Artiklar om internationella post-
och postfackliga frågor - 4




APWU:s nyvalde ordförande:
 "En stor allians för att försvara servicen och jobben"

USA - Fortsatt förlust
För första gången på flera år ökade USPS sina intäkter något under föregående räkenskapsår, som avslutades i september. Trots detta gick man fortfarande med en liten nätt förlust på 32 miljarder, omräknat i kronor. Under de senaste sju åren har man förlorat sammanlagt 300 miljarder.
  Brevvolymerna sjönk med 4,1 procent 2013.
  USPS har 491.000 heltidsanställda och 127.000 deltidare.
  En avgörande orsak till förlusterna är den ändrade lagstiftning från 2006 enligt vilken USPS varje år tvingas att sätta av 35 miljarder för att täcka pensionärernas sjukvårdskostnader 75 år framåt i tiden; ett åtagande som ingen annat statlig – eller ens privat – institution har ålagts.
  Ingen lösning är, när detta skrivs i månadsskiftet januari-februari, beslutad i kongressen. I slutet av januari lades ett nytt gemensamt lagförslag från demokraternas och republikanernas talesmän i de här frågorna (Carper - Coburn S1486). Deras förslag innebär att kravet på att bygga upp en fond för sjukvårdskostnaderna kvarstår, men i något mildare form, premien sänks från 35 till 17 miljarder (kronor) per år. Priset är att pensionärerna i stor utsträckning hänvisas till det (sämre) statliga sjukvårdssystemet. Sexdagarsutdelningen får en respit på högst ett par år eftersom den får finnas kvar bara så länge som den årliga volymen uppgår till mer än 140 miljarder försändelser. Under det senaste budgetåret uppgick den till 158 miljarder. Med samma minskningstakt som nu skulle man vara nere under den gränsen om 2-3 år. USPS måste enligt Carper-Coburn frysa nerläggningen av terminaler under två år. Det ska ses mot bakgrund av de klagomål på försämrad service som de hittillsvarande nerläggningarna gett upphov till. USPS ska också skynda på avvecklingen av "dörr-till-dörrservicen" och ersätta den med lådsamlingar och liknande. Sist men inte minst ska nuvarande regler för tvångsmedling – när avtalsparterna inte kan komma överens – ta än större hänsyn till företagets krav, "ta USPS finansiella situation under beaktande", som man formulerar det.
  Lagförslaget – som den här gången har större möjligheter att gå igenom eftersom både demokrater och republikaner står bakom det – möter starkt motstånd från de fackliga organisationerna. De viktigaste punkterna i deras kritik är att det skulle innebära

• att den kollektiva förhandlingsrätten för de fackliga organisationerna kraftigt försvagas
• att pensionerna försämras
• att de 17 miljarder som ska sättas av årligen innebär en forsatt strypning av USPS finanser
• att USPS tillåts fortsätta stänga postterminaler
• att servicen reduceras efter två år och femdagarsutdelning införs
• att personalens förmåner reduceras

Även den inflytelserika gruppen av Mailers protesterar mot lagförslaget av den anledningen att det, enligt dem, innehåller för generösa regler för USPS att kunna höja portona.

Hårda rationaliseringar
Under tiden som den politiska kampen rasar om USPS framtid rationaliserar företagsledningen hårt. 143 sorteringsterminaler har avvecklats ("konsoliderats", som det heter) och nu återstår 320. Trots att 773.000 avlämningsställen har tillkommit har brevbäringsdistrikten minskats med 1.437! Det säger en del om rationaliseringstakten i brevbäringen och förklarar missnöjet bakom demonstrationen i Washington.
  I rationaliseringsprogrammet ingår även att ersätta postkontor med "post-i-butik"-lösningar enligt europeisk modell. USPS driver nu ett pilotprojekt där man öppnar kontor i 80 av Staples kontorsvaruhus. I avtalet med Stapels ingår att de har rätt att driva postverksamheten med egen personal, vilket innebär att fackligt anslutna postanställda förlorar sina jobb och ersätts av oorganiserade och lägre betalda butiksanställda. APWU bedriver nu en kampanj där man kräver att Staples ska anlita postpersonal och demonstrerar för det utanför deras butiker.

Protest mot sena brevbäringsturer
I Washington genomförde brevbärare och andra postisar den 20 januari en protestmarsch mot att nerläggningen av terminaler och de allt större brevbäringsdistrikten som har lett till att brevbärarna tvingas dela ut posten efter mörkrets inbrott, med de risker det medför. Marschen genomfördes till minnet av den 26-årige brevbäraren Tyson Jerome Barnette, som skjöts till döds när han delade ut brev i mörkret i Landover, Maryland, den 23 november ifjol.

Ledningen för APWU sparkades
Mark Dimondstein valdes i höstas till ny ordförande för APWU, som med sina 200.000 medlemmar är det ena av de två stora postfacken i USA (NALC är det andra) och det som organiserar bl.a sorterarna. Orsaken till att ledningen byts ut - många andra poster fick också nya innehavare - är missnöje med den förra mandatperiodens ledare med ordförande Cliff Guffey i spetsen. Dimondstein, som kampanjade tillsammans med andra "Members first team", fick 27.000 röster mot Guffeys 21.000.
  De som nu tar över anser att de visat en undfallenhet gentemot postledningen och varit ovilliga att samarbeta med det andra stora postfacket, NALC, som organiserar stadsbrevbärarna. Kritiken gäller det löneavtal som slöts 2010 och som enligt europeisk modell innebär kraftigt försämrade villkor för nyanställda. Den här kategorin av anställda kallas nu för "postal support employees" (visst låter det vackert!) och de tilläts visserligen enligt överenskommelsen 2010 att bli fackligt organiserade. Men samtidigt tvingades APWU acceptera deras låga löner, sämre anställningsförmåner och sämre anställningstrygghet. Om ingångslönen tidigare låg på litet drygt 20.000kr/mån är den nu nere i mellan 14-15.000 kr/månad.

Den "stora alliansen"
Den andra anledningen till missnöje med den tidigare ledningen gällde förhållandet till fr.a. det andra stora postfacket NALC. När de förra året bedrev en kampanj för att behålla sexdagarsutdelningen vägrade APWU att ställa upp, "Det är en brevbärarfråga", ansåg Guffey. "Det är en söndra och härska-mentalitet", säger den nya ledningen som anser att ett nära samarbete mellan samtliga postfack (det finns ytterligare två mindre organisationer) är nödvändigt för att behålla postservicen, jobben och anställningsvillkoren.
  Den nye ordföranden Dimondstein påtalar i en intervju behovet av solidaritet och en stor allians:

"Jag tror att vi behöver mycket mer solidaritet mellan de fackliga organisationerna i den gemensamma kampen i en tid av kriser. Jag tror att vi måste arbeta hårdare tillsammans med arbetarrörelsen, med AFL-CIO. Jag tror att vi måste arbeta hårdare tillsammans med folket i det här landet och deras organisationer.
  Jag kallar det den stora alliansen. När vi tar över ledningen den 12 november kommer vi omedelbart att ta initiativ till att bygga en stor allians med det här landets folk, pensionärsorganisationerna, organisationer för mänskliga rättigheter, veteranernas organisationer, företagarorganisationer, organisationer som representerar folk i lokalsamhällena, för att bygga en allians i det här landet för att försvara vår nationella "skatt". Folk i det här landet vill verkligen försvara posten. Den är en del av vårt samhälle. Den är en del av vår hembygd. Vi tror att om folk får möjligheten kommer de att stå upp och försvara deras rätt till en allmän postal service."

