Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Tårgas över Paris.
Gula västarnas kravlista från 2018
Youtubeklipp Nr 1, poliserna på väg ner mot Champs-Élysées
När vi kommer hem från Paris och öppnar Svenska Dagbladet läser vi rubriken till en notis: "Demonstranter möttes med tårgas och vattenkanoner". Aha, tänkte vi, har de verkligen skrivit något om protesterna i Frankrike?! Nej, det var Hongkong! Och någon dag senare rapporterar radion att Amnesty kräver en oberoende utredning om "polisens vattenkanoner, tårgas och brutalitet mot demonstranterna". I Hongkong. Men Frankrike då, där har polisen under nu 45 veckor i sträck visat denna brutalitet i en rad städer runt om i landet!
Bilder från en facklig demonstration samma dag mot pensionsreformen
Gilets Jaunes Paris twitterkonto
Giverny
Trängsel på japanska bron.
"Fotografen i målarens trädgård."
Några ord om Micke.
Hagalunds tvätterimuseum i Masmo.
Två tvättdagar återstår i år: 6 oktober blir det "Höstbyk" och den 24 november "Novemberbyk". Själv ser jag fram mot "Vinterbyken" som genomförs i februari på Albysjöns is.
Olle Gunnarsson med svärdottern Elin Gunnarsson vid stora bykkaret, där den vita bomullen tvättades.
Olle ska demonstrera tvätt och stärkning av kragar.
Det vackra blötläggningskaret.
En föregångare till tvättmaskinerna.
Stenmangeln, här fylld med järnskrot därför att den tillhört industriarbetare.
Museet har stora samlingar, bland annat av vackra tvättpåsar.
Ett tvätteri hade förstås också en torkvind.
Under dagen arrangerades även en konstutställning på temat "Konstbyken Renlefnad". Här en installation av Olle Gunnarsson.
Ulla Wennberg berättar om sitt verk, som syns i förgrunden.
Bomb Margots sorti.
PS. Idag uppger Göran Greider i Dalademokraten att Ann Linde redan har bokat in ett möte med Israels ambassadör!
Länk till Greiders artikel om Löfvens regeringsförklaring och de nya ministrarna.
En botanisk exkursion.
Exkursionen startade vid Liljeholmens T-banestation. I bakgrunden en orolig butiksägare som var rädd om aroniabären i den lilla rabatten framför hans affär.
Klotter i en av spräggroparna i Vinterviken, lagskyddade som fornlämningar sedan 1995.
Ett konstverk i Örnsbergs bostadsområde.
En sensommarbild.
Bålgetingboet.
Bålgetingen har skurit loss en bit fruktkött och ska lyfta för att flyga med den till boet.
Så har man då för första gången fått smaka på tårgas.
Vi var i Paris och vi tänkte att vi skulle ge ett svenskt bidrag till de Gula västarnas ("Gilets Jaunes") "Acte 45", det är den 45:e veckan som de demonstrerar. Redan när vi lämnat hotellet och kommit ut på Bd des Italiennes dök de första poliserna upp. Och inte bara en liten grupp utan hundratals poliser i en herrans massa bussar och piketer och kolonner med motorcyklar! Tungt beväpnade och klädda i medeltida rustningar. När vi på omvägar – alla kvarter från Madeleine och ner till Seine var avspärrade – kom fram till Champs Elysse såg vi poliser, poliser och åter poliser – men inga gula västar! Det visade sig att de har tvingats ta av sig västarna och samlas i mindre grupper och sedan stråla samman, men ändå inte särskilt många åt gången, och ropa slagord och sjunga. Plötsligt befann vi oss i stormens öga bland ett antal aktivister – men också turister som oss – med poliser runt om. De föste oss nerför gatan, alla lydde deras order, men ändå styrde de in oss på en tvärgata. Då small det, de sköt den ena tårgasgranaten efter den andra när vi rusade för att komma undan röken. Helt omotiverat, mer en maktdemonstration än nödvändigt polisarbete. Liksom hela showen denna lördag med alla avspärrningar och tjutande kolonner av polisbilar som for fram och åter genom stan.
Samtidigt är det under ett kort besök som turist och med bristande kunskaper i språket svårt att få ett grepp om vad som händer och vad saken gäller, mer än att det finns vanliga människor som är mycket, mycket missnöjda. Gula västarna publicerade i början ett manifest med många bra krav, en hel del gäller även i Sverige; är det de kraven man fortfarande demonstrerar för? De verkar ha lagt till miljökrav, på eftermiddagen genomfördes en stor miljömanifestation vid Bastiljen med 15.000 deltagare där de gula västarna också deltog. Det finns videoklipp på nätet där man kan se en hel del plakat och även gula västar i den fredliga demonstrationen. Tyvärr störde polisen ordningen också här, med hjälp av det "svarta blocket", samma typ av aktivister/extremister/polisprovokatörer? som försökte förstöra manifestationen i vår Kungsträdgården för ett par år sedan, men misslyckades; däremot lyckades de och polisen hjälpa Göran Persson att slå sönder den stora manifestationen mot EU och EU-toppmötet i Göteborg 2001.
