En dag på Nationalmuseum.
Fotografen Anders Peterséns bilder visas i en separatutställning på sjätte våningen. Utställningen består av två delar. Dels visas hans tidiga dokumentära foton från olika vårdinrättningar.“Fängelse” var den första i serien, den innehåller några ikoniska bilder som den där fången har krupit ihop i badkaret. I den andra delen, den som man först kommer in i, visas på en stor skärm och med högljudd musik som bakgrund Johan Rencks film, han har satt Peterséns stillbilder i rörelse, “The Left Shore” är titeln. Många av Peterséns bilder är starka i sig och förstärks när de som ofta numera på olika sätt monteras ihop i serier, och i stor skala – och dessutom har han dragit i kontrastspakarna ett varv till i de alltid svartvita bilderna. Det kan, som här, bli litet för mycket. Personligen föredrar jag Micke Bergs bilder, han arbetar också i svartvitt och med människor i centrum men med delvis andra motivkretsar, och, framför allt, jag ser mer värme i hans bilder. För att nu nämna två fotografer, det finns många, många fler, men två som ligger nära varandra; men ändå olika.
  Renck/Peterséns utställning pågår tom 11 januari 2026.

På samma våningsplan visas Hanna Hirsch Paulis (1864 - 1940) målningar. Det var länge sedan hon fick en egen utställning, som de flesta andra kvinnliga konstnärer vid den tiden hamnade hon i skymundan. Men här träder hon fram med framför allt många fina porträtt. Intresserad som jag är av kulturlandskapets historia fastnar jag förstås vid en av de få landskapsbilderna. En lång röd lada och lagård i vackert ljus dominerar bilden. En liten flicka med fläta står och tittar på en man som lassar in hö i ladan, kanske är det hennes pappa eller också är det drängen och ute på åkern syn en annan man jobba vid volmarna. Ja, man har volmat höet och inte satt upp det på stör. Det förenklar arbetet men är samtidigt en stor risk om det blir blött väder, då kan hela skörden bli förstörd. Men den tidens kreaturer var kanske inte så kräsna utan fick tåla dåligt foder.
  Pågår till 11 januari 2026,

Två våningar ner i huset är det dags för nästa stora tillfälliga utställning: Ernst Billgren. I entrén möter oss Billgrens parafras på Gustaf Cederströms berömda “Karl XII:s likfärd” – som här har blivit “Karl XII:s luftfärd”. Visst, det är skickligt och litet lustigt, liksom alla rävarna, mumierade eller simmande eller som statyer. Räven är uppenbarligen Billgrens favoritdjur, även om det också finns andra djur i hans manege. Ett rådjur har han fångat mycket skickligt i det ögonblick som det stannar upp för att orientera sig, jag har sett dem sådär under jakten och det kan vara ett ödesdigert ögonblick för rådjuret. Här finns också stora apokalyptiska målningar, på en av dem sitter ett gäng trollsländor, skickligt avbildade. Det slår mig att Billgren skulle kunna bli en duktig handboksillustratör om det kniper med andra uppdrag. Själv tyckte jag mest om den mosaikklädda urnan med fågel- och växtmotiv. Den skulle jag gärna vilja ha!
  Pågår till den 5 oktober 2025.(2025-07-02)