Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Mikael Ströms bilder från middagen
Daniel Hansen från SEKO Posten.
Klubbordförande Gerardo Berrio.
Renee Rönnerstig och Rodrigo Acuna Lopez från SEKO Stockholms pensionärssektion.
SEKO POstens ordförande Sandra Svensk.
Kulturparlamentet.
Kulturparlamentet.
Text och många, många fler bilder!
I morgon börjar älgjakten i mitt hörn av Roslagen, här en berättelse från tidigare morgnar (2023-10-07).
Första morgonen på älgjakten, när vi kör landsvägen till passen, alldeles intill Vissvassen, som i min morfars barndom fortfarande var en vik av havet och seglingsbar och skutorna kunde gå in och hämta träkol, antagligen gick det till Ortala eller något annat av bruken längre upp längs Upplandskusten, så mycket träkol att åkern där den lagrades fortfarande är svart och kallas Kolbotten, jag tog en fin bild där en älgjaktsmorgon för många år sedan, det hade fallit ett tunt lager med snö på natten och i morgonljuset blev det så vackra konturer i plogfårorna, och längre upp ligger Bodhagskärret, med namn efter de bodar som också fanns här längst in i viken, detta Bodhagskärr som numera, liksom de flesta små åkrar på skogen, är planterad med gran, men vi satt där och passade älg de första åren som jag var med i laget, ljust och vackert var det vid den åkern och i alkärret bakom passet visslade järpen, det var på den tiden då jag hörde sådana höga toner och min morbror fortfarande levde, det var mest han som satt där, han var nattvakt, som det kallades, och han var den som introducerade walkie-talken i jakten hos oss, men det gick inte så bra, han var för tidigt ute, sedan blev vi av med den marken och tvingades flytta passet en bit in på nästa skifte, men där var det mörkt hela dagen där man satt inne bland granstammarna och fick sikta mellan träden om det skulle råka komma en älg förbi, vilket det sällan gjorde, det kunde gå både fem, sex och sju år mellan varje skott – men den här tidiga morgonen i oktober 2008 står en älg mitt i vägen på den plats där det i slutet på 50-talet blev en soptipp, någon kastade sitt skräp i slänten ner mot sjön, och sedan kom nästa, och nästa, det såg inte vackert ut men vi barn tyckte att det var spännande att gå där och leta efter saker: en vacker blå flaska som det varit hårvatten i, en trasig cykel som man kunde plocka delar från, en fullt användbar mjölkflaska, slit och slängandet hade börjat; nu står en liten älgtjur med fyra taggar i billjuset mitt framför oss, den går bara sakta framåt längs vägen, så långa ben den har!, det tänker man inte lika mycket på när man ser den i skogen där klövarna, och kanske en bit av smalbenen också, sjunker ner i gräset eller mossan eller göms i slyet, men nu syns det när den går där på den hårda asfalten, så mjukt och elegant den rör sig på sina långa ben, jag kommer att tänka på modellerna i högklackat på bilderna från modevisningarna hos Dior och Chanel, en älg på catwalken!, det är vad vi ser framför oss, men den här tjusige unge mannen svänger inte om och trippar tillbaka in mot logen för att byta till en ny kreation utan han fortsätter framför oss, vi försöker med samma knep som när det kommer upp en hare på vägen, vi stänger av lyset ett tag, men det hjälper inte, när vi tänder det igen går han där fortfarande, lika ledigt och lätt och fortsätter hundra meter till innan han viker av in på den gamla körvägen upp på Aldors skog, denne Aldor som det finns så många historier om, men de får jag berätta en annan gång, nu börjar det bli litet bråttom att hinna ut till passen innan det blir alltför ljust, det finns olika teorier om det där, om man ska gå ut till passet när det är mörkt och vara på plats när det börjar bli skjutljust – eller om man ska vänta och gå först när man ser att skjuta, idag har vi valt det första alternativet, och på vägen upp till plåtkojan kommer jag ändå att tänka på en historia om den där Aldor, det här var före jaktradions och mobiltelefonernas tid, han hade skjutit på något och för att tillkalla passgrannen stod han och trummade på en röd plasthink, mitt ute på hygget, en i vårt lag såg honom från vår mark och det såg f-t roligt ut, det finns som sagt många historier om denne Aldor, sådana som roar och andra som förargar, så till den milda grad att det blev polissak av det...
