Hornborgasjön och makten.
Väl hemkommen från en veckas pensionärssemester i Sörmland och Västergötland, med begränsad koll på nyhetsflödet, är man återförd till propagandakupolens skyddande tak. De 19.000 tranorna vid Hornborgasjön bryr sig väl inte så mycket om storpolitiken, de gläds bara åt oss snälla människor som lägger ut mat åt dem: varje kväll under vårsträcket sprider Länsstyrelsen i Västra Götaland ut korn i backarna vid sjöns södra strand. Kanske mest för oss själva, vi vallfärdar dit i tusental varje vår, några veckor i slutet av mars och en bit in i april? Jag blir varje gång lika glad över att så många uppskattar skådespelet med inte bara tranorna utan även sångsvanarna och grågässen och en massa änder och doppingar och rovfåglar ... och så den vackra sjön och ljuset från den förstås. Man kommer familjevis, unga och gamla, och barnen är med. Flest svenskar men också många norrmän och danskar och tyskar och holländare. Allra vackrast är det i den tidiga morgonen, när det ljusnar och tranorna efter att ha övernattat ute i sjön flyger in och landar framför oss "som fantastiska förband av lätta fallskärmstrupper", som Carl Fries så träffande beskrev det. Sedan finns det ju så mycket annat spännande och vackert att njuta av på Falbygden. Tranorna ser man framför allt vid Trandansen i söder men sjön är stor och håller för flera dagars exkursioner. Pagoden med sitt Naturum på östra sidan är ett givet mål, men det finns många fler. Naturumet har fått en ny – och sämre – utställning men är ändå värt ett besök. En vandring ut till Almeö och Ytterberg kan rekommenderas. Själva brukar vi vallfärda till det lilla som återstår efter Hångers kyrka, sedan vi läst vad Carl Fries skrev om den i sin bok Gammalsverige där han satte in den i sitt kulturgeografiska och politiska sammanhang. Här ska kung Inge d.ä (död ca 1110) ha legat begravd innan han 1212 flyttades till Varnhems kyrka, så mycket man nu kan lita på regentlängderna från den tiden. Makt växer ur gevärspipan brukar man säga, men man kan också säga att makt växer ur sjön och ängarna och betesmarkerna: "Sjön", skriver Carl Fries, "med dess tillgångar av fisk och fågel och – än viktigare – gräs och starr, fräken och vass åt bondens djur var hela bygdens centrum, den ofantliga samfällda ägovidd som gav bärgning och rikedom och lät Hornborgabygden bli ett underlag för kunglig makt och myndighet". Utan mat inga gevär. Det gäller även dagens till synes övermäktiga USA, som likt tsarens Ryssland växer utåt men ruttnar inifrån och därför – som det dåtida Ryssland – på grund av den ojämlika fördelningen av maten går mot sitt sammanbrott.
***
Under hela morgonen den 4 april körde Ekot nyheten om "Panama papers", avslöjandet om hur rika människor över hela världen placerat sin pengar via brevlådeföretag för att undgå beskattning. Svenska Nordea är inblandad, men ännu hade inga svenska enskilda personer, varken politiker eller rikisar, avslöjats. Däremot att den isländske statsministern och hans hustru är insyltade – och så Putin förstås! Denne gubben i lådan som alltid dyker upp när det är någon skum historia som ska vädras. Nu står dock inte Putin själv på listan utan några andra högt uppsatta och rika ryssar. Med Maria Persson Lövgrens hjälp lyckas dock Ekot få det till att Putin är inblandad. På annat håll läser jag att bland andra den brittiska tidningen Independent toppat nyheten med en bild av Syriens Assad – som inte heller finns med på listan. Däremot fick man till en början – och det är just början som är det viktiga i sådana här sammanhang, det är den bilden som fastnar på näthinnan – läsa i det finstilta att Bildts och Bomb-Margots kompis Ukrainas president Porosjenko finns med på listan. Varför denna vinkling av denna i sig själv intressanta och avslöjande nyhet om de rikas i alla avseenden gränslösa girighet? I Sverige har de, exempelvis, befriats från arvs- förmögenhets- och fastighetsskatt och de allra rikaste har fått ytterligare förmånliga regler – ändå försöker de slingra sig undan på olika sätt. I Ekots inslag hyllas gång på gång, ICIJ, den "internationella sammanslutning av grävande journalister" som de presenteras som. Nu råkar det vara så att ICIJ, International Consortium of Investigative Journalists, är grundat och administreras av "USA's Center for Public Integrity" – som i sin tur finansieras av en rad amerikanska reptilfonder som Ford Foundation, Carnegie Endowment, Rockefeller Family Fund, W K Kellogg Foundation och valutaspekulanten George Soros Open Society Foundation. Se där ett intressant samband som kanske förklarar varför ingen enda USA-politiker och ingen av alla dessa förmögna nordamerikaner finns med på listan.
