rånäs gård. Kanske var folkpartiet, Bertil Ohlin och Herbert Tngsten till trots, på den tiden ett något annorlunda parti än Nyamko Sabunis?

För att återvända till Almedalen så är Sabuni avpolleterad och det var med viss glädje som jag noterade att Johan Persson trots sitt vindlande tal hit och dit höll sig borta från den bruna tonen i Kristerssons tal. Göran Greider noterade helt rätt att det inte var mycket arbetare i Perssons tal, men folkpartiet har väl alltid varit ett tjänstemanna- och småföretagarepart och inget fel i det; även de vill kanske ha en egen röst? Medelklassen, "de strävsamma som lever i mitten" är Perssons hjältar. Frågan är förstås hur denna röst låter. Liberalerna har ju gjort SKOLAN till sin sak men ärligt talat vet jag inte vad de, exempelvis efter åtta år som utbildningsminister, gör för skillnad i klassrummen. Visst, det är säkert bra med 2,5 miljarder till 1.000 speciallärare. Förstatliga skolan låter också bra i mina öron, men det visar sig ju bara gälla de kommunala skolora, friskolorna ska vara kvar. Det är ju de som jag allra helst vill se förstatligade. Visserligen vill han ha en hårdare reglering men det säger ju alla. Säger, alltså. Annars innehöll väl Perssons tal inga nyheter. Folkpartiet/Liberalerna har alltid varit för EU, NATO och kärnkraften. Där, farfar får ursäkta, rök min röst. Även Persson noterade att priserna, inte minst på elen, stiger, men lika litet som de andra partiledarna presenterade han någon trovärdig förklaring varför och än mindre vad som behöver göras. Till farfars ära ska jag avsluta med ett beröm. Persson vill, påstod han i alla fal i sitt tal, försvara asylrätten, försvara HBTQ-personers rättigheter, försvara "rättsstatens fundament" och försvara en fri Public Service.

Så var det då Jimmies tur. Sverigedemokraterna har naturligtvis ett program som täcker in de flesta politiska sakområdena. Exempelvis säger sig även de vilja höja pensionerna och en del andra socialförsäkringar. Men när partiledarna i Almedalen, i det som av tradition är en upptakt i valrörelsen, får en halvtimme att presentera partiets politik är naturligtvis det intressanta vad de säger i den talarstolen, vad de prioriterar; det finstilta i programmen får man läsa själv. Så här prioriterade Åkesson "Vår tids stora frågor":

* invandringen
* integrationen
* brottsligheten
* energipolitiken
* bränslepriserna

Känns det igen?

När han sedan skulle presentera de 100 punkterna, eller stenarna som han föredrog att kalla programmet, för att “göra Sverige bra igen", valde han ut fem:

1. Folkräkning
2. Fängelseplatser utomlands
3. Slopad "mängdrabatt" vid flera brott
4. Avskaffa sekretessen mellan myndigheter
5. Betald polisutbildning, inga sänkta inträdeskrav