Länk till min dagbok över älgjakten i Anderssvedja.
Klockarborg. Foto: Klockarborgs vänner.
Notera skjutluckan i fönstret för rävjakten nattetid!
Lillsjöhygget, norra delen.
Lillsjöhygget, södra delen.
De fem tappra, 11 januari 2019.
De fem, som blivit två, 29 augusti 2023.
En vinbärsfuks hade landat på en trädstam mitt inne i skogen.
... och så blev det några kantareller också!
Säsongens första skidtur, traditionsenligt på Brollsta golfbana i Vallentuna. Bra skidföre, men litet för mycket lössnö att spåra i. Vilket inte gjorde så mycket eftersom det var mest rådjur som gått kors och tvärs över banan och sparkat efter ollon under två småekar vid banan. Och så var det en ivrig golfare som på den bortre och litet mer undanskymda delen också sparkat undan snön och slagit några bollar!(2023-12-04)
Det mördande hyckleriet fortsätter.
Vad sade han egentligen Kristersson? Tungan slant och han höll på att säga N-ordet, att israelerna genomför ett “folkmord”. Det var naturligtvis ett misstag, han skulle aldrig anklaga Israel för något sådant, denne fridsfurste om fridsfurstarnas heliga land. Det är bara det att han och hans regering stöder detta folkmördande som nu har pågått i 75 år. Stina Wollter påpekade i ett inslag på Instagram att Israel under en längre tid stal organ från dödade palestinier. Det fick ett slut först sedan den svenske journalisten Donald Boström med hjälp av israeliska visselblåsare avslöjade vad som pågick; han har senare fått ett erkännande från israeliska myndigheter. Nu gick förstås israelvännerna i taket och fegisar som miljöpartiets Stenevi (som likat Wollters inlägg) gjorde avbön. Nu är det bara så att detta faktiskt har hänt – och det är typiskt för den israeliska ockupationen; det är skändligheter som snarare är regel än undantag. För den som har modet att lyssna till de avslöjanden som sipprar igenom den mur som israelvännerna har rest ser hela tiden nya avslöjanden om israelernas grymheter. Till och med i Voice of Americas svenskspråkiga sändningar visar man ibland sanningen, till exempel, nyligen, hur bosättarna på Västbanken misshandlar och jagar iväg gamla människor som har bott där i generationer för att stjäla deras mark och egendom. Och så har det pågått i 75 år. Dagligen; det som nu sker i Gaza är bara ett exempel. Den dåvarande palestinska ledningen trodde säkert gott om Osloavtalet – men Israel och USA och dess vasaller gjorde det inte. För dem är det bara ett dasspapper som man kan torka sig i arslet med. Så som Kristersson och Åkesson liksom deras föregångare gjort och gör. Naturligtvis understödda av de stora drakarna och public service. Och Wallenbergarna. Så fick man istället Hamas som tack. En politisk kraft, som, när Osloavtalet gick i stöpet, tog upp den kamp för palestiniernas rättigheter som tidigare Yasser Arafat och PLO fört; men gått bort sig efter Oslo. Hamas stämplas som en terrororganisation, men det är inget folkrättsligt bindande beslut utan bara ett av alla dessa USA:s propagandistiska påhitt för att peka ut och förtala och förgöra sina fiender = de som inte till hundra procent dansar efter deras pipa. Som utomstående kan man bara önska att en sekulär och mer vänsterinriktad rörelse återigen kan komma i ledningen för den palestinska kampen. Så som man kan önska att svenskarna väljer bort de högerpolitiker som nu leder regeringen i vårt land. Åkessons tal vid deras partimöte bekräftar återigen att han är en fascistisk demagog av Hitlertyp som valt “islamisterna” som hatobjekt för att själv nå ära, makt och