Storbritannien
Den brittiska konservativa regeringen verkställde i oktober ifjol sitt beslut att privatisera Royal Mail. 52 procent av aktierna såldes och dessutom till ett underpris, på samma sätt som den svenska högerregeringen delar ut statliga bolag på förmånliga villkor till Wallenberg och andra deras kompisar.
  CWU, som är det fack som organiserar de postanställda, bedrev under flera år en hård och till en början framgångsrik kampanj mot privatiseringen. Till exempel lyckades man – med draghjälp från den ekonomiska krisen 2008 – stoppa den dåvarande labourregeringens privatiseringsplaner. CWU genomförde i juni förra året en undersökning bland sina medlemmar där hela 96 procent uttalade sig emot en utförsäljning. Oppositionen fortsatte att växa bland medlemmarna och till slut beslöt förbundsledningen att utlysa en strejk som formellt handlade om de nya lönerna men i praktiken uppfattades av alla som en kampåtgärd mot privatiseringen. So far so good.

Politiskt spel
Upplösningen blev ett politiskt spel av gängse svensk och brittisk socialdemokratisk typ. CWU:s ledning beslöt att genomföra den medlemsomröstning som krävs enligt thatcher-brittisk lag, först efter att utförsäljningen verkställts. Strejken utlystes till den 4 november. I sista minuten avblåste man dock strejken med motiveringen att den formellt inte handlade om privatiseringen utan om villkoren i de nya avtalen. Eftersom förhandlingar inletts och en uppgörelse ansågs möjlig behövdes därför ingen strejk. Bakom detta beslut finns en vidare förklaring. Vid brittiska LO:s (TUC) kongress 2013 antogs en motion som gav labour mandat att åternationalisera Royal Mail om högerregeringen privatiserade det. Labours konferens ställde sig bakom TUC:s beslut. MEN – fyra dagar efter labours konferens förklarade partiets ledning att en åternationalisering är utesluten. Detta beslut tog sedan CWU:s ledning till intäkt för att avblåsa strejkkampen mot privatiseringen. Känns växelspelet igen? Villkoren
Nu återstår frågan om villkoren för de anställda i det privatiserade Royal Mail. Ett preliminärt avtal har slutits och finns utlagt på nätet, länk finns från Årstaklubbens hemsida. Även här verkar man ha valt en "svensk" lösning. De anställda får i stort sett behålla sina villkor och man är överens även om sådant som att ingen outsourcning ska ske, inte heller av exempelvis personalavdelningarna (HR), ingen verksamhet ska säljas ut, nyanställda får motsvarande villkor som redan anställda, man ska tillsammans verka för att Royal Mail även i fortsättningen ska var den operatör som ansvarar för den samhällsomfattande posttjänsten (USO), etc. Löftena gäller till 2017 eller 2019, litet olika beroende på vad det gäller.
  DOCK reserverar sig arbetsgivaren mot följderna av politiska beslut där exempelvis den samhällsomfattanbde posttjänsten förändras. Dessutom avsäger sig CWU strejkrätten under avtalsperioden, i varje fall på nationell nivå: genomför man en strejk upphör Royal Mails skyldigheter att gälla.

Löneavtalet
I samband med de övergripande villkorsförhandlingarna har avtal också slutits om löneökningar för tiden från den 1 april 2013 till 4 april 2016. Sammanlagt uppges avtalet vara värt 9,06 procent för hela treårsperioden. Baslönerna höjs med 3 procent 1 april 2013, 3 procent 7 april 2014 samt 2,8 procent 6 april 2015.
  Nu ska avtalet ut i organisationen under januari 2014 för att till slut underställas en medlemsomröstning. Fortsättning följer ...

Portugal
Den portugisiska regeringen sålde i början av december ut 70 procent av portugisiska Posten, CTT Correios de Portugal, till privata investerare.
  CTT värderades då i sin helhet till 7,5 miljarder SEK.

Chilenska postisar strejkade sig till högre lön
Chiles postisar gick i strejk den 7 augusti 2013 för kravet om högre lön. De begärde en löneökning på 600 kr/månad. En postanställds lön når idag knappt upp till den chilenska minimilönen på 2.500 kronor/månad. Om man jobbar på golvet vill säga. En orsak till den bittra kampen är nämligen också den stora skillnaden i löner, ledningen ("executives") får 80 gånger mer betalt. Strejken berörde alla delar av företaget. De strejkande vädjade till allmänheten om stöd och förståelse för deras kamp: "De låga löner och dåliga arbetsförhållanden som råder inom postektorn", sade man i ett uttalande, "leder till en stor personalomsättning där många bara stannar några få månader tills de hittar något bättre vilket gör att kvaliteten på servicen blir lidande".
  Strejken avslutades – framgångsrikt, verkar det som – efter drygt tre veckor och arbetet återupptogs i full skala den 29 augusti. Resultatet blev en lönehöjning på drygt 500 kr/månad samt ett engångsbelopp på 12.800 kronor.

Österrike - Solystic
Österrikiska Posten bygger just nu en ny paket- och brevsorteringsterminal vid en motorvägsknut i Allhaming utanför Linz. Terminalen ersätter den nuvarande som ligger vid Linz centralstation. 1,6 miljoner brev och 100.000 paket per dygn ska sorteras av 650 anställda i de småbrevs- och storbrevsmaskiner som levereras av Solystic respektive Siemens. Det tyska företaget Budde Handling tillverkar paketsorteringssytemet.
  Terminalen – med en yta på 82.000 kvm – kostar ca 450 miljoner SEK att bygga och beräknas vara i full drift i september i år.
  Österrikiska Posten är med sin omsättning på drygt 20 miljarder SEK per år och 21.000 anställda ungefär hälften så stort som Postnord. Företaget är bolagiserat och börsintroducerat men staten äger än så länge en majoritetspost på 51 procent. De österrikiska brevvolymerna låg på en oförändrad nivå fram tom 2008 men har därefter minskat med sammanlagt ca 15 procent tom 2013. Paketvolymerna har, å andra sidan, ökat med 50 procent.
  Helt i linje med EU-politiken har antalet heltidsanställa minskat med en fjärdedel och lönerna har – enligt en UNI-rapport – sänkts med 25 procent från 2008.

Solystic kommer att leverera fler småbrevsmaskiner till de österrikiska terminalerna, sammanlagt 20 Star Duplex.
  Österrikiska posten har, liksom exempelvis Postnord, däremot köpt storbrevsmaskinerna från Siemens. För att stärka sin position på den marknaden har Solystic nu inlett ett samarbete med japanska Toshiba – som man konkurrerar med på småbrevsmarknaden! – för att utveckla sitt storbrevskoncept, Top2000.
  Solystic (tidigare Alcatel) ägs numera av det USA-baserade Northrop Grumman, en av världens största krigsmaterialtillverkare..

Postexpo 2014
Den stora branschmässan Postexpo hålls i år i Stockholm den 23 - 25 september. Den som är intresserad av att se den senaste utrustningen för både brevbäring och terminaler rekommenderas ett besök. Inträdet till utställningen är gratis bara man registrerar sig på hemsidan, www.postexpo.com. De seminarier / föreläsningar / debatter som hålls måste man dock som regel betala (dyrt) för att få delta i.

