Uddra, tredje gången gillt.
Annandag jul gick jag, i den härliga nysnön, äntligen!, den långa skogsbilvägen på Uddraskiftet tor och i början av februari åkte vi skidor på skogsbilvägen ner till L:a Harsjön tor. Idag var det dags för en tredje exkursion till området.
Vi parkerar som vanligt på golfklubbens stora parkering. Klockan är åtta på morgonen och redan är ett par golfare igång ute på banan!
Uddra, som i de gamla papperen heter Ådra, är ett skogsskifte i södra Vallentuna, idag ägs det av Danvikens hospital. När man går den relativt nybyggda skogsbilvägen genom den västra delen av området omges man till största delen av ett stort kalhygge på den ena sidan och plantageskog på den andra. Där vägen tar slut börjar ett område med gammal kulturskog som sträcker sig ner till och längs med L:a Harsjön. Det är naturligtvis avverkningsanmält – samtidigt som det på Skogsstyrelsens kartor är klassat som nyckelbiotop. Hur den ekvationen ska lösas ut återstår att se. Dubbeltrasten sjöng för oss, och rödhaken och taltrasten. Men ingen trädlärka över hyggena och ingen tjäder inne i kulturskogen eller på skogbilvägarna. När vi närmade oss det f.d. torpet Sjöberg vid vägen som går mellan Vrangen och Harsbro väntade en överrraskning på oss. Där det i februari ännu växte en gammal skog var nu kalhugget och en stor del av virket låg travat längs vägen. De grövsta granarna var åtminstone 75 år av årsringarna att döma; så gammal tillåts inte plantageskogen bli. Vi letade efter rester från det torp, Sjöberg som låg här för länge sedan. Nu när skogen var borthuggen kunde man skönja åkerlapparna som hört till gården. Platsen där boningshuset ska ha legat var vissserligen uppmärkt med blågula band, “Fornminne”, men själva fornminnet var svårt att upptäcka. Ingen har vårdat stället, allra minst den nuvarande markägaren, och efter mer än hundra år så återstår inte så mycket. Men murarna till jordkällaren, som ligger på andra sidan vägen, är väl bevarade. Enligt husförhörslängen flyttade den förste torparen, änklingen Johan Gustaf Ersson (f. 1838) med sina tre barn in från 1878, de kom närmast från Riala. Bara drygt tjugo år senare, kring år 1900, flyttade den sista familjen, Karl Gustaf Andersson (f. 1856) och hustrun Josefina Vilhelmina Vickman (f. 1863) och deras sex barn ut, till ett annat torp på Ådra, Lövhagen. Åkrarna och husen finns inritade på den Häradsekonomiska kartan från 1901-06. Kanske brukades åkrarna ännu en tid därefter, även om det var en uschlig väg, snarast en stig, till stället.
På återvägen söker vi efter det andra försvunna torpet längs vägen, Sätralund. Det har en något längre historia än Sjöberg, hela 50 år, från 1864 när Carl Peter Andersson (f. 1818) och hustrun Fredrika Andersson (f. 1825) och sonen Gustaf Karlsson flyttar in. Carl Peter dör redan 1869 och därefter bor sonen kvar tills torpet överges. Modern dör 1904 och då har Gustaf år 1901 hunnit gifta sig med Emilia Nilsson. Tillsammans får de 1908 en dotter, Emilia Fredrika. 1912 flyttar paret till Stångberga och troligen står torpet öde efter det, eventuellt bor en familj där i tre år, 1914 - 1917. Vi har inte kunnat hitta rester efter boningshuset eller källaren men däremot finns en gjuten bottenplatta med hoar och allt kvar efter lagården.
Där avslutar vi för den här gången studierna kring de här ställena med dess människor och deras hus och odlingar och återvänder till nutiden med sina granplanteringar och kalhyggen – men också den vackra golfbanan vid Brollsta där det nu är fullt på parkeringen och många golfare ute på banan när vi med risk för att få en boll i skallen återvänder till bilen!
Fler bilder!
Fler dagboksanteckningar!