rikedom. Och den som lyssnar inser också att Åkesson är, som Georgi Dimitrov sade, “finanskapitalets mest reaktionära, mest chauvinistiska och mest imperialistiska element”. Därför hatet mot arbetarrörelsen, ja t.o.m. mot socialdemokraterna trots den högerkamarilla som numera styr det partiet. Allt som luktar folk/arbetarrörelse och vänster ska krossas; det är det uppdrag som Wallenbergarna har gett honom så att de kan behålla ägandet och makten över landet. Åkesson, liksom övriga i kretsen krig finansfurstarna får naturligtvis sin belöning. Och Kristersson, den stackarn, beklagar sig över den nattsvarta bild av Sverige som nu sprids över världen och de risker det kan innebära – men han har ju själv satt bocken som örtagårdsmästare. Det är huvudsakligen USA:s alla krig – i flera fall med svenskt bidrag – som har drivit människor på flykt. USA för krigen och vi får ta hand om flyktingarna. Minns vad kommunalrådet i Södertälje sade när Irakkriget pågick: Vi har fler irakiska flyktingar i Södertälje än i hela USA. Varför cyklar syrier över gränsen i norra Finland? Därför att USA och Israel med sina legotrupper i över 12 år har fört krig mot landet, ockuperar delar av det och satt det i en hård ekonomisk blockad; Sverige deltar förstås. Tacka f-n för att folk flyr. Och sedan säger de finska och svenska politikerna och mediasvansen att Ryssland för ett “hybridkrig” mot Finland; ett mycket litet sådant i så fall i jämförelse med de “hybridkrig” som USA & co för med de miljoner flyktingar som de jagat iväg till andra länder, inte minst till vårt!
Ja, Kristersson var nära att för en gångs skull tala sanning, men rätade upp sig i sista minuten. Ljugandet kan fortsätta, med stöd av en folkvald regering och riksdag som antagligen är den mest högerinriktade sedan 1930-talet; den luktar t.o.m. litet brunt. Den har för sin egen säkerhets skull bundit upp oss allt hårdare till USA. Liksom tyvärr också ledningen för Turkiet, Saudiarabien, Egypten, stater som skulle kunna göra skillnad i kriget mot palestinierna. Men de gör det inte därför att de – i likhet med våra svenska kapitalägare och deras politiker – inte litar på det egna folket och därför måste ha garantier från Washington. Vilket kostar.
Blod.(2023-12-04)
Återigen Palestina.
Ännu en demonstration i Stockholm till stöd för palestinierna, den här gången från Odenplan till israeliska ambassaden. Vi var väl sådär en 2.000 deltagare. Bra organiserat och tryck i talkörerna! Hans Öhrn höll som vanligt ett skarpt tal vid samlingen på Odenplan, tror tyvärr att det inte finns publicerat (Fel av mig, talet kan läsas HÄR!). Gunnar Thorell lagt ut några videoklipp där man kan höra hur det lät i tåget(2023-12-03)
Den väg som till himlen bär. Skrattby den 15 november 2023.
Näst sista kvällen med gänget.
SEKO:s Terminalklubb Stockholm Syds (Årsta) möte den 18 november antog ett beslut att lägga ner klubben pga att det mesta av terminalens verksamhet flyttas över till Rosersberg. Ett definitivt sista årsmöte hålls den 16 mars 2024. En ny "Postklubb Stockholm" kommer att bildas för alla SEKO-medlemmar inom Posten i Stockholm. Rosersberg blir en sektion under klubben.
Årstaklubben har haft många pensionärer som stått kvar som medlemmar i klubbens pensionärssektion. Rosersbergssektionen har ingen pensionärssektion, istället erbjuds medlemskap i SEKO Stockholms pensionärsförening.
Efter mötet blev det teater, middag och musik till maten för de ca 100 medlemmar som kommit till Lustikulla konferens i Liljeholmen. (2023-11-20)
Israel mördare!