Folks missnöje med de stora kapitalägarna och skiktet runt dem, inte minst deras politiker (ingen av de svenska partiledarna har enligt den senaste opinionsundersökningen stort förtroende hos mer än 30 procent av det svenska folket!), tar sig olika uttryck. Hos oss har många – motsägelsefullt nog – vänt sig till och röstar för de höger(extrema) politiker som drivit igenom/stöder det man är missnöjd med. Glädjande nog har det nu bildats en stark opinion, inte minst bland de unga, kring miljöfrågorna, utanför den blåbruna sörjan. Än så länge försöker de styrande gå med en bit på vägen, man slåss om att krama Greta; det är bara att hoppas, och arbeta för, att de inte lyckas att styra även denna opinion högerut. När det gäller de ekonomiska och systemkritiska kraven är opinionen än så länge svag, mycket svag, här har Makten total kontroll. I Frankrike ser vi vad som händer när folk börjar röra på sig även kring dessa krav: då kommer vattenkanonerna, tårgasen, gevären och provokatörerna fram! Det är en hårdhänt lärdom av de Gula västarnas kamp. (2019-09-27)
Youtubeklipp nr 2, polisens övergrepp vid Champs-Élysées
Inspirerade av Linnea i målarens trädgård, som ingår i Millesgårdens utställning med konstnären och författaren Lena Anderssons verk, for vi till Monets trädgård i Giverny, 7 mil norr om Paris. (2019-09-24)
Röllekorna och backanisen svävar i vitt ovanför det mörka gräset. Det är högsommar, en mera typisk sådan än den förra året, det var lovat sol idag men det blev mulet, en bra dag att gå på svamptur i skogen, i kanten av Fjällveden. Litet kantareller, inte så värst många, men fler än vad vi lyckades skrapa ihop på hela sommaren ifjol.
En vän har dött, han var ett år yngre än jag, vi fyllde år vid samma tid på året, han i slutet av september och jag i början av oktober, cancern hann upp honom en andra och sista gång. Vi träffades inte så ofta de sista 30 åren, vi levde parallella liv kan man säga, men jag besökte honom vid några av hans många grävjobb, vi sågs när vi fyllde jämnt, vid luciakaffet på Hersbyön, en och annan middag, några telefonsamtal. Vi var strängt upptagna på var sitt håll, jag med mitt fackliga och mitt fotande och skrivande om ditten och datten, han med sina arkeologiska grävningar, in i det sista; och våra familjeliv.
Museet, det enda i landet, drivs av Vårby-Fittja hembygdsförening. Man anordnar några tvättdagar varje år och på kulturarvsdagen den 8 september åkte vi dit tillsammans med vänner från Lidingö. Vi fick se Olle och Elin Magnusson visa hur det gick till förr i världen i de många små tvätterier/hemtvättar som fanns vid sjöar och åar runt Stockholm, som här vid Albysjön.
Elin Gunnarsson klappar tvätten för att banka ur sköljvattnet och dets sista av smutsen ur tvätten, Här har hon en praktisk klappbräda, vid Hersbyön i Roslagen hade de ett "klappberg" som sluttade ner mot vattnet och fick ge namn åt Klappbergsviken i Storsjön. På 30-talet sänktes sjön och tvättstugan fick flyttas till en annan plats vid sjön där det inte fanns ett lika fint berg att klappa mot; kanske hade de då istället en bräda liknande den som Elin använder? (2019-09-11)
Så fick hon då lämna sin post, men inte på grund av det som jag har kritiserat henne för, det långvariga och helhjärtade stödet till USA:s krig mot Syrien, och nu även mot Venezuela. Nej, hon föll på kärnvapenfrågan, USA sade ifrån om den saken och då stoppade högermajoriteten i regering och riksdag ett svenskt undertecknande av FN.s konvention om kärnvapenförbud. Eftersom Sverige under Wallströms tid som utrikesminister varit drivande för att få till stånd en resolution blev det naturligtvis en knepig sits för henne. Efter alla år i Bryssel och på andra toppjobb har hon kanske trots allt litet kurage kvar. Dessutom kan det ha tillkommit ytterligare förnedrande behandling av henne som vi ännu inte känner till.
