Motion om medlemsavgifterna

Många medlemmar är missnöjda med att medlemsavgiften tas ut även på övertidsersättningar av olika slag. Avgiften bör därför ändras så att den antingen enbart tas ut på grundlönen (möjligen inklusive vissa fasta tillägg) eller också bör ett tak införas. Den första modellen är att föredra eftersom den andra modellen skulle gynna de högst avlönade inom förbundet.

Vi yrkar

Motionen behandlades på ett möte i Klubb Täby och gick till kongressen i klubbens namn. Den avslogs av avdelningen och kongressen ansåg den besvarad. Motiveringen för detta var den här gången framför allt att förbundsstyrelsen föreslog kongressen att sätta ett tak på medlemsavgiften. Se vidare min artikel om de nya stadgarna samt rapporten från kongressen.

Motion om reglerna för timstudiestöd

Enligt nuvarande regler för korttidsstudiestöd får man uppbära högst 8 timmar per vecka vid ledighet för deltagande i studiecirkel. Om man läser två cirklar parallellt innebär detta en dags studier per vecka. Postverkets regler för C-avdrag innebär vidare att man måste göra uppehåll efter tre veckor.

  Sammantaget leder detta till att dessa studier drar ut onödigt länge på tiden.
  Tidigare regler medgav två dagars studier per vecka.

Vi yrkar

Motionen gick till kongressen i Klubb Täby's namn. Avdelningen formulerade om den något och tillstyrkte den. Förbundsstyrelsen yrkade avslag på motionen, men här hände det som så sällan inträffar på en kongress: ombuden gick emot förbundsstyrelsen och biföll motionen! Typiskt nog - skriver jag, som minns 1977 - så var det ombud från andra avdelningar som grejade den saken: våra ombud yttrade sig inte i frågan.

Motion om vikariatstillägget

I förbundets studiematerial "Ditt förbund SF - AST/AST-R" beskrivs syftet med vikariatstillägget med följande ord: "Principen är att samma lön ska utgå vid vikariat som om man hade fått tjänsten". Som alla vet har denna princip liten täckning i verkligheten, vilket också framgår av kursmaterialet i fråga.

• för det första utgår inte vikariatstillägg vid semester och andra tjänstledigheter
• för det andra får man inte vikariatstillägg för mer än högst fem lönegrader
• för det tredje tillämpas frö vikariatstillägg den gamla sneddningsregeln
• för det fjärde har systemet med lönefält ytterligare urholkats vikariatstillägget

Vikariatstillägget måste ändras så att det lever upp till den princip som citerats ovan. De tre första punkterna är rent tekniskt enkla att lösa. De kostar en del pengar, men med tanke på den omfattning och betydelse som vikarierandet har åtminstone inom Postverket, är det nödvändiga och väl använda pengar. Den fjärde punkten är rent tekniskt svårare att lösa, men även här måste man finna en utväg. När man nu en gång börjat använda sig av lönefält måste man också ta de konsekvenser som blir följden.

Vi yrkar

Motionen tillstyrktes av avdelningen. Förbundsstyrelsen, med bifall av kongressen, ansåg den besvarad med följande ramsa: "Att principen (att vikariat ska innebära samma lön som om man erhållit tjänsten) ligger fast anser förbundsstyrelsen som självklart. Utformningen av vikariatsersättningen är intimt knuten till lönesystemets konstruktioner vilket innebär att förändringar får knytas till hur dessa system utformas" (min kursiv). När man sedan utformade ett nytt lönesystem och infogade det i det nya Affärsverksavtalet utelämnade man vikariatsersättningen helt; den överlät man i Posten till de regionala parterna. Och de regionala arbetgivarparterna i Storstockholm har efter två år ännu inte velat skriva under ett sådant avtal!

--------------------------------------------

Nya stadgar

Förbundsstyrelsen presenterar inför höstens kongress ett förslag till nya stadgar. Till stor del är det fråga om omskrivning/omredigering av nuvarande text, men där finns också en del verkliga nyheter.