Det blev en stor och stark demonstration till stöd för palestinierna i Stockholm igår. Bra tryck i talkörerna och därefter många fina tal på Norrbro. Dror Feiler, Sigyn Meder, Eva Myrdal mfl. Det är tydligen fortfarande så att våra älskade partier, oavsett färg, inte vill ställa upp med talare på sådana här manifestationer. Heder åt vänsterpartiets göteborgare som lånat ut Kristoffer Lundberg som höll ett mycket bra tal. Heder också åt Göran Greider som skrev på sitt Instagramkonto att han deltagit i demonstrationen. Magdalena syntes dock inte till, de ledande socialdemokraterna är ju numera israelförsvarare som inte tycks ha några problem med att dela Åkessons och regeringspartiernas hänsynslöshet mot palestinierna. Den regering och dess stödpartier som inte ens kan kräva av israelerna att de skyddar och släpper ut svenska medborgare. De som sympatiserar med Israel i vått och torrt är uppenbarligen faktaresistenta. Så sent som i gårdagskvällens Rapport besökte TV-teamet Västbanken där de (illegala) israeliska bosättarna trakasserar och misshandlar (och tom dödar) palestinierna som har bott där i generationer -- och tar ifrån dem inte bara farstutrappen utan hela huset och all marken därtill. För att inte tala om det som pågår i Gaza. Och allt är bara en fortsättning på 75 års verklighet. Extra sorgligt när socialdemokrater och t.o.m. fackföreningsmän uttalar sitt stöd för dessa eviga stölder och mördande – men samtidigt litet typiskt när nu den svenska socialdemokratin har återgått till 1914 års politik vare sig det gäller NATO, Ukraina eller Palestina.
Vi andra får glädja oss åt att vi var flera tusen som aktivt på Stockholms gator visade vår solidaritet med palestinierna – och faktiskt delar denna solidaritet med de numera miljoner som demonstrerar i andra länder runt om i världen! (2023-11-06)
Tiga ikapp.
Jag ser kvällens Rappport, "Sveriges ledande nyhetsprogram" som de kallar sig. Ett mycket kort inslag om kriget i Gaza, israelerna har låtit några utländska medborgare släppas in i Egypten, ett hus har bombats sönder och samman och minst 50 palestinier har dödats, naturligtvis deras eget fel eftersom de grävt en tunnel under huset (kanske bara en källare?) -- och sedan var det inte så mycket mer. Nu är det bara palestinier som mördas och då är det inte intressant längre för fähundarna i svenska medier. 350 svenska medborgare sitter fast i Gaza -- tänker nu den svenska regeringen skicka ner ett Herkulesplan för att hämta hem dem, så som de brukar göra när man räddar svenskar från andra krishärdar som Sudan och USA:s och Sveriges panikartade flykt från Afghanistan. Naturligtvis inte, den svenska regeringen -- och även Magdalena Andersson och de övriga topparna inom (s) -- gör som Israel vill och låter palestinierna dö oavsett medborgarskap; i det avseendet är de fortfarande jämlikhetsivrare.
Anmärkningsvärt att man i "det ledande nyhetsprogrammet" inte ställer en enda fråga till de ansvariga svenska politikerna; man låter dem vara ifred där de sitter och tiger ikapp. (2023-11-01)
Trojanskorna.
