Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg



Valintervjuerna: Vem blåser samhällsvinden?
Jonas Sjöstedt intervjuas som förste partiledare i radions utfrågningar. Man hinner inte ta upp alla frågor på tre kvart och de två journalisterna tog visserligen upp NATO och Värdlandsavtalet och krigsmaterielexporten och gav därmed Sjöstedt möjlighet att säga några ord om Saudidiktaturen. De tog förstås också upp (v):s paradnummer, Vinster i välfärden, och avrundade med flygskatten och miljön.
  MEN.
  Den centrala delen av utfrågningen handlade återigen om flyktingarna och hur de ska behandlas. Man sade förstås INGENTING om de krig, där Sverige deltar, som tvingat folk på flykt, istället handlar det om hur man kan fortsätta att jaga dem. "Samhällsvindarna blåser" sade en av journalisterna vid ett tillfälle, men frågan är vilka det är som blåser dessa vindar. Jag skrev om det i samband med Almedalen . Varför spelar man hela tiden över bollen på SD:s planhalva? Vilka grupper och konstellationer står bakom kulisserna och driver politiken och frågorna åt det här hållet? Syftet är klart: Högeralliansen och deras uppdragsgivare räknar inte med att få egen majoritet i höstens val och för att säkra en höger(extrem) politik vill man stärka SD. Man har ju redan under denna mandatperiod haft en stabil högermajoritet i riksdagen men inte utnyttjat den fullt ut därför att man inte velat gå med på alla SD:s motkrav. Nu förbereder man opinionen på att man ska göra det för att ytterligare fördela mer till de rika och mindre till välfärd och mer till krigen.
  Naturligtvis tog man också upp handsken från Jimmie Åkessons tal där han gjorde ett stort nummer av att vänsterns ungdomsförbund i Göteborg uppmanat till att "crasha" SD:s kommande möte i staden. Där har ju (v) sig själva att skylla, de är inte alldeles klara över att mötesfriheten även gäller politiska motståndare – samtidigt ska det bli intressant att höra journalisterna grilla Åkesson på de hotfulla inlägg mot andra politiker som (sd)-folk gjort sig skyldiga till, exempelvis detta
  Vi har kanske de sämsta politikerna sedan den allmänna rösträttens införande – frågan är om vi inte också har de sämsta journalisterna. Saarinen och Alling är genomblåsta av den rådande "samhällsvinden", som de kallar det, och råkar de komma in på väsentligheter skummar de på ytan. I intervjun med Löfven var återigen den mest engagerade frågan flyktingarna; man fortsätter i sann SD-anda att jaga de jagade. Nu fick de dessutom understöd av de ligor (? eller är det någon av säkerhetstjänsterna inblandade? Eller SD:s folk?) som – samordnat – bränt bilar i flera städer föregående natt. När de till slut kom in på en av valets mest brännande frågor, bostadsbristen för folk med normala inkomster, tog de bara upp ränteavdraget – kanske därför att det är vad som bekymrar dessa högt belånade övre medelklassmänniskor? Grunderna för den asociala bostadspolitiken, där (s) tyvärr är medskyldiga ända sedan den stora skattereformens tid, vill eller kan de förstås inte ställa frågor om. De stora och brännande internationella frågorna inskränks till att Löfven ska välja mellan Trump och Putin, vem föredrar han. Osv. På den nivån arbetar dessa journalister.
  Så blir dessa utfrågningar till ett fortsatt försvar och skydd för de "rovdjur /som/ på vårt blod sig mätta" som det heter i Internationalens sjätte vers. Sedan kan man ju fråga sig, om det finns något parti som lever upp till de avslutande orden:

"men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar."