Överstyrelse
De kanske viktigaste förändringarna gäller förbundets beslutande organ. Dessa är enligt gällande stadgar kongressen (300 ledamöter - hålls vart fjärde år); förbundsrådet (i vissa fall beslutande; 75 ledamöter - sammanträder en gång per år); förbundsstyrelsen (23 ledamöter - en gång/månad); verkställande utskottet (sex ledamöter).
  Enligt de nya stadgarna ersätts förbundsrådet med en överstyrelse med utökade befogenheter; den övertar förbundsstyrelsens roll som högsta beslutande organ mellan kongresserna. Överstyrelsen skall bestå av 51 ledamöter (= förbundsstyrelsens 19 och ytterligare 32 ledamöter) vilka väljs av kongressen. Högst tre ledamöter får vara anställda av förbundet.
  Den nya förbundsstyrelsen består av 19 ledamöter varav högst tre får vara funktionärer (Tidigare 23 ledamöter varav högst åtta funktionärer). Vidare avskaffas enligt de nya stadgarna de s k "livstidsvalen" för förste och andre förbundsordförande, förste och andre förbundssekreterare, ekonomichef och förhandlingschef.

Sektionerna
Statsanställdas Förbund har alltsedan det bildades 1970 varit indelat i sektioner. Så har t ex Posten utgjort sektion 3. I de nya stadgarna tonar man ner sektionernas betydelse. Dels genom att stadgarna inte längre anger vilka sektioner som skall finnas. Det blir i fortsättningen överstyrelsen (och inte som hittills kongressen) som beslutar om den saken. Dels genom att valen till överstyrelse och förbundsstyrelse frigörs från sektionerna. Även vid valen till avtalsrådet försvagas anknytningen till sektionerna. Av rådets (minst) 150 ledamöter skall i fortsättningen 90 utses (oklart hur) med anknytning till "delavtalsområdena" och 60 väljas vid geografiskt indelade avtalskonferenser.

Tvivelaktigt
Om de förändringar som jag inledningsvis rapporterade om (ett större och bredare högsta beslutande organ mellan kongresserna, färre centralt anställda funktionärer i förbundsstyrelsen, livstidsvalen försvinner) kan sägas vara till fördel för demokratin inom förbundet, så är sektionernas minskade betydelse av mera tvivelaktig karaktär. Man kan i förlängningen av denna tankegång se en organisation där även avdelningsbildningen kopplas bort från sektionerna och vi istället får en s k horisontell organisation. Dvs vår Klubb Täby skulle inte längre ingå i en avdelning med andra postisar utan vi skulle istället tvingas att slå oss ihop med andra statsanställda i Täby: televerkare, fångvårdare, vägarbetare, osv. Därigenom skulle den enskilde medlemmens möjlighet och intresse för att överblicka och påverka den fackliga verksamheten försvagas ytterligare. Det är i varje fall min prognos.

SF-distrikt
Låt oss därför hoppas att de s k SF-distrikt som startats på prov under kongressperioden och som nu skrivs in i de nya stadgarna inte i förlängningen utvecklas till geografiska storavdelningar!
  Vad gäller SF-distrikten kan tilläggas att dessa, förutom att bl a "förmedla ett närmare regionalt och lokalt samarbete mellan förbundets avdelningar och medlemmarna", dessutom skall

"främja verksamheten inom LO- och SAP-distrikt"

Så står det faktiskt i vår nya förbundsstadga §23, mom 2!

Avgiftstak
Dessutom är det ju så att alla dessa "distrikt", "kommittéer, etc, etc, kostar pengar, vilket för oss över till en annan nyhet i stadgarna. Enligt denna skall i fortsättningen kongressen besluta om en högsta och en lägsta medlemsavgift till förbundet. Ett tak på medlemsavgiften är ju något som bl a vi i Klubb Täby länge verkat för, och nu blir det alltså verklighet.
  Å andra sidan är det ännu för tidigt att ropa hej! innan vi vet hur högt taket blir. Och samtidigt införs ett golv - de som tjänar litet kommer att få betala en minimiavgift. Sammantaget kommer förbundet därför troligen att ta in lika mycket i avgifter som hittills. Kanske rentav mer så att det blir pengar över till alla nya kommittéer och distrikt.
  Vill man vara elak så kan man säga att det hela påminner ganska mycket om Feldts marginalskattereform.

