Postens framtid:
Bolag och privata entreprenörer?

Vilken blir Postens framtid?
  Det är inte bara vi på golvet som grubblar över den saken. Även de däruppe har sina funderingar.
  Först tillsatte regeringen Post- och teleutredningen, som lämnade sitt betänkande förra året. Det gavs den förpliktigande titeln Affärsverk med regionalt och socialt ansvar (SOU 1990:27). PN har läst utredningen, liksom uppföljaren, en rapport från Kommunikationsdepartementet med det mer neutrala namnet Postens konkurrensförutsättningar (Ds 1991:44). Olika myndigheter, företag och organisationer inbjöds därefter att lämna remiss på Kommunikationsdepartementets rapport. Bl a Statens Pris- och Konkurrensverk vars yttrande har rubriken Slopa Postens brevmonopol (Dnr 621/91) - vilket också är vad de förordar. Postens styrelse hade emellertid inte tid att invänta remissbehandlingen. I november skickade de en skrivelse till regeringen, Förslag till ändrade verksamhetsförutsättningar för Posten (Dnr SK1991:1097), där de föreslår att Posten ombildas till ett aktiebolag den 1 januari 1993.

Brevmonopolet
Postkoncernen (Posten inkl resultatenheterna och Postbolagen) omsatte år 1990 drygt 20 miljarder kronor och gick med ca 1,1 miljarder i vinst (om man räknar bort engångseffekterna av bankkonflikten och tar hänsyn till de verkliga pensionskostnaderna).
  Affärsområdet Brev svarade samma år för drygt 60 procent av försäljningen och drygt 50 procent av resultatet. Justerar man resultatet med engångseffekterna av bankkonflikten våren 1990 och tar hänsyn till det extremt höga ränteläget blir Brevs andel av resultatet ännu större eller ungefär 73 procent (Kommunikationsdepartementet, Ds 1991:44).
  Även om man säkert kan diskutera de här siffrorna en del, t ex internbokföringen mellan affärsområde Brev respektive Bank/Kassa, så ger de ändock en fingervisning om vilken betydelse brevprodukterna har för Posten.
  Det är därför inte konstigt att mycket av debatten om Posten kretsar kring brevmonopolets vara eller inte vara. Frågan har ju också ställts på sin spets i och med att några storföretag (Trygg Hansa m fl) med City Mail (som företaget kallas helt enligt tidens sed) skickat iväg en torped rakt in i monopolets hjärta, Stockholm.

Post- och teleutredningen
Tvärtemot det intryck man fått av debatten så tar inte Post- och teleutredningen någon klar ställning i fråga om Postmonopolet. Monopolet går långt tillbaka i tiden och det reglerades senast i en kungörelse år 1947:

Statens Postverk äger ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift av slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden.

Monopolet omprövas
Utredarna konstaterar litet snusförnuftigt att "Postens lagreglerade monopol omprövas" och att "en komplex konkurrenssituation har uppstått".

Vår grundläggande inställning är alltså att Posten aktivt bör möta utvecklingen genom ett professionellt och affärsmässigt sunt agerande. Den ökande konkurrensen kan i långa stycken vara stimulerande och befrämjande för effektiviteten. Vi menar emellertid samtidigt att det krävs en uppmärksamhet från statsmakternas och Postens sida, så att konkurrensen inte leder till att Posten får stora svårigheter att upprätthålla servicen och enhetsportot. Det är av utomordentlig betydelse att Postens starka ställning på distributionsmarknaden, det landsomfattande nätet och en hög servicenivå över hela landet kan upprätthållas även framdeles (SOU 1990:27, sid 77)

* Postens lagreglerade monopol omprövas
Behovet av och formerna för Postens lagreglerade monopol från år 1947 bör omprövas i samband med att EG:s regelverk på postområdet får sin slutliga utformning (samma, sid 14)

* Grundläggande postservice skall finnas i hela landet
* Alla hushåll skall normalt kunna få postservice fem dagar i veckan
* Hänsyn skall tas till äldre och handikappade
* Blindskriftsförsändelser mm skall få skickas portofritt mellan synskadade
* Postens tidningsrörelse bör bedrivas på marknadsmässiga villkor
* Posten bör själv avgöra portovillkoren för bokförsändelser
* De ekonomiska effekterna av kraven skall redovisas årligen
* Målen för postservicen och måluppfyllelsen skall redovisas för samtliga postregioner.
* Minst 95% av alla normalbrev till, från eller inom en region och som postas i tid en vardag skall nå adressaten nästa postutdelningsdag.
* Posten skall informera Länsstyrelsen om serviceförändringar i glesbygd. Principiella förändringar i glesbygdsservicen skall redovisas i treårsplanen.
* Samarbete med andra (företag, kommuner, statliga verk) skall prövas aktivt.