(2018-08-14)






Tisdag 7 augusti
I morse, när vi tog upp kräftmjärdarna, litet sent men ändå en bättre fångst än häromnatten, rastade några gluttsnäppor vid sjön, på sin väg söderut. Tju-tju-tju lät det, de var av någon anledning högljudda och flög runt runt över viken. Till slut landade de ute på Skäret, men där blev de bortkörda av fiskmåsarna. Konstigt nog, de brukar väl inte ha något otalt med varandra, men kanske var det för att måsarna fortfarande har några oflygga ungar därute. När knölsvansparet med sina två ungar litet senare kavat sig över till den lilla ön och en av de vuxna fåglarna gick upp på land mötte det däremot inget motstånd från de vitklädda poliserna.
  Annars är det ganska lugnt på fågelfronten. Skarvarna och hägrarna har lämnat Skäret för den här säsongen liksom de kaxiga fisktärnorna. Tranparet är kvar ännu en tid borta på Broängen. Ibland landar de på gärdena nedanför oss, mycket högljudda om de blir störda, och en kväll stod de borta i kornåkern. Lärkfalken häckade i två år i vår skogsbacke och det tredje året på andra sidan viken. Ifjol syntes de inte till och inte heller i år -- tills nu när två falkar dök upp och flög över skogen en kväll och morgonen därpå, också högljudda, piiih, piiih, piiih, ganska göktytelikt; kanske ungfåglar? Sedan var de borta igen!
  Den svenska flaggan sträcker ut sig så vackert över Stora huset ovetandes om att en svensk besättning kidnappats på internationellt vatten och sedan tre dagar sitter fångna i Israel och den svenska regeringen har ännu inte uttalat sig. Och självklart inte heller de andra partierna eller stormedia. Man skäms över sådana ledare!



------------------------------



Måndag 6 augusti, Hiroshimadagen.
Måndag. En ny arbetsvecka innebar för oss pensionärer litet gräsklippning, städning av förråd; matlagning. Barnfamiljen, inne på sin sista semestervecka, åkte till Sagostigen norr om Malmköping. På hemvägen fascinerades de av Spikstenen vid Baggetorp, ett stort flyttblock som balanserar på en knivsegg.
  Bålgetingarna har i år valt att bygga i timmerväggen på det gamla huset. Vi hör dem inifrån hur det knäpper och knäpper från boet och undrar hur de får plats därinne och om de kanske gnager sig igenom väggen och plötsligt svärmar in i vardagsrummet?! Getingarna, både de mer ordinära och de här bombplanen är nyttiga djur -- i alla fall sett ur vårt perspektiv -- och därför låter vi dem hållas. Bålgetingarna är som regel fredligare och inte så närgångna som de mindre arterna. Det är min erfarenhet, men häromdagen ansåg de tydligen att jag stod i vägen för deras inflygning så de gav mig ett stick i armen, som varning.
  Valet närmar sig och tydligen har gänget kring Sverigedemokraterna publicerat en goebbelsk propagandafilm där man vill få det till att det är socialdemokraterna som är de verkliga rasisterna och Hitlervännerna. Man kan säga mycket kritiskt om (s) men här har de verkligen gjort vitt till svart. Jag har tidigare skrivit om sd-gänget att de är fascistiska demagoger av Hitlertyp. Man kan visserligen kalla dem för rasister, men det är inte invandrarna som är deras främsta fiender. De används på samma sätt som Hitler & co använde judarna för att själva nå ära, rikedom och makt för egen del. OCH, framför allt, för de rika krafter som med dem som redskap kan behålla sin egendom och ytterligare berika sig. Jag skrev om detta när vi besökte museet om nazismens historia i Munchen. Det är som sagt inte invandrarna som i första hand är Åkesson & co:s fiender utan arbetarrörelsen, ja allt vad folkrörelser heter -- Hitler själv var ju tom skraj för Kennelklubben. Men främst arbetarrörelsen därför att det är deras uppdragsgivares motståndare. Hur svag denna folkrörelse än är idag. Därav detta besinningslösa hat som väller fram på Nätet så fort (s)-regeringen har begått eller påstås ha begått ett misstag. Tyvärr har inte alla ens inom vänstern riktigt förstått detta.
  De små bombplanen attackerar mig och vårt hus samtidigt som de stora planen görs redo för nya uppdrag; kanske Iran blir nästa destination. I natt träder USA:s nya sanktioner i kraft. EU och därmed även Sverige håller visserligen fast vid det s.k. Iranavtalet men de svenska exportföretagen börjar ändå trappa ner sina affärer med landet; de törs inte annat. Det hela är ett apspel som vi accepterar bara därför att vi alla är så genomsyrade av den amerikanska propagandan: varför har den största kärnvapenmakten och den enda som har använt kärnvapnen och nu hotar även de länder som kräver ett förbud mot kärnvapnen, rätt att kräva av andra att de ska avstå? Och dessutom, när ett land, som i Irans fall, redan har avstått, ändå ska straffas?
  Hiroshimadagen, alltså, låt oss inte glömma den, och de förbrytare som just denna dag hotar att på nytt förgöra andra människor för egen vinnings skull!

