Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Almedalen: Sista dagen.
Almedagen: Två tal senare.
Almedalen: Vart blåser samhällsvinden?
Bilder från Roslagen.
Karin Hälls "Bidraget" i närbild. (Konst i ån)
Bigert & Bergströms (permanenta) skulptur "Solsnäckan" på Sjötullstorget i Norrtälje hamn.
Andrea Hvistendahl: "The Commons of the Cloud. Change your self with the space to be." (Konst i ån)
Leif Elggren, "Yellow and black", Y&B" (Konst i ån)
Anders F Rönnblom och hans band.
Youtubeklipp med Anders F Rönnblom
"Mr Blues" Arne Swedin, som tipsade om festen, arbetskamrat från Postens Årstaterminal.
Fetknoppen blommar i vägkanten vid Söderkärret.
Söderkärret, "Myr Wreten" på 1794 års karta.
Ett annat ljus.
Länk till kärrsångaresången (Youtube)
Stickan.
Och, som man kunde befara, den värsta.
Jag har tidigare kallat Jimmie Åkesson och gänget kring honom för demagoger av Hitlertyp. Hitler piskade upp ett hat mot judarna för att själv nå ära, makt och rikedom -- Åkesson och gänget har använt sig av flyktingarna/invandrarna i samma syfte. Och på samma sätt som hitleristerna i sin tur användes av de härskande i Tyskland för att slå ner arbetarrörelsen och säkra sin egen makt och rikedom har de styrande svenska kapitalägarna och skiktet kring dem använt sig av Jimmie & co, så tydligt manifesterat i 2018 års välresultat och därefter i moderaternas och SD:s budget och senast det famösa januariavtalet
Idag inledde Åkesson sitt tal genom att citera ur Vilhelm Mobergs skrift "Svensk strävan" från 1941. "Sverige är vårt, de 6.25 miljoner levandes land, men också de dödas land, deras som byggt upp vårt land"... osv. Mobergs text gavs ut av Försvarsstaben för att stärka opinionen inför ett möjligt tysknazistiskt angrepp mot Sverige. Att Åkesson i sitt Goebbelsaktiga tal använder sig av Moberg, antinazisten, är naturligtvis en oförskämdhet, ja, hela hans tal är en skandal. När jag först hörde honom nämna siffran "sex och en kvarts miljoner nu levande", tänkte jag, innan jag fattat att han citerade en 80 år gammal text, att det är så han ser det: de ca fyra miljoner som fattas är förstås de utrikes födda och andra mindre värda. Det är ju så han ser på Sverige, det är massinvandrarnas fel -- även om han nu, när det inte kommer lika många flyktingar längre, allt mer pekar ut "vänsterliberalerna" som dem som har "förstört vårt land", han använder den beskrivningen, gång på gång. Det är vänsterliberalerna fel att cancersjuka dör i vårdköerna, att äldre inte får plats på boendena och inte har råd med mediciner, att många lever i fattigdom, att det är svårt att leva och bo utanför storstäderna, att segregationen växer, att de kriminella gängen tar över stadsdel efter stadsdel, att vi ligger i världstoppen vad gäller våldtäkter, att vi fostrat IS-mördare.
Nu har ju Jimmie & co som bekant röstat fram en budget som dränerar vården och annan offentlig, kalla den gärna "vänsterliberal", service på ytterligare sådär en 30 miljarder. Storkapitalet vill ha oss kvar i EU och därför han svängt och är för EU, där rök 20-30 miljarder till! Han har som bekant också bytt fot i fråga om vinster ur välfärden och stöder nu Wallenberg & co:s rätt att snatta ur vård- och omsorgskassan, för att inte tala om skolpengen! Osv. Mot den bakgrunden är det intressant att höra vad han då föreslår för att råda bot på allt det elände som han lägger andra till last. Faktum är att det enda han i sitt goebbelstal hade att erbjuda, konkret, är - - sänkt bensinskatt.
Han hånade Stefan Löfven för att denne under sin rundresa i Sverige besökt Ullared och kallade det för "verklighetssafari" och han uppmanade Löfven att fortsätta till Kiviks marknad, dansbandsveckan i Malung och andra platser där vanligt folk vistas och roar sig. Jag är verkligen inget fan till Löfven men att höra denna man som aldrig har stått på ett verkstadgolv eller haft ett vanligt jobb håna Löfven -- ja, vad ska man säga?! Kanske som min morfar sade när det var någon han tyckte verkligen illa om: han duger inte ens till att slå f-n i arslet med! (2019-07-06)
Eller tre, om vi ska vara korrekta, men jag har inte haft möjlighet att lyssna på Annie än; alltså två.