Uno Janssons skryt
När Postsektionens chef, Uno Jansson, strax före valet i år talade vid en konferens för förtroendevalda inom klubbarna i Stockholm Norra, stod han och skröt med att förbundets lobbyverksamhet resulterat i att Post- och teleutredningen fått ett - för oss - lyckligt slut. Efter att ha läst utredningen vet jag inte om den är så mycket att vara stolt över. Samtidigt var han irriterad över att man på Kommunikationsdepartementet låtit utarbeta en ny rapport om Posten, Postens konkurrensförutsättningar (Ds 1991:44). En rapport som till stora delar bygger på och rentav överlappar den första utredningen. Men samtidigt går den ett steg längre i fråga om Postmonopolet, och troligen var det också det som var meningen med den.

Hög kvalitet till billigt pris
Rapporten ställer frågan hur det svenska brevmonopolet i internationell jämförelse påverkat priser och kvalitet. Svaret blir att "kostnaden för att skicka ett brev varhelst i Sverige är låg", även i en internationell jämförelse. "Även vad beträffar kvaliteten i brevbefordran ligger Posten väl framme internationellt", skriver man (Ds 1991:44, sid 33) och anger samtidigt att 96 procent av normalbreven kommer fram över natt i Sverige. Motsvarande siffror för några andra länder i Europa ser ut så här:

Schweiz - 98 procent
England - 80
Holland - 77
Västtyskland - 77
Frankrike - 49
Spanien - 21
Italien - 18

Postmonopolet effektivt
Man konstaterar därför inte utan orsak att

Posten befordrar brev till låg kostnad och hög tillförlitlighet. Detta torde indikera att Posten är relativt effektiv i brevverksamheten trots sin monopolställning. Därtill är lönsamheten i brevverksamheten god (sid 34).

Vidare pekar analysen mot att det inte är samhällsekonomiskt lönsamt med flera aktörer som tillhandahåller rikstäckande brevbefordran. (sid 35)
  Med flera aktörer för lokal- och riksbefordran av vanliga brev, som kräver sortering och annan kostsam hantering, blir totalkostnaden för brevbefordran avsevärt högre (sid 35)
  Beräkningar avseende befordran av datasorterad post, dvs brev som redan vid utskrift hos kund sorteras i den ordning brevbäraren går och som är de minst kostsamma breven att dela ut, visar att samhällets totalkostnad är minst 20 procent högre när det finns två aktörer istället för en aktör (sid 34)

Postmonopol i alla EG-länder
I alla länder inom EG har idag postverken lagreglerade monopol på brevbefordran och i vissa enstaka fall även på paketbefordran. EG-kommissionen är också inställd på att brevmarknaden även i fortsättningen måste skyddas för att "inte de lönsamma segmenten skall övertas av operatörer som inte behöver bekosta servicen över långa avstånd och i befolkningsglesa delar av landet" (sid 19) I gengäld föreslår kommissionen att en kontrollmyndighet inrättas (i EG kräver den fria marknaden mycket byråkrati!) för att övervaka att postverken inte missbrukar sin ställning t ex genom att subventionera konkurrensutsatt verksamhet. Monopolskyddad verksamhet måste skiljas från övrig verksamhet så att s k "korssubventionering" undviks. Med korssubventionering menas att den ena typen av verksamhet, t ex breven, subventionerar en annan, exempelvis lättgodset. Emellertid blir det troligen tillåtet att storstäderna subventionerar glesbygden.

Efter den här genomgången av förhållandena inom EG är det inte konstigt att tjänstemännen på Kommunikationsdepartementet avslutar avsnittet med att konstatera att

Utvecklingen på den svenska postmarknaden är unik, eftersom konkurrerande verksamhet på traditionell brevbefordran redan förekommer (sid 25).

"Naturligt monopol"
Rapporten instämmer i Post- och teleutredningens förslag att Posten även i fortsättningen skall tillhandahålla en daglig och rikstäckande service. Brev, paket och betalningar måste kunna nå alla i Sverige oavsett bostadsort. "Även EG kommer att ställa krav på att dess medlemsländer har en rikstäckande service", konstaterar man ängsligt.
  När man sedan kommer in på det viktigaste avsnittet, nämligen brevbefordran, skriver man att "Postens brevbefordran betraktas som ett naturligt monopol. Posten bör även fortsättningsvis uppdras att tillhandahålla brevbefordran till ett enhetligt pris för enstaka försändelser så att alla kan nå alla" (sid 49; notera att det enhetliga priset skall gälla enstaka försändelser; storkunder förutsätts få rabatter).

