Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.



Nyare inlägg



Bilder från Roslagen: Morgondimma vid Eremitkojan
Det blir några varma dagar med svala nätter och dimma på morgnarna. En gratisbiljett för fotografen! Även de skräpiga träden och de misskötta ängsbackarna kan få något spännande över sig med hjälp av litet dimma. Jag går ett varv med kameran runt eremitkojan och tar några bilder. Lövsångaren höstsjunger några strofer och grå flugsnapparen – som lyckades eller misslyckades med årets häckning, ungarna hann kläckas men jag fick aldrig se om de blev flygga – sitter i den stora asken och varnar med sitt vassa läte. Men inga tornsvalor i år heller. Vi brukade ha en 5-6 par under de gamla taken, men sedan förra året är de borta. Några morgonpigga jordhumlor är redan på gång i stockrosorna. De är på utgång nu, liksom getingarna och fjärilarna. Getingarna har haft ännu ett tufft år, men till slut kom vi på ett jordgetingbo inne bland rudbeckiorna; det blev ett j-vla liv på dem när vi vattnade blommorna. De sista fjärilarna sitter på ängsvädden nere vid båtplatsen: citronfjäril, ett par skogsgräsfjäril och en silverstreckad.
  Dimman lättar och trollen spricker i solen och det som återstår är hårt arbete: mycket gräs som ska slås och många hus som ska underhållas!
  Men vackert var det i dimman! (2015-08-23)










Fredssamtal
På bilden ser vi två socialdemokrater som verkligen inte ska blandas ihop med de nuvarande regeringsmedlemmar som har låtit sig dras med i krigshetsen: Maj Britt Theorin och Tage G Petterson, tidgare nedrustningsminister respektive försvarsminister i en annan tid. De höll var sitt tal vid den Nordiska fredskonferensen i Degerfors 14 - 16 augusti. Lyssna till vad de har att säga om freden. "Kriget ligger i luften idag, inte freden. Därför bör vi tala mer om freden! och för freden!", som Tage G sade i sitt anförande.
  Länk till de anföranden som hölls vid konferensen: HÄR! (2015-08-20).




Nordiska fredssamtal 2015
14-16 augusti 2015
Plats: Folkets hus i Degerfors, Värmland
Tema: Fred i Europa – en förlegad utopi?

1. Jan Ask och Eva Myrdal välkomnar

2. Thage G Peterson
Tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Ett NATO-medlemskap är inte förenligt med Sveriges arbete för freden!

3. Maj-Britt Theorin
Engagerad i freds- och nedrustningsfrågor, riksdagsledamot (s)
Alliansfrihet ut – Nato in

4. Anna Lisa Eneroth
Ordförande för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
Europa: konfrontation och militarisering i stället för fredlig konfliktlösning

5. Stefan Lindgren
Journalist och översättare

6. Jan Myrdal
Skriftställare
In mot det stora kriget 1914

7. Pål Steigan
Författare
Imperiets sammenbrudd og faren for krig

8. Hans Öhrn
Journalist och Syrienaktivist
«Den arabiska våren» – och dess efterföljd

9. Oleg Mezjuev
Ukrainakännare
Ukrainakrisen: Från Nuland-kakor till ett nytt kallt krig





Infångade - 6: John Mc Cain
Så har då utrikesminister Wallström och försvarsminister Hultqvist tagit emot ännu en av de amerikanska krigshetsarna. Förra gången var det Victoria Nuland, nu den högerextreme USA-politikern John McCain, en inflytesrik republikansk senator och ordförande i senatens försvarsutskott. En krigshetsare som exempelvis gärna umgås med IS-folk och andra terrorister i Syrien, de människor som ödelägger ett land och driver miljoner människor på flykt och orsakar flyktingkatastrofen i Europa -- och ger Sverigedemokraterna bränsle på den brasa som nu gör dem till största parti, i varje fall i tidningen METRO. Han vill också hellre starta ett nytt krig mot Iran än försöka nå en fredlig överenskommelse med dem. Syftet med hans besök i Sverige och en rad andra länder i Europa är att försäkra sig om ett fortsatt stöd för krigsförberedelserna mot Ryssland. I hans uppochnervända världsbild är det Ryssland som inringar Europa, och inte tvärtom. De läser Europakartan som f-n läser bibeln; de läser tecknen för varje ny NATO-bas, allt närmare den ryska gränsen, som om det vore en rysk anläggning. Han är, kort sagt, en mytoman av samma typ som Carl Bildt. Så sorgligt bara att Wallström och Hultqvist har låtit sig infångas av dessa människor och nu driver samma politik som dem. Man skäms!