Ola Larsmo informativt om SD-filmen



-----------------------------------------



Söndag 5 augusti
Dagarna flyter samman här på landet utanför Nyköping tillsammans med barn och barnbarn och H:s släktingar. Idag är det visst söndag och litet svalare, åtminstone morgon och kväll; på dagen var det fortfarande 28 grader varmt. Första morgonen på ett tag som luften kändes svalare än vattnet när vi morgonbadade. Frukost, lunch och middag och däremellan förmiddags- och eftermiddagskaffe. Och barnen badar och badar och så en och annan utflykt, men inte så många denna brännheta sommar. Idag gjorde vi dock en avstickare till Evelyn och Gisela och deras trivsamma café Uvsta Östergården i Runtuna eller "Kattfiket" som vi kallar det eftersom de också driver ett kattpensionat på gården. Jag ställde ut några "Himmel över Lidsjön"-bilder där förra sommaren; nu är det en Nyköpingsfotograf som visar porträtt och naturbilder från bl.a. Indien och Sörmland.
  Blom- och fjärilssäsongen har gått fort över i värmen och torkan men rapsfjärilen har fått en nytändning och många flyger vid rapsfälten men också på våra sista blommande lavendel och budlejan som äntligen börjar slå ut. För några veckor sedan flög många kålfjärilar kring lavendeln och kungsmyntorna. Det är första året som jag har sett så många av dem här -- kanske har de migrerat hit; de låg också döda i landsvägskanten. Nu ser vi resultatet av vår gästfrihet med nektarfyllda blommor: deras larver har ätit ren både grönkål och blomkål!
  Kräftfisket har redan dragit igång, i den nyreglerade världen får man börja när man vill och ingen behöver vänta till den 7 augusti om inte de lokala fiskevattensägarna har beslutat om ett visst datum; så är det inte i sjön vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på. Det fiskas hårt men vi fick i alla fall ihop till ett litet kok i våra Frolicbetade mjärdar!
  Nyheterna på Nätet når hit, trots att Telenor har lika dålig täckning här som på de flesta andra platser i landet; det är väl bara i Stockholms tunnelbana -- av alla ställen -- och kanske en och annan stadskärna som 4G fungerar.
  Nåväl, av det som når fram noterar jag att Israel ännu en gång har bedrivit sjöröveri och bordat de norska och svenska Ship to Gaza-båtarna på internationellt vatten, fängslat besättningarna och beslagtagit fartygen. Nu väntar vi på att de svenska politikerna och myndigheterna ska agera lika kraftfullt som de gör i vissa andra sammanhang.
  Den stora positiva nyheten just nu är annars att Syrien äntligen är på väg att befria sig från USA:s, Turkiets, oljediktaturernas, Israels och de religiösa högerextremisternas krig mot landet och dess folk. Ett krig som samtliga svenska riksdagspartier och den svenska staten och de stora medieföretagen har stött; det är därför man inte hör något jubel från deras sida idag. Istället duperar man in i det sista opinionen genom att bl.a. sända program som hyllar terroristerna och deras terror.
  Nu är klockan mycket och det är dags att gå ner till sjön och se om jag kan fånga ännu en Himmel till mitt bildarkiv! Godnatt!