Nya Zeeland - Australien - Israel
Nya Zeeland har ju länge gått i spetsen för att försämra postservicen och personalens arbetsvillkor. Nu tar man ytterligare ett steg – som kommer att följas av andra postföretag, var så säker – genom att begränsa utdelningen av standardbrev till tre dagar i veckan i städerna (idag har man sexdagarsutdelning). Landsbygden får tillsvidare behålla femdagarsutdelning.
  Ytterligare 1.500 - 2.000 anställda kommer att sägas upp till följd av beslutet.
  Joe Gallagher, ordförande i postfacket EPMU är mycket kritisk till försämringen i servicen och de förlorade jobben:
  – Storleken på nedskärningen kommer som en chock för våra medlemmar, säger han i intervju i Postal Technology.

Även i grannlandet Australien sjunker brevvolymerna och den delen av verksamheten sägs gå med förlust. Här har ledningen för Australia Post, som ännu är statsägt, angripit frågan litet annorlunda. Man har skickat ut en nätenkät till kunderna där de får svara på frågan om de är beredda att betala en årlig avgift på 30$ för att slippa en tredagarsutdelning och även i fortsättningen få breven utdelade varje dag.

I Israel, där Posten länge haft stora problem och befinner sig på ruinens brant, väljer man att gå ett steg till. Enligt en artikel i Haaretz den 23 december tänker man, förutom att på svenskt vis sälja av matsilvret, minska utdelningen till två (2!) dagar per vecka för att därigenom kunna sparka 2.000 av de 7.500 anställda!

UNI: Avregleringens resultat
UNI, Union Network International, är en internationell sammanslutning av fackliga organisationer inom tjänste- och servicesektorn, bland andra postbranschen. I slutet av 2013 publicerade Cristoph Hermann i Global Reserch en artikel om effekterna av avregleringen och privatiseringen av postservicen. Artikeln baserar sig på UNI:s rapport från 2009: "Vad har avregleringen av postsektorn fått för resultat?".
  Rapporten och Hermanns artikel konstaterar att i de länder som släppt brevmonopolet (framför allt EU men också bl.a. Nya Zeeland) har de nya aktörer som etablerat sig tagit en relativt liten andel av brevmarknaden. Servicen har inte förbättrats och priserna har inte sänkts – vilket inte minst EU påstått skulle bli effekten av deras postdirektiv.
  Den främsta effekten av omregleringen har istället blivit sämre och dyrare service för de mindre kunderna och framför allt färre jobb och allmänt försämrade villkor för dem som gör jobbet. I vissa länder, framför allt Holland och Nya Zeeland, har omreglerarna lyckats att helt slå sönder villkoren för de anställda. Lägre löner, färre heltidsjobb, tillälliga anställningar utan anställningstrygghet och få eller inga sociala förmåner, etc, är det som erbjuds.
  Lönerna har, enligt studien, sänkts kraftigt för dem som nyanställts efter omregleringen. Om lönerna för nyanställda brevbärare och sorterare i Sverige enligt mina beräkningar har sänkts med 15-20 procent har de minskat med 40 procent i Holland, 25 procent i Österrike och 30 procent i Tyskland.
  Pensionsvillkoren har som regel försämrats och i exempelvis Holland höjer TNT nu pensionsåldern för postanställda till 67 år.
  "Vinnarna", skriver Hermann i sin artikel, "är de privata aktieägarna i de tidigare statliga monopolen och stora kunder, medan förlorarna är privata hushåll, särskilt de på landsbygden, och arbetarna inom postsektorn, vilka har fått erfara att liberaliseringen inneburit en massiv försämring av anställnings- och arbetsförhållandena"

Varför sämre service & färre jobb?
När nu jobben blir färre inom postsektorn beror det inte enbart på de hårda rationaliseringskraven från bolagsmänniskorna. Införandet av maskinell sortering och sjunkande brevvolymer spelar naturligtvis också en roll. Framför allt de sjunkande brevvolymerna tas som intäkt för att dels jaga personalen allt hårdare, dels att ytterligare försämra utdelningen. I flera länder talar man nu öppet om att gå ner till 3-dagarsutdelning och liknande. Man bör då erinra sig att även om volymerna i exempelvis vårt land har minskat med ca 20 procent från den all-time-high som uppnåddes vid milleniskiftet så har de tidigare legat på samma nivå som idag – och avsevärt lägre. Då hade vi råd med utdelning varje dag, men inte nu längre. Varför? Därför att de som idag styr våra länder – tillåts styra dem – är inte intresserade av servicen; för dem handlar det om att de och deras kompisar ska berika sig. Därför har de dels plockat av postföretagen godbitar som den finansiella verksamheten; svenska Posten har till exempel tvingats att ge bort både bank och giro till de privata kapitalen och det är väl bara en tidsfråga innan paketen säljs ut till någon av de internationella bjässarna. Dels rinner pengarna uppåt och ut ur postföretagen. Företaget har blivit topptungt med alla onyttiga och överbetalda människor som följer med omregleringen. Och dessutom har chefslönerna höjts kraftigt på alla nivåer, och allra mest i direktionsrummet på Arken, förstås.
  Jag har skrivit dessa ord många gånger tidigare och jag vill också upprepa att det här kan pågå bara så länge som vi accepterar det. Inför årets alla val kan det därför, till exemplel, finnas anledning att ställa "våra" politiker och fackliga ledare tills svars och kräva att de också genomför de återregleringar och andra justeringar som krävs och som de i svaga ögonblick brukar lovar oss!

Ryssland
Ryska Posten – med 350.000 anställda – meddelade i höstas att de skulle höja lönerna för första gången på fyra år. En tredjedel av personalen får i den första omgången sina löner höjda med 15 procent. Dessutom förbättras en del sociala förmåner. Övriga anställda får sin villkor förbättrade under 2014. Beslutet meddelades av den nytilsatte postchefen Dmitry Strashnov vid en fackföreningskonferens.
  Inte så mycket av partsförhandlingar, om man säger så.

De feta katterna blir aldrig mätta
Chefen för belgiska posten, bpost, som det numera heter i den bolagiserade världen, Johny Thijs, hade förra året en årslön på ca 10 miljoner, omräknat i svenska pengar. Efter kritik mot den höga lönen beslöt den belgiska regeringen, som fortfarande äger en majoritet av bolaget, att cheferna för bpost och några andra statliga bolag fick uppgå till högst 4,5 miljoner plus en 30-procentig bonus. Då tackade Thijs för sig och gick.
  Bpost listas på börsen i Bryssel sedan det privata riskkapitalbolaget CVC Capital förra året noterade sina aktier i bolaget där och sålde ut en del av sitt 49-procentiga innehav. I december meddelade CVC att man säljer ut sin resterande andel. Man köpte aktierna 2005 för 2,7 miljarder SEK och sålde dem nu för 12,6 miljarder, en nätt liten reavinst! CVC ägde fram till fusionen mellan danska och svenska Posten även aktier i Post Danmark, aktier som man sålde tillbaka till danska staten för en okänd summa.
  Både den här affären och den för lågt prissatta utförsäljningen av Royal Mail visar att det 1. fortfarande finns pengar att göra på brevmarknaden och 2. Att dessa utförsäljningar till stor del är ännu en metod för att berika de 1 procenten i toppen.