Jag måste korrigera min bild av samhällsvinden. De inledande journalisterna och politikerna hängde kvar i Jimmie fotspår, det var mycket om invandringen. Glädjande nog bröt Magdalena, som talade istället för Löfven, det mönstret, hon uppehöll sig under hela talet kring välfärdsfrågorna. Men hon har det inte lätt. Svenska folket lät sig påverkas och röstade fram en riksdag med gedigen högermajoritet som visserligen släppte fram en (s) - regering - men till vilket pris?! Hon erkände det också och påpekade helt riktigt att vi lever med en m-sd-c-kd-l-budget. Och ett januariavtal som även det är gedigen högerpolitik, i vissa avseenden värre än den alliansregeringarna vågade genomföra. Magdalena försökte naturligtvis vaska fram några guldkorn som kömiljarden; men, som sagt, ganska futtigt. Enbart den slopade värnskatten ger sådär fem gånger så många miljarder till de besuttna.
Även Ebba Busch hoppade glädjande nog i stort sett över invandringen den här gången, fikat med Jimmie till trots. Annars var det föfärande att lyssna till henne: hur kan en människa vara så genomfalsk utan att skämmas; hur kommer man dit? Hon anklagar regeringen för att de dröjer med de 4 miljarder som hon påstår att de anslog i sin budget till sjukvården. När de samtidigt beviljade bortåt 30 miljarder i skattelättnader till dem som redan har det bra. Med vilken rätt kritiserar man då andra för att inte satsa tillräckligt på sjukvården och de gamla? Och hur kan man vara så fräck att man dessutom utger sig för att vara det parti som idag kämpar för att en arbetarfamilj ska kunna genomföra villadrömmen? När folk inte ens har råd eller möjlighet att skaffa sig en lägenhet därför att de har sålt ut hyresrätterna, gjort om fastighetsskatten så att villapriserna rusat i höjden och förhindrar återinförandet av de statliga subventioner som behövs för att kunna bygga bostäder till överkomliga priser. Hon skäms inte heller för de miljarder som rinner ut ur sjukvården i Stockholm på grund av hennes partikompisars vanskötsel av Nya Karolinska. Hon viftade också bort Adaktussons och hennes egen tvivelaktiga inställning i abortfrågan och anklagade (s) för "brunsmetning" när de kritiserat henne. Och det ska hon säga, som häromdagen fikade med Jimmie! Vilket är ett politiskt drag för att luckra upp de andra partiernas motstånd mot SD, en förutsättning för att de ska komma i regeringsställning. Hon vände sig också direkt liberalernas nye ledare med en uppmaning att hon ska byta sida. Osv.
Nej, det var obehagligt att höra henne, i synnerhet när hon avslutade med att uppmana de andra partiledarna att se på hennes rygg när hon vände sig om, då skulle de få se en riktig ryggrad!
Och i morgon återstår Jimmie, ska han lyckas vrida tillbaka samhällsvinden till hat mot dem som flytt från hans och de andra partierna krig och fortsätta i Ebbas fotspår och ljuga om den egna politiken? (2019-07-05)
Jag stålsätter mig och lyssnar till partiledarnas tal i Almedalen. Så här långt kan jag konstatera att Bolund tycker att "grönt är inte bara en vacker färg utan också en inställning om förändring", det är vackert och det kan man ju hålla med om. Grönt är vackert och det är mycket av det den här årstiden. För mig som håller på och fotograferar gårdarna i min hemby är det nästan ett problem, husen skyms bakom alla träden. Bolund vill ha fossilfritt, och även det kan man hålla med om, även om hans tidsplan låter optimistisk, och konsekvenserna inte är helt utredda. Kristersson, "TjenobylUffe", får man säga så?, han vill i alla fall ha mer kärnkraft. Och NATO, förstås. Det håller jag inte med om! Sjöstedt tänker på barnen, och det är ju snällt och självklart bra. Men i övrigt då? Sabuni gjorde premiär och förklarade att hon vill elektrifiera motorvägarna. Nu har vi ju redan ett trafikslag som är elektrifierat, nämligen järnvägen. Varför då inte satsa på den? Därför att bilindustrikapitalet fortfarande är starkt och det är de som bestämmer. Förmånsbilarna ska fortsätta att blockera våra städer och lastbilskolonnerna, i synnerhet de från öststaterna, motorvägarna. Alla säger att de ska satsa på landsbygden, vad de nu menar med det. Annie Lööf vill i alla fall dra sitt strå till stacken – genom att luckra upp strandskyddet. En dödskyss enligt min uppfattning och knappast något som utvecklar landsbygden. Ingen säger något om den EU-styrda lantbrukspolitiken som inte bara förgiftar oss utan också kväver det svenska jordbruket; tvärtom, de vill alla ha MER EU! Så är det med den landsbygdssatsningen. Elektrifierade motorvägar – jaha, men alla de misskötta mindre vägarna på den landsbygd, som omfattar merparten av vårt land, där det pågår ett race neråt med underhåll, hur ska det bli med dem?
