Kapitolium light.
Jag lyssnar till Riksdagens utrikespolitiska debatt den 24 februari och inser återigen att vi är USA:s 51:a delstat. I alla fall i politikerkastens värld. Samtliga partiers utrikespolitiska talespersoner är så impregnerade av det amerikanska tänkandet att riksdagen i deras händer förvandlas till ett Kapitolium light. De styrs alla – alla! – av den dagordning som tidigare Trump och nu Biden – och de som styr dem – har satt upp.
Utrikesminister Ann Linde inleder visserligen med att "den svenska alliansfria säkerhetspolitiken ligger fast" samtidigt som "EU är den viktigaste utrikespolitiska arenan" och det nordiska samarbetet är viktigt (men "har utsatts för påfrestningar under pandemin") och också FN är viktigt, "vi är en av världens största givare" – men till slut landar även hon i den "starka transatlantiska länken", dvs samarbetet med USA. Ett samarbete som nu, när de har valt en ny president, ska fördjupas.
Moderaternas Allan Widman lät sig inte nöjas med de orden utan gick ut hårt och fäktande med armarna krävde han att regeringen – läs: socialdemokraterna – ska anamma den "NATO-option" som det högraste blocket (m, sd, c, l, kd) har röstat igenom i riksdagen (tack vare den stabila högermajoritet som svenska folket valde 2018. Jag tror inte att alla har förstått det). Visst finns det nyanser. Utrikesminister Ann Linde bemötte faktiskt Widman & co:s anfall, med stöd av vänsterpartiets Håkan Svenneling. De påpekade att det skulle skapa en än större osäkerhet i vårt närområde om Sverige så definitivt skulle bytta fot i NATO-frågan. Och, vilket Svenneling anförde, ett NATO-medlemskap innebär inte bara att vi får stöd i en krissituation – vi måste också ställa upp när andra begär hjälp, exempelvis Turkiet i sina angrepp på granländerna. Turkiets Erdogan är en av de ledare som det i den svenska politikerkastens värld är OK att kritisera. Turkiet är ju litet på kant med USA och därför är det fritt fram. I synnerhet för vänsterpartiet, som verkar ha gjort det till en hjärtefråga att ifrågasätta Turkiets och Erdogans politik – antagligen därför att de har många kurder som medlemmar. Annars är det ju bara de stater och regeringar, eller "regimer" som dessa balanserade politiker brukar uttrycka sig, som USA har satt upp på listan som våra riksdagspartier kritiserar: Ryssland, förstås, och Kina, och Iran, Syrien, Palestina, Vitryssland, Venezuela och Kuba, (de glömde visst Nordkorea idag, i alla fall i den större del av debatten som jag lyssnade igenom; bakläxa!). Visst finns det en hel del att kritisera i framför allt de råkapitalistiska Ryssland och Kina, men ändå: urvalet! Det är Washingtons agenda! Moderaternas Allan Widman, sverigedemokraternas Markus Wiechel, centerns Kerstin Lundgren, vänsterpartiets Håkan Svenneling, liberalernas Fredrik Malm, kristdemokraternas Lars Adaktusson, miljöpartiets Camilla Hansén – varför kritiserar de inte Satan själv, USA? Jo, Svenneling var litet kritisk mot dem, men inte de andra. Tvärtom, de vill ju att vi än hårdare ska krypa upp i famnen på dem. De kräver, och genomför, sanktioner, och återigen sanktioner, kännbara sådana, mot Ryssland, Iran, Venezuela, Syrien, osv. Men inte mot det USA, som bedrivit de flesta krigen, har gjort och gör sig, senast häromdagen, skyldiga till otaliga folkrättsbrott, mördat miljoner och återigen miljoner människor i de värsta förbrytelserna sedan Hitlers tid. Men icke ett ord om att de ska straffas! De är samtliga bekymrade över att Navalnyj har fängslats och tar till hårda metoder för att stödja honom – men inte en enda av dessa politiker ens nämnde Julian Assanges öde. Han, som till skillnad från exempelvis Navalnyj, faktiskt har gjort en stor insats för mänskligheten när han och Wikileaks avslöjade USA:s krigsbrott i bland annat Irak. De nämnde inte heller de oskyldiga människor som ruttnar i USA:s koncentrationsläger i Guantanamo, som för övrigt är en del av Kuba som man brottsligt ockuperar. Det Kuba som våra politiker, eftersom det står på USA:s lista, samfällt kritiserade. Men inte ett ord om statskuppen i Bolivia, eller Colombia där högern nu slaktar den ena bondeledaren efter den andra. Istället stöder man samfällt, men möjligen med en viss tvekan från vänsterpartiet, skojaren Guaido och USA:s ansträngningar att genomföra en statskupp i Venezuela för att kunna lägga beslag på oljan. För att inte tala om stödet och det nära samarbetet med Saudiarabien, som inte nöjer sig med att fängsla oskyldiga utan styckmördar dem på landets ambassader. Och så vidare. De oroar sig alla över Irans kärnenergiprogram, men accepterar att Israel, till skillnad från Iran, redan har kärnvapen. Istället hyllar man, som Adaktusson och SD:s Wiechel, de två främsta Israelvännerna i församlingen, Israel som "Mellanösterns enda demokrati". Pyttsan!