Vi går och ser Perserna - Trojanskorna på Dramaten i Stockholm. Aischylos drama Perserna innehåller i korthet en dramatiserad berättelse om en stat eller härskarklass (perserna) som på 400-talet f.v.t. försöker erövra ett annat land och folk (grekerna) men misslyckas, åker på storstryk och får återvända hem med svansen mellan benen. Så hoppfullt, det är ju så man vill att världen borde vara. Euripides Trojanskorna är motsatsen, här är det grekerna som tolv hundra år tidigare erövrar Troja, dödar männen, våldtar och kidnappar kvinnorna och bränner ner staden. Denna hemska scen ser vi alltför mycket av även utanför teatern. Regissören har valt att inleda med Perserna och spela Trojanskorna i andra akten. Jag tänkte först att han borde ha gjort tvärtom: slutat med den litet mer hoppfulla Perserna. Men han har nog gjort rätt när han avslutar med Trojanskorna, den är en varning till oss: Så här kommer det att gå för er om ni inte skärper er! Även om vi ännu inte riktigt säkert vet hur krigen mot Palestina, Syrien och Ukraina kommer att sluta, så ser det mörkt ut. Ryssland är inblandade i Ukraina men den gemensamma nämnaren för dessa tre krig och de andra som pågår just nu är – USA. Det ägande och härskande skiktet i Förenta staterna är precis så grymma som grekerna var mot Troja. Inbilla dig inget annat, minns Hiroshima och Song My! Och de som äger och styr Sverige är av samma skrot och korn; när deras intressen hotas blir de lika hänsynslösa. Därför stödjer de det förödande kriget mot Syrien, skickar vapen för tiotals miljarder för att förhindra ett slut på kriget i Ukraina, och nu Palestina. Hamas! skriker de, men det är palestinierna som Israel mördar och fördriver, det spelar ingen roll om det är Hamas eller Abbas som styr, om de är muslimer eller kristna; de mördas och fördrivs likaväl. I 75 år har de hållit på så men när de för första gången på länge mötte motstånd, när de förtryckta tog sig in och dödade israeler på de kibbutzer som byggts på stulen palestinsk mark – då vaknade våra politiker och mediafolk. Nu visar de vilka de egentligen är, Kristersson, Billström, Åkesson & co (och även Magdalena? – var står hon och hennes parti egentligen?) och folket på Voice of Americas svenskspråkiga sändningar och tidningar som Svenska Dagbladet med den ömkliga Tove Lifvendahl som politiskt ansvarig. De stöder de 75 årens stölder, mördande och fördrivningar. De kräver av mig att jag ska ta avstånd från palestinierna och flera EU-länder förbjuder solidaritetsyttringar med dem. Javisst, det var förfärligt det som hände i kibbutzerna, INGEN VETTIG MÄNNISKA UTOM ISRAELERNA vill att något sådant ska ske – det är ju så här som de har agerat från början till slut under de 75 åren.
Så här är det och så här kommer det att fortsätta och vi vet inte var det kommer att sluta. Vi i får bereda oss på fortsatta krig, fortsatt mördande utan slut. Och vi får fortsätta att betala för USA:s alla krig, miljarder till NATO och nya flyktingströmmar som vi ska ta hand om. Det har visserligen varit stora demonstrationer till stöd för palestinierna, men det räcker inte. Vi måste bli 100.000 eller så på gatorna för att våra ynkkryggar till politiker – de vågar inte ens rösta för vapenstillestånd när frågan behandlas i FN! – ska räta på sina mjuka ryggar och stå emot USA/Israel. (2023-10-30)
Opinionsmöte för Palestina, Stockholm den 22 oktober 2023.
En älg på catwalken.......
... på de stora markerna jagar man med hund eller med drevkarlar när det är ordentligt ljust ute, de stöter upp älgarna ur daglegan och driver fram dem till sig, men vi med våra små skiften, ett här och ett där, i ett lapptäcke med många jaktlag som inte kan samsas utan jagar var och en för sig, vi sitter och väntar och väntar i våra kojor, ibland hela dagarna men det är i den tidiga morgonen och sena eftermiddagen som det brukar hända något, älgarna har samma dygnsrytm som våra extremnattare, en ringde förresten en morgon, en nattare alltså, och frågade om semesterreglerna, va f-n pratar han om tänkte jag innan jag fattade att det var från jobbet och inte någon av de andra jägarna, han blev säkert lika fundersam han när jag viskande förklarade att "jag kan inte prata just nu, jag sitter i älgskogen", efteråt blev jag tvungen att hälla upp en kopp kaffe och se till att jag vaknade ordentligt, det är lätt att slumra till den där andra timmen, när man har kommit på plats och suttit ett tag och det inte händer något, det kan bli så konstiga drömmar, älgar med plasthinkar på huvudet, kamerablixtar och folk som skriker av förtjusning och klappar händerna, och Aldor som kommer rusande efter....
...och så blir det sådär förunderligt tyst, sekunden innan det stora tunga djuret trampar ner en gren i mossan, det hörs nästan inte, men det lilla som hörs förklarar allt...
(December 2008)
Nu tiger de.