Åkesson & co har gjort karriär på att piska flyktingarna från i första hand USA:s alla krig, krigen säger han inget om, och håna och förtala dem som har fått en fristad hos oss och i Jimmies värld förvandlats till "massinvandrare". Följdriktigt upprepade han vännen Kristerssons påstående om "700.000 invandrare som inte kan försörja sig". Detta är ingenting nytt, vi har hört det till leda, liksom hans hat mot "sossarna", som grundar sig i den högerextremes hat mot arbetarrörelsen. Att sedan (s) numera inte är mycket till arbetarrörelse spelar ingen roll, det lilla som är kvar ska bort, det är som alltid kapitalägarnas våta dröm, och de högerextrema ska expediera det; vi har sett det förut. Det finns många problem i vårt land och de högerextrema med Åkesson i spetsen fiskar i dessa grumliga vatten. Men hans bild är demagogisk och målar upp en hotbild som syftar till att ge de högerextrema rätt till hårda tag när de väl når makten. Även det har vi sett förut. Liksom hos skojare Kristersson är han ju naken när man synar lankorna. De har för tillfället gjort energiförsörjningen och -priserna till ett politiskt slagträ, "sossepriserna", som de kallar det, och lovar stora förändringar bara de vinner höstens val. Det enda konkreta som han och Kristersson kan komma på är mera kärnkraft, som de inbillar sig ger en billigare energi, och sänka den s.k. reduktionsplikten, som ju tillkommit för att minska koldioxidutsläppen, men som tyvärr slår hårt i det här läget. Den kan man ju sänka – eller helt tabort?! – men då krockar man med andra intressen. Ärligt talat så tror jag inte att Åkesson riktigt vet varför energipriserna rusar och hur man skulle kunna sänka dem. Och den dagen han förstår skulle han upptäcka att det skulle han inte vilja eller kunna göra något åt det eftersom det skulle krocka med hans uppdragsgivare – kapitalägarnas – intressen. Allt låter ju så enkelt i demagogernas värld.

Det här blev en litet trist avslutning på betraktelsen över årets – komprimerade – Almedalsvecka – men kanske kom Annie Löf med några positiva ord i sitt tal eller varför inte Per Bolund från det sargade Miljöpartiet som ville så väl men gick bort sig i regeringskorridorerna. Jag får väl återkomma till dem vid ett senare btillfälle.

Rapsblommorna har börjat blekna och linet har slagit igen sina blommor när vi lämnar Stället med utsikten för den här gången för att återvända till vardagen på skärgårdsön.

  • Länk till Magasinet Paragrafs artikel om Kristerssons bravader.






    Ryl.

    Ett sista försök?
    För snart trettio år sedan noterades ryl på en lokal i Rosättra i Vätö socken, väster om Långholmsmyran, i skogen ovanför Rävfarmen, alldeles intill gränsen mot Anderssvedja. Jag letade efter den både 2017 och 2018 men återfann den inte. Jag ser på Artportalen att även proffsbotanikerna har varit där en gång, någon månad efter mig 2017, men utan att hitta den. Ryl är en ljungväxt, en mix av lingon (bladen) och pyrola (blomman). Jag såg den för första gången på Utö för någon vecka sedan, där växer några få exemplar. Det mesta av skogarna i Roslagen, även “bondskogarna”, är plantager numera, men på en del av höjdsträckningen i rågången mot Anderssvedja växer ännu en kulturskog med hyfsat lång kontinuitet. Jag tänker mig att det är här som rylen borde ha trivts, och kanske gör den det ännu – men i så fall i all hemlighet! Istället fick jag glädja mig åt blommande lingon, ekorrbär, skogsstjärna och skvattram. Och göken som gol.

    Ett sista försök? Kanske blir det ändå en gång till, området är klassat som nyckelbiotop och kanske får skogen därför stå kvar ännu en tid. Vi hoppas på det! (2022-06-18)

  • Första delen av vandringen till Långholmsmyran
  • Andra delen av vandringen till Långholmsmyran









    Text och bilder från från Öland i maj 2022.

    Många, många fler bilder!






    Nationaldagen.
    Flaggan i topp på Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på så som det bör på Nationaldagen. Hycklarna, hela garnityret, firade på Skansen och Slottet, tätt bakom kungafamiljen. Vilken syn, att de inte skäms de som nu är på väg att än mer sälja ut oss till amerikanarna! Sveriges och Finlands anslutning till NATO är en order från USA, det är ett led i deras krig mot Ryssland i allmänhet och i det rysk-amerikanska kriget mot Ukraina i synnerhet. Våra svenska politiker är nu, för att verkställa USA:s order, beredda att svika Kakabaveh (vilket i och för sig inte bekymrar mig eftersom uppgörelsen med henne är en skam i sig) och offra ett statsråd (och förutom amerikanarna även tillfredsställa deras blåbruna block i riksdagen). Ja herre gud! För det är väl så det blir?
    Facit får vi när tisdagen randas.