Läs också Infångade - 5 ... eller Margot Wallströms samlade tystnad





Några ord om IS. Och flyktingarna.
Många tror, mycket på grund av den ihåliga rapporteringen i svenska media, att terrorgruppen IS/ISIL/ISIS är ett mysterium – och att det är USA (med litet hjälp från Sverige) som ska rädda oss från dem. I själva verket är det tvärtom. Det finns nu tillräckligt många bevis för att IS är en skapelse av USA och dess allierade Turkiet, Saudiarabien, Israel mfl. Det är de som underhåller dem både ekonomiskt och militärt. Man bör hålla detta i minnet när nu flyktingkatastrofen diskuteras i Sverige. Även vi känner av kriget när allt fler flyktingar söker sin fristad hos oss. Stefan Löfven diskuterade flyktingarna i sitt sommartal i Stockholm den 16 augusti. Det var välmenande – och mycket tafatt. Och inte ett ord om vad det är som driver ut flyktingarna från Irak och Syrien och Libyen – och vilka som är ansvariga för det. Han törs inte säga som det är: USA och dess närmaste måste upphöra med kriget mot dessa länder. De måste sluta med att underblåsa konflikterna och stödja terrorgrupperna. I och med att Löfven och de ledande politikerna i de övriga partierna, inklusive Sverigedemokraterna, inte vill och inte vågar att ta upp kärnfrågan kommer eländet bara att fortsätta, och växa. Läs mer på Jinge.se där han citerar de USA-källor som visar på vilka som ligger bakom IS/ISIL/ISIS. (2015-08-17)

Löfvens sommartal .

Hans Öhrns tal om Syrien och ISIS den 4 juli 2015.


Syrienmöte den 15 september 2013 på Sergels torg i Stockholm.





