Jan Åhmans
          hemsida





Artiklar om Posten - 2




Inga positiva besked om Posten

"Många positiva besked om Posten", utropar Dahlsten i Nyhetspostens ledare i augustinumret.
    Om det vore så väl ändå! I själva verket förhåller det sig precis tvärtom: på de avgörande punkterna fortsätter eländet.
    Jag har gång på gång i det jag skrivit om Posten under senare år framhållit, att postpolitiken och Postens problem måste ses i ljuset av de politiskt beslutade samhällsekonomiska förändringar som nu genomförs. De stora kapitalägarna ska räddas och ges mer av kakan; därför får alla vi andra maka på oss. Därför måste - för att ta ett annat aktuellt exempel - apoteksservicen försämras, personal avskedas och de som blir kvar ska jobba mer för mindre. Sak samma med posten. Dahlsten påstår, med Post- och telestyrelsen (PTS) bakom ryggen, att "avregleringen....inte medfört några negativa effekter för allmänheten". Frågan är vad man menar med "allmänhe ten". De stora kunderna har fått det bättre, vilket också var syftet med den nya postpolitiken; det är de som är "allmänheten" i Dahlstens värld. Övriga kunder har på olika sätt och i varierande grad fått det sämre: man får posten senare, det är längre till närmaste postkontor, portot har höjts.
    Men hittills är det personalen som fått betala det mesta av notan. Det nämner inte Dahlsten, och antagligen inte heller PTS. Alla som jobbar i Posten känner till den totala otrygghet som råder i företaget. Många har avskedats och vi som är kvar lever med ett ständigt hot om nya uppsägningar eller svåra omplaceringar. Och alla tvingas jobba mer för samma eller lägre lön.
    Detta är resultatet av avregleringens första etapp. Nu börjar den andra etappen. De sänkta portona för storkunderna har förvandlat Brev till något som alltmer liknar Ebberöds bank. Urholkningen av Postgirot (avskaffandet av ensamrätten till statliga betalningar) har gjort den delen än mer sårbar. Posten Försäljning ("kassan"), som är - eller borde vara - hela postens ansikte utåt och därför är beroende av de andra affärsområdenas ekonomi, är fullständigt i gungning. För Logistik och Poståkeriet planeras - det är i varje fall min gissning - en framtid som ett svenskt "UPS"; ett fristående bolag som knoppas av och säljs.
    Dahlsten gläds åt att även Posten troligen kommer att få införa lokalporto. Javisst, men vem ska betala karusellerna? Sänkningen av storkundernas porton har raserat Brevs ekonomi, trots sämre service för andra kunder och hårdare villkor för persona len, och dessutom dragit undan en del av grunden för försäljningskontorens existens. När lokalportot sänks försvinner ytterligare intäkter. Hur ska detta kompenseras?
    Den luftpastej som Dahlsten serverar i Nyhetsposten kommer omgående att kraschlanda i den postala verkligheten. Ungefär samtidigt som de vackra orden skrevs, förberedde nämligen han och de andra i ledningen nya besparingspaket.
    Antalet terminaler i Stockholm ska plötsligt snabbutredas. Ytterligare xx miljoner ska, enbart inom Stockholmsterminalerna, sparas in under kommande budgetår. Despera ta äventyr pågår inom Utdelning för att kunna upprätthålla servicen efter de stora nedskärningarna. Kravet från ledningen växer om "kundanpassad arbetstid" och andra försämringar.
    Nu räcker det inte med detta. Den som följer det som skrivs om posten i olika tidningar kan fr.a. notera två saker. Dels att Posten berör, som det heter med ett ord som är modernt för närvarande; folk vill ha en fungerande postservice. Dels att de som beslutar och de som styr opinionen åt deras håll, inte tänker vika från det grundläggandet målet. Därför föreslår Sivert Carlsson (på DN-debatt 6/8), c-ledamot i Riksdagens trafikutskott, genom att anlägga ett förment glesbygdsperspektiv, att storkundernas låga porton ska betalas genom att fastighetsboxar införs i storstadsom rådena. Svenska Dagbladet publicerar på näringslivssidorna (7/8) en insändare, som i alla fall har begripit så mycket som att det nuvarande systemet med flera brevbärare som springer i samma område är orationellt och leder till en dyrare posthantering. Han föreslår därför - och det är modigt av honom att våga ta ordet i sin mun - att Postens monopol återinförs. MEN, istället ska brevbäringen lämnas ut på entrepre nad! Och Dagens Nyheter, spär på med helsidesartiklar där man i vanlig DN-anda inte drar sig för rena lögner för att kunna svärta ner Posten. Syftet är att bibehålla "avregleringen" - och de stora vinster som den inneburit för DN, som ju är en stor kund.
    Posten är ett företag i kris och därför ska vi inte tro på Dahlstens vackra ord. Det kommer nya och hårdare och än mer smärtsamma krav mot oss i personalen. Det är den verklighet vi har att handla utifrån. Frågan blir därför vad VI ska göra åt den.
    För ett år sedan demonstrerade vi här i Stockholm (och senare även i Göteborg) under parollerna "Konkurrens på lika villkor" och "Försvara den dagliga postservicen". Det är nog mer av sådana - och än hårdare - metoder som måste till, om det ska bli en förändring i den politik som förs mot oss. Visst kan det ha sitt - begränsade - värde att sitta med i postens styrelser och prata med departementstjänstemännen. Bara man inser förutsättningarna: att såväl den sittande regeringen som de andra partier som kan tänkas ingå i en regering, alla är inställda på att fortsätta på den inslagna vägen. Endast maktspråk kan få dem att ändra uppfattning.
    Detta sagt inför det postpolitiska program som SEKO:s koncernfack håller på att utarbeta och som ska presenteras senare i höst.