Klubbarna
Stadgarna innehåller till sist några ändringar som gäller klubbarna.
  Det blir tillåtet att införa representantskap även i klubbarna. Systemet med underklubbar som redan florerar inom vår avdelning regleras nu i stadgarna - de kallas där för "grupporganisation". Vår ortsklubb Täby - som det heter idag - blir således en grupporganisation Täby inom Sollentuna regionklubb.
  Vidare införs en skrivning som markerar klubbarnas ställning gentemot avdelningen: "Avdelning får heller inte vidta åtgärder i fråga som särskilt berör klubbs verksamhetsområde, utan att klubb ges tillfälle att delta i frågans behandling" (§ 24 mom 1).

(Postnumret 1/1989)

---------------------------------------------

SF-kongressen:
Rubba inte våra cirklar!

Hur man än vrider och vänder på det, så är det fortfarande lönerna som är den (jämsides med sysselsättningen) största enskilda fråga som fackföreningarna arbetar med. Det kan därför finnas anledning att börja en artikel om SF:s femte kongress med att titta litet på medlemmarnas löneutveckling under den gågna kongressperioden. De lågavlönade postiljonerna, lokalvårdarna, kontoristerna, m fl i lönegång 1G fick 1984-88 en reallönehöjning på 200 kronor i månaden. Det är ett dåligt resultat med tanke på hur mycket som fanns att ta igen från tidigare avtalsrörelser: 1977-1984 sänktes dessa gruppers reallön med 1200 kronor/mån. Situationen blir inte bättre av att vi nu kan se hur reallöneutvecklingen återigen är på väg ner mot 1984 års bottennivå.

Dålig vind i seglen
Det här säger samtidigt en del om läget i Statsanställdas Förbund. Det konglomerat, det storförbund, som bildades 1970 för att stärka de statligt anställdas positioner, har dålig vind i seglen. Medlemarnas löneutveckling är ett exempel, det skamliga pensionsavtalet ett annat. Vi är på defensiven. Ytterligare ett exempel på detta är att medlemsantalet sedan ett par år sjunker. Kanske är problemen desamma i andra fackförbund, men vad hjälper det?

Kritisk värdering
En kongress är till för att kritiskt värdera det förflutna. Men det är också en samling för att staka ut målen för framtiden. Det är i dessa syften som verksamhetsberättelserna, alla motioner och utlåtanden, de särskilda rapporterna, skrivs.
  Låt oss med dessa utgångspunkter granska 1989 års kongress!

Nya stadgar
Det förslag till nya stadgar som förbundsstyrelsen presenterade kongressen antogs i stort sett. De nya stadgarna innehåller faktiskt en del förbättringar: det inrättas ett större och bredare högsta beslutande organ mellan kongresserna (en överstyrelse), färre centralt anställda funktionärer kommer att ingå i förbundsstyrelsen, livstidsvalen till de högsta posterna avskaffas, klubbarnas ställning förstärks något, det sätts ett tak för medlemsavgiften. Men stadgarna innebär också att sektionernas betydelse tonas ner ytterligare, samtidigt som SF-distrikten permanentas. Det är en väg som leder vidare in i storförbundets anonymitet. Tvärtemot denna tendens hade det skrivits fler motioner än tidigare med krav på stärkta sektioner.

Rösta om avtalen
Med tanke på hur lönerörelserna skötts under kongressperioden är det förvånande att det endast förelåg sex motioner som krävde omröstning om avtalen. Förbundsstyrelsen yrkade naturligtsvis avslag i sitt utlåtande. Medlemsomröstningar är "ett mycket trubbigt inflytandeinstrument" skriver de och varnar för att omröstningar kan leda till splittring av medlemskollektivet". Medlemsomröstningar måste användas med "urskiljning" och "förbehållas situationer där förbundet behöver manifestera starka opinioner i principiellt viktiga frågor". Så kan de omröstningar som många medlemmar ösnak sig för att stärka sitt inflytande i förbundet vändas till ett medel för förbundsledningen att driva sina uppfattningar. Medlemmarnas inflytande däremot, förstärks bäst - heter det i utlåtandet - "genom insatser för att förfina den representativa demokratin". Gentemot den här inställningen vinner inte heller de fem motioner som kräver lokal strejkrätt, och den motion som kräver ändringar i Medbestämmandelagens antistrejkparagrafer, något gehör.