    Dagen efter.
    Nej, det blev inte riktigt så som jag spådde igår. Man skickade fram Baudin för att försäkra Kakabaveh att uppgörelsen från i höstas gäller. Baudin! Den karriäristen och svikarens ord är inte mycket att lita på, så det blir intressant att se fortsättningen. Det finns ju en faktor bakom den skandalösa uppgörelsen med Kakabaveh i höstas som kanske har spelat in. Man kan ju säga att hon är inte bara kurdernas utan också USA:s kvinna i sitt agerande för PYD/YPG i nordöstra Syrien. De ockuperar ju en oljerik och bördig del av Syrien, stödda på USA:s bajonetter. Till Turkiets ilska, här har de och USA motsatta intressen. Samtidigt som de båda, med svensk hjälp, arbetar för att destabilisera och helst slå sönder Syrien. Tydligen vägde fortsatt USA/kurdisk ockupation tyngre än att göra Erdogan till lags på den punkten – frågan är vad han erbjuds istället! – Eller också bryter man, på baudinskt vis, i alla fall överenskommelsen med Kakabaveh!

    Det blåbruna blocket med SD i spetsen lyckades inte med sin senaste pajaskonst. Den socialdemokratiska högern har ju gått dem till mötes på punkt efter punkt: sänkta skatter och höjda bidrag till de välbeställda, å ena sidan, och, å andra sidan, hårdare straff för dem som faller igenom. Trots det är de blåbruna inte nöjda, de vill ha hela kakan. Morgan Johansson påpekade i ett anfall av klarhet att det inte räcker med fler poliser och hårdare straff, man måste satsa på det sociala också. Antagligen är det den typen av yttranden som får Ebba att se rött och i TV-studion i falsett kräva “bort med honom, släpp honom”!. Och om Magdalena går henne till mötes lovar hon fri lejd för henne fram till valet. Ja, herre gud!






    Grus i maskineriet.
    Det näve grus som Turkiet och Amineh Kakabaveh kastat in i NATO-maskineriet visar på det gränslösa, det totalt gränslösa och avskyvärda hyckleriet hos våra ledande politiker och media.

    Att Turkiet behandlat och behandlar sina kurdiska medborgare illa är väl känt sedan länge, vilket har mött en del protester, till och med från svenskt håll. Men nu gäller det framför allt Kakabaveh, YPG och Syrien.

    Kriget mot Syrien är nu inne på sitt tolfte år. Det är ännu ett av USA:s alla krig där syftet är att trasa sönder en oberoende stat i Mellanöstern/Afrika, så som man har lyckats i både Irak och Libyen (och Afghanistan och nu även i Jemen). Det är ett proxy-krig där man har använt sig av diverse högerextrema grupper under islamistisk flagg som Al Nusra, ISIS mfl. Det är inte heller något nytt vad gäller USA. Man har också själva ingripit och naturligtvis hjälper Israel till, liksom klientstaterna bland oljediktaturerna. Och Turkiet. Och Sverige och andra stater som nu deltar i sanktionerna mot landet och även bidrar med direkt stöd, litet oklart hur och till vilka terrorgrupper. Det hela gick så bra till en början, tills Ryssland lade sig i och stödde den lagliga syriska regeringen. Krigslyckan vände och regeringen kunde återta kontrollen över merparten av landet. Men inte hela, och det är där som Kakabaveh och Turkiet och NATO kommer in i bilden. När terrorgrupperna tvingades ge upp i syriska städer som Aleppo, Homs, osv fick de fri lejd till Idlib i nordvästra Syrien. Där härskar de idag, stödda på turkiska bajonetter. Folkrättsligt helt åt helvete, förstås, men det bekymrar som bekant varken Ann Linde, Peter Hultqvist eller Ulf Kristersson. I nordöstra Syrien kontrollerar den kurdiska milisen YPG området, stödda på USA:s bajonetter. USA har även själva litet folk där, till och ifrån, nu tydligen litet mer till igen. Och med uttalat svenskt stöd. YPG, som normalt skulle definieras som landsförrädare, har fått en hjältestatus hos svenska politiker och media.