Jag lyssnar med förfäran på de svenska nyhetssändningarna. Häromdagen, när palestinier besköt och bombade och dödade visade alla våra politiker den största sympati med inte bara israeliska judar utan med alla judar, var de än bor i världen. Kristersson & co sprang ikapp till synagogorna och lät sig synas och intervjuas i radio, press och TV och uttala sin obegränsade sympati. Men nu? Nu när Israel – återigen, de har hållit på samma sätt i 75 år – begår än värre grymheter, nästan ofattbara, då sitter Ulf Kristersson, Magdalena Andersson, Ebba Busch och hela hydret på åskådarplats, visserligen längst bak, de smyger i skymundan så att ingen ska tilltala dem. I kvällens Rapport, till exempel, skildras det som Israel nu gör, och de än värre brott som de planerar, som ett krigsspel, som om det vore på låtsas, nånting man bara kan knäppa på och knäppa av när man inte vill se mer. INTE EN ENDA FRÅGA till våra ansvariga svenska politiker. Inte till Kristersson. Inte till Magdalena. Inte till någon annan heller i detta pack. Stöder ni alltså det Israel gör? Är det OK att de beskjuter två miljoner människor, förstör alla deras bostäder och arbetsplatser, svälter ut dem, låter dem törsta ihjäl, osv, osv? Ni står alltså på USA:s, israelernas, bosättarnas, tjuvarnas och mördarnas sida, och tänker fortsätta med det? Och våra ynkryggar till redaktionsledningar och journalister tjänar er. Ingen yrkesheder där inte. Ni är precis sådana om vilka min morfar sade att de inte ens duger till att slå f-n i arslet med!
Det är bara för sorgligt vad det har blivit av vårt land! (2023-10-16)
Tankar i morgonväkten.
“Regeringen i USA och regimen i Iran” skriver SvD i sitt morgonbrev och journalisterna på SvD visar återigen vilka mediahallickar de är: de ska sälja in USA:s berättelse om världen. Det är deras uppgift – naturligtvis kryddat med försvaret av Wallenbergarna och kretsen kring dem. “Regimen” är ju ett nedsättande ord som används om regeringar som USA ogillar: Iran, Ryssland, Syrien, Nordkorea, etc. Men inte om den värsta förbrytaren av dem alla: USA. Och deras klienter.
Att stödja kuppmakare är också det en specialitet som USA och deras vasaller (inte minst de svenska) odlar. Guaido är ett exempel, han som Wallström brukade ringa till, men nu när USA behöver Venezuelas olja har de spolat honom och jag vet inte om Wallström och hennes efterträdare fortfarande chattar med honom. Däremot gullas det med den vitryska kuppmakaren som var här och fick ett pris till Anna Lindhs minne. På sätt och vis rätt passande, helgonet Anna Lindh som överlämnade de två egyptierna som var på flykt från den egyptiska “regimen”, hon band dem på Bromma, sövde ner dem och lät CIA flyga dem tillbaka till tortyrkamrarna. Och våra mediahallickar deltar i hyllningskören kring Anna Lindh utan att nämna sambandet med kriget på Balkan. Hennes mördare hade ett politiskt motiv, han var serb och gav sig på Anna Lindh som han såg som en representant för de politiska krafter som lade all skuld på Serbien och rättfärdigade Nato:s bombningar av Serbien med syftet att rycka loss Kosovo. Vilket USA & co lyckades med. Och hon vitryskan som upprättat sin bas i Litauen, det land vars folk mördade inte bara de egna judarna utan även de vitryska. Också det rätt typiskt nu när nazismen och nazisterna återupprättas runt om i Europa.
Så håller det på, den ena dåliga nyheten efter den andra. I Eslöv backar man femtio år och ifrågasätter nu barnens och föräldrarnas rätt till dagis. Man har inte råd, säger man och säkert är många kommuners ekonomi ansträngd. Men vad gör det, vi måste alla dra åt svångremmen så att krigsmakten kan få sina anslag tredubblade, nu har de passerat 100-miljardersvallen. Och dessutom, ovanpå det litet extra pengar till USA:s krig i Ukraina, hittills mer än 20 miljarder, och mer ska det bli. JAS Gripen är inte billiga. Men Wallenbergarna gnuggar händerna.