Intressanta siffror
Det kan vara av intresse att nämna några siffror kring behandlingen av en så här viktig fråga. det hade skrivits tretton motioner till kongressen, vilka i en eller annan form krävde medlemsomröstningar och/eller lokal stridsrätt: åtta av dessa hade tillstyrkts av motionärens avdelning. På kongressen var det tre talare som yrkade bifall till två av dessa motioner. Men endast ett av ombuden yrkade bifall till en motion som krävde medlemsomröstningar. det var ett av de sexton ombuden från vår avdelning, Bo Burström/Sth 6. Kongressen beslöt därefter att med 342 röster mot 43 avslå motionen.

Lokal strejkrätt
Detta är en - ganska typisk - sida av kongressen. Men om vi granskar saken från ett annat håll ser vi också någonting annat, och mera hoppfullt. den ena av dessa frågor - den lokala strejkrätten - kom nämligen upp igen i ett annat sammanhang, under behandlingen av motioner om arbetsrätten. Där blev det en livlig diskussion kring

frågan om förnyelse av arbetsrättslagstiftningen med avsikt att stärka den fackliga organisationens ställning gentemot arbetsgivaren

som det heter i motion D 4:s första att-sats. Motionen, som tillstyrkts av postavdelningen i Göteborg, innehåller också krav om att

all lagtext, som förhindrar lokal och central fackförening att tillgripa strejkvapnet måste slopas /.../ Strejkrätten är en av de mest grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna. Vi kan aldrig godta att deltagande i strejk kan vara saklig grund för uppsägning.

Förnyelse av arbetsrätten
Flera talare yrkade bifall till denna motion i dess helhet. Så långt ville varken förbundsstyrelsen eller kongressen sträcka sig, men med förbundsstyrelsens gillande bifölls faktiskt motionens första att-sats, som jag tidigare citerat: en förnyelse av arbetsrättslagstiftningen med avsikt att stärka den fackliga organisationens ställning gentemot arbetsgivaren.
  I det här sammanhanget röstade kongressen faktiskt också ner förbundsstyrelsen när den med 171 röster mot 164 antog en annan Göteborgsmotion (från postavdelningen i Göteborg, 3014, som utmärkte sig genom flera bra motioner till den här kongressen) vilken ger förbundet i uppdrag

att avskaffa den tidsbegränsade provanställningen som regleras i Lagen om anställningsskydd.

Medlemsavgiften
Förbundsstyrelsens förslag om att sätta ett tak för medlemsavgiften vållade debatt. De flesta som var emot förslaget var det därför att det ju faktiskt innebär att de högst avlönade gynnas: för oss som tjänar under 14.000 kronor i månaden har det ingen betydelse med den utformning som förbundsstyrelsen gett den. Deras modell innebär ett tak på 140 kr/mån, men avgiften dras fortfarande på bruttolönen. Vi hade ju i Klubb Täby's motion föreslagit att man skulle behålla den procentuella avgiften ograverad, men att avgiften enbart drogs från grundlönen. De som sliter extra med övertid av olika slag skall inte straffas för detta. Kongressen belsöt enligt FS förslag, vilket innebär att avgiften till förbundet nästa år blir 140 kr/mån. dessutom tillkommer avgiften till avdelningen, som i vårt fall är 0,47% av bruttolönen. Kongressen rekommenderade 60 kr/mån som tak för avgiften till avdelningen, sammanlagt alltså en högsta avgift på 200 kr/mån.