Kärnvapen är för övrigt en annan fråga som belyser vår elits underkastelse under USA. Sverige var med och initierade FN:s avtal om förbud mot kärnvapen men när det var dags att skriva under backade vi ur. Efter påtryckningar från USA. Margot Wallström som var med och drev frågan om ett kärnvapenförbud fick se sig överkörd av partikamraterna och valde då att avgå som utrikesminister. Istället kom Ann Linde, som i dagens debatt försökte trösta oss med att Sverige istället för det fega avhoppet från FN:s avtal ska inrätta ett "kunskapscentrum" om kärnvapen. I Uppsala. Tack för det!
Hudiksvalls fredsdagar hade tidigare i vinter bjudit in Rysslands ambassadör för att diskutera kärnvapenfrågan. Vänsterpartiets och miljöpartiets lokalavdelningar stod som medarrangörer. Det skulle de inte ha gjort! Man får inte samtala med ryssarna, och allra minst deras ambassadör, att de inte har lärt sig det! Moderaternas Hans Wallmark hade uppmärksammat tilltaget och skrivit en insändare om saken i tidningen Hela Hälsingland. Nu tog han upp frågan även i riksdagens utrikespolitiska debatt, så viktig anser han den är, och ställde återigen vänsterpartiet och miljöpartiet till svars. De två partierna gjorde förstås avbön, även de anser att ryssar får man inte tala med; dem får man bara spotta på.
Att miljöpartiet faller undan är inte så konstigt, de har ju rensat ut de företrädare som har vågat kritisera USA:s krig och andra övergrepp av den arten. Tydligen har även vänsterpartiet gjort det, kanske hoppas de få sova lugnt om nätterna när de gör moderaterna och de andra hökarna till lags. Att de inte har något för det bevisades återigen när Wallmark, i riksdagens utrikesdebatt, angrep Svenneling om "kommunismen", som ännu finns med i ungdomsförbundets program. "Kommunismen är en våldsmarkör", förklarade Wallmark. Svenneling lät sig tyvärr hunsas även i den här frågan (liksom han gjorde om Kuba, Venezuela, Palestina). Istället borde han ha svarat Wallmark, att om man vill anklaga "kommunismen" för de brott som begicks i bland annat Sovjetunionen på det sätt som exempelvis Forum för levande historia i Stockholm gör (de har en hel avdelning om "kommunistiska regimers brott mot mänskligheten") ska man också, om man är det minsta konsekvent, anklaga "kapitalismen" för alla de brott som kapitalistiska regimer har begått. "Kapitalismen" är om något en våldsmarkör! Hitlertyskland var en kapitalistisk stat. De sex miljonerna judar och de 35 miljonerna slaver som de mördade är ett av kapitalismens allra värsta brott mot mänskligheten. Så skriver man inte i historieböckerna. Istället använder man en annan term, "förintelsen", för att dölja att judemorden var ett utslag av den mest råa kapitalistiska maktutövning. Liksom USA:s alla krig är det, de miljoner som mördades i de sydostasiatiska krigen är också ett exempel på "kapitalistiska regimers brott mot mänskligheten", liksom Israels ständiga mördande. Men det vill ju inte Wallmark, Adaktusson, Wiechel & co kännas vid. Och tyvärr gör inte heller Svenneling & co något för att förklara saken för dem!
Efter den här genomgången måste man fråga sig varför dessa våra politiker är så enögda, så hjärntvättade, rent ut sagt så korkade. Det finns en materiell grund för det. De är marionetter som våra kapitalägare har ställt upp på scenen. Kapitalägarna ser fortfarande USA:s härskande skikt som en garant för deras makt och rikedomar. De ska skydda dem när vi kommer till dem, sjungande Gunder Häggs sång "Farbror Jakob": Vi ska ta dina pengar, du kommer inte undan. Men därav följer också att de måste lyda Washington. Gör de inte det så blockerar de deras affärer och spärrar deras konton, på det sätt som de gör med de stater som inte gör som de säger.
Vi slutar här, utrikesdebatten pågick i sex timmar, den finns att lyssna till på riksdagens hemsida, mycket sades, men mycket gick i en evighetsslinga med samma innehåll, i denna Kapitoliums ekokammare! (2021-02-26)
Fler dagboksanteckningar!