Tre alternativ
Frågan är bara vilken modell som skall tillämpas för att upprätthålla detta "naturliga monopol", som man kallar det.

Tre alternativ anges:

* Monopollagstiftningen avskaffas under förutsättning att Posten erhåller ersättning för sina sociala uppdrag och att mer marknadsanpassad prisstruktur tillämpas.
* Någon form av koncessionsavgifter införs.
* Monopollagstiftning behålls men revideras

Nuvarande modell sista alternativ
Typiskt nog anger man nuvarande modell - som i den sakliga genomgången av läget i Sverige och Europa rosats - som sista alternativ!
  Med koncessionsavgifter menas att Posten ges koncession (tillstånd) på en daglig och rikstäckande brevbefordran. Andra företag tillåts konkurrera, men de får då erlägga en koncessionsavgift till staten. Denna avgift skall täcka samhällets kostnader för att upprätthålla service i glesbygd och andra delar där kostnaderna överstiger intäkterna.

Konkurrens inom Posten
De som skrivit rapporten förespråkar det första alternativet. Man tänker sig att Posten skall ha det övergripande ansvaret för brevbefordran inom landet (även om det blir tillåtet för andra att ta upp konkurrensen). Man har ju redan konstaterat att det inte är samhällsekonomiskt lönsamt med flera aktörer som tillhandahåller rikstäckande brevbefordran.
  Vad man är ute efter är att tillåta konkurrens inom Posten. "Exempelvis har Posten redan beslutat att utsätta sina egna åkerier för extern konkurrens", skriver man, och fortsätter på samma tråd: "Ett annat område där konkurrens skulle kunna stimuleras är i utdelningsledet. Posten skulle exempelvis kunna upphandla utdelning i olika områden".

City Mail underentreprenör
Nu börjar bilden klarna! Monopollagstiftningen avskaffas. Det blir tillåtet att konkurrera om brevbefordran men man tänker sig ändå att "Posten" kommer att ha kvar den dominerande ställningen. För att inte snedvrida konkurrensen skall Posten ersättas för politiskt beslutade uppdrag som tidningsrörelsen, Nordenportot, blindskrift, föreningsbrev mm. Dock inte för glesbygdsservicen som rapporten anser att Posten bör kunna bära kostnaderna för utan statliga bidrag.
  Samtidigt vill man uppmuntra till konkurrens inom Postens distributionskedja. Gång på gång återkommer man till det. Där skall de privata entreprenörerna få sitt. Om man nu gör verklighet av hotet att lägga ut sortering och distribution av företagspaketen på entreprenad (och personligen tror jag att man kommer att göra det i en eller ett par regioner för att skaffa sig erfarenhet) så kan man säga att den idén varit i säck innan den kom i påse. Och kanske är det Kommunikationsdepartementet här förespråkar förklaringen till att man släppt fram City Mail: Man tänker sig dem som underentreprenör åt "Posten" i framtiden!

Divisionaliseringen en EG-anpassning
Den hårda divisionaliseringen får också en förklaring i rapporten: Ett viktigt skäl till denna är behovet att inför en EG-anslutning skapa tydliga gränser mellan affärsområdena för att undanröja misstankar om korssubventionering (se sid 37 i rapporten).

SPK:s remissvar
Statens Pris- och Konkurrensverk tycker i sitt remissvar att utredarna på Kommunikationsdepartementet är för försiktiga. Enligt SPK finns det inga skäl att avvakta utvecklingen inom EG:

Principen inom EG kommer att vara att ensamrätten minimeras till en sådan omfattning att rikstäckande befordran kan säkerställas. Varje medlemsland avses inom ramen för EGs regler få bestämma omfattningen eller helt avstå från att ge ensamrätt. Inget hindrar således ett medlemsland att gå längre än EG i liberaliseringshänseende, under förutsättning att den gemensamma servicenivån kan garanteras

Enligt SPK finns det dock inga skäl att avvakta utveckligen inom EG, eftersom en avreglering av brevbefordran i Sverige ligger i linje med den liberalisering som förutses genomföras inom EG.