Lönepolitiken
Ett nittiotal motioner till årets kongress behandlade lönepolitiken., vilket var dubbelt så många som till förra kongressen. Det var inte så konstigt, med tanke på den dåliga löneutvecklingen för SF:s medlemmar under kongressperioden. Motionerna kritiserade regeringens propoåer om ett lönetak för den offentliga sektorn men också den individuella lönesättning som alltmer börjat tillämpas inom de statliga affärsvreken och myndigheterna. Förbundsstyrelsen gav i sitt utlåtande motionärerna rätt såtillvida att man uttalade sig mot

"alla propåer om ett s k lönetak med ett mera begränsat löneutrymme för vissa sektorer på arbetsmarknaden"

Man föreslår vidare ett nytt tarifflönesystem som skall ersätta nuvarande tjänstetidsklasser och lönegångar; i praktiken en ny form av den reglerade befordringsgång som bl a postiljonerna har sedan länge. "En vägledande faktor", skriver förbundsstyrelsen, "bör vara att tarifflöner skall tillämpas på homogena yrkesgrupper som utför i stort sett samma arbetsuppgifter "medan däremot arbetstagare som själva i hög grad kan påverka både arbetets innehåll och resultat är lämpade för mera individuella lönesystem".
  Kanske var det detta erkännande av motionärernas krav - naturligtsvis utan att bifalla deras motioner - som gjorde att det blev en tam kongressdebatt även i denna fråga. de ansvariga för löneförhandlingarna hade förtjänat en hård kritik, men de slapp det.

Arbetstidsförkortning
Redan föregående SF-kongress - liksom LO-kongressen 1986 och SAP:s kongress 1987 - uttalade sig för en arbetstidsförkortning. Som alla vet har ingenting hänt under kongressperioden. Ett trettiotal motioner (faktiskt färre än föregående kongress ca 40) tog därför återigen upp kravet på 6-timmars arbetsdag eller liknande. Förbundsstyrelsen var lika välvilligt inställd den här gången i sitt utlåtande över motionerna. Kanske var det det just detta att man är för i ord men inte i handling som var orsaken till att man i kongressdebatten kunde märka en klar irritation. Eller, som ett av ombuden uttryckte sig:

det sägs inte (i FS utlåtande) något om hur arbetstidsförkortningen ska ske eller om tidsperspektivet (mina understrykn). I vårt vanliga arbete är vi vana att diskutera mål. Det måste vi göra här också.

Stig Malms tal på förmiddagen samma dag som denna fråga behandlades uppfattades t o m av några som en provokation. Istället för sextimmarsdagen pratade han om valfrihet, om årsarbetstider, om längre semester och om hur dyr en arbetstidsförkortning skulle bli. Han var t o m så fräck att han raljerade över dem som ägnar tid åt att kräva sex timmars arbetsdag. Han hade räknat ut att man bara arbetar 10 procent av sitt liv,

men tänk så mycket tid det går åt för att diskutera hur dessa tio procent ska förkortas.

Så talar LO:s ordförande.
Kongressen biföll förbundsstyrelsens utlåtande men den antog också ett tilläggsförslag från ett ombud:

att ett första steg mot generell arbetstidsförkortning tas före nästa kongress och att förkortningen som helhet genomförs senast år 2000.

Pensionerna
Det hade skrivits få motioner om pensionerna till årets kongress. Antagligen därför att ett nytt avtal var på gång och när förslaget väl kom så hade motionstiden redan gått ut. Istället skickades avtalsförslaget - i enlighet med ett beslut från föregående kongress - ut på remiss i förbundet. Det nya avtalet innebär visserligen höjda pensioner, men också högre pensionsålder. Det är som att välja mellan pest eller kolera, som en av delegaterna uttryckte det. Hans avdelning var en av de 47 som svarat nej på remissen. Vår klubb och avdelning tillhörde den majoritet på 222 avdelningar som svarat ja. De avdelningar som svarade ja representerar 82% av medlemmarna, nejsidan 12%. Därmed inte sagt att 82% av medlemmarna svarat ja. Om man från förbundet besvärat sig med att skicka ut ordentlig information, om vi fått tid på oss att ordentligt diskutera frågan och om förslaget till nytt avtal gått ut på allmän omröstning så kanske svaret blivit ett annat. Å andra sidan fanns det information att tillgå och möten ordnades dit få kom: kanske är intresset inte så stort.