    Betänk därför följande jämförelse.

    Å ena sidan. Ryssland angriper och för krig mot Ukraina med motiveringen att Ukraina inte för den politik (bl.a. gällande EU- och NATO-medlemskap) som de kräver och statsledningen består, enligt ryssarna, av nazister och annat löst folk. USA, EU och Sverige protesterar mot det ryska angreppet och vänder upp och ner på hela Europa för att tvinga tillbaka ryssarna.

    Å andra sidan. USA med stöd av Turkiet och oljediktaturerna samt en rad högerextrema grupper startar och för under hittills snart tolv år krig mot Syrien därför att man anser att den syriska regeringen, med president Assad i spetsen, är avskyvärda människor som plågar sin egen befolkning. USA, EU och Sverige protesterar mot USA:s krig ... nej, visst ja, det är ju USA som har startat det och EU och Sverige har varit snabba med att gå in i kriget på deras sida, istället för att protestera mot det!

    Så olika falla ödets lotter här i världen.

    Någon kanske, välmenande, men i grunden, kanske omedvetet, enligt USA:s propaganda, hävdar att skillnaden är att Ukraina är en demokrati och Syrien en diktatur. So what?! Statskicket i ett land ger ingen rätt för andra stater att ingripa militärt för att ändra det, varken i Ukraina eller Syrien. Den amerikanska propagandan vinner som regel därför att den är så oerhört dominant, även när den som här är djupt felaktig och rentav korkad. Det skulle nämligen bli ännu fler krig om vi – vem? – skulle besluta att militärt angripa alla stater med obefintlig eller bristfällig demokrati. Var ska vi i så fall börja? Kanske rentav med USA och deras med olika metoder riggade val?

    Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att våra gränslöst hycklande ledande svenska politiker och media protesterar vilt när Ryssland angriper, men sluter upp och stödjer när USA för krig. Därför stöd åt Turkiets/islamisternas ockupation av nordvästra Syrien och ett ännu varmare stöd till USA/YPG:s ockupation i nordost. Och landets statsminister sitter där hon sitter därför att hon sökt och fått stöd (det sista nödvändiga mandatet!) av den kanske främsta tillskyndaren av stöd till YPG i svensk politik, Amineh Kakabaveh.

    Vad ska man säga om dessa politiker och mediafolk. Förslagsvis det som min morfar sade om folk som han inte gillade: De duger inte ens till att slå fan i arslet med. (2022-05-20)

  • Alliansfriheten.se inlägg om Sveriges folkrättsvidriga stöd till YPG








    Norra Hersbybrohygget, södra Vallentuna 17 maj 2022.


    Svenska bilder.
    Solen skiner över kalhyggena och den lilla grönska som finns kvar lättar upp bilden. Det huggs som aldrig förr i våra skogar, avverkningsanmälningarna står som spön i backen och nästa gång man kommer dit möter en ny föryngringsavverkning. Man kan vända på ordstävet: den enes död, den andres bröd. Nu när ryssarna har stängts ute från marknaden kommer träpriserna att stiga och då blir det med säkerhet än fler föryngringsavverkningar. Solen lyser genom de få nyutsprungna löven och över slagfältet singlar trädlärkan med sitt vemodiga ly-ly-ly, jag älskar verkligen den fågeln och häromdagen fick jag höra den sjunga över inte mindre än tre hyggen. Ni hör, ett delar sig i två, det finns också något förlåtande över dessa kala ytor, så som jag en gång skrev i min lilla betraktelse: Mina kalhyggen (2022-05-22)


    Hersbyåhygget, södra Vallentuna, 17 maj 2022.