Bolagsbildande
Postens koncernstyrelse anser sig inte ha tid att invänta remissbehandlingen av Kommunikationsdepartementets olika utredningar, än mindre EG:s byråkratiska maskineri. Den 5 november begärde de i en skrivelse till regeringen att få ombilda Posten till ett aktiebolag eller liknande fr o m 1991-12-31. Styrelsen tar i sin skrivelse inte ställning till brevmonopolets vara eller inte vara. Men utgångspunkten för den är att monopolet skall avskaffas (se t ex sid 14 i skrivelsen), en uppfattning som ju bl a Dahlsten vid flera tillfällen uttalat sig för (bl a i samband med beslutet om den nya divisions- och regionorganisationen, Nyhetsposten special 3.10.1991).

Moderbolag och dotterbolag
Koncernstyrelsen tänker sig att hela postens nuvarande verksamhet överförs till ett aktiebolag, Posten AB. Posten AB blir moderbolag och de fem divisionerna eller affärsområdena (Brev, Bank och Kassa, Postgirot, Lättgods samt Utrikes) dotterbolag.
  De regionala och sociala åtaganden som posten har idag, och vilka åtminstone Post- och teleutredningen m fl anser att posten bör ha även i framtiden, skall regleras genom avtal med staten. Likaså skall Posten AB genom avtal förbinda sig att följa de internationella åtaganden som Sverige ingått. Enligt koncernstyrelsen bör vidare staten överta ansvaret för den historiskt upparbetade pensionsskulden, åtminstone den del som företaget har gentemot dem som redan gått i pension. Till skillnad mot privata företag så har ju de statliga affärsverken och myndigheterna inte byggt upp några fonder som täcker de pensionförmåner man utlovat.

Moms på brevet
Idag är brevet en av de få momsbefriade varorna i vårt samhälle. Eller rättare sagt: postens brev är momsbefriade. Däremot är varken de många budfirmornas eller City Mail's brev befriade från mervärdesskatt. Det kan tyckas vara en konkurrensfördel, och är det kanske också. Poststyrelsen anser det inte; tvärtom menar de att det är en konkurrensnackdel eftersom Posten å andra sidan inte får dra av ingående moms på kostnader för brevbefordran. "Dessutom", skriver de, och det är intressant, "försvåras en rationalisering av postdistributionen genom att en leverantör utanför den egna organisationen alltid har 25 procents kostnadsnackdel på grund av momsen". Det vill säga: Momsbeläggs brevet blir det lättare att anlita entreprenörer!
  Därför föreslår koncernstyrelsen att moms införs på brevtjänster.
  Det gör man samtidigt som man konstaterar att EG även i fortsättningen avser att låta brevbefordran vara momsbefriad. "Emellertid synes detta gälla endast i de fall där någon form av monopol föreligger för brevtjänsterna", konstaterar man vidare för att i nästa mening frankt förklara att "Postens förslag bygger emellertid på att det svenska monopolet avvecklas varför något hinder för mervärdesskatt på brevbefordran inte synes föreligga" (sid 14). Som jag tidigare refererat så har samtliga EG-länder idag någon form av brevmonopol och tydligen också momsbefrielse för brevbefordran. Däremot har postväsendet i några länder omvandlats till statliga bolag och en diskussion om bolagisering pågår på andra håll. Tyvärr redovisas inte i vilken form det schweiziska postverket bedrivs, det enda företag som tycks ha en service som är jämförbar med vår.

Anarki
Ett bolag - kanske med privata (del)ägare - som arbetar utan något som helst monopolskydd.
  Det blir framtiden om utredarna och Postens styrelse - och de som gett dem direktiven - får som de vill.
Sedan kan man naturligtsvis fråga sig vad reformerna ska vara bra för. Det är ju en sak att Posten, som är ett serviceföretag, ska vara serviceinriktat - och att det finns en del kvar att göra på det området. Det tror jag att de flesta av oss - i varje fall av oss på golvet - är överens om.
  Men varför riskera att slå sönder det som finns, och som uppenbarligen fungerar ganska bra? Varför ska vi i Sverige gå längre än något annat land i Europa med att införa anarki på marknaden för postdistribution?
  Kanske är deras förslag inte så illa menade. Kanske är uppsåtet bara att tvätta bort det sista av myndighetsfasoner från Posten? I så fall vore allt i sin ordning.