Och kronan sjunker som en sten. Exportkapitalen gör enorma profiter, men vart tar pengarna vägen? Inte köper de kronor, de placerar dem där de kan få högre räntor. Och Sverige ligger som trea när det gäller att de privata placerar sina förmögenheter utomlands. Det går naturligtvis att följa pengarna, riktiga journalister – och politiker! – skulle göra det men det gör inte våra politiker- och mediahallickar. De säljer istället in Euron, vi måste nog ansluta oss till den.
Så låter tonen när jag lyssnar till den ena sändningen efter den andra från Voice of Americas svenskspråkiga nyhetssändningar. (2023-09-12)
Hycklarnas afton
Det drar ihop sig till Nobelvecka och det är dags att damma av festblåsorna inför den stora MIDDAGEN. Men vilka ska bjudas? Pristagarna förstås, dem kan man ju inte gärna undvara, och inte heller Deras kungliga högheter, vad vore festen utan glittrande smycken och kraschaner?!. Och Wallenbergarna, självklart, det är ju de och kretsen kring dem som äger och styr landet. Regeringen får också sitta med, det gäller att hålla skenet uppe. Och några ur riksdagen, och se!, i år får alla partiledare vara med, även Jimmie – som säger att han inte har tid, men där har vi nog inte hört det sista ordet än. Sedan har vi de utländska gästerna. Tro det eller ej, men Sverige har fortfarande diplomatiska förbindelser med både Ryssland, Iran och Belarus. Änglarna i Nobelsltiftelsen trodde därför att även dessa ambassadörer kunde bjudas in. Men så f-n heller! Partiledarna hotade med att bojkotta festen och till och med Kungen lät meddela att “han ännu inte hade bestämt sig” om han skulle gå! Att mediahallickar som SvD:s Tove Lifvendahl stämmer in i kören är föga förvånande men att även vänsterpartiets Nooshi gör det är beklämmande och bevisar bara min tes att en stor del av den svenska vänstern är en amerikavänster när det kommer till kritan, de kan inte och vågar inte bryta sig ur USA-kören. “Det är otänkbart för oss att delta i en sådan här uppvisning tillsammans med en ambassadör som representerar bomber som faller över skolor och sjukhus i Ukraina”, säger Nooshi till SvD. Så vackert! Men Israel då, jag utgår ifrån att deras ambassadör är bjuden, varför kan hon delta i en “uppvisning” tillsammans med dem? De som har byggt och bygger hela sin stat på mördande och stulen mark och fortsätter med det, varje dag. Som i decennier har ockuperat delar av grannlandet Syrien och gång på gång bombar där, häromdagen förstörde de återigen Aleppos flygplats. Har du helt missat det, Nooshi? Och USA, helt säkert bjudna, har du och de andra hycklarna glömt dem, de som krigat och mördat mer än alla andra sedan Hitlers tid, och gör det än idag, varje dag. Och ockuperar en annan del av Syrien. Dem går det alltså bra att dansa med! Det finns nu inga gränser för hyckleriet! Från höger till vänster lyfter man fram Ukraina och anklagar oss som också påminner om alla de andra brotten för att vi relativiserar. Men själva skiter de i Ukrainas folk, på samma sätt som de i tolv år har hållit käften om Syrien, det är inte det saken handlar om, det är bara böjda nackar inför USA:s diktatoriska krav på herravälde, en undfallenhet hela vägen från Wallenberg och nedåt. Och dessutom, det bör påpekas, i den nuvarande rysshetsen ligger också kapitalägarnas fasa över Oktoberrevolutionen, den glömmer de inte, trots att kontrarevolutionen sedan länge har segrat i det Ryssland som idag är en råkapitalistisk stat av samma skrot och korn som Sverige och USA. Dessutom, pikant nog, är den nuvarande svenska krigaropinionen kryddad med det svenska rysshatet från Karl den tolftes tid; det återuppväcks nu, kan man säga.
Så trist bara att även “vänsterns” folk trampar på i samma skor!