Storbritannien:
Royal Mail säljs ut

  • 2011 fick den nuvarande högerregeringen klartecken att sälja ut upp till 90 procent av Royal Mail och nu har man bestämt sig för att slå till. Man avser att sälja ut en majoritet av aktierna över börsen redan under innevarande budgetår. För att muta personalen erbjuds de 10 procent av aktierna, vilket sägs motsvara ett värde av ca 20.000 kronor till var och en.
      Nu hjälper inte det: när fackförbundet CWU nyligen genomförde en medlemsomröstning uttalade sig 96 procent av medlemmarna MOT en försäljning. CWU genomför nu en hård kampanj mot privatiseringen och man hotar med att gå i strejk om planerna genomförs.
      Regeringen räknar med att få in mellan två till tre miljarder pund (20 - 30 miljarder kronor) på en försäljning.

    Samma väg
    Brittiska överklassen väljer nu samma väg som man redan har gått i Tyskland, Holland och Belgien, där stora delar av Posten har privatiserats. Och Sverige och Danmark, kanske man ska tillägga, eftersom våra regeringar genom riksdagsbeslut och avtal länderna emellan har gett sig tillstånd att fr.o.m. juni i år börja sälja ut PostNord.
      Det här är ju också en typisk EU- och IMF-politik. De länder som inte frivilligt säljer ut statlig och kommunal egendom tvingas i de olika krispaketen att göra det. Se bara på Grekland!

    Oligarkerna
    I Sverige har vi ju snällt accepterat att mycket sålts ut de senaste åren, ofta till rena rövarpriser för att till slut hamna hos våra oligarker och kretsen kring dem. Vi har ju sett hur vårdhemmen och skolorna först sålts ut till privata entreprenörer för att till slut köpas upp av de stora bolagen. I den mån man inte – som i apoteksskandalen – redan från början skänkt verksamheten till Wallenberg och andra odugliga företagsledare.

    Profiten enda konstanta talet
    Man kan då fråga sig om det finns för profit att göra inom postbranschen. Det gör det. För det första tjänar man pengar redan i inledningsfasen på utredandet om man ska sälja ut eller inte och därefter på börsintroduktionen. Tre storbanker kammar hem 300 miljoner redan i det skedet av Royal Mailförsäljningen. För det andra så är paketverksamheten i de statliga postbolagen eftertraktade av de stora internationella logistikföretagen. UPS var på väg att köpa upp holländska TNT när EU-kommissionen sade nej – vilket antagligen var ett tyskt beställningsjobb för att värna tyska Deutsche Post/DHL som inte vill ha en starkare konkurrent på den europeiska marknaden. För det tredje så går ju breven sämre än paketen, men man räknar iskallt med att staten och kommunerna i slutändan ska betala notan och ge en säker intäkt på samma sätt som inom vård, skola och omsorg. Naturligtvis efter en hård rationaliseringsomgång där personalen och de mindre kunderna får dra åt svångremmen ett varv till.
      Det enda konstanta talet i den här ekvationen är profiten för en ytterst liten grupp människor, de familjer som äger kapitalen men också det skikt som står närmast dem som mäklare, konsulter, jurister, lobbyister, reklammakare, politiker. Alla vi andra förlorar på affärerna.




    Missnöje vid Köpenhamnsterminalen:
     "Ledningen angriper våra fackliga rättigheter och vår arbetsmiljö"

  • Det är inte bara på våra Stockholmsterminaler som missnöjet gror mot ledningen för PostNord. I ett mycket skarpt formulerat uttalande kritiserar vår systerklubb vid Köpenhamns Postcenter, Postarbejdernes Fællesklub, ledningen för att den "angriper våra fackliga rättigheter, våra avtal och vår arbetsmiljö".
      Den första anklagelsepunkten riktar sig mot det ökade användandet av vikariatsanställda, "en ny underklass i Post Danmark" som inte har några fasta tjänster, ingen sjuklön och bristande utbildning.
      För det andra kritiserar man användandet av tidsbegränsat anställda eller "daglönare", som man helt riktigt kallar det. Arbetsgivaren kringgår avtalets regler om uppsägningstider genom att anställa tidsbegränsade, som, liksom hos oss, blir uppsagda i samma stund som de anställs. Jag vet inte om man hittills i Danmark bättre har lyckats hålla rent från den här typen av anställningar, men hos oss har vi ju blivit så tillvanda att vi knappast reagerar längre. Bra rutet, danskar!
      För det tredje reagerar man mot den typ av "medarbetarskap" som Post Danmark infört och som innebär att arbetsgivaren vill ersätta "kollegakulturen" med en "kund/leverantörs" kultur. "Vi ska i framtiden betrakta varandra som enmansföretagare istället för kollegor", heter det i uttalandet och man konstaterar att avskaffandet av kollegakulturen är ett "förkastligt angrepp på vår fackliga gemenskap och vår arbetsmiljö".

    "En verksamhet fungerar enbart", avslutar man uttalandet, "om bägge parter samarbetar om framtiden. Framtiden för KHC skapas i samarbete med de fackliga organisationerna. Det finns ingen framtid i att bekriga varandra.
      Stoppa användandet av vikarier
      Stoppa användandet av tidsbegränsat anställda
      Respektera de anställdas arbetsmiljö.
      Framtiden ligger i samarbetet"

  • Länk till uttalandet




    Internationella postala nyheter
    Brakförlusten har fått ett ansikte


    USA
    US Postal Service (USPS) gav 2012 brakförlusten ett ansikte. Resultatet för deras (brutna) räkenskapsår 2012 (0kt 2011 - sept 2012) slutade med en förlust på 103 miljarder, omräknat till kronor! Nu innehåller dessa dryga 100 miljarder en förskottsinbetalning på sjukvårdsförmåner till postpensionärer som för 2012 uppgick till sammanlagt drygt 70 miljarder kronor (och som man helt enkelt struntat i att betala in!). Fonderingen av dessa pengar är omstridd eftersom ingen annan statlig myndighet/verk eller ens privat företag behöver göra något liknande. USPS ska betala in 5,5 miljarder dollar varje år för att garantera pensionärernas sjukvårdskostnader 75 år framåt i tiden. Frågan ligger i kongressen för avgörande. Det politiska spelet där handlar om hur man ska möta de sjunkande brevvolymerna och vem som ska betala de åtgärder som behöver vidtas. Samtidigt som det även här finns krafter som vill privatisera de lönsamma delarna av USPS verksamhet. USPS vill avskaffa lördagsutdelningen, vilket många kunder och de fackliga organisationerna starkt motsätter sig. Fonderingen för kommande pensions- och sjukvårdskostnader påminner om det svenska postrånet där Posten plötsligt skulle garantera de pensionsåtaganden som staten tidigare stått som garant för. Ett postrån som närapå ledde fram till konkurs och som i slutändan betalats av oss anställda och mindre kunder.

    "Consolidation"
    Under tiden som en varaktig lösning manglas fram genomför USPS hårda rationaliseringar genom att bland annat en "consolidation" (enligt svensk modell) som innebär att man kraftigt minskar antalet sorteringsterminaler (från 461 till 232). Tiotusentals anställda har köpts ut med pensionslösningar och fler kommer att få gå om de omstridda planerna på outsourcing av bland annat posttransporterna genomförs – utöver de 60.000 anställda som har slutat de senaste två åren. Företagets mål är att minska antalet anställda från dagens 546.000 till 400.000.
      Och än värre lär det bli om gör allvar av förslaget att dra in lördagsutdelningen. Facken och många politiker är emot det, men sju av tio amerikaner säger sig acceptera det som ett sätt att minska USPS underskott. I alla fall om man ska tro en opinionsundersökning som New York Times och CBS beställt. Enligt samma rapport anser de 8 av 10 medborgare som använder sig av USPS att de anser företaget göra ett utmärkt jobb.