Jag har skrivit tidigare om kräftor, bland annat detta!











Bilder från Lidingö: I väntan på blodmånen som utlovats till i morgon kväll får rosen stå för den röda färgen. (2018-07-26)





Förra årets gäst.

Sälgskimmer.
Den här sälgskimmerfjärilen fotade jag för ett år sedan. Häromdagen dök den återigen upp på Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på. Men nu var det ett mycket slitet exemplar som flög in genom ett öppet fönster och vi fick hjälpa den ut igen. Många rapporterar om samma beteende när sälgskimmerfjärilen nu på senare år har expanderat norrut: de söker sig gärna till människan. Och det får de så gärna göra, de är så vackra!
  Ifjol kom den oblygt och landade på badhandduken och efter en stund flyttade den över till en sportsko. Där satt den kvar en bra stund och sög i sig salter? Då utgick jag först ifrån att det var en aspfjäril, den är ju stationär i Sörmland och Uppland, även om det inte är särskilt ofta som man ser den; den lever mest uppe i trädkronorna påstås det. Sälgskinnerfjärilen, däremot, är en sydlig art, men på senare år har den börjat dra sig norrut och den verkar öka i antal, i alla fall om man ska tro rapporteringen på Artportalen. Ifjol vid den här tiden hade det rapporterats ett 20-tal obsar i Sörmland och bara två i Uppland; i år är siffrorna 69 respektive 41! (2018-07-20)


Årets besökare.