Kort sagt en ganska tunn soppa som våra ledande politiker har att komma med. Hörde ni något om den asociala bostadspolitiken, hur ska den rättas upp? Den sjukvård som moderaterna & co gör allt för att rasera i Stockholm? Miljarderna i bidrag till de redan välbärgade i Djursholm och Lidingö och andra gated communities – samtidigt som många kommuner går på knäna? De urholkade pensionerna, när kommer de att höjas? (istället fortsätter de s.k. jobbskatteavdragen och värnskatten tas bort!) Skolan, som körts ner under Björklund – kommer Sabuni att ordna upp den? Osv. Nej, det här undviker de alla, därför att i grund och botten har de samma politik. Liksom i fråga om krigen, de fortsätter att liera sig med USA och ISIS för att krossa Syrien och syrierna, för att bara nämna ett exempel. Så sent som idag rapporterar nyheterna att britterna stoppat ett syriskt fartyg därför att det transporterar syrisk olja, vilken BombMargot och de andra EU-ledarna infört sanktioner mot. Samtidigt som israelerna återigen bombar i Damaskus och dödade syrier – men där blir det inga sanktioner. Osv...
Jag frågade i ett tidigare inlägg hur partiledarna och journalisterna och spindoktorerna tänker blåsa samhällsvinden i år; kanske kan Almedalen ge ett besked om det? Partiledarna har som sagt knappast sagt någonting hittills, man får istället tolka vad det är som de inte säger (jag tycker nästan synd om exempelvis Ekots politiska kommentatorer som, stand upp, ska försöka krama ur någonting ur talen!). Journalisterna (och de som matar dem) tänker uppenbarligen fortsätta att blåsa vinden mot invandrarna, integrationen och kriminaliteten; man spelar vidare på SD:s planhalva. Och däremellan fylla ut med nonsenssnack om tänkbara eller inte tänkbara regeringskonstellationer, vem som har fikat med vem, ultimatum hit och ultimatum dit, etc. Kanske kommer (s) Magdalena Andersson att vrida på vinden när hon talar på fredag? Tveksamt! Och dessutom avrundas veckan – typiskt nog! – med två säkra högerhögerkort: Ebba och Jimmie. Så fortsätter man att styra debatten ut mot högraste högerkanten på det att man i tysthet, bakom den skitiga kulissen, kan fortsätta med att försämra pensionerna, sjukvården, bostäderna, socialpolitiken; och fortsätta krigen.
Avslutningsvis kan man säga som Carl Schlyter, som typiskt nog manövrerats bort från miljöpartiet, gjorde i ett eftersnack: Det behövs en systemkritik, som syftar till en social och ekonomisk sammanhållning!
Och ikväll protesterar vi mot USA:s politik, på deras egen nationaldag, kl. 18.00 på Stortorget i Gamla stan i Stockholm! (2019-07-04)
Norrtäljes ny hamnkvarter med den stora gökungen längst bak. I förgrunden Karin Hälls "Bidraget", som är ett av konstverken i årets upplaga av "Konst i ån".
Bilder från Anderssvedja.
Trädgårdsfest med blues & rock hos Fia & Janne i Smens trädgård den 29 juni. Förutom musiken och den härliga stämningen gladdes vi åt den fina trädgården, att den som klippt gräset hade uppmärksammat och sparat röllekor och prästkragar och ormbunkar, det är inte så vanligt. I en av pauserna tog vi en promenad i kvällsljuset förbi Karl Fredriks ner till Söderkärrsåkern där åkervädden och den lilla fetknoppen blommade i vägkanten. (2019-06-29)
De långa torkperioderna avbröts av en dag med regn och dimma och det blev en helt annan luft och ett mjukt ljus som underlättar för fotografen. Bilden från Västra Allén här på Lidingö får mig att tänka på den där amerikanske fotografen Gregory Crewdson, han som arrangerar stora bilder från förortsgatorna: det blir så stilla att det blir kusligt. Båtarna som seglar förbi ute på fjärden blir till spökskepp, ett litet lastfartyg, en sen Vaxholmsbåt, en finlandsfärja. Vresrosen blommar i strandkanten och knölsvanarna doppar huvudena i vattnet. I kärret intill hundrastplatsen sjunger en kärrsångare, oförtrutet, med egna och härmade melodislingor, och på andra sidan vägen spelar killarna fotboll. Och på söndag börjar Almedalsveckan, bara det! Då får vi kanske veta hur de tänker blåsa samhällsvinden i år. (2019-06-13/26)
När jag flyttade till Stockholm från Norrtälje på hösten 1967 och började i Posten som brevbärare, blev jag placerad i Täby. Det var en ren slump; slumpen bestod i att jag råkade ha en morbror och moster som bodde i Grindtorp i Täby och jag hade blivit lovad att få bo hos dem tills jag hittat något eget. Om jag fick jobb vill säga, och det fick jag, till slut. På Posten, Postdirektionen vid Hornstull skickade mig till överkontrollör Watz i Danderyd och han tyckte att Täby skulle passa bra. Jag hade ett halvårs lucka från min tidigare anställning vid SGS i Norrtälje och var litet ängslig över hur jag skulle förklara det. Jag sade som det var, att jag den senaste tiden hade bott på fågelstationerna vid Torhamns udde och i Falsterbo och hjälpt till med ringmärkningen.