    Storbreven
    I effektiviseringssträvandena ingår de 100 storbrevsmaskiner, FSS, som man köpt av Solystic/Northrop Grumman. Nu råder det delade meningar om lönsamheten i systemet. USPS påstår att man tjänar 325.000 dollar (2,1 miljoner kr) varje månad på varje maskin!; en uppgift som ifrågasätts av oberoende kommentatorer. Även av leverantören, eftersom de har stämts av USPS på grund av att maskinerna försenats och inte uppfyller kraven och därför inte ger den avkastning som det var tänkt. Northrop Grumman, å sin sida, anser att USPS ändrat så mycket i specifikationerna under resans gång att det har varit omöjligt att hålla tidsplanen.
      Det hela känns på något vis bekant!
      För amerikanarna tillkommer dessutom problemet med att man nu – bara ett par år efter installationerna – måste flytta minst ett dussin av de jättelika maskinerna på grund av att man stänger ner många terminaler.
      Även det verkar på något sätt bekant!

    Nytt löneavtal
    Jag har tidigare rapporterat om den avtalsuppgörelse som APWU, det största facket som organiserar bla sorterarna, slöt med USPS redan våren 2011. Det andra stora postfacket, NALC, som organiserar 192.000 brevbärare, lyckades inte komma överens med arbetsgivaren och därför gick frågan till skiljedom. Domen innebär ett avtal som gäller från november 2011 till maj 2016. Förutom de cost-of-living adjustments som de har i sina avtal så höjs lönerna med 1% i november 2013, 1,5% 2014 och 1% november 2015.
      I likhet med APWU:s avtal innehåller skiljedomen tillåtelse för USPS att hålla sig med 15 procent anställda med sämre anställningsskydd och sämre sjukförmånder, "city carrier assistents", i varje distrikt. Man tillåts också sänka sjukvårdsersättningarna från 80 till 76 procent. Å andra sidan fick NALC igenom en förlängning av förbudet att anlita entreprenörer för utdelning samt förbud mot uppsägning av den som varit anställd i sex år. Det sistnämnda är något som högern i kongressen ogillar och vill ha bort.

    Vincent Sombrotto är död
    1970 hade de anställda i USPS, USA:s postverk, ännu ingen rätt att förhandla om kollektivavtal med sin arbetsgivare, än mindre rätt att strejka. Förhållandena var därefter. Många postisar var tvungna att ha både två och tre jobb för att kunna försörja sig. Vincent Sombrotto som var brevbärare på Manhattan i New York hade ett andra jobb som lastbilschaufför.
      1970 fick man nog. Med Sombrotto i spetsen röstade den lokala fackföreningen (NALC) för att gå ut i en (olaglig) strejk och kräva bättre villkor. Strejken spred sig snabbt över USA och snart var över 200.000 brevbärare ute i strejk. Man fick också stöd av det andra stora postfacket i USA, APWU, när deras ordförande Moe Biller ställde upp som strejkvakt.
      Dåvarande presidenten, Rickard Nixon, beslöt att kalla in militär för att bryta strejken och dela ut posten. Nu blev det inte så. Istället inleddes förhandlingar och strejken avslutades efter åtta dagar. Resultatet av förhandlingarna blev lönehöjningar på 14 procent och en avsevärt snabbare befordringsgång, från 21 år ner till fem år! Dessutom antog kongressen samma år en ny lag som gav USPS en mer fristående ställning liknande våra tidigare affärsverk. De anställda fick full förhandlingsrätt.
      Sombrotto valdes efter konflikten till avdelningsordförande och blev 1978 vald till ordförande för hela brevbärarfacket, NALC. Ett uppdrag som han kom att inneha i 24 år. Vincent Sombrotto blev 89 år.

    Kanada
    Efter två år (!) av förhandlingar, inklusive en månadslång uppslitande strejk med efterföljande hot om tvångsmedling, kom det kanadensiska postfacket CUPW den 21 december överens med arbetsgivaren om ett nytt kollektivavtal. Avtalet löper från den 21 december 2012 tom den 31 december 2015.
      I medlemsomröstningen om avtalet blev det en knapp (57 procent) majoritet för att godkänna det.
      Avtalets innehåll framgår tyvärr inte av artikeln. Det är känt sedan tidigare att arbetsgivaren krävt bland annat högre pensionsålder (från 55 till 60 år, den genomsnittliga pensionsåldern är dock i praktiken 58 år idag) och att finansieringen ändras på samma sätt som hos oss, från en viss garanterad nivå till en premiebaserad. Likaså vill man – på samma sätt som i USA – införa en andra klassens anställda som först efter fem år får samma anställningsskydd. Vilket för övrigt även det känns igen från vårt land!

    Israel
    Israel är som bekant en av de värsta skurkstaterna med sina ständiga övergrepp mot palestinierna och brott mot allt vad internationell rätt och FN-resolutioner heter.
      Vad som däremot inte är lika känt är den internationella fackliga opinion som växer fram till stöd för palestinierna. Ship to Gaza är ett exempel; BDS-rörelsen ett annat. BDS står för Bojkotta israeliska varor och tjänster, Desinvestera, dvs dra tillbaka investeringar i Israel samt Sanktionera, vidta diplomatiska begränsningar, inför handelshinder etc. Nyligen hölls en stor facklig konferens i Sydafrika till stöd för en bojkott av Israel, flera galiziska fackföreningar (Spanien) har anslutit sig, osv.
      Det kanadensiska postfacket, CUPW, är ett av de mest aktiva facken i solidaritetsarbetet, bland annat genom att stödja Ship top Gaza. De deltog i höstas i en konferens i Brasilien (World Social Forum – WSF – Free Palestine), vilket har fått den kanadensiska israellobbyn att gå i taket. I den senaste avtalsuppgörelsen mellan kanadensiska staten (som äger Canada Post) och CUPW ingick en summa pengar som CUPW får använda till solidaritetsprojekt tillsammans med andra postfack.
      Att solidariteten också skulle sträcka sig till palestinirena vill förstås inte israellobbyn acceptera och de har därför – enligt en notis i internetupplagan av den kanadensiska Free Press – klagat hos regeringen och krävt att de försäkrar sig om att CUPW inte missbrukar "taxpayer dollars" till att utsätta "den judiska staten Israel för hat och förakt". Nu hör det till saken att Canada Post inte finansieras med några skatter, men det spelar ju mindre roll när propagandakvarnen mal på. Man har också en stark uppbackning av Sun Media, som dessutom utnyttjar frågan för sin – och högerregringens – antifackliga kampanj för att tvinga de fackliga organisationerna att redovisa sina finanser inför myndigheterna.

    CUPW:s bemötande av kampanjen och redovisning av deras ställningstagande i Palestinafrågan – som bland annat innebär ett stöd till BDS tills dess att Israel erkänner det palestinska folkets rätt till självbestämmande och följer internationell rätt inklusive de palestinska flyktingarnas rätt till återvändande enligt FN:s resolution 194 – finns att läsa på www.cupw.ca/index.cfm/ci_id/14413/la_id/1.htm.

    Världspostföreningen, UPU, hade kongress i Doha i Qatar i oktober i fjol. Kongressen valde en Council of Administration som leder verksamheten mellan kongresserna. Israel har varit ledamot under den gångna kongressperioden men misslyckades med att bli återvald. Israeliska Posten säger i ett uttalande att det är politiska skäl som ligger bakom, "det är en del av det pris Israel får betala för sin diplomatiska isolering".
      Just det, och än mer isolerade bör de bli så länge de inte följer internationell rätt och FN-resolutionerna.