Jan Åhman

(Facktuellt 6/1997)





Våra konkurrenter:
CityMails lysande affärer

CityMail är som bekant den största av Postens konkurrenter på brevmarknaden.
    Uttryckt med andra ord kan man beskriva CityMail som en torped som staten och privata finansiärer skickat iväg för spränga sönder en väl fungerande postmarknad i syfte att att skapa en ny ordning. Så här långt har man också lyckats med sin krigföring.
    Bror Anders Månsson, Mats Odell, Inez Uusman och de andra generalerna har verkligen lyckats med att sänka kostnaderna och höja vinsterna för de stora kunderna/kapitalen. Priset är att vi som utför jobbet har fått kraftigt försämrade villkor och att postservicen i allmänhet försämras.
    På så sätt är CityMail en lysande affärsidé! Sett ur ett snävt företagsekonomiskt perspektiv är bilden en annan. Visserligen kunde Bror Anders Månsson och hans kumpan Malcolm Hamilton och de övriga sju i styrelsen dela på 1,85 miljoner i lön och ersättningar under 1996 - men bolaget gick med en förlust på 80 miljoner. Rörelsens kostnader var nästan dubbelt så stora som intäkterna (184 respektive 103 miljoner.
    Enligt delårsrapporten för första halvåret -97 fortsätter förlustaffärerna. Omsättningen har tredubblats (bl.a. beroende på expansionen i Göteborg och Malmö) till 116 miljoner. Förluster na växer inte lika snabbt, men har fördubblats till 40 miljoner för första halvåret.
    Bolaget genomförde i maj en nyemission om 90 miljoner. CityMail ägs idag av Deutsche Bank, Orkla, Procuritas(där företag som Bikuben Girobank A/S, Nova Life Insurance, Pohjola, Nynex Pension Fund och Wasa Life MA ingår), Mercury Asset, Handelsbanken Fonder, S-E Banken, Henderson Investors och företagsledningen.

Not. Bror Anders Månsson är VD för CityMail. Malcolm Hamilton är vice VD. Mats Odell, kristdemokraterna, var kommunikationsminister i den regering som drev igenom avregleringen och bolagiseringen. Inez Uusman, socialdemokraterna, är än så länge kommunikationsminister i den nuvarande regeringen, som fortsätter avregle ringspolitiken.
    City Mail gjorde sin andra konkurs i december 1995, men startade om i januari 1996.

