Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg



Bilder från Roslagen. Det blev en paddbild även i år, några eftersläntrare på väg ner till leken i den lilla sjön vid Eremitkojan. (2015-04-22)


en cerise ...


... och en blå ...


... och några gula!

Fler paddbilder, från våren 2009






Bilder från Anderssvedja: Långkärret

Text och många fler bilder!






Tage och Geijer, Lyndons lakejer – II
Nu har dagens Tage och Geijer, Löfven och Wallström, bestämt sig för att utebli när segern i det andra världskriget ska firas och hedras i Moskva. Sovjetunionen var den stat som utan jämförelse åsamkades de största förlusterna i det andra världskriget samtidigt som de bidrog med de största uppoffringarna i kampen mot Nazi-Tyskland. USA har i sin propaganda försökt, och försöker dagligen, att få det att framstå som att det var de som fällde Hitlers välde. (Därför blåstes 70-årsminnet av D-dagen förra året upp till en megahändelse med alla de stora politikerna på plats i Frankrike, men när den verkliga segern kan firas i år är de som bortblåsta.) Nu spinner de vidare på den tråden och med krisen i Ukraina som förevändning uppmanar de sina underlydande att utebli från högtidlighållandet av segern i Moskva. De gör det öppet ( i Tjeckoslovakien ) och mer i det tysta i Sverige. Om de nu ens behöver knysta något. Löfven och Wallström verkar ju redan ha lärt sig av Bildt hur man ska uppträda i de imperialistiska salongerna och delta i uppmarschen inför nya krig.
  Löfven far och flänger världen runt för att värva röster till en plats i FN:s säkerhetsråd. Vad ska de med den till? USA har ju redan veto där. Han har besökt våra europeiska grannländer – men hoppat över det största av dem, Ryssland. Husbonden har väl sagt ifrån, och då får det vara. Man kan ju annars tycka att det borde finnas anledning för honom och Wallström i den feministiska utrikespolitikens anda att öga mot öga tala ut med Putin om Ukraina och andra aktuella frågor. Och dessutom göra litet affärer – satsningen på exportindustrin är ju som alltid den socialdemokratiska medicinen för att få fart på ekonomin.
  Men, som sagt, husbonden har sagt ifrån, och då glömmer vi respekten inför dem som mördades och dem som kämpade i kriget -- när de kommer från fel land, vill säga! Och till och med de egna affärerna får stå åt sidan, när husse blåser i visselpipan. (2015-04-08)






Tibasten blommar och andra bilder från en vandring i Anderssvedja den 1 april 2015. (2015-04-01)


Jag letade efter vinterståndare av knärot samt linneor som enligt ett tips ska finnas i den här skogen, en av det sista gammelskogsresterna på byns skog. Hittade dem inte så det får bli ett nytt försök!



Panorama över Utjorda - Fårgården. Nyis på Långtögen! Ett tranpar gick och betade längre upp på åkern. Klicka på Större bild!


Utfallsdiket vid Fårgården.

Så här låter det!


Utsikt från Windholmsberget


Skorven.


Utsikt över Skorven. I förgrunden ett par grundstenar till den lada som tidigare stod här, revs i slutet av 50-talet.


En av de sista ursprungliga gärdsgårdarna på byns marker. "Sista backen" vid Långholmen.


Plötsligt började det hagla ...


Grenholmen.






En bild från morgonpromenaden: Grannhuset renoveras. Sol idag, kors i taket! (2015-03-31)






Två bilder från morgonpromenaden: vatten och dimma över fotbollsplanen och den gröna båten. (2015-03-30)







Fota där du står! Det blev dimma i ett par timmar här på skärgårdsön och det hjälper ju upp alla motiv, tom favvisviadukten! (2015-03-27)











Gamla bilder.
Idag regnar det och igår var det isande kallt när vi gick längs Värtan, men blåsipporna i bergsbranten ovanför trotsade kylan. Det var kallt i förrgår också, men det värmde med manifestationen vid SE-bankens bolagsstämma. "Pengarna tillbaka", ropade vi, och höll kylan borta. "Andras pengar, ja" sade en stämmodeltagare litet surt när han passerade. "Just det", fick han till svar, "det är andras pengar – våra pengar – som ni så frikostigt delar ut därinne, till cheferna och aktieägarna. Vi vill ha dem tillbaka, annars blir det inkasso!"
  I måndags visade jag bilder från Anderssvedja i sockenstugan i Roslagsbro; jag tror att det uppskattades. Det var i alla fall väldigt givande för min egen del! Träffade bland andra en kille som jag inte har sett på 50 år. Han var med i ungdomsgänget som höll till i NTO-lokalen i Söderby i början av 60-talet. Han hade alltid de senaste (färgglada!) singlarna med sig. Det här var tiden strax innan Beatles och Stones slog igenom; när jag tänker på honom så hör jag "Tell Laura I love her" eka i den gamla Godtemplarsalen! Litet konstigt, eftersom den låten kom redan 1960 och det var kring 1962-63 som jag och äldsta syrran gick till Söderby. Det var här vi en kväll hörde att Kennedy hade skjutits. "Det är nog ryssarna som gjort det" trodde vi "så nu blir det krig". Stämningen var litet uppjagad efter Kubakrisen, men det var också ett tecken på hur vi även då var impregnerade med den amerikanska världsbilden.
  De här fotona kom inte med i visningen, jag fick gallra hårt och de är dessutom tagna i en av grannbyarna. Jag har parkerat min Morris Minor i Brännströmsbacken en försommardag i juni 1972, strax nedanför sågen där min morbror arbetade på 50-talet. När bilden togs jobbade nog ägaren ensam, tiden höll på att rinna ut för de här små bondsågarna. Liksom grusvägen, som är asfalterad numera, och telefonledningarna, som har grävts ner! Och den lilla Morrisen är skrotad. (2015-03-27)