Infångade - 5
... eller Margot Wallströms samlade tystnad.
  Margot Wallström har ännu inte kommenterat att Israel åter en gång på internationellt vatten bordat Ship to Gazas svenska fartyg, arresterat besättning och passagerare – de flesta svenska medborgare – och beslagtagit deras egendom. Inte ett ord från utrikesministern i den frågan.
  Hon var högljudd i vintras när det gällde de svensk-saudiska vapnen, men nu när Saudiarabien använder vapnen skarpt och bombar grannlandet Jemen sönder och samman är hon tyst.
  När det gäller Ukrainakrisen och Ryssland har hon däremot mål i mun. I Dagens Nyheter den 1 augusti följde hon upp vinterns famösa uttalande – och en liknande artikel i SvD i mars – med ett helsides debattinlägg. I samtliga fall lägger hon hela skulden för Ukrainakrisen på Ryssland. "Vi kräver att Ryssland ska upphöra med den illegala annekteringen av ukrainskt territorium", skriver hon och försvarar sanktionerna mot Ryssland och de andra åtgärder som USA-EU-Sverige har vidtagit. Hon upprepar kravet från FN och Helsingforsöverenskommelsen mm att "gränser inte ska ändras med våld". Nej, de ska inte det och därför var det naturligtvis fel av Ryssland att annektera Krim. Men det Wallström i det fallet propagandistiskt glömmer är Balkankrigen, "Jugoslavien delades under delvis våldsamma former", skriver hon, vilket väl kan sägas vara ett av årets stora understatements. Tyskland och USA blåste på krigen och orsakade tiotusentals döda, inklusive i Srebrenica, och till slut öppnade NATO-staterna krig mot Serbien, rev loss Kosovo och upprättade en kosovo-albansk lydstat.
  Vi kan ju också återknyta till Israel som ockuperar och annekterar decennium efter decennium; när reser Wallström kravet om sanktioner mot dem?!
  Det är ju så med propaganda att de enskilda delarna mycket väl kan vara sanna, och ofta är det; det är vad som väljs ut och vad som väljs bort och skapar en helhet som avgör sanningen i propagandan. Wallström ser i sin enögdhet den ena sidan men utelämnar den andra: ingenting om vad som verkligen skedde på Maidan och ingenting om statskuppen och de fascistiska krafternas intåg i regering, parlament, rättsväsen och krigsmakt. Allt uppbackat av framför allt USA och den vice utrikesminister Victoria Nuland – som följdriktigt besökte Stockholm i april och gav nya instruktioner till Wallström & co.
  Det senaste inlägget från Wallström är upphängt kring Helsingforsöverenskommelsen från 1975 och skrivet inför det årliga mötet i det europeiska samarbetsorgan, OSSE, som bildats på dess grundval. Hon prisar OSSE – men glömmer att nämna att hon och de andra EU-länderna nekat de ryska deltagarna inresevisum till årets möte som hölls i Finland!
  Den nya regeringen har nu suttit i snart ett år. De har besökt samtliga grannländer (och en rad andra närliggande stater som Ukraina, Colombia, Etiopien och förstås USA) men ännu har varken utrikes- eller statsministern besökt den största grannen, Ryssland. Inte ens när de var inbjudna att delta i firandet av segern i andra världskriget.
  Det passar bättre att åka till USA och ge sitt stöd åt alla deras pågående krig! Inklusive planeringen inför det kommande mot det stora guldägget, Ryssland med sina enorma rikedomar. Det gäller att hänga på tåget så att de svenska kapitalägarna kan få sin del av kakan! (2015-08-12).

  • Wallströms DN-artikel





    Bilder från skärgården: Ryssugnar och sandgräsfjäril.
    Vi tar Vaxholmsbåten till Gällnö, stiger av i Gällnönäs och går vägen tillbaka till Gällnö by och Söderby. En fin vandring och vi inleder med att beundra skottkärreparkeringen. Halvvägs gör vi en avstickare till ryssugnen från 1719 där de ryska galärerna under Den stora ofredens tid för snart tre hundra år sedan gräddade sitt bröd och lagade sin mat sedan de bränt ner bondgårdarna på ön. Vi fikar i solen på klipporna vid Bredviken och ser en fiskgjuse högt över oss och en sandgräsfjäril, som stryker omkring lågt över hällarna och slår sig ner på det torra gräset i sprickorna i berget. Lägger den ägg där? Några bestånd av lundskafting växer fortfarande på ett ställe i vägkanten och vi ser några enstaka ängsväxter som darrgräs och solvända. Men det är mest skog på ön – med inslag av vanvårdade ekar och hässlen – men en del åker hålls glädjande nog öppen genom slåtter eller bete. Vi köper en glass i den lilla handelsboden – den fanns inte när jag var här senast – och hjälper en gammal man med rullator som har ramlat i gruset och slagit sig. Han har svårt att ta sig upp men med litet hjälp går det. Han bor här på ön och vi undrar över vem han är. Han har en så vacker hund, en stor yvig schäfer med gott humör.
      Det är 34 år sedan jag var här senast! Det var en varm augusti det året (också?) och efter vandringarna brukade jag sitta och läsa på stranden en bit bortom ångbåtsbryggan med utsikt över hela farleden och alla båtarna, men ändå enskilt. Samtidigt pågick Statsanställdas Förbunds tredje kongress inne i Folkets hus och på eftermiddagarna åkte jag in och följde förhandlingarna från åhörarläktaren; kongressombud blev jag först senare. Jag hade skrivit två motioner och skrev efter kongressen en (kritisk) artikel till tidningen Gnistan. Kongressen liksom mitt referat handlade mest om näringspolitiken och lönerna och organisationsfrågor och avdemokratiseringen av förbundet. Den som är intresserad av frågorna och den tid då en fackligt aktiv brevbärare på lokal nivå "offrade" flera semesterdagar på sitt förbunds kongress kan på min hemsida läsa vad jag skrev.
      Jag pratade nyss om den stora ofredens år och ryssugnarna; lustigt nog var det aktuellt med ryssarna även 1981 och frågan var faktiskt uppe på kongressen och jag fick med en snutt om det i min rapport. USA:s neutronbomber var frågan för dagen och i Olof Palmes efterföljd kritiserade Statsanställdas förbund dessa. Litet spydigt påpekade jag då att "om Sovjets bomber höll man tyst". Idag talas det mycket om propaganda och desinformationskampanjer; frågan är om inte jag och de parti jag då tillhörde i den här frågan fallit offer för USA:s desinformation. Men Förbundsstyrelsens utlåtande i försvarsfrågan – som antogs av kongressen – fick mitt gillande då, och idag:

