Nordahl Grieg: Ännu är världen ung.
Kom mig för att läsa om den här boken, troligen femton år sedan sist. Anledningen till att jag tog fram den ur bokhyllan var att Jan Myrdal hade ett intressant avsnitt om Grieg och Moskvaprocesserna i sin Tidens ålder (Skriftställning 16). Sedan dök Edvard Hoems biografi Nordahl Kriegs liv - kampen mot kriget upp, en alltför sval bok enligt min uppfattning. Eller rättare: den ger en tunn och sval och borgerlig bild av Grieg.
Ännu är världen ung är en rik bok som dels ger en spännande och tankeväckande skildring av Moskva vid tiden för Moskvaprocesserna; de unga revolutionärernas entusiastiska - och hårda - slit, men också den komplicerade politiska kamp som processerna var en del i. Dels ger boken en skildring av Spanien, där världskriget redan börjat och där den "gumanisternas" politik som man hånade i Moskva med förfäran kunde studeras i praktiken.
Nordahl Grieg har i den svenska debatten ända in i våra dagar (se polemiken i AB mfl tidningar så sent som 1978) kritiserats för sin alltför positiva syn på Stalin och processerna. Kanske har dessa kritiker inte läst Ung må världen ännu vara; där skildras i alla fall processernas tvetydighet. Å ena sidan skildras hur det verkligen förekommer sabotage och man får ett intryck av att Lebedeff verkligen erkänner att han stått i ledningen för detta, för dessa tvivlarnas opposition som övergår i fientliga handlingar. Å andra sidan skildras han också som en ärlig revolutionär och hederlig människa som det verkar osannolikt skulle ha begått dessa brott. Man kan också notera hur Grieg skildrar Kiras, den kommunistiske kvinnlige hjältinnan i boken, snabba och lättvindiga byte av åsikter när partiet begär det; en osjälvständighet vilken här som där lett till urartning och stora skador.
När man lämnar boken första del, som utspelar sig i Moskva, har man väl snarast en negativ bild av processerna. Mot den ställs i bokens andra del skildringen av det spanska "inbördeskriget".
- I Sovjetunionen, tänkte Kolja, ställer man den femte kolonnen mot muren, i Västeuropa i spetsen för regeringen
heter det på ett ställe i romanen. Det är när Kolja, en av de unga kommunisterna från Moskva, nu i den internationella brigaden, frågar sig varför de västliga demokratierna - som i ord var för den lagliga regeringen - med hjälp av den falska noninterventionspolitiken låter fascisterna hållas i Spanien. Frågan ges ett kompletterande svar på ett annat stället i boken. Det är när bokens huvudperson, den bildade Oxfordsakademikern och humanisten Leonard Ashley, tillbaka i London diskuterar med sin bror Francis, finansmannen. När Leonard ber brodern att sälja familjens spanska gruvaktier, ifrågasätter brodern det kloka i detta
- .. jag tror du ser för mörkt på saken. Vi har fyrtio miljoner investerade i Franco-Spanien, och regeringen håller ögonen på dem.
Även om Grieg själv, på ett ställe i romanen, i en diskussion om teatern och hur dessa spelar de gamla klassikerna, påpekar att "varje idédiktares högsta belöning är att bli glömd", får man hoppas att denna bok inte glöms bort på ännu ett tag. De problem som Grieg gestaltar är nämligen ännu inte avförda från dagordningen. Vi lever idag, år 1993, i en tid som fasansfullt nog påminner mycket om situationen 1938 när Grieg publicerade sin roman: en verklig ekonomisk kris skakar hela världsmarknaden och återigen är det krig i Europa.
(1993-08-15)
Mer läsning: Frihet och liv är ett: reportage från två krig (översättning och efterskrift av Ylva Holm och Jan Stolpe, Norstedt, 1983, innehåller översättning av Spansk sommer och Flagget)
Boken recenserades av Nils Schwartz i Expressen; en recension som orsakade en intensiv debatt där bl.a. Jan Myrdal och Jan Stolpe gjorde inlägg. Inget av inläggen finns tillgängliga nå Nätet.