(Facktuellt 10/1997)





EG:s postdirektiv

EG-kommissionen lade hösten -95 fram ett förslag till direktiv om gemensamma regler för att förbättra postservicen inom EG. Förslaget har ännu inte antagits, men används som norm bl.a. av dem som skrivit Departementspromemorian om "Statens ansvar på post- och betaltjänstområdet".
    Direktivet innebär fr.a. följande punkter:

  • Syftet är att liberalisera postmarknaden, men under kontrollerade former. 1996 beslutade EG-Rådet att medlemsstaterna får behålla sina postmonopol (Sverige och Finland är de enda länder som avskaffat monopolen) till år 2003.
  • Medlemsländerna ska säkerställa en samhällsomfattande posttjänst av bestämd kvalitet inom hela landet. Posttjänsten ska minst omfatta brev upp till 2 kg och inrikes paket upp till 10 kg (utrikespaket upp till 20 kg). Betaltjänster ("kassaservice") omfattas överhuvud taget inte av direktivet.
  • Utdelning ska ske varje arbetsdag och minst fem dagar per vecka.
  • Befordringstider fastställs för gränsöverskridande ("utrikes") post: 85% ska nå adressaten inom tre dagar och 97% inom fem dagar. Observera att det gäller utrikes försändelser. I direktivet anges inga mål för inrikes brev, dessa beslutas av medlemsländerna själva.
  • Lika behandling av alla användare
  • Kostnadsbaserade och rimliga taxor
  • Transparenta (=genomskinliga) redovisningar hos det/de företag som utses att tillhanda hålla de samhällsomfattande tjänsterna.
  • Nationella tillsynsmyndigheter ska inrättas (i Sverige har vi redan PTS, Post och Telesty relsen).

Källa: Ds 1997:58





Departementspromemorian:
Högre porto och sämre service

I samband med att postmarknaden avreglerades antogs en postlag, som ska reglera post- och kassaservicen och ange villkoren för dem som vill bedriva postverksamhet. Det är nu dags för en översyn av lagen. Som ett led i detta har Kommunikationsdepartementet skrivit en promemoria, Statens ansvar för post- och betaltjänsten, som var ute på remiss under hösten. Den bearbetas nu på departementet och en proposition kommer att föreläggas riksdagen under våren 1998.


I promemorian från Kommunikationsdepartementet (Ds 1997:58), föreslås en del ändringar i nuvarande postlag (1993:1684) och statens avtal med Posten (1997-01-07).

Enligt § 1, Grundläggande post- och kassaservice, i nuvarande lag

"skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev, andra adresserade försändelser som väger högst 2 kg och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla att få sådana försändelser befordrade till enhetliga och rimliga priser"

I Postens avtal med staten kompletteras lagen med att posten ska tillhandahålla en "daglig postutdelning" och "antalet fasta hushåll som saknar daglig postservice bör inte öka under avtalsperioden".
    Däremot sägs i lag och avtal inget om befordringshastigheten. Målen för exempelvis övernattbefordran är Postens egna.
    Departementspromemorian döper om första paragrafens Grundläggande postservice till Samhällsomfattande posttjänst för att passa EG:s språkbruk. Texten i paragrafen har till stora delar samma innehåll, men ett par förändringar görs.
    Rikstäckande postservice byts ut mot posttjänst av god kvalitet. Det innebär ytterligare en försvagning av de lagfästa servicekraven, hur vackert det än kan låta med god kvalitet.
    Man tar också bort begreppet paket ur lagen och omformulerar det till "andra adresserade försändelser som väger högst 20 kg". Samtidigt säger man i brödtexten att paketbefordringstjänsten även fortsättningsvis skall ingå i den samhällsomfattande tjänsten. Det främsta syftet sägs vara att man vill undandra paketbefordran från den tillsyn som PTS ska utöva över postverksamheten, som i den nya lagen definieras som enbart brev eller motsvarande upp till 2 kg.
    Dessutom gör man, vilket vi strax ska komma till, en nytolkning av begreppet enhetliga och rimliga priser.