    Södra Hersbybrohygget, södra Vallentuna, 19 maj 2022.


    Sågen - Pankebyhygget, södra Vallentuna, 8 maj 2022.


    Hygge nr 2 på södra sidan om vägen mellan Pukeby och Knutsarby. Nordvästra Österåker, 19 maj 2022.


    Västra delen av det stora hygget på norra sidan om vägen mellan Pukeby och Knutsarby, nordvästra Österåker. 19 maj 2022.


    Östra delen av det stora hygget på norra sidan om vägen mellan Pukeby och Knutsarby, nordvästra Österåker. 19 maj 2022.






    Svenska flaggan.
    Några bilder från gårdagens Nej till NATO-möte i Stockholm. Tomas Hammarberg talar och hitom honom dagens huvudparoll. Skickar också med en svensk flagga, det borde vara fler sådana vid Nej till NATO-mötena. Visst är det vackert med de röda fanorna, de står för internationalism till skillnad från den imperialism som NATO är ett verktyg för. Våra ledande politiker, inte minst socialdemokratena, har nu som bekant öppet valt det senare alternativet. Men det röda står också för något annat och i tåget igår var det några som propagerade för “socialism i vår tid”. Gärna för mig, men NATO-frågan handlar inte om det utan om Sveriges nationella oberoende. Därför fler svenska flaggor! (2022-05-22)








    Kuppmakarna och NATO.
    Vi har de sämsta politikerna sedan den allmänna rösträtten infördes och nu ska de dra in oss i nya krig. Det talas mycket om vår över 200 år långa framgångsrika period av fred men faktum är att freden tog slut 2002 när vi gick in på USA:s sida i kriget mot Afghanistan. Därefter har vi deltagit militärt i kriget mot Libyen och vi deltar fortfarande i den folkrättsvidriga ekonomiska krigsföringen mot Syrien, Iran och Kuba mfl stater. Men nu är de alltså beredda att gå ett steg till, att binda oss än hårdare till USA. Det gränslösa hyckleriet och krigspropagandan rullar i media från morgon till kväll: Vi SKA GÅ MED I NATO! NATO som är en Fortsättning med många, många bilder!






    Bilder från Vänsterns 1:a majtåg i Stopckholm 2022 med, enligt min bedömning, rekordmånga -- 25.000 enligt (v) -- deltagare. Och en härlig stämning i tåget! (2022-05-02)

    Många, många fler bilder!






    Rågångar.
    Det är den 20 april och det vidriga kriget har pågått i snart två månader men jag tar mig ändå friheten att skriva litet om träd, eller stenar som det mest ska handla om den här gången. Jag är som oftast numera sent ute, men det är ändå litet morgon kvar. Taltrasten, rödhaken och bofinken sjunger när jag har parkerat bilen och går upp mot Bengts åker, som inte längre är Bengts, han dog 1996, men hans namn och minnet av honom lever kvar ännu en tid. Men åkern ligger övergiven och växer igen. I skogskanten blommar blåsipporna som är rätt vanliga här i de kalkrika roslagsmarkerna. Skogssnäppan spelar över Fyrörtsberget och vandringens första gärdsmyg sjunger; de ska bli flera, de trivs i de numera sönderblåsta och risiga skogarna. Jag är på väg upp till hörnet där våra byar möts och där det därför en gång ska ha funnits en råsten. Vi har letat efter den flera gånger och idag gör jag ännu ett försök, jag fick upp ett nytt spår efter att ha läst storskifteshandlingarna litet noggrannare. Vandringen dit går mellan stormfällen och rishögar längs kanten på ett stort hygge där jag hoppas få höra trädlärkan; men det får jag inte. Istället arbetar ett lag skogsarbetare med att rensa upp efter den senaste stormens nya vindfällen och många toppbrott.

