Vem kan man lita på?
“Stormakterna skriver fredsfördrag, lille man skriv ditt testamente”, skaldade Bertold Brecht.
  Kanske är det så, även om man inte vill tro det. Lönar det sig att ens skriva något längre om tillståndet i Sverige och världen? 13-åringar ska sättas i fängelse. De som har flytt från Sveriges, ja Sveriges!, krig mot Afghanistan, mot Syrien, etc, och med hårt arbete nu har skapat sig ett nytt liv i vårt land ska kastas tillbaka till de länder de en gång tvingades fly ifrån. Liksom de gamla kungarna hade sina handkassor ur vilka de tog pengar för “nådigt ändamål” plockar vår nuvarande regering ur statens kassa för att betala tvivelaktiga ledare i fjärran länder för att de ska ta emot några invandrare som det fascistanstuckna stödpartiet vill göra sig av med. De behöver inte ha gjort något avvikande, det är bara det att stödpartiets ledare har gjort karriär genom att – i likhet med Hitler – peka ut en viss grupp människor och rikta allt hat mot dem. Samma ledare stöder följdriktigt också den israeliska folkmordspolitiken. I nyhetssändningarna idag slank det igenom att läskunnigheten i Gaza var bland de högsta i världen – före Israels pågående krig. Därför bombar det barbariska Israel sönder allt vad skolor heter för att återställa anafalbetismen. I ett annat nyhetsinslag framgick att våra allierade Israel inte bara bombat bort sjukhus, skolor, bostäder, kyrkor, moskéer – även kyrkogårdarna har fått sig en omgång: dem schaktar man bort med sina grävskopor. Låt oss därför hedra de tappra israelerna genom att sjunga en schlager med dem! Det ska vi dock INTE göra tillsammans med ryssarna. De är våra dödsfiender och ska behandlas som sådana. Journalisten i morgonens nyhetssändning i P1 tog därför Patrik Oksanen, denna oväldiga sanningssägare, till hjälp för att skriva om historien om andra världskriget. Det var det finska hjältemodet som räddade oss inte bara från ryssen utan också från nazismen. Det är nämligen, påstod Oksanen – helt oemotsagd av vår hjältemodiga journalist, inte en kritisk fråga – ryssarna som nu sprider propaganda att Finland skulle ha samarbetet med tyskarna. Vilket de alltså, om vi återvänder till verkligheten, bort frå Oksanens sagoberättande, faktiskt gjorde. Under flera år stred den finska överheten tillsammans med de tyska kapitalisternas Hitlerregim mot dåvarande Sovjetunionen. Och slaktade därigenom tusentals finska arbetare och bönder och förödde stora delar av landet. Det finns anledning att granska, och kanske ompröva!, den finska hjälteglorian och värdera i synnerhet den svensk-finska överklassens politik liksom de ledande socialdemokraterna. Kanske är det mot den bakgrunden inte så konstigt att de nuvarande finska ledarna är bland de mest ivriga när det gäller att offra ukrainska arbetare och tjänstemän i ett nytt krig mot Ryssland?! Det är ju vad som nu pågår i Ukraina och Ryssland, ukrainarna är ett bondeoffer i stormakternas kamp om världsherraväldet. Och profiterna! Frågan nu är bara om våra ledare verkligen tänker utvidga kriget. Kanske står det och väger, det är många intressen som ska vägas samman. De ovilligas koalition med Tyskland, Storbritannien och Frankrike med Sverige i släptåget har kastat bort hundratals miljarder av våra skattepengar som vi trodde skulle gå till våra pensioner, skolor, sjukvård – klarar de av att försvara det om resultatet blir en fredsuppgörelse som går stick i stäv med det de utlovat? Eller kommer de då äntligen att få gå, dessa för vår del sämsta politiker som vi har sett sedan den allmänna rösträtten genomfördes?
  Och det är dit jag vill komma till slut i denna betraktelse, kvällen innan Lucia kommer med alla sina tända ljus: Finns det något alternativ till krigspolitiken och krigspolitikerna? Magdalena Andersson har ju redan slutit en pakt med djävulen och tillsammans med Kristersson fört in oss i Nato och nu vill hon gå vidare med nya pakter med honom och hans hangarounds för hårdare tag på alla fronter. Och liksom dem hållit och håller käften om folkmordet mot palestinierna, accepterar tyst återigen nya övergrepp mot Venezuela (de stödde ju den förre kuppmakaren, Guaido; vart har han tagit vägen, förresten, kanske Margot Wallström vet?).
  Man kan därför avsluta med Hoola Bandoolas berömda refräng: Vem kan man lita på?
  Men kanske ändå inte ge upp utan hänga med ett tag till! Vi säger så. (2025-12-12)

PS. I morgon lördag 13 december återigen möte och demonstration till stöd för palestinierna, i Stockholm samling 13:00 på Odenplan!