Servicenivån
Ett av de viktigaste avsnittet i departementspromemorian gäller förslaget till statens krav på servicenivån. Man hänvisar till EG-direktivets förslag om gränsöverskridande försändelser (Minst 85 procent av försändelserna ska nå adressaten inom tre dagar och 97 procent inom fem dagar) och använder samma procenttal, men snabbar upp processen och föreslår att en lämplig basnivå för inrikes försändelser kunde vara att 85 procent av försändelserna skall övernattbefordras och 97 procent inom tre dagar.

"Det är detta som bör avses med att posttjänsten skall vara av god kvalitet"

skriver promemorieförfattarna. Vilket innebär en devalvering av kvalitetsmålet, även om man samtidigt bollar med vad man kallar för målnivån och som skulle innebära 96 procent för övernattbefordran och 100 procent inom tre dagar. Detta högre kvalitetsmål skulle upphandlas av exempelvis Posten.

Pristak
Enligt nuvarande lag gäller enhetliga och rimliga priser; den skrivningen föreslås kvarstå. Men vad innebär detta i klartext?
    Idag finns i Postens avtal med staten en prisreglering, som innebär att prishöjningar för privatkunder relateras till nettoprisindex. Dessutom åläggs Posten att tillhandahålla rabattfrimärken.
    Enligt promemorian bör denna reglering tas bort och ersättas av ett pristak, som regeringen fastställer. Samtidigt ska rabattfrimärkena och föreningsportot tas bort. Sammantaget bör detta, enligt promemorians egna siffror, innebära en fördyring för privat- och andra småkunder på 180 - 250 miljoner kr/år!

Enhetliga priser
Utredarna föreslår en ny tolkning av begreppet enhetliga priser. Man lutar sig mot EG- direktivets kostnadsbaserade priser och föreslår att de införs i Sverige. Kostnadsbaserade priser är naturligtsvis oförenliga med enhetlighet i prissättningen och skulle få orimliga effekter om de tillämpades. Det inser t.o.m. Inez Uusmans pojkar och de föreslår därför att man begränsar sig till exempelvis ett enhetligt riksporto och ett enhetligt lokalporto.
    Skrivningen gör det möjligt för Posten att börja konkurrera med de lokala operatörer som kan hålla lägre priser genom att enbart åta sig postservice inom ett begränsat område. Det stärker visserligen Posten i kampen om volymerna, men det gör det inte lättare att upprätthålla en rikstäckande service till rimliga priser.

Grundläggande postservicen
Det är idag Posten som utför den grundläggande postservicen, som de heter i nuvarande lag. För det får Posten idag ingen ersättning, med hänvisning till stordriftsfördelar. I takt med att City Mail och andra torpeder tvingat fram en sänkning av priserna på de lönsammaste försändelserna har Postens ekonomiska ställning urholkats alltmer.
    Promemorian underkänner Postens uppgifter om vad den grundläggande postservicen kostar bolaget. Av Postens redovisade ca 800 miljoner kvarstår en extrakostnad på 100 miljoner när utredarna sagt sitt. Men då har de också föreslagit prishöjningar för småkunder (se ovan) försämrad lantbrevbärarservice och i praktiken ifrågasatt övernattbefordran till övre Norrland och annan service "längst ut i nätet".
    Promemorieförfattarna räknar alltså med en kostnad för den samhällsomfattande servicen på 100 miljoner/år. De föreslår att denna kostnad ska finansieras genom att alla postoperatörer ska betala en avgift på 3 öre per försändelse, vilket sammanlagt beräknas ge ca 100 miljoner. Varav Posten får stå för ca 97 miljoner!! Förslaget innebär i praktiken följande:

  • Russinplockarna kan fortsätta sin verksamhet! 3 öre/försändelse måste betraktas som ett billigt pris för att slippa ifrån samhällsansvar!
  • Postens möjlighet att upprätthålla en rikstäckande daglig postservice etc... blir fortsatt svår, för att inte säga omöjlig. Nya försämringar för personal och svaga kundgrupper är att vänta.
  • När man kört den processen ett par varv och protesterna blir för starka blir det staten/skattebetalarna som får gå in och betala avregleringspolitiken.