Lokförarstrejken
Lokförarnas intresse var dock stort, deras avdelningar röstade nej och när de märkte att de trots detta höll på att bli överkörda så gick de ut i strejk. Det gjorde de rätt i. Den här strejken, som snabbt fick stora samhällsekonomiska konsekvenser, inträffade bara några veckor före kongressen. Varje dag publicerades aktuella rapporter om hur många lokförare som lämnat förbundet och gått över till Statstjänstemannaförbundet, ST. Strejken gav att konkret resultat, nämligen när kongressen - mot förbundsstyrelsen - biföll ett yrkande som innebär

att om flera grupper förutom flygledarna undantas (från 65 års pensionsålder/JÅ) ska förbundet gå ut med en ny, snabb remissrunda angående de nya förutsättningar som gäller i förslaget till nytt pensionsavtal innan detta underskrivs.

Miljö- och energipolitik
Miljöfrågorna behandlades under flera avsnitt: miljövård, energipolitik och trafikpolitik. Det här är kinkiga frågor i ett förbund som organiserar personal vid Vattenfall och kärnkraftverken och som rymmer både vägarbetare och järnvägspersonal.

De åtta motioner som behandlade energipolitiken kom samtliga från avdelningar som organiserar kraftverkspersonal. Både förbundsstyrelsen och kongressen avvisade ett par motioner, som yrkade på att kärnkraftsavvecklingen skall senareläggas. Det hedrar SF att vi - inte ännu i alla fall - slagit in på samma linje som Metall m fl förbund. Det är också glädjande att man inte föreslår någon utbyggnad av Norrlandsälvarna. SF har anslutit sig till LO:s utvecklingsplan i samband med kärnkraftsavvecklingen.

Huvudlinjen i denna, skriver förbundsstyrelsen i sitt utlåtande, är att, utöver åtgärder för energibesparing, omedelbart besluta om utbyggnad av kraftproduktionen för att skapa utrymme för en stegvis avveckling utan att elbrist uppstår.

Transportpolitiken
Närmare trettio motioner hade skrivits om transportpolitiken. I flera av dessa motioner, liksom i debatten på kongressen, riktades stark kritik mot 1988 års trafikpolitik. Detta beslut missgynnar återigen järnvägen till förmån för lastbilar, bussar och flyg. Till exempel innebär beslutet att tio miljarder satsas på järnvägen under en tioårsperiod. det verkliga behovet - om järnvägen skall ha en framtid - är enligt flera talare minst 50-60 miljarder.
  Där förbundsstyrelsen i sitt utlåtande talar om en förfining av den befintliga transportpolitiken yrkade flera talare på att 1988 års trafikpolitiska beslut - en helig allians mellan socialdemokraterna, folkpartiet och moderaterna - skall rivas upp. Nu fick dessa talare tyvärr inte stöd av kongressen, som när den väl gick till omröstning snällt antog FS utlåtande. Kongressens beslut innebär vidare att SF uttalar sig för en utbyggd Bohusbana med dubbelspår - men också utbyggnad av E6 till "åtminstone" (åtminstone?/JÅ) motortrafikledsstandard från Stora Höga till norska gränsen. SF förespråkar vidare en Öresundstunnel för järnvägen, att Mälardalsbanan byggs samt att sträckan Hallsberg - Oslo rustas upp. Däremot vill man inte nu binda sig för en förlängd Ostkustbana norr om Sundsvall. Kongressen gav också förbundsstyrelsen i uppdrag att utarbeta ett trafikpolitiskt program.

Kontakter med Palestina
Elva motioner behandlade internationella frågor. Motionerna handlade om Sydafrika, Afghanistan, Kampuchea och Palestina. Diskussionen på kongressen kom mest att handla om Sydafrika. Kongressen beslöt att rekommendera avdelningarna att anslå 2 kr/medlem till ANC, en - men inte den enda - av de svarta befrielserörelserna. Kongressen beslöt också - mycket glädjande - att ge förbundsstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna för kontakter med de palestinska fackföreningarna. Däremot vågade man inte i det här läget anslå några pengar till Afghanistanhjälpen.