    UPS, TNT och EU
    Holländska Posten, PostNL, sålde för några år sedan ut majoriteten av sina aktier i TNT Express (som sysslar med expresstransporter av paket och dokument). För ungefär ett år sedan offentliggjordes att amerikanska UPS ville köpa hela bolaget för 5,2 miljarder euro (ca 50 miljarder kronor).
      En granskning av EU:s konkurrensmyndighet vidtog och när den blev klar i början av det här året stod det klart att de inte godkänner fusionen. UPS har därför dragit tillbaka sitt erbjudande och holländarna får se sig om efter nya spekulanter.
      TNT har tappat i tempo under det år som försäljningsprocessen har pågått och när fusionen nu inte blir av så sjönk aktien från de 9,5 euro som UPS bjudit till knappt hälften, 4,7 euro/aktie.
      PostNL äger fortfarande ca 30 procent av aktierna och när de rasade i värde så sjönk även värdet på det bolagiserade och till stor del privatiserade PostNL.
      Tyska Postens DHL, amerikanska UPS och Fedex samt holländska TNT är de fyra stora internationella express- och palketdistributörerna i Europa (och världen). DHL omsätter 53 miljarder euro, Fedex 43 miljarder och ett sammanslaget UPS-TNT skulle ha fått en omsättning på 45 miljarder. EU-kommissionen säger sig vara rädd för en minskad konkurrens om de fyra stora krymper till tre. Kanske är det så, men när det gäller EU kan man aldrig veta. Tyskland är det land som bestämmer i EU och dit rikedomarna enligt centrifugalkraftens regler koncentreras; kanske tyckte inte DHL om att får en starkare konkurrent?!

    Mera Holland
    De holländska postfacken kom i slutet av förra året överens med arbetsgivaren, PostNL, om ett nytt kollektivatal. Avtalet, som löper från 1 januari 2012 till sista mars 2013 innehåller en löneökning på 1,7 procent, 1,1 procent betalades ut den 1 december 2012 och resterande 0,6 procent från 1 januari i år. Omräknat på årsbasis är avtalet värt hela 1,36 procent!
      Till detta kommer ett vinstdelningssystem som, om företaget går bra, får man anta, kan ge en bonus till de anställda. För 2011 utgår "2 procent", som det står i Post& Parcels artikel, utan att man anger hur de 2 procenten ska beräknas.
      Dessutom är parterna överens om en översyn av finansieringen av PostNL:s pensionssystem. Om man kommer överens om detta faller det ut ytterligare 0,4 procent i löneökningar.
      Holland är ett av de länder som drivit omregleringen allra hårdast och PosNL är ett av de f.d. statliga postverk som behandlar sina anställda allra sämst. Så har man också, enligt vad CEPnews rapporterar, fått problem och avskedat 800 deltidsanställda de senaste åren därför att de inte klarar av jobbet utan slänger posten istället för att dela ut den.

    Siemens
    Det handlas friskt med våra sorteringsmaskiner. Den minnesgode erinrar sig att Alcatel, som levererade både GSM:ar och SSM:ar till nya brevnätet 1996 senare såldes. Först till det tyska Mannesman. När därefter Vodafone köpte upp Mannesman var de i första hand ute efter deras telekomdel och sålde av den anledningen sorteringsmaskinerna vidare till Siemens. Men se, det gick inte EU:s och USA:s konkurrensmyndigheter med på! De satte stopp för affären med hänvisning till att Siemens redan var stora i den branschen. Därför gick fd Alcatel, som under resans gång bytt varumärke till Solystic, vidare till den amerikanska krigsmaterialtillverkaren Northrop Grumman, som fortfarande äger bolaget.
      I slutet av förra året meddelade Siemens att de tänker sälja sin tillverkning av brev- och paketsorteringsmaskiner. Verksamheten sysselsätter idag 3.600 anställda med en omsättning på drygt 8 miljarder SEK. Siemens har tillverkat våra IRM och kontrakt har skrivits med dem att levererar IRM-maskinerna och de nya storbrevsmaskinerna, SFM, till både Hallsberg och Rosersberg.
      Det är idag inte känt vem som kommer att köpa verksamheten. Kanske någon av de företag som idag tillverkar paket- och klumpmaskiner vill bredda sin produktfportfölj? Bolag som Crisplant, Vanderlande – eller varför inte vårt kära Fives Cinetic?!

    Kanske räknar Siemens med att marknaden för sorteringsmaskiner kommer att krympa i takt med brevvolymerna. Exempelvis Deutsche Post är nu klara med ett stort investeringsprogram som från 2009 omfattat en installation av 288 småbrevs- och 87 storbrevsmaskiner. Där blir det nog inga nya maskiner på ett tag. Inte för breven i alla fall.
      Däremot investeras det nu mycket i paketsorteringsmaskiner. Deutsche Post/DHL bygger Tysklands största paketterminal i Obersthausen och DPD investerar i Polen och Tyskland och den holländska maskintillverkaren Vanderlande har nyligen sålt sin första maskin till Ryssland.

    Japan & Storbritannien
    Vad har dessa två länder gemensamt? Jo, bland annat det att båda nu planerar en privatisering av Posten. Och att utförsäljningen av de statliga postföretagen i båda länderna är den största privatiseringen av statlig egendom sedan man sålde ut sina järnvägar.
      Japan har varit på gång tidigare men då avbrutit processen efter politiska protester. Nu tar man tsunamin och kärnkraftskatastrofen som intäkt för att sälja ut. De upp till 7 biljoner yen (= ca 500 miljarder kronor) man räknar med att få in genom att sälja av 2/3 ska nämligen gå till en fond för återuppbyggnad.
      Även i Storbritannien har frågan varit uppe tidigare, men efter starka protester avbröt den tidigare labourregeringen försäljningen. Den nuvarande regeringen räknar med att få in 4 miljarder pund (ca 40 miljarder kr) på en försäljning.
      Holländska Postens dotterbolag TNT Post UK har i snart tio år bedrivit verksamhet i Storbritannien. Man samlar in och sorterar företagspost som man sedan anlitar Royal Mail för att dela ut. TNT och andra privata aktörer har idag hela 44 procent av brevmarknaden. Fr.o.m. april 2012 har TNT dessutom tillstånd att på försök dela ut post i några områden i London. Systemet är detsamma som det Bring/CityMail tillämpar i Sverige och som i korthet kan beskrivas som att man plockar russinen ur kakan. Det är också lika på det sättet att TNT naturligtvis betalar lägre löner: 7,10 pund/timme mot Royal Mails 11,67 pund (72,50 respektive 119,15 kr/tim; ingångslönen i Sverige är idag 112,86 och medellönen ca 131 kr/tim).
      Det brittiska postfacket, CWU, inser självklart att detta liksom i Sverige hotar den allmänna servicen och riskerar att ytterligare försämra arbetsvillkoren för sina medlemmar. Man hotar därför med att utlysa en medlemsomröstning om att gå i strejk för att stoppa TNT Post tillstånd att dela ut post samtidigt som man blåst nytt liv i den "Protect the post"-kampanj som starkt bidrog till att stoppa labours privatiseringsplaner.