Finland införde våren 1997 en koncessionsavgift som innebär att postoperatörerna får betala en avgift beräknad på företagets omsättning och i proportion till hur stor del av landet som man täcker. Ju större täckning man har, desto lägre avgift. En sådan lösning avvisas av utredarna, utan motivering.

Grundläggande kassaservice
Promemorian föreslår att kravet på grundläggande kassaservice ska kvarstå:

Det skall finnas en kassaservice i hela landet som innebär att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser"

I övrigt så ryggar utredarna inför denna den hetaste och kanske svåraste frågan. De föreslår helt enkelt att en ny utredning tillsätts med uppgift att utreda statens ansvar för den rikstäckande betaltjänsten.
    Utredningen ska:

  • definiera begreppet och innehållet i kassatjänsten,
  • utreda statens ansvar för att säkerställa och finansiera rikstäckningen av betaltjänst,
  • föreslå alternativa strukturer för hur servicen skall tillhandahållas,
  • lämna förslag på hur reglering och tillsyn ska utformas och
  • inom vilket lagstiftningsområde det bör ske.

PTS
Promemorian föreslår en skärpning av beviskraven för den som söker tillstånd för att bedriva postverksamhet. Likaså blir det tillåtet för PTS att ställa villkor för att tillstånd ska beviljas.
    Promemorian tydliggör också att PTS inte ska agera i konkurrensfrågor, "om dessa inte är av infrastrukturell karaktär", som man skriver. Förhoppningsvis innebär detta att man slutar med den selektiva bevakning (av Posten) som man hittills ägnat sig åt.

Valda delar av promemorian (sammanfattningen och de förslag som utredarna lägger) finns tillgängliga på Terminalklubbens hemsida. Promemorian finns tyvärr inte tillgänglig någonstans på Internet.

(Facktuellt 2/1998)





Enkel biljett mot avregleringen

SEKO:s yttrande över departementspromemorian

SEKO har lämnat ett yttrande över promemorian. Efter en del resonerande fram och tillbaka - det är något pastor Janssonskt över yttrandet - måste man sammanfatta yttrandet med att SEKO huvudsakligen sluter upp bakom promemorian.

"Anpassningen av basnivån (för den samhällsomfattande posttjänsten/JÅ) till EG-direktivet ser vi som en rimlig utgångspunkt", heter det i yttrandet och i stora drag tycks man vara överens med promemorian om tillämpningen för inrikes försändelser: en basnivå som innebär 85 procent övernatt och 97 procent på tre dagar.

Vad det gäller finansieringen av den samhällsomfattande postservicen tycks SEKO vara emot promemorians förslag om en postavgift på 3 öre/försändelse. Man föreslår istället (?) "att staten betalar för den service man önskar vad gäller den samhällsomfattande postservicen".
Det innebär samtidigt att russinplockarna slipper varje form av avgift.

SEKO tycks i stort acceptera promemorians beräkningar av Postens merkostnader för den grundläggande servicen, även om man avrundar med att "de 100 miljonerna lika gärna kunde vara 200 miljoner".

Promemorian föreslår att nuvarande prisreglering liksom rabattfrimärkena och föreningsportot tas bort. Istället införs ett pristak. Dessa åtgärder innebär en fördyring på 180 - 250 miljoner för privatpersoner och andra småkunder.
    SEKO har inga invändningar mot detta utan vill gå ännu längre genom att att alla former av prisreglering, även ett pristak, tas bort.

SEKO instämmer i förslaget att utreda statens ansvar för en rikstäckande betaltjänst.
    Man refererar också till konsultfirmans (Öhrlings..) beräkningar att Posten idag bara får halv ersättning (200 miljoner istället för beräknade 400 miljoner) för vad den grundläggande kassaservicen kostar företaget. Man konstaterar mot den bakgrunden att "betaltjänsten måste utredas och åtgärdas snabbt. Fram tills dess är den enda rimliga lösningen full kostnadstäckning från staten".

Förslagen om Post- och telestyrelsen förstärkta roll hälsas med tillfredsställelse. SEKO vill dessutom ha en starkare politisk styrning av myndigheten.

(Facktuellt 2/1998)




Copyright - Jan Åhman