I morgonens nyhetsflöde den 4 april noterades också en annan nyhet om Syrien och den lagliga regeringen. I en stort uppslagen artikel i SvD rapporteras det att några – anonyma förstås – "alawitiska religiösa ledare" är beredda att ta sin hand ifrån Assad. Ja, så kan det ju vara, men det kan lika gärna vara ännu en propagandaartikel för att underminera den lagliga regeringen i Syrien. Efter det ryska stödet har det ju gått bättre för dem i kriget mot de USA- och Sverigestödda terrorgrupperna och regeringen har stärkt sin ställning. Nu gäller det att hitta nya vägar att komma åt dem så att förstörelsen och underkuvandet av Syrien kan fortsätta ett tag till; alla propagandaknep är då tillåtna.
***
Vi var som sagt på semester och glömmer därför storpolitiken för en stund och fortsätter vår resa till Dalénmuseet i Stenstorp, på andra sidan Billingen från Hornborga räknat. Om man kan säga att Naturumet i Broddetorp har förenklat utställningskonsten till ett antal stålrör från golv till tak med en liten platta på var och en där man klistrat fast ett foto så omges Dalén av ett myller av föremål i en mer traditionell museistil. Det är väl genomtänkt och disponerat och mycket intressant. Och mer levande än stålrören på Fågeludden. Ett besök rekommenderas om man är intresserad av svensk industrihistoria: acelytengas, klippaapparater, fyrar, svetsning, AGA-spisen, kuvöser och gud vet vad vad Dalén och personalen på AGA en gång hittade på! Vill man veta mer om arbetarnas situation på AGA kan man komplettera med att läsa Vi som byggde AGA av Helene Broms och Nina Enström.
(2016-04-14)
Hångers ödekyrkogård.
Bjurums kyrka.
Hornborgasjöns Naturum ("Pagoden") vid Fågeludden.
Hornborgasjöns Naturum ("Pagoden") vid Fågeludden.
Dalénmuseet i Stenstorp, inrymt i det gamla tingshuset.
Dalénmuseet, svetsningen.
En hästhov ...
... gör visst en vår - 2. (2016-04-12)
Vinbärsfuks.
Två hästhovar ...
... gör också en vår. Men frågan är däremot om en enda tjäderskit i hela naturreservatet gör ett tjäderspel? Kanske finns förklaringen några hundra meter utanför reservatet: Ännu ett av dessa kalhyggen som inte längre finns, om vi ska tro Skogsstyrelsens nye chef. Om vi backar tillbaka in i den skyddade skogen så är där mycket vackert med dess varierande natur: hällmarker, kärrdråg, olikåldrig blandskog. Men kanske finns där ännu en förklaring till skogshönsens tillbakagång: överallt grisbök. Med svinens känsliga luktsinne har de markhäckande fåglarna fått ännu en fiende. Som om det inte räckte med dem de redan har! (2016-04-06)
Från östra delen av Brännströms naturreservat.
Panorama från nordost över det nyupptgna kalhygget på Nysättra 13:1, mellan Kokärret och Mjölnarkärret.
Nysättra Storängen, östra delen, fotat från nordost.
Nysättra Storängen västra delen, från nordost.
Nysättra Storängen, norra (?) ladan, 1971-05-09.
Nysättra Storängen, södra ladan, 1972-05-22.
Nysättra Storängen, 1978 står ännu åtminstone en av ladorna kvar, idag är båda borta. 1978-04-29.
Nysättra Storängen, västra delen, från söder. 1973-02-10.
Nysättra Storängen, västra delen, från norr, 1975-06-15.
Sädesärlan har kommit!
Nu är det vår i Sörmland: I morse sprang sädesärlan omkring på taket vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på, och litet senare satt en rödhake på trädgårdsmöbeln! Isen däremot, trotsade min spådom: vinden lade sig och det blev minusgrader på natten så den har fått ett par dagars respit. Gjorde en exkursion till Svanviken strax utanför Nyköping igår. Gick den långa spången ut till ån, inte så mycket fågel som man kunde tro, men spännande att gå genom den höga vassen och höra vattenrallen skrika som en stucken gris alldeles inpå en! Som alltid när vi är ute på upptäcksfärd ger det ena det andra; det dyker alltid upp något nytt att undersöka. Den här gången var det ruinen efter den kastal som en gång i tiden – 11-1200-tal – vaktade segelleden och kungsgården vid det som idag är Kilaån. Landhöjningen gjorde sitt och kastalen och det mesta av bebyggelsen flyttade ner till Nyköpingshus och Nyköpings stad -- och Nyköpings gästabud 1317, men det är en annan historia! (2016-03-30)
Det som återstår av kastalen idag, sådär 800 år senare!
Kilaån idag.
Ett vackert moln över Ryssbergen, namnet påstås det ha fått därför att ryssarna tog den här vägen 1719.
Sista natten med isen? Några dagars pensionärspåsklov på Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på. Kanske blåser isen bort i natt, vem vet. Vacker är den i alla fall, in i det sista, men nu måste den inse att det är kört för den här säsongen!
(2016-03-28)
Äldre inlägg