Frifri marknad
Men om avsikterna är än värre än vad vi idag anar? Kanske kommer de verkligen att avskaffa brevmonopolet och släppa marknaden helt fri. Och låta entreprenörerna hugga för sig av godbitarna och låta den allmänna postservicen sjunka ner till samma nivå som i Italien och England. Samtidigt som vi anställda får nöja oss med sämre anställningsvillkor? Lyssna till tongångarna från den nya tidens män som jag skrev om i förra numret av PN!
  Det främsta syftet med bolagsformen är att ge företagsledningen friare händer. Det kan vara en fördel i den allt hårdare konkurrens som möter Posten inom snart sagt alla områden. Men posten är - och bör enligt min mening fortsätta att vara det - ett serviceföretag i allmänhetens tjänst; en del av infrastrukturen. Då är det fel att lägga makten i händerna på räknenissar av den typ den typ som gjort sig breda det senaste decenniet; människor med räknesnurran som enda kompass här i livet. Och som därför blir följsamma mot de stora kapitalintressena och - likt City Mail - tenderar att strunta i allmänhetens behov. Varför har affärsverksformen spelat ut sin roll? Ett företag med det samhälleliga uppdrag och av den storlek som kännetecknar Posten bör vara utsatt för politisk kontroll. Samtidigt bedrivs en stor del av verksamheten under hård konkurrens, vilket kräver ganska stor frihet för företaget. Detta har på ett hyggligt sätt kombinerats i affärsverket. I och för sig vore det kanske möjligt att driva ett statligt ägt bolag på samma sätt - även om det vore svårare. Problemet är ju att syftet med först divisionaliseringen och därefter bolagiseringen så uppenbart är att få friare händer mot icke önskvärda kunder och mot personalen - utan att politikerna behöver smutsa ner sig. (Se bara vilka problem man har med Televerket och deras taxehöjningar. Tack vare att Televerket ännu är ett affärsverk måste de ta politiska hänsyn när de ska göra om taxesystemet. Och politikerna tvingas engagera sig; att de sedan sviker i sista vändan är en annan sak. Det är i vilket fall uppenbart att det blir enklare för Televerket att stuva om i taxorna när de blir bolag)

Bolagisering mot personalen
Vi skall inte glömma bort att bolagiseringen ger företagsledningen friare händer också inåt i företaget, mot oss anställda; det är en viktig orsak till bolagsbildandet. Man måste därför reagera på Postesektionens (S-O Arbestål) mesiga reservation till Poststyrelsens begäran om bolagsbildande:

"Arbestål anser att Postens legala brevmonopol skall behållas.   Om riksdagen beslutar att genomföra likvärdig konkurrens för företag inom postområdet är en förändring av Postens associationsform ofrånkomlig. En ombildning till aktiebolag eller därmed likvärdig företagsform är då naturlig. Det krävs ett reellt inflytande i frågor som har anslutning till en eventuellt förändrad associationsform. De anställda i Posten måste också ges minst oförändrade anställnings- och inflytandevillkor i samband med en eventuell förändring av Postens associationsform."

Konferensen tog ett uttalande där man uttryckligen krävde

* att Postens brevmonopol ska behållas
* att Posten ej ska ombildas till bolag

Femtekolonnarna
Till sist så tror jag att det också finns andra och än större faktorer som spelar in i det nästan panikartade systemskifte som nu genomförs inom Posten. Faktorer som har ett mycket nära samband med likartade åtgärder inom andra sektorer av det svenska samhället; inte minst den kuppartade svenska anslutningen till EG.
  För det första har vi den djupa lågkonjunkturen som gör att alla kapitalägare och andra makthavare slår vilt omkring sig för att skära ner sina kostnader och göra sitt företag effektivare och därför kräver billigare postservice för egen del. Men Sverige är dessutom extremt beroende av exportindustrin och de stora kapital som styr dessa. Volvo, Asea och Electrolux m fl kräver fria marknader i andra länder för att blomstra. För att de skall uppnå det krävs inte bara låga kostnader på hemmaplan utan också att lilla Sverige föregår med (som de anser) gott exempel och själva håller oss med en frifri marknad. De stora exportföretagen tjänar därigenom som femtekolonnare som öppnar landet för de verkligt stora kontinentala företagen och dessas politiska och ekonomiska krav.
  Kanske skall Tyskland äntligen lyckas med det de misslyckats med två gånger tidigare i detta sekel. Tredje gången gillt!
  Det är detta som EG handlar om.

Och kanske är detta också svaret på frågan varför Sverige går i spetsen för bolagiseringen och som första land i Europa skall avskaffa brevmonopolet!
  Att sedan allmänhetens postservice raseras och vi som anställda får det sämre ger de väl f-n i.
  Men inte vi!