Almedalen.
När moderaternas Ulf Kristersson som förste talare inledde årets Almedalsvecka så kritiserade han visserligen SD, "de ställer frågorna men har inte svaren" (vilket får sägas vara en överslätande attityd) – men lade sedan – förutom ett avsnitt om barn och ungdomars möjligheter och de obligatoriska orden om närmare samarbete med NATO och hyllningen till EU, "ett Swexit är uteslutet" – i sitt tal tonvikten på "sd-frågor" som brottsligheten, invandringen, utanförskapsområdena. "Vi måste återupprätta rättsstaten", som han sade med en typiskt nedsvärtande och rättstatsupplösande sd-retorik.
  Så skulle det sedan fortsätta hela Almedalsveckan igenom.
  Både Jonas Sjöstedt och Stefan Löfven ägnade merparten av sina tal åt välfärdsfrågorna: arbetslösheten, utbildningen, sjukvården, pensionerna. Sedan kan man ju anmärka på att den internationella solidariteten och de internationella samarbetena var som bortblåst i deras tal. Ingenting om stöd till folk som kämpar för sin frihet, inget om Palestina, inget om Syrien; sorgligt, men inte så konstigt eftersom båda partierna står på de USA-stödda terroristernas sida i Syrien. Ingenting om EU, förstås, de är ju för ett fortsatt medlemskap, ingenting om NATO, där ju (s) verkställer ett allt närmare samarbete med dem och i (v) verkar det mest vara den avpolleterade Stig Henriksson som drev kritiken mot Värdlandsavtalet och ett kommande medlemskap.
  Stefan Löfven talade alltså om välfärdsfrågorna i sitt tal. Vad hände då sedan i SvT:s sändning? Jo, efter varje partiledartal lät man två journalister kommentera talet. I Löfvens fall var det Göran Greider samt Sakine Madon, politisk redaktör på den borgerliga Västmalands Läns Tidning, VLT. Greider uppskattade Löfvens tal, men hade gärna sett att han gått ännu längre i välfärdsfrågorna. Det höll inte Madon med om, hon ansåg att invandringen är den stora politiska frågan; så var vi där igen.
  Som andra inslag i Löfvens Almedalstimme repriserade man en debatt från eftermiddagen där SD:s Mattias Karlsson diskuterade kriminalpolitik med Morgan Johansson. Så var vi där igen, på SD:s planhalva.
  På det här sättet fortsatte det sedan hela veckan, det ligger mycket i Jimmie Åkessons påpekande "att SD har åtta dagar i Almedalen och de andra partierna ingen".
  Frågan är varför det blir på det här sättet. Varför styr journalisterna in diskussionen på SD:s planhalva, oavsett om exempelvis Sjöstedt och Löfven för en stund försöker bryta sig ut och tala om andra frågor? Vilka strateger, vilka tankesmedjor, är det som verkar i bakgrunden och hela tiden, inte bara i Almedalen, styr in den offentliga debatten och propagandan på dessa teman? När Sjöstedt och Löfven undviker att tala om NATO och EU och USA:s krig är det då en helig allians med låt oss kalla det den djupa staten: Om ni stöder den militära upprustningen, tiger om Wallenbergarnas lukrativa vapenaffärer och låter oss fortsätta att luta oss mot våra – de rikas – yttersta bastion, USA, får ni prata litet om välfärden och t.o.m – trots att ni är i minoritet i riksdagen – ge några kronor till fackföreningsmedlemmarna och lägga ut några extramiljarder till sjukvården. Men mer blir det inte, tvärtom, men vi vill ju så långt möjligt styra genom de demokratiska institutionerna och därför vill vi få en stabil majoritet även i höstens val. För att säkra detta, det ser ju bra ut så här långt, driver vi stödet åt SD när nu "Alliansen" inte längre klarar av egen majoritet. Med ett starkt SD kan vi dessutom driva politiken ännu ett steg åt höger; vi ser redan effekterna i form av exempelvis det senaste förslaget om partiförbud. Man glömmer gärna bort att högern har haft majoritet under de gångna fyra åren, men inte fullt ut utnyttjat det; man har inte velat svälja en del av SD:s motkrav. Nu öppnar man för att göra det efter den 9 september; kosta vad det kosta vill bara vi får driva högerpolitiken med mindre välfärd och mera krig.
  Nu kan man bara hoppas, och jobba för, att tillräckligt många väljare genomskådar vad som döljer sig bakom SD:s plakat om "massinvandringen": polisstaten, förföljelse av oliktänkande (lyssna till deras folk på Nätet!) och de mest utsatta och mer åt de rika, förtryck av kvinnorna (aborträtten!), fortsatt upprustning mot nya krig (deras stöd till Värdlandsavtalet!). Kanske kan man då också hoppas att den borgerlighet som hittills har gynnat dem drar öronen åt sig: kanske har de gått för långt när de ger sig på även judarna? Men säker kan man inte vara. Det är en stor oro under himlen och Alliansen och regeringen (det är de som tillsätter riksbankscheferna) har med den extrema lågräntepolitiken och den asociala bostadspolitiken byggt upp en bubbla som kan brisera när som helst och kanske räcker det då inte med en krympande socialdemokrati för att rida ut stormarna; ett extremt högerparti kan behövas.
  Och vad gäller vänstern kan man bara hoppas att de vågar klättra över ringmuren och inte låta spelet fortsätta på borgerlighetens och SD:s planhalva utan tala klarspråk om välfärden, ta avstånd från krigen och åtminstone försöka bryta sig ur det amerikanska järngreppet! (2018-07-10)