Folkkampanjen för gemensam välfärd kräver bankerna på pengarna tillbaka! Här utanför SEB:s årsstämma i Konserthuset i Stockholm den 25 mars 2015. (2015-03-25



Dror Feiler leder talkörerna!





Hötorget den 25 mars 2015.


Hötorget den 25 mars 2015.


Hötorget den 25 mars 2015.


Bankerna är de stora vinnarna på det nuvarande pensionssystemet.



Gunnar Westin, fackligt aktiv brevbärare och nyss hemkommen från Blockupy-demonstrationen framför ECB:s (Europeiska centralbanken) nya skrytbygge i Frankfurt.






Hasseln blommar, och blåsipporna, bofinken sjunger och isen har gått upp på sjön. Vår vid Eremitkojan! Säger bara det! (2015-03-19)










De två stora postfacken i USA, NALC och APWU, uppmärksammar i år 45-årsminnet av den stora poststrejken 1970 som ledde fram till avgörande förbättringar för de postanställda. När strejkledaren, Vincent Sombrotto, avled för ett par år sedan skrev jag en liten minnesruna över honom i Facktuellt nr 1/2013:

Vincent Sombrotto är död
1970 hade de anställda i USPS, USA:s postverk, ännu ingen rätt att förhandla om kollektivavtal med sin arbetsgivare, än mindre rätt att strejka. Förhållandena var därefter. Många postisar var tvungna att ha både två och tre jobb för att kunna försörja sig. Vincent Sombrotto som var brevbärare på Manhattan i New York hade ett andra jobb som lastbilschaufför.
  1970 fick man nog. Med Sombrotto i spetsen röstade den lokala fackföreningen (NALC) för att gå ut i en (olaglig) strejk och kräva bättre villkor. Strejken spred sig snabbt över USA och snart var över 200.000 brevbärare ute i strejk. Man fick också stöd av det andra stora postfacket i USA, APWU, när deras ordförande Moe Biller ställde upp som strejkvakt.
  Dåvarande presidenten, Rickard Nixon, beslöt att kalla in militär för att bryta strejken och dela ut posten. Nu blev det inte så. Istället inleddes förhandlingar och strejken avslutades efter åtta dagar. Resultatet av förhandlingarna blev lönehöjningar på 14 procent och en avsevärt snabbare befordringsgång, från 21 år ner till fem år! Dessutom antog kongressen samma år en ny lag som gav USPS en mer fristående ställning liknande våra tidigare affärsverk. De anställda fick full förhandlingsrätt.
  Sombrotto valdes efter konflikten till avdelningsordförande och blev 1978 vald till ordförande för hela brevbärarfacket, NALC. Ett uppdrag som han kom att inneha i 24 år. Vincent Sombrotto blev 89 år.

Läs mer på APWU:s hemsida: HÄR! och ännu mer: HÄR!

Bilden: Brevbäraren Steve, som jag intervjuade i Boston 2011.Läs intervjun HÄR!






"Vi amerikaner tror att mångfald är bra"
Så lyder rubriken på en stort uppslagen artikel i Dagens Nyheter den 17 mars med anledning av att USA:s president skickat ett "särskilt sändebud", Ira Forman, till Malmö för att studera judarnas situation i staden. Det är så förnedrande, att denna stormakt tar sig rätten att åka runt och granska saker och ting i andra länder. Ska nu Löfven skicka ett sändebud till Ferguson och granska behandlingen av de svarta i den staden? Och kräva ett möte med inrikesministern och USA:s UD? Nej, naturligtvis kommer han inte att göra det, dessa fega svenska politiker låter sig hunsas och lydmedia jamsar med, som vanligt. De som tror USA om gott och de som drar på munnen när jag brukar påpeka att det idag är en större risk att bli dödad av en USA-drönare än en projektil från Ryssland eller Tyskland på andra sidan Östersjön, bör ta sig en funderare. Det är så här de börjar, med att skicka ett "särskilt sändebud". Mycket riktigt avslutas DN-artikeln med ett citat från Ira Forman: "Vi kan komma tillbaka till Malmö och påminna: det här är ett pågående problem".
  Och om han nu gör det, och han kommer obeväpnad, då bör de svenska myndigheterna göra det som Peo Österholm har föreslagit: konfrontera honom och USA:s ambassadör i Sverige med resultatet av alla deras krig genom att skicka dem till någon kommun som invaderats av irakiska flyktingar, till exempel Södertälje? "Ser ni vad ni ställt till med?" (2015-03-19/26)

Peo Österholms artikel Läs också vad Noam Chomsky säger om USA:s rasism





Äldre inlägg