Säkerhetspoltiken
Tre motionärer bekymrade sig om säkerhetspolitiken, samtliga från vår avdelning 3001. En av oss krävde bl a att den svenska neutralitetspolitiken måste försvaras och att Sverige måste ha ett starkt militärt och civilt försvar. Förbundsstyrelsen instämde i sitt utlåtande i dessa påståenden och ansåg därmed motionen besvarad. Min motion däremot, som krävde att regringens instruktioner till krigsmakten ändras så att främmande ubåtar som påträffas inom svenskt inre vatten kan sänkas, ansågs också besvarad, men med en felaktig motivering. Regeringen har inte alls, som FS påstår, gett försvaret de befogenheter som behövs. Kongressen gick på förbundsstyrelsens linje.

Europeisk gemenskap?
Frågan om en svensk anslutning till EG har återigen kommit i ropet. Den materiella grunden för detta intresse är naturligtsvis att nästan hälften av den svenska exporten går till dessa länder, samtidigt som betydelsen av denna marknad förväntas öka. De storföretagare och politiker - och svansen bland opinionsbildarna - som nu ivrar för ett svenskt medlemskap eller någonting åt det hållet vill naturligtsvis underlätta för de stora företagen. De vill slippa de nationella politiska kraven - vare sig det gäller sysselsättning, löner eller S-märkning av rakapparater, och istället göra upp med de andra storföretagen via byråkraterna i Bryssel. Många tycker kanske att det låter som en frihetsdröm att gå med i EG: Vi ska inte stänga in oss här uppe i Norden utan ge oss ut i Europa. Men jag tror att det är precis tvärtom, EG-medlemskapet är ett fängelse. Eller som en av motionärerna (den alltid lika klarsynta Hanberg/Sth Ö) skriver angående medlemskap:

Istället för att bidra till en öppning mot världen och Europa medför ett medlemskap snarast att vi isoleras i en begränsad del av Europa vilket inte befrämjar Sveriges roll vid lösandet av de stora framtidsfrågorna.

Utesluter medlemskap
"Vår säkerhets- och försvarspolitik bygger på alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig", skriver förbundsstyrelsen i sitt utlåtande, och fortsätter:

"Detta leder till att Sverige inte kan delta i något förpliktigande utrikespolitiskt eller försvarspolitiskt samarbete som kan innebära att vår suveränitet äventyras eller att vår neutralitet ifrågasättes. EG:s nuvarande inriktning utesluter därför svenskt medlemskap, vilket också regeringen deklarerat. En svensk ansökan om medlemskap är därför inte aktuell."

Man är däremot positiv till ett "utvecklat samarbete mellan Sverige och EG:s framtida inre marknad", men detta samarbete

"måste självfallet ske med utgångspunkt i de värderingar och mål som arbetarrörelsen har för samhällsutvecklingen, där exempelvis den fulla sysselsättningen och en rättvis fördelningspolitik är centrala inslag."

En talare på kongressen ville ha ett tillägg på den här punkten, nämligen att det svenska folket ska ha självbestämmande i de här frågorna. Med det tillägget godkände kongressen förbundsstyrelsens utlåtande.

Näringspolitiken
Näringspolitiken är av flera skälalltid en stor fråga på våra kongresser. Till exempel är det ju så att nästan samtliga förbundets medlemmar arbetar inom den offentliga sektor som på åttiotalet varit utastt för så hård debatt - och som nu genomgår så stora förändringar. Jag skalkl här nöja mig med att citera slutklämmen ur förbundsstyrelsens utlåtande som blir till en programförklaring under det motto som föregående kongress fastställde, Rättvisa och tillgänglighet:

"Sammanfattningsvis är det förbundsstyrelsens mening, att det är av stor vikt att medborgarna och företagen i landets olika delar har tillgång till en infrastruktur av hög kvalitet på likvärdiga villkor. Därför anser förbundsstyrelsen att denna verksamhet även fortsättningsvis skall organiseras i samhällets regi, bl a genom de statliga affärsverken. Därigenom får vi, via samhället, ett effektivt resursutnyttjande genom ett sammanhållet och demokratiskt kontrollerat system. Även fortsättningsvis finns då möjligheter till omfördelning från företagsekonomiskt lönsam verksamhet till områden av stor samhällsekonomisk vikt, även om dessa inte anses vara företagsekonomiskt motiverade. På så sätt upprätthålls också rättvisa och tillgänglighet vid utformningen av den samhälleliga infrastrukturen.