Det intressanta med Margots fall är att hon är typisk för nuvarande socialdemokrati och dessa ledning. Hon gick ut hårt som ny utrikesminister och erkände Palestina och fick skit för det av de öppet borgerliga riksdagspartierna – men vad hände sedan. Inget, vad jag vet. De israeliska stölderna och mördandet fortgår dagligen utan att Sverige eller EU ens säger något om det, än mindre vidtar några sanktioner. Hon var drivande för ett kärnvapenförbud men tvingades därefter att backa steg för steg ända fram till avskedet. Och så här ser ju hela den socialdemokratiska politiken ut numera. Istället för att åtminstone stå upp för en klassisk socialdemokratisk politik backar man i fråga efter fråga – och partiet krymper och krymper så som de socialdemokratiska partierna gör runt om i Europa. Det är en besvärlig tid vi lever i, det lilla men ytterst rika skikt som äger och styr Sverige är idag utomordentligt starka. De har nu kämpat ner även den socialdemokrati, som en gång i tiden – och en lång tid därefter – var dess räddning undan revolution och alltför radikala krav; och rörelserna till vänster om socialdemokratin är mer marginaliserade än på länge. I det läget förlitar sig Wallenbergarna och det kapitalägande skiktet runt dem på de mer eller mindre öppet högerextremistiska politikerna, från Svenska Dagbladet över Ebba Busch Thor ända ut till Sverigedemokraterna. Det bådar inte gott. Det finns ett stort folkligt missnöje med den förda politiken, men vart tar det vägen? Än så länge högerut. Där blir det inga bättre pensioner och tryggare åldringsvård. Eller fler lägenheter som folk har råd att bo i. Eller en bra skola för alla. Eller bättre villkor för landsbygden. De rika och deras politiker är nu så självsäkra och övermodiga att de utan att skämmas kan, som senast Annie Lööf, stå i TV och skryta om att de sänker skatten med 125 kronor i månaden för folk i några av landets glesbygdskommuner – samtidigt som hon sänker sin egen skatt med 3.500 kronor! De skriker hela tiden om kriminaliteten och polisens och rättsväsendets bristande resurser och målar upp en skräckbild av Sverige och driver hela samhällsdebatten till att handla om detta – och ger dem 500 miljoner. Samtidigt sänker man sina egna marginalskatter med 6 miljarder! Och när man till slut ska beskatta de rika bankerna lite extra – då ska de pengarna gå ner i det militära slukhålet! Moderaternas och Livets Ords Elisabeth Svantesson – mantalsskriven i sommarstugan, varför inte i Nya Karolinska? – vill minska anslaget till det internationella biståndet. Det kan man säkert göra, även där finns det väl mycket som är mer av stöd till svenska företag och svenska hjälpare än till behövande i andra länder. Men hon nämner inte det internationella biståndet till EU-apparaten. Redan nu skänker vi 25 miljarder netto till dem – och än mer kommer det att bli.
"Lindes utnämning (till ny utrikesminster/JÅ) är en blinkning till (c) och (l)", skriver Göran Eriksson i SvD, och så är det ju. Wallström med sitt Palestinaerkännande och sitt kärnvapenförbud var en liten nagel i ögat på högern; bort med henne!
Så tar Stefan Löfven och den socialdemokratiska högerkamarillan kring honom ytterligare ett steg åt höger och mot det egna partiets undergång. Själva räddar de sig till välbetalda jobb och, som Bomb-Margot, till rejäla pensioner; för oss andra väntar ytterligare åtstramningar. Och kanske än värre saker om Hultqvistarna och deras uppdragsgivare får fritt spelrum! (2019-09-11)
Henry Gudmundson förevisar en Convolvus under den botaniska vandringen med Stockholms botaniska sällskap den 3 september, från Liljeholmen längs Trekanten till Vinterviken. Bredvid honom den andre exkursionsledaren, Lennart Iselius, som kompletterade med litet historik kring Nobel och Vinterviken. Förutom vindan även mållor, albaggar, lönnmögel, hornsärv, ballongblomma, kanariegräs mm, mm som, förutom Mäster Henry, flera andra kunniga människor examinerade. (2019-09-06)
Här har vi en riktig snygging, en gräshoppa i närbild, betydligt mindre i verkligheten än på bilden, ett par cm på sin höjd. Vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på sprätte de omkring på den torra gräsmattan men här har den landat en stund i solen på trädgårdsbordet för att tanka ny energi. Jag tror att det är en backgräshoppa.
Fjärilssäsongen är nästan slut, bara några slitna silverstreckade pärlemorfjäril på den misslyckade budlejan, en citronfjäril på fackelrosen nere vid vattnet och en amiral på fallfrukten i trädgården.
Fåglarna är fler än någonsin vid den här årstiden, ändå är det förunderligt tyst i skogen. Men kanadagässen hörs från sjön, de är så många och så skitnödiga att kommunen har tvingats utfärda badförbud i södra delen av den stora sjön! Här har vi ett problem, där man, trots fågelskådarhjärtat, är beredd på hårdare tag!
Men gräshopporna gör ingen skada, inte i vår del av världen, och inte heller våra grannar bålgetingarna. Men ifjol byggde de i timmerväggen, vi hörde dem inifrån rummet hur de jobbade och när hösten kom och boet redan övergivits blev det fuktfläckar på den tunna innerväggen. När nu masoniten revs blottades det magnifika boet. I år har de byggt längre bort från huset och vi har knappt sett till dem förrän nu, i de mörka kvällarna samlas de kring ytterlamporna – till skillnad från vanliga getingar är de tydligen aktiva även på natten – och på dagarna sitter de i trädgården och äter av äpplena. (2019-08-31)
