Frågor i tårar.
Skratta eller gråta? Ja, det är frågan när man nu ser våra politiker och journalister fara omkring som yra höns och vet varken ut eller in när Trump leker med dem – det påminner alltför mycket om när man ser katten leka med en mus. I över en timme stod karlen i Davos och skrävlade och hotade och ljög inför den samlade politiker- och finans”eliten”. Och belönades med en applåd! “Frågor i tårar” kallar nobelpristagaren Peter Handke sin bok om Natos krig mot Jugoslavien och alla lögner som rättfärdigade det kriget. Så det får nog bli tårar trots allt. En tår för Mette Frederiksen, till exempel. Så upprörd, med all rätta, när bäste vännen, USA, hotar med att ta Grönland ifrån henne. Men jag minns hur hon och hennes parti och Danmarks regering deltog aktivt i bäste vännens erövringskrig mot Afghanistan, så ock våra svenska regeringar. Därför en tår även för dem, de stackarna. Och hur var det med Libyen? En tår för Khadaffi, hotade inte även han vår säkerhet? Och därför måste krossas. Vilket också skedde! – och det gjorde vi tillsammans med och under ledning av den bäste vännen. Och Palestina. Både den danska och svenska regeringen deltar i den bäste vännens och den bäste vännens allra bästa väns erövring av Palestinas territorium. Och slaktar befolkningen på vägen dit. Det är ju rätt, eller hur – så varför då inte låta bäste vännen ta hand om Grönland också? Med hårda metoder, om så skulle behövas! Och även om bäste vännen tar ihjäl hela Grönlands befolkning så är de färre än dem som han och bäste vännens bäste vän har dödat i Palestina. Och hur länge ska ni låta Ukraina blöda för att kunna fortsätta ert och bäste vännens krig mot Ryssland? Många tårar för detta prövade ukrainska folk. Jag tänkte förslå en liten tår även för de ryssar som stryker med men det tar jag tillbaka, annars hamnar jag på EU:s sanktionslista och får mina konton spärrade. En tår också för Maduro, var det rätt eller inte att bäste vännen angrep Venezuela, bombade ihjäl några hundra och kidnappade landets president? Det funderar våra politilker fortfarande på. Kanske hämtar han in Mette också? Och då är väl det rätt, eller nästan i alla fall. Det var ju nästan rätt med Maduro, men våra journalister är säkra på sin sak och de kör vidare på Trumpspåret. Så som de gör med Iran. De sitter vid gränsen och kokar ihop sina storys kryddade med rapporter från de “oberoende källor” som längtar tillbaka till shahens tid. En tår även för dessa journalister. Och de iranier som nästa gång kommer att falla offer för bäste vännen och bäste vännens allra bäste väns utomrättsliga avrättningar.
  Många tårar är det, och fler kommer det att bli. Än så länge är hemmagråten uthärdlig, den är värst hos de andra: Palestina, Sudan, Ukraina, Minneapolis; men vänta bara! Gråten smittar av sig och då är det även vår tur, vi är ju trots allt 60-70-80 procent som har förtroende för dem som vill att vi ska krypa allt närmare bäste vännen och är beredda att ge honom allt, eller i alla fall nästan allt!
  Skratta eller gråta, det är frågan!? (2026-01-22)

Bilden. George Washington håller, i likhet med alla kommande presidenter, en skyddande hand över New York Stock Exchange.