    Jag har i min bok “Anderssvedja - en by i Roslagen” redogjort för de 36 rågångsmarkeringar som under laga skiftet beskrevs vid en syn den 27 oktober 1856. För några av råstenarna hade jag även med ännu äldre uppgifter. Det jag då inte hade uppmärksammat var att det på sista sidan i storskifteshandlingarna från 1794 finns en “Rågångs Beskrifning” över rågångsmarkeringarna gentemot omkringliggande byar. Vid nästa skifte, laga skiftet 1856 -81, började man numreringen där Anderssvedja, Lillråda och Gryta byar möts och gick sedan medsols. I storskifteshandlingarna gjorde man tvärtom och gick motsols. Dessutom började man räkna mera österut, från Djupströmmen i Sandängsfjärden. Det är anmärkningsvärt därför att på den samtida storskifteskartan över Hallboda by (fastställd 1801) framgår tydligt att Hallboda är en egen by och Anderssvedja börjar först där Hallboda, Anderssvedja och Gryta byar möts. Anderssvedja ansåg emellertid att Hallboda egentligen låg inom Anderssvedjas domäner och hänvisade bland annat till den äldsta kartan över Hallboda. Den är från 1640 och där heter det att “Hallboda ... belägit på Anderssvidia ägor”. Tvisten mellan byarna pågick ända in på 1800-talet och avgjordes till slut i en dom 1855 gällande fiskevattnen i Sandängsfjärden.

    I sjöarna och Klubbströmmen gick rågången i storskifteskartan i “medeldjupet”. Vid laga skiftet gjorde man även fiktiva markeringar i vattnet och fick på så vis ihop hela 36 rågångsmarkeringar mot 22 st vid storskiftet.

    Enligt storskifteshandlingarna ligger Anderssvedjas råstenar No 1- 4 i rågången mellan det som egentligen redan då var Hallboda och Gryta byar. No 4 beskrivs så här:

    “En 5 qvarters hög sten åfvan jorden med flera stenar omkring, nästan alldeles flat, och står på västra sidan af en mosse på en hög bergknalle, visar med sin ena kant lineen tillbaks, med den andra till No 5 Kyrkbergrån”.

    Den står kvar än idag uppe på berget ovanför det som då kallades “mosse” och senare odlades upp – men inte längre brukas utan återgår till att bli kärr på nytt. På 70-talet gick vi här på en gammal körväg genom skogen förbi åkern bort till ett älgpass längre in på vår mark. Nu är all skog borta, liksom den gamla vägen. Men gransångaren sjunger, litet oväntat, inne på Grytas mark. Råstenarna restes där rågångarna vinklade eller mötte en angränsande by/fastighets mark. Vid No 4 är det ett knä på rågången som därefter fortsätter i en rak linje fram till dåvarande No 5 som låg, och ligger, nu som No 6, i skogen ovanför Långkärret i Anderssvedja. Mellan storskiftets No 4 och 5 går idag gränsen mellan Hallboda, Anderssvedja och Gryta byar. Den rågångsmarkering, No 5 i den nya kartan, som borde ha funnits där är numera försvunnen, vi har i varje fall inte kunnat hitta den, och jag letar förgäves även idag. Jag tänkte, när jag på nytt studerade storskifteskartan, och trodde att jag hade fått upp ett spår, att lantmätaren kanske hade varit litet lat och låtit den gamla No 4 få bli No 5 i den nya kartan. Men troligen har jag fel. Dels så var den tidens lantmätare sannerligen inte lata, de lade ner ett enormt arbete som vi än idag, i alla fall vi som är intresserad av sånt här, kan njuta av. Dels så finns det ytterligare två nya råstenar i rågången mot det Hallboda som Anderssvedjarna inte riktigt erkände som egen by, No 6 och No7, och de finns ännu kvar.