Som redovisats ovan kännetecknas den svenska modellen av ett samhälle, där väsentliga delar av ekonomin ställts under samhällelig kontroll. Syftet med den gemensamma sektorn är att bereda alla medborgare en grundläggande trygghet och välfärd. Det svenska välfärdsbygget är i stora delar arbetarrörelsens verk. Värfärdssamhället har inte genomförts utan politisk strid. Med jämna mellanrum och i olika skepnader har attackerna riktats mot den gemensamma sektorn. Under 80-talet har dessa framför allt kommit att riktas mot samhälleliga monopol och statlig tjänste- och varuproduktion. Otvivelaktigt har arbetarrörelsen pressats hårt. Borgerliga argument har fått fäste i statsförvaltningens ledning och även fått spridda röster inom arbetarrörelsen.

/.../

Arbetarrörelsens välfärdspolitik har varit framgångsrik och rönt berättigad internationell uppmärksamhet. Övetrygande motiv talar för ett fullföljande av arbetarrörelsens traditionella politik. Argumenten för den statliga sektorns, och inte minst affärsverkens, effektivitet är entydigt positiva.

Med utgångspunkt från dessa fakta är det nödvändigt, att den fackliga och politiska arbetarrörelsen mobiliserar stöd för välfärdssamhället och den gemensamma sektorn. För grundläggande värderingar om solidaritet och rättvisa måste ständigt nya generationer vinnas. Det kan inte sek genom en anpassning till borgerliga värderingar utan kräver tvärtom en offensiv för den demokratiska socialismen och dess idéer om rättvisa, jämlikhet och solidaritet."

Valen
I och med att kongressen antog de nya stadgarna så skulle man också välja de ledande funktionärerna.

Till förste förbundsordförande valdes Curt Persson
andre förbundsordförande valdes Gunnar Erlandsson
förste förbundssekreterare Nils A Persson
andre förbundssekreterare Rolf Benn
ekonomichef Lars Johansson
förhandlingschef Alf Karlsson

I förbundsstyrelsen ingår bl a Åke Kihlberg, kassör i vår avdelning 3001. Till ledamot i överstyrelsen utsågs bl a Ingela Edlund, som är ledamot i avdelningsstyrelsen. Till sist så valdes Kjell Ekdahl, expeditör på avdelningsexpeditionen, till ledamot i valberedningen.

Rubba cirklarna!
Varje kongress har sina speciella rapporter. I år var de två stycken. Den ena handlade om jämställdheten, Raka spår mot jämställdhet; den var precis så tunn som titeln antyder. Den fick också kritik för detta på kongressen.

Den andra rapporten heter Både hjärna och hand. Ett arbete för människor - 90-talets stora fackliga mål. Ett arbete där inte bara kroppen utan också huvudet kommer till användning. "Vad vill vi ha ut av arbetet förutom lönen?", frågar de som skrivit rapporten, och svarar:

• kontakt med andra människor
• arbetsresultatet skall vara nyttigt och meningsfullt
• det man arbetar med skall i sig vara intressant
• arbetsuppgifterna skall i sig vara variernade och utvecklande
• arbetet skall vara självständigt
• arbetsbelastningen skall vara lagom

Målsättningen skall vara ett lärande arbete i en lärande organisation, skriver de och formulerar ännu en vacker paroll; som läsare och medlem kan man inte annat än instämma. Det är väl värt att ägna facklig tid och kraft åt denna uppgift. Vi gör det ju dessutom readn.

- Ni har inte rubbat våra cirklar alltför mycket, sade en av ombudsmännen till kongressombuden sista dagen. Det kan nog stämma. Men det är nog just det som behövs! Inte bara arbetsgivarens utan också den fackliga apparatens cirklar behöver rubbas en hel del om det skall bli några reallöneökningar, förbättrade pensioner, kortare arbetstid, en bra offentlig sektor; ett människovärdigt arbete.

Se där några uppgifter inför 90-talet!

(Postnumret 3/1989)