Vi andra kan ju fortsätta att kräva USA ut ur Syrien! Stöd Palestina! USA, Ryssland och Sverige ut ur Ukraina! (2023-09-04)
Museerna i Össebygarn.
I Lilla garn intill Össebygarns kyrka i södra Vallentuna ligger två fina museer.
I det gamla skolhuset är Vallentuna skolmuseum inrymt. På övervåningen, i det som var slöjdsalen, har man rekonstruerat ett dåtida skolrum med möbler och annan inredning insamlat från olika byskolor i kommunen. Där finns också de två lägenheterna bevarade där småskolläraren och folkskoläraren bodde. Förutom alla de attiraljer som hörde till dåtidens skola, och kanske delvis än idag, finns där bland annat också en berättelse om Nanny Skoglund. Hennes egna betyg från första klass var inte så märkvärdiga men hon kom att bli lärare i Össebygarn, först en kort tid i Bromseby och därefter hela 41 år i den skola som nu är museum. Hon kom från Åsta i Angarn och var syster till Harald Skoglund som skrev “Garnsbygden, en socken- och gårdshistoria”, ett standardverk för den som är intresserad av traktens historia.
En bit längre ner i byn ligger Klockarborg. En liten fastighet med två små hus där familjen Söderberg bodde under mer än hundra år. När den siste i familjen dött och husen skulle säljas köptes de 1996 in av sockenbor som bildat Klockarborgs vänner och nu äger och driver dem som museum. Här finns, förutom de små husen, många intressanta detaljer ur Söderbergarnas liv. De fiskade mycket, det var en del av försörjningen, och tillverkade redskapen själva, även till försäljning. De gjorde också osannolikt fina små miniatyrer av fiskeredskapen – som de också vann priser för på utställningar i både Sverige och Norge. Både i Klockarborg och i skolan hänger några tavlor som den danske konstnären M. Kirkgaard målade 1903. De föreställer Lilla Garns kyrkby sedda från andra sidan Långhundraledens å som rinner ut i Garnsviken. De flesta husen, exempelvis Klockarborg, finns kvar än idag – men nu kan man knappast se dem från den plats där Kirkgaard målade av dem: alla träd och buskar skymmer dem. Då var det hårt betade och odlade landskapet så mycket mera öppet än idag.
Museerna håller öppet några söndagseftermiddagar i augusti och september, sista gången för den här säsongen blir den 10 september. (2023-09-04)
Kolarkojan.
Jag går ännu en helvetesvandring över kalhyggena för att komma in i Exerman-Hersbyreservatet i södra Vallentuna, den här gången österifrån. Eftersom det är sönderhugget nere i dalgången, “Gudadalen”, som det gamla paret vid Exermans kallade den, måste man bitvis klättra som en bergsget uppe i branterna. Jag noterar att de fem spretiga torrakorna på det första hygget nu har reducerats till två.
Målet för dagen var kolarkojan i södra delen av reservatet. Det har kolats mycket i Tärnanområdets, eller Skogsrotens om man så vill, skogar. Därför finns det exempelvis en “Kolviken” i Storsjön där man antagligen körde i land med kolfororna i svackan upp mot Skrattbys gärden för att sedan fortsätta på Exarbysjöns is och vidare bort mot Wira. Eller kanske Östanå om man också skeppade det vidare uppåt mot bruken i norra Uppland eller kanske i motsatt riktning in mot Stockholm under andra världskriget? Det finns, eller fanns, också rester efter kolbottnarna där man rest milorna. De är tyvärr inte markerade på Lantmäteriets eller Riksantikvarieämbetets kartor, i varje fall inte i det här området. Däremot ritade orienterarna in dem på sina kartor. En fanns markerad intill Grodvreten vid Starby, vi besökte den1988 och då fanns den kvar. Därefter har skogsbacken kalhuggits och odlingarna planterats igen så antagligen är den försvunnen.
Men kolarkojans ruin står ännu kvar vid det s.k. Kolarfallet, mig veterligen den enda i området. Den finns inte heller utmärkt på några kartor men om man vill se den så finns den HÄR!. (2023-08-29)