    I laga skiftets handlingar har råstenarna bara nummer men i storskiftesprotokollet har några av dem även namn. Nr 4, som beskrivs ovan, kallades “Bränrån”. No 5 (nuvarande No 4) kallades “Kyrkbergsrån”. Varför “Kyrkberget”, här inne i skogen, långt från närmaste kyrka, kan man fråga sig. Den ligger som nämnts ovanför Långkärret, även den en öde åker, och är en av de största och bäst bevarade rågångsmarkeringarna. Nästa råsten, No 6 (nuvarande No 3) ligger ovanför dalgången mellan Långkärret och Vänslekärret och kallades “Wättesvedjerån”. Här har nyligen skett avverkningar och stenen har inte kunnat återfinnas. No 7 (No 2) ligger ovanför Fräkensjön och kallades följdriktigt för “Fräkensjörån”. No 8 (no 1) ligger vid Tväran på Norrgärdes mark i mötet mellan Lillråda, Gryta och Anderssvedja byar och finns även beskriven i ännu äldre handlingar. Den kallas vi storskiftet för “Råledsrån”. No 10 (No 34) är också en gammal markering som beskrevs i ett domstolsprotokoll redan 1672. Den ligger i en åkerholme där Kåsta, Lillråda och Anderssvedja byar möts. Holmen kallades “Hökhuvudsholmen” 1672 och rågångsmarkeringen fick därför heta “Hökhuvudsrån”. No 11 (No 33) och No 12 (No 32) ska ligga i rågången mellan Anderssvedja och Kåsta/Billinge byar ungefär där stordiket från Lillrådaträsket går fram idag. Jag har inte kunnat hitta de råstenarna. No 11 kallades “Porskärrsrån” och No 12 för “Blöt?rån”. Den sista namngivna stenen är No 17 (No 27) som ligger i sjökanten vid Kilen. Den kallades “Rånäsrån”.

    Så långt går jag inte idag, men jag rundar Fräkensjön och skrämmer upp två tranor på det stora hygget väster om sjön. Inte heller här någon trädlärka, bara gärdsmyg inne bland de många nya vindfällena i södra kanten av hygget. Till och med Stora granen verkar ha fått ge sig efter alla år som landmärke. Jag passerar Sandängskärret, också den övergiven åker, med en grismatning längst in. Förr gick en väg eller stig härifrån genom Johans kokärr ner till landsvägen. Kokärret övergavs tidigt med de gamla åkrarnas diken syntes ännu när vi gick här under jakten på 60- och 70-talen. Jag hittar inte tillbaka den här gången men ser efteråt att man med hjälp av fastighetskartan bör kunna göra det så det får bli ett nytt försök nästa gång. Här är en eländig slyskog och besvärligt att ta sig fram för en trött 75-åring och jag tänker på den jämnåriga kvinnan från tomtområdet i Gryta som gick vilse här förra året och aldrig kom tillbaka.

    Jag har bättre tur och väl ute på landsvägen sjunger gransångaren i strandskogen där byns sjöbodar en gång låg vid det som då var en havsvik men numera är nästan helt igenvuxen och heter Vissvassen. Ute i den lilla öppna vattenyta som återstår ligger en av den nya tidens fåglar, en grågås. Det är tveksamt om lantmätare Hegardt obsade den fågeln när han gick här, eller rodde han?, tillsammans med byamännen för 166 år sedan!

  • Karta med 1794 och 1856/81 års rågångsmarkeringar.


    Råsten No 4.


    Bengts åker.


    Hallbodahygget. "Mossen" syns mitt i bilden.




    Grytahygget V, sett från väster.


    Påfågelöga på Djupkärret, Gryta. Många citronfjärilar flög i skogen och en sorgmantel på Bengts åker.


    Hygget väster om Fräkensjön.


    Sandängskärret, längst i öster.


    Vattenblänk i närheten av Johans kokärr.


    Älgarna höll sig undan 2021 års stympade älgjakt, men i vinter har de hållit till i slyskogen söder om Johans kokärr.


    Unggranarna grinar vita med alla toppbrotten efter vinterns sista snöstorm.




    Fortsättning...