(Bilaga till Postnumret 3/1991)

-----------------------------------------------------

Fortsättning:

I en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, redovisar Peter Bohm, nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet och Per-Ove Hesselborn, Statens väg- och trafikinstitut, sina synpunkter på bolagiseringen av statliga affärsverk: SJ, Televerket och Posten - bättre som bolag? (Ds 1991:77).

Privata bolag
De vill - naturligtsvis, annars hade de väl knappast fått uppdraget - omvandla affärsverken till bolag, helst privata sådana.
  Men varför?
  Vad det gäller frågan om hur Posten uppfyller sitt servicemål konstaterar även dessa utredare att det "knappast /är/ föremål för kritik". En sådan småsak som personalens situation ("personal som trivs") behandlas däremot överhuvud taget inte i rapporten.
  Vad man skjuter in sig på är kostnadseffektiviteten:

"Huvudargumentet för en omprövning är att det som produceras av affärsverken på det berörda kommunikationsområdet misstänks kosta onödigt mycket"
  "Bolagiseringens möjliga effekter på kostnadseffektiviteten är ett otvetydigt skäl till omprövningen av associationsformen för SJ, Posten och Televerket" (sid 27, 28; mina kursiv).

Bevisen saknas!
Eftersom man fr a motiverar sitt ställningstagande med att kostnadseffektiviteten skulle bli bättre, är det av intresse att se bevisen för detta påstående. De finns inte! Utredarna erkänner:

"Det är således inte alldeles enkelt att åberopa empiriska studier till stöd för att kostnadseffektiviteten skulle höjas om ett affärsverk privatiserades under givna konkurrensförhållanden. /.../ Några empiriska studier utifrån vilka man kan hävda att just SJ, posten eller televerket för närvarande skulle vara kostnadsineffektiva - eller motsatsen - finns inte heller. Ett ställningstagande till bolagiseringens effekter på kostnadsnivån måste därför i huvudsak göras på teoretiska grunder (sid 30; fetstil i org).

Avreglering ger sämre service
Rapporten påstår mycket bestämt att den service som posten och de andra affärsverken sysslar med skulle bli billigare vid en privatisering. Det är därför av intresse att granska de praktiska exempel på privatiseringar som finns. Utredarna själva redovisar två exempel (sid 49-50). Dels avregleringen av det nordamerikanska flyget (USA). Priserna har sänkts men samtidigt har kvaliteten på servicen försämrats: den genomsnittliga restiden har fördubblats för resor under 3000 kilometer! Och antalet flygbolag har blivit färre efter avregleringen (sid 49; Folket i Bild/Kulturfront 4/92).
  Dels nämner man privatiseringen av British Telecom. Den har resulterat i att taxorna har ändrats - till nackdel för småförbrukarna.
  Naturligtsvis, kan man tillägga. Den nyliberala ideologins privatiseringar och frifria marknad leder inte alls till någon större frihet för oss anställda och inte heller för de små företagen; den är bara ett medel för de stora kapitalen och deras byråkratier att bli ännu större - och rikare.

Hårdare för personalen och mindre kunder
Utredarna tror sig - på teoretiska grunder - kunna skapa en billigare service genom att omvandla posten till ett privat bolag. Det låter vackert men innebär i praktiken det som redan påbörjats inom affärsverket, nämligen avskedanden och hårdare krav på dem som blir kvar i företaget.
  Men utredarna är beredda att gå längre än så. Dels så antyder de ju indirekt, genom att plädera för mindre politisk styrning, hårdare villkor för mindre och svagare kunder. Men de föreslår också öppet att de uppställda servicemålen för posten ska omprövas: de ifrågasätter den rikstäckande servicen fem dagar i veckan med en (minst) 95-procentig garanti för övernattsbefordran. De anser naturligtsvis också att brevmonopolet ska avskaffas och inom de sektorer där posten trots detta kommer att behålla sin dominans föreslår de att entreprenörer får överta vissa uppgifter (bl a sid 78 och 82).

De stora kapitalen och statsbyråkratien har inte bara sina generaldirektörer utan också sina utredare!

(1992-05-06)

Citatet:

"Avtal om överlåtelse av Postens verksamhet och inkråm inklusive immaterialtillgångar, personal, avtal m m föreslås träffas mellan Postbolagen AB och svenska staten"
(Ur koncernstyrelsens skrivelse till regeringen med begäran om att få ombilda Posten till ett aktiebolag)
  Inkråm, var det!