– Då kan du väl leda en fågelexkursion för oss i Driftvärnet, blev svaret från Överkontrollören.
Driftvärnet var Folke Watz stora intresse, övekontrollörsjobbet var mest en utfyllnad mellan de militära uppdragen. En mycket hygglig karl, men jag kom inte att leda någon exkursion för dem – det gjorde däremot Stig Lundblad. Jag var med som hjälpguide när vi åkte med Watz och några andra driftvärnare till Dalälven, bodde vid Östa och lyssnade efter ugglor i trakterna däromkring.
1967 var Täby mitt uppe i sin första stora expansionsperiod (den andra pågår för närvarande), det byggdes och det byggdes och posten tvingades att följa efter. När jag började hade man nyligen slagit samman flera mindre brevbäringskontor till ett större vid Täby Centrum, vi satt i en barack till att börja med men 1968 flyttade vi in i den nybyggda centrumbyggnaden. Huset med det stora innetorget, som var något nytt då och där det sedan skulle bli bråk om rätten att stå vid rullbandet och sälja Vietnambulletinen och samla in pengar till FNL. Vi vann den striden och stod sedan där i flera år och sålde tidningar och samlade pengar till olika ändamål; jag var en av de sista när jag stod utanför Systemet med Kampucheabulletinen. Idag vete f-n om man får stå där, tvivlar på det!
Stickan ja! När vi flyttade över till centrumhuset kom också några brevbärare från Viggbyholm-Hägernäs dit med Stickan och Lappen i spetsen. De hade antagligen inte fått plats i baracken och därför fått ett års respit i sina gamla lokaler. En morgon när vi sorterade dagstidningarna fick jag veta att Stickan var lika fågelintresserad som jag. Det blev upptakten till gemensamma exkursioner till Tärnanområdet för att lyssna efter ugglor, det har jag skrivit om tidigare, till Öland tillsammans med en av killarna från Angarngruppen, Kundby i Roslagen, och sedan, roligast av allt, de årliga resorna med postgänget från Täby och hans gamla kompisar från Västergötland fram till 2003. Sedan tog det tyvärr slut.
Stickan och Stempa och ytterligare en postis, en chaufför från stan om jag minns rätt, flyttade ut till Råcksta i Angarn till var sina nybyggda villor i skiftet 60/70-tal. Stickan och Stempa var förresten med mig upp till Anderssvedja och fiskade kräftor 1972 och fångsten åt vi upp en kväll tillsammans med fruarna och med Helmer, även han en postis från Täby och släkt med Stempa. Stickan var med och bildade Angarngruppen 1968 och jag hängde med på några möten i början minns jag, men mitt liv tog en annan väg med ett mycket aktivt och tidskrävande föreningsliv i det vänsterpolitiska och det fackliga; men jag är fortfarande medlem i gruppen och det händer att jag besöker sjöängen. Jag slutade i brevbäringen 1987 när jag flyttade till Lidingö; jag var visserligen kvar i Täby fram till 1996, men nu en trappa upp i värdet. Jag tycker mig ändå höra Stickans stora skratt från nedervåningen, det som syns på en av mina bilder, och Rågelöw som retades med honom och kallade honom "oljestickan", "retstickan", och vad han nu hittade på – och Stickan som tack för vänligheten masserade honom i nacken ... 1996 lämnade jag Täbyposten för gott för Tomteboda, när Brevnät -94 skulle genomföras fanns det inte längre plats för några mindre sorteringskontor. Därefter träffades vi inte annat än vid de gemensamma resorna och några samtal när han behövde något fackligt råd.
Nu är Stickan död, 81 år gammal, och han gravsattes den 13 juni på Angarns kyrkogård med utsikt över den Angarnsjöäng som han älskade. De andra bilderna är tagna vid en av resorna, den här gången till Tinäset vid Dalälven. Jag tror att vi stod och lyssnade till och spanade in en sparvuggla som spelade litet längre än vanligt, de brukar mest höras i skymning och gryning. (2019-06-18)