    Konflikter
    Den postala världen är som bekant mer komplicerad än vad som framgår av Lyckoposten.
      Det protesteras och demonstreras och strejkas eller åtminstone varslas om strejk på många ställen. I Braslilien varslade man på nytt om strejk i höstas i samband med löneförhandlingarna men regeringen grep in med en tvångslag och fastställde löneökningarna till 6 procent. I Egypten strejkade man på nytt i maj förra året för att få ansvariga chefer och ministrar att hålla löftet om lediga lördagar. I Indonesien strejkade och demonstrerade 5.000 fackanslutna tre dagar i juni 2012 för bland annat högre löner och bättre pensioner. I Tunisien strejkade 90 procent av de anställda två dagar förra sommaren med krav på fler anställda och bättre koll på ledningen för att bekämpa korruptionen. I augusti strejkade 400 tillfälligt anställda vid Sydafrikas största "mail centre" (troligen en sorteringsterminal som "processar" miljoner brev per dygn). De krävde fasta anställningar som man tidigare kommit överens med ledningen om. I USA har en grupp postisar hungerstrejkat i ett par omgångar i Washington i protest mot att kongressen "svälter ut" deras arbetsgivare genom orimliga krav på avsättningar i förskott till pensioner och sjukvård. I engelska Bristol har brevbärarna strejkat på grund av missnöje med arbetsledningen.




    Brittiska pensioner och andra internationella nyheter

    Storbrevsproblemen i USA
    Jag har tidigare rapporterat om de problem som USPS, United States Postal Service, har med sin finställning av storbreven. De 100 fotbollsplansstora maskiner, FSS, som installerats till en kostnad av 1,4 miljarder dollar levererar inte som det var tänkt.
      Den ansvarige chefen, Megan Brennan, lovade förra året att 2012 skulle bli "the year of FSS stabilization", men stabiliteten verkar sitta långt inne.
      I februari klagade chefen för Time Magazine, Halstein Straberg, över problemen med FSS hos myndigheten som övervakar postväsendet i USA, PRC: "FSS skulle bli den tekniska lösning som skulle minska kostnaderna för att sortera och distribuera storbreven (eller flats som man säger over there och inbegriper även kataloger och tidskrifter som Times), men i själva verket har det sannolikt blivit tvärtom".
      Det är alltför mycket reject från maskinerna och det leder dels till att försändelser blir försenade eller helt enkelt försvinner (vilket gett maskinen öknamnet "Flats Shredding /trasa sönder/ System"). Dels att det som rejecteras går till en dyrbar manuell sortering. Straberg ifrågasätter om det inte, så länge maskinerna inte fungerar, vore billigare att behålla systemet med "presorted" dvs att försändelserna går direkt till brevbärarna sorterade på adressblock.
      Vid ett möte med USPS i början av det här året fick man beskedet att FSS nu klarar av att sortera ca 50 procent av volymerna i de zoner där man har FSS. "Det betyder att de andra 50 procenten hanteras manuellt", konstaterar Straberg, och fortsätter: "det ger en intuitiv känsla av att två system för att sortera försändelser inom samma zon ger ökade kostnader".
      Vid ett annat möte som Brennan höll med Mailers Technical Advisory Committee framkom kritik av samma typ som den hos oss i samband med Brev 2010:s genomförande i brevbäringen. Man har räknat med för stora tidsvinster på finställningen och skapat "megadistrikt" som havererar när maskinen inte fungerar som det är tänkt. Maskinen går ner och då kommer inga brev alls den dagen och istället dubbelt så mycket nästa dag. Eller också kommer försändelserna osorterade och ska ställas av brevbäraren. "Jag har sett många disasters under mina 26 år i Posten, men det här systemet är ett fullständigt misslyckande", säger en av de intervjuade brevbärarna.
      USPS har köpt sina storbrevsmaskiner från Northrop Grumman/Solystic och som grädde på moset har man nu hamnat i en rättslig tvist om betalningen till leverantören. Northrop Grumman har stämt USPS och kräver 180 miljoner dollar i ersättning för uteblivna betalningar och för de fördyringar som man anser att posten har orsakat dem under leveranserna. De anklagar USPS för att ha tagit över utformningen av maskinerna och ignorerat leverantörens specifikationer. USPS å sin sida har i sitt motkrav begärt 341 miljoner dollar av Northrop Grumman som ersättning för förseningar i leveranserna och de förlorade rationaliseringsvinster det åsamkat dem...
      Fortsättning följer, och som tur är (?) kan vi konstatera att svenska Posten köpt våra nya storbrevsmaskiner från en annan leverantör, Siemens.

    Brittiska pensioner
    Den brittiska regeringen tänker sälja ut Royal Mail, eller åtminstone delar av det. Eller mer exakt: de lönsamma delarna. Det gäller ju, där som här, att privatisera vinsterna och socialisera skulderna. Därför kommer man att lyfta av Royal Mail hela den upparbetade pensionsskulden och lägga över den i en statlig fond, eller ett statligt pensionsschema, Royal Mail Statutory Scheme. Pensionsåtagandena uppgår idag till 8,4 miljarder pund (ca 97 miljarder SEK). Samtidigt som staten övertar skulderna förs tillgångar till ett värde av 28 miljarder pund (325 miljarder SEK) över från Royal Mail. Enligt det brittiska postfacket, CWU, räcker detta kapital inte till för att i längden täcka pensionerna.
      Den 21 mars gav EU-kommissionen sitt godkännande till affären.
      Omregleringspolitiken sätter fackföreningarna under hård press. CWU har länge drivit kravet att staten ska ta över pensionsskulden, för att säkra sina medlemmars pensioner. Man anser också att staten har en skyldighet att göra det eftersom man under 13 år har gett Roayl Mail ett uppskov med att betala in premier. Samtidigt betonar Dave Ward, CWU:s viceordförande, att man inte gillar att nationalisera skulder och privatisera vinster och deklarerar att man starkt motsätter sig en privatisering av Royal Mail. Han menar att argumenten för att privatisera Royal Mail har försvagats genom att den stora skulden lyfts av och företagets ekonomi därigenom har stärkts.
      Man får ju hoppas att det är så, men f-n tro´t! Argumentationen belyser den omöjliga, nästan hopplösa, värld vi fackföreningsmedlemmar lever under så länge som vi accepterar att kapitalägarna och deras folk, gärna i skydd bakom EU, tillåts regera.
      Alan Pickering som utsetts till chef för den statliga pensionsfonden säger i ett uttalande att han känner sig hedrad över att få möjligheten att hjälpa till att ge postanställda "the pension peace of mind they deserve".

    CWU:s kampanj "Keep the Post Public" bidrog till att den tidigare labourregeringen bordlade planerna på en privatisering av hela eller delar av Royal Mail. Men Tony Blairs och Gordon Browns regeringar var nerkörda efter tio år av krig och lögner och åtstramningar. Borgerligheten putsade därför upp fasaden genom att sätta till en ny (konservativ) regering, som grävde upp privatiseringsplanerna på nytt. Bedömningen i pressen är nu att man tänker genomföra den under 2013.
      Mot den bakgrunden har därför CWU beslutat att relansera sin kampnaj. "Det finns varken moraliska eller ekonomiska skäl för att sälja av Royal Mail", som de utrycker det.