Förvirrade och bittra.
Jag har många gånger tidigare klagat på nutidens svenska politiker och frågat mig om de inte är de sämsta sedan den allmänna rösträttens införande. Frågan har inte blivit mindre berättigad efter den senaste tidens kalabalik kring Donald Trumps möten med europeiska politiker, där dessa under ledning av en aspackad EU-ordförande och en knähundsliknande NATO-chef lät sig hunsas av en upp över öronen skuldsatt men tungt beväpnad maffioso från Washington. Ingen uppbygglig syn. Och därefter åker denne man till Helsingfors och samtalar respektfullt och under fredliga former med Rysslands statschef om hur Syrienkrisen kan lösas, hur förhandlingarna om nya avrustningsavtal kan komma till stånd, hur de ekonomiska affärerna mellan länderna kan förbättras, att Minsk-avtalet är vägen att lösa Ukrainafrågan, osv. De svenska media och de svenska politikerna står handfallna. Och förbittrade. Här har de lydigt och krypande följt minsta vink från Washington, inte minst under Obama-Hillary Clintonepoken och tagit till brösttoner mot Ryssland och t.o.m. utvisat diplomater, skrivit spaltmeter och talat sig hesa om hotet från Ryssland och krävt upprustning, upprustning, upprustning och låtit Försvarets olika propagandaorgan ta över nyhetssändningarna i radio och TV. Och så åker karln och pratar med Putin. Och anser det vara ett givande samtal. Nu vet vi inte vad som blir verklighet av detta, man kan bara hoppas att åtminstone något leder framåt. Bitterheten är ju stor inte bara i Stockholm utan även inom krigspartiet i Washington, de vill ju fortsätta att styra imperiet och kan inte se att världen och USA:s ställning är på väg att förändras; och framför allt vill de sälja vapen och därför krig, mera krig! Nu är ju även Trump affärsman och hans svar på en fråga angående ett av hans uttalanden i Bryssel är både typiskt – och roande. Han skällde ju ut Tyskland för att de köper rysk gas och därmed gör sig beroende av Ryssland och stöder dem ekonomiskt. En naturlig motfråga i det sammanhanget hade ju varit: var ska då tyskarna få tag i de stora volymer gas det handlar om – och till vilket pris? Den frågan ställde förstås inte de gängse journalisterna, men det gjorde däremot mer seriösa kommentatorer som den norske Pål Steigan och svenske Stefan Lindgren; och besvarade den. Men nu ska vi låta Trump själv ge svaret. Det gjorde han i Helsingfors när han fick frågan varför han gått så hårt åt Tyskland i just gasfrågan. "Nja", svarade han, "det här handlar om affärer. Vi är världsledande på fracking och kan sälja (avsevärt dyrare, men det sade han inte) gas till dem!". Och det är ju detta som alla dessa strider och alla dessa krig ytterst handlar om: marknader! Här fick vi höra det direkt ur hästens mun!
  Sådana frågor klarar inte svenska nyhetsmedia eller Margot Wallström av att ställa. Bomb-Margot var däremot när hon intervjuades av SvT förargad över att Trump inte tagit upp Krim med Putin. Den frågan kan ju vara berättigad, även om vi inte så noga vet vad som avhandlades när de diskuterade Ukraina. Det som är intressant är hennes enögdhet. Från morgon till kväll frågar hon ryssarna om Krim – men varför frågar hon inte USA om deras krig mot Afghanistan, Libyen, Irak, Syrien; när ska dessa avslutas och hur ska de ersätta de skador och fruktansvärda lidande de åstadkommit. Det frågar hon inte om! (2018-07-10)

Pål Steigans kommentar till Helsingforsmötet
Stefan Lindgrens kommentar






Fjällveden.
Den sexfläckiga bastardsvärmaren sitter ogenerat och suger nektar på åkertistel vid Storängen, Råby Rönö s:n i Södermanland. Till skillnad från de vanliga fjärilarna, sommarfåglarna, är bastardsvärmarna orädda av sig och sitter snällt kvar när forografen vill ta sina bilder.
  Gick en tur i värmen upp på Fjällveden, till Arvkärret och Hästmossen, ett nytt försök att få se några av de myr/mossebundna fjärilsarterna; men det fick jag inte. Om man nu inte ska räkna ljungblåvingen dit, de satt på de fläckar med naken jord som rådjuren (?) sparkat upp runt några martallar ute på Arvkärret. Och på röllekorna, som är nästan de enda blommorna längs de här skogsbilvägarna. En gulsparv sjöng i den gallrade tallskogen och fyra tranor stod längst bort på Hästmossen, det såg ut som att två av dem var ungfåglar, men det var litet för långt håll för min lilla kikare. (2018-07-10)


Ljungblåvinge.


Ljungblåvinge.


Ljungblåvinge, hane och hona.


Ljungblåvinge, hane och hona.


Hästmossen.





Äldre inlägg