30 september.
Vargarna springer längs väggen på den gamla silon i Helgenäs norr om Västervik. Vi tar som vanligt en fikapaus här på väg ner till Öland, njuter i solen och beundrar Jussi Twosevens fina målning på det hus som nu, när det mesta av traktens gårdar har lagts ner, förvandlats till "Fort Helgenäs". Härifrån går det inte längre några båtlaster med spannmål.
  USA och Israel fortsätter sitt folkmördande i Palestina, Libanon och Syrien. De visar sin styrka nu, hur omänskliga de blir när deras intressen hotas; minns Hiroshima, Deir Yassin och Song My. Nu är vi där igen och vad händer då i vårt land? Solidaritet med dem som bombas och mördas i tiotusental? Javisst, det finns de som demonstrerar sitt stöd på gatorna för dem som mördas och visst engagerar sig folk i hjälporganisationerna. Men maktens män och kvinnor de gör tvärtom. USA och Israel har skrämt skiten ur dem och deras journalister och därför tillber de mördarna med skräckblandad förtjusning. Tänk om de skulle vända sig mot oss med samma metoder! Därför bäst att hålla med dem! När det mördas som värst anordnar vi ett seminarium om antisemitism där antisemitism = kritik mot Israels mördande och det är riktigt fult det! Statsministern deltar förstås och hon där längst ut på vänsterkanten bidrar med att jaga Israelkritiker inom sitt eget parti och det aparta sällskapet "Socialdemokratiska Israelvänner" gör samma sak inom sitt revir. Det är så vidrigt att det knappast finns ord för det. De tillber fascister och kanske är det symptomatiskt att landets vice statsminister deltar när regeringens starke man, högerextremisten, Israelkramaren, gifter sig och avslutar med ett fylleslag och hon, den vice alltså, åker därifrån vinkade med djävulstecknet ... ja herregud.
  För att inte bli tokig vänder jag mig om och vilar istället ögonen på Jussis målning på väggen till den vackra byggnaden. Tänk vad folk kan ändå, de som kan något, de som inte bara är en berusad nolla som endast kan ljuga sig fram och flinande kasta fram ett djävulstecken! (2024-09-30)