    Israeliska Posten
    Israel Postal Company Ltd, har problem. Förlusten för 2011 uppgick till 80 miljoner NIS (ca 156 miljoner kronor). Året dessförinnan blev förlusten 110 miljoner NIS (215 miljoner). Även i år väntas en förlust.
      Bolaget har vänt sig till Finansdepartementet, som äger det, med begäran om finansiell hjälp för att erbjuda pensioneringar och därigenom sänka de långsiktiga kostnaderna, man har begärt att få höja priserna, stänga postkontor, sänka servicenivån, etc, men inget har beviljats.
      Det finns nu en risk för att bolaget inte kommer att kunna betala de lån som förfaller till betalning i år och artikelförfattaren på globes-online.com påminner därför om att det statligt ägda exportföretaget Agrexco nyligen tvingades i likvidation.

    Portot
    USA:s Postal Regulatory Commission har gjort en sammanställning över vad portot för ett förstaklassbrev kostar i olika länder. Beloppet anges i dollar, som när tabellen publicerades stod i 6,60. 

    Sverige		0,92
USA		0,45
Storbritannien	0,72
Tyskland		0,75
Frankrike		0,82
Italien		0,82
Finland		1,02
Danmark		1,46
Norge		1,25
Japan		0,90
Holland		0,63
Belgien		0,97
Österrike 		0,75

    Rumänien
    Där IMF (Internationella valutafonden) går in, går som bekant vettet ut. Detsamma kan f.ö. sägas om EU.
      När de två slår sig samman och dessutom tar med sig Världsbanken kan det bara bli etter värre.
      Det är vad som nu drabbar Rumänska Posten. I den uppgöresle som regeringen gjort med de tre gamarna lovar man att avskeda ytterligare 600 postanställda – förutom dem som redan har drabbats genom att man stängt 1.300 postkontor. I uppgörelsen ingår också – naturligtvis – att snarast släppa in privata investerare i Posten.

    Frankrike
    Franska Posten, La Poste, är med sina 240.000 anställda ett av världens största postföretag. Den franska postmarknaden är omreglerad enligt EU-standard from 1 januari 2011. Trots det är La Poste än så länge ett fullserviceföretag med både brev, paket och kassaservice. Brevvolymerna minskade 2011 med måttfulla 3 procent och kvaliteten på övernattbefordran nådde rekordnivån (!) 87,5 procent.
      I februari undertecknades efter en längre tids förhandlingar ett nytt löneavtal med de fackliga organisationerna. Avtalet ger 2,1 procent för 2012, men större delen av höjningen kommer först i september. I och med det nya avtalet tjänare en postarbetare ("general postal staff") i genomsnitt ca 14.600 kronor i månaden. Före skatt. Den franska minimilönen är ca 13.000 kronor.
      La Poste har dessutom utlovat 10.000 nyanställningar på heltid och på treårskontrakt.
      Löftet ska ses mot bakgrund av den senaste tidens tragiska händelser. Det är hårt numera i våra europeiska postföretag som en följd av omregleringarna och ansträngningarna för att göra postarna börsfähiga och attraktiva för riskkapitalisterna. Flera anställda inom La Poste har den senaste tiden tagit livet av sig med hänvisning till pressade arbetsförhållanden och en förtryckande företagsledning.
      I de samtal som La Poste ledning för med de fackliga organisationerna har man förutom att lova nyanställningar beslutat att frysa planerade strukturåtgärder tills samtalen avslutats. Man har anslagit 180 miljoner till förbättringar av arbetsförhållandena och beslutat att man som anställd inte ska behöva arbeta mer än tre (3!) mil från sin bostad. Dessutom ska man utse en "kontaktperson" per 100 anställda.

    Norska löner
    2012 års norska avtal ger ett generellt lönespåslag på 1.250 NOK/månad (ca 1.475 SEK). För dem med högre löner gäller 2,7 procent i påslag.

    (Maj 2012)





    Samtal med en brevbärare i Boston:
     "Ledningen i Washington hittar på så mycket"

    Jag var i USA under några veckor i april i år, och bodde större delen av tiden i ett villaområde i Cambridge utanför Boston i Masachussetts i nordöstra USA.
      Brevbäraren kom som regel vid 14-tiden på eftermiddagarna och vid ett par tillfällen fick jag möjlighet att prata litet med honom. Vår man hette Steve, är 45 år och har arbetat i Posten i 20 år. Han delar ut till ca 300 avlämningsställen, "jag har inte räknat dem". I villaområden som det här delar brevbäraren ut breven i inkasten i ytterdörren på villorna.
      Han arbetar 8 timmar per dag från 07.30, fem dagar i veckan. Eftersom man har full lördagsutdelning i USA är man i gengäld ledigt en vardag i veckan enligt ett rullande schema. Den vecka jag pratade med Steve var han ledig söndag och tisdag, veckan därefter söndag och onsdag, osv. Den som ersatte honom när han är ledig täcker upp fem distrikt.
      Man har fasta distrikt – men det blir fler och fler hushåll och mer och mer utearbete på grund av den ökade finställningen. Det genomförs ständiga omläggningar som gör att man får nya hushåll och dessutom kan man tvingas byta distrikt.
      I Boston har man just nu tagit i bruk två nya "flat-sorters", dvs motsvarande våra storbrevsmaskiner, SFM (den första provkörs i Göteborg). Steves kontor var ett av de första som fick sina storbrev sorterade i den nya maskinen. Den första tiden fungerade det hyfsat: en stor andel av försändelserna kom verkligen finställda. I takt med att fler kontor läggs in har det börjat fungera sämre; Steve trodde att det beror på att kapaciteten med de två maskinerna är otillräcklig. Nu uppstår exakt samma problem som hos oss när man räknat fel på Brev 2010 – det tar längre tid än beräknat för brevbäraren och han får köra övertid för att få ut allt.
      I villaområdena kör brevbäraren ut med sin specialbyggda brevbärarbil, parkerar den och går sedan ut med breven en gata i taget. Ledningen har installerat GPS i bilen. Varje gång han startar den skickar GPS:en en signal till kontoret!
      Jag pratade också en stund med hans kollega John på distriktet intill. Det var en blöt dag:
      – Ledningen i Washington hittar på så mycket och de lokala cheferna är ute och kontrollerar oss dagar med fint väder – men en sån här dag får jag gå här ensam!
      – De kan skicka folk till månen, men de kan inte konstruera en brevbärarväska som håller torrt, kommenterade han sin blöta väska.
      Jag frågade också om det nya löneavtal som ett av de stora facken, APWU, förhandlat fram. Brevbärarna är med i ett annat fack som är ungefär lika stort, NALC. Deras avtal är inte klart än. "Det där sköter facket", var Steve´s kommentar till de pågående förhandlingarna. En brevbärare tjänar ungefär 42.000 $/år eller 3.500$ /mån vilket med dagens kurs motsvarar 22.000 kr/mån, dvs ungefär vad en svensk brevbärare har i lön. Sen är väl skatterna litet olika, liksom avgifter för sociala förmåner, men det hann vi inte reda ut.
      Priserna på mat, om man handlar på en av stormarknaderna, är – med en växelkurs som gäller – något lägre i Boston än hemma i Stockholm. Steve visste inte exakt vad han tjänade, "det går in på bankkontot och sen drar de för hus och lån och allt annat". Det finns de som jobbar mycket övertid och drar in mer pengar på det sättet. Själv jobbade han extra i ett annat företag på nätterna.

      Man kan gå i pension efter trettio års tjänstgöring.

    USPS tillhör den minoritet av amerikanska företag som är "unionized", dvs alla, eller åtminstone de allra flesta, är fackligt anslutna. "Men en del börjar gå ur nu" kommenterade Steve, "man är less på alla försämringar". (Facktuellt 3/2011)