13 juli.
Det är dimma på morgonen när jag cyklar genom byn i sällskap med mödarsniglarna, några ännu sjungande gärdsmygar – och skogsmaskinen, som kör för fullt redan kl. 05.00. Skogen skördas, men åkrarna ligger oslagna. Så ser verkligheten ut i min Roslagsby om man hårdrar det. Den ende kvarvarande deltidsbonden har litet ungdjur som betar några backar och han slår sina gärden för att få foder till vintern; men resten är ännu oslaget. Några gärden kommer att slås, plikstkyldigt, men resten växer igen. Och eftersom det knappt finns några djur längre, EU-politikernas och veganisternas önskedröm, så slyar de gamla beteshagarna igen liksom våtmarken som gav ett värdefullt bete när allt annat torkade bort. Där har tranorna, vildmarksfågeln, tagit över. Om vi fortsätter på det temat noterade jag igår kväll att två gransångare, Norrlandsfågeln, sjöng i strandskogen längs Vissvassen. Men då ljög pigan, som Frídolf Rudhin sade i den berömda monologen. Gransångaren hade tidigare ett utbredningsområde som dels sträckte sig från Danmark och söderut i Europa, dels i norra Skandinavien. På senare är har den sydliga populationen spritt sig norrut och kanske är det några danska gransångare som nu sjunger vid Vissvassen. Liksom för den delen också nere vid Harö. Jag fortsätter genom skogen bort till Rosättra och passerar tomtområdet och noterar en annan kontrast. Å ena sidan de minituöst skötta gräsmattorna och de välansade bärbuskarna och prydndsträden och på andra sidan vägen de igenväxande åkrarna och allt tätare busksnåren. Däremellan, i bästa fall, en smal sträng med rödklint, kungsmynta, åkertistel; utsökta fjärilsblommor. Där ser jag årets första skogsgräsfjärilar, de flyger bara udda årtal i södra Sverige. Slåttergräsfjärilen har blivi vanligare tycker jag, eller råkar den bara haft ett par bra år?, och någon enstaka luktgräsfjäril och några pärlgräsfjärilar flyger än liksom ängssmygaren. Det ersätts nu med citronfjäril och nässelfjäril vars sommargeneration har börjat kläckas, snart följda av framför allt påfågelögat.
Det är heta dagar men på eftermiddagen drog ett åskväder förbi och sänkte temperaturen och slog ut elen för en stund; allt lyse slocknade i affären på Vätö och eftersom det inte finns några fönster i butikerna numera så blev det kolmörkt. Men vad gör det! Vi har alla våra kära mobiler och när vi tände ficklamporna i dem och gick omkring där i butiken kom jag att tänka på kräftfiskenätterna med alla lampor som glimmade i mörkret. Här kunde shoppingen fortsätta och när elen återkom så var det inte mer med det!
Även detta en bild ur vårt moderna Sverige. (2021-07-13)
Fler dagboksanteckningar!