    "Förbundsstyrelsen anser inte att en isolerad svensk avrustning kan bidra till en avspänning utan riskera att i vår del av världen leda till dess motsats. En nedrustning för vår del måste ingå i en internationell uppgörelse.
      /.../
      Inför försvarsbeslutet 1982 finns det skäl att kraftigt understryka kravet på att vårt försvar även framgent är utformat som ett folkförsvar. Det innebär att det skall bygga på allmän värnplikt samt att förbanden behålls spridda i olika delar av landet och utgör en del av den lokala förankringen. Olika former för ett förstärkt lekmannainflytande över försvaret bör samtidigt utvecklas."

    Frågan är bara var fackföreningsrörelsen står idag!
    Och detta, som sagt, på tal om en härlig tur ut i skärgården! (2015-08-10)






    Sandgräsfjäril (men fotad på Öland!).





    Bilder från Sörmland: Skogsbilvägen.

    Kom iväg en tur upp på skogen på kvällskvisten. Ett rådjur skällde på mig. En korp flög längs hyggeskanten. Hittade några kantareller som jag stoppade ner i plastpåsen som jag för säkerhets skull hade i bakfickan – inte PK eftersom det sägs att svamp ska plockas antingen i korg eller papperspåse, men jag tycker att det går lika bra så här.
      Tranparet går kvar nere på gärdet. När jag var på väg upp mot husen flög en häger över lärkfalksboet i sluttningen ner mot sjön (vi har så exklusiva grannar andra året i rad!) och upp kom en av falkarna och attackerade den stora hägern som fann det lugnast att dyka ner i vassen.
      Förmiddagskaffet intogs på den nybyggda plattformen på östra sidan av Vadsjön, denna lilla avsnörda vik av Långhalsen. Den har sedan några år tillbaka, avsiktligt, förvandlats till en fågelsjö genom att man stängde av de pumpar som tidigare höll vattnet borta och marken tillräckligt torr för att kunna odla på. I år provar man att återigen pumpa ur vatten ur den, men inte allt får man hoppas, för att "störa" vegetationen och skapa bottnar för vadarna. Men följden har blivit att mycket fisk har dött av syrebrist och de som fortfarande lever simmar omkring i det grunda vattnet. Lättfiskat för hägern och inte minst för havsörnen, i morse hade man räknat in 49 örnar vid den pyttelilla sjön! När vi var där fanns det 6-7 stycken som vi kunde studera på nära håll; imponerande. (2015-08-08)


    Vadsjön från öster, 8 augusti 2015.





    Bilder från Roslagen: Tuppstryparn.
     Så var det dags för årets kräftfiske, i Sörmland, på Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på. Visserligen tre dagar för tidigt, men det får gå ändå. Det är nya omreglerade tider även för kräftorna. Förr i tiden var den 7 augusti en av årets höjdpunkter, vi slapp att gå bort med korna efter mjölkningen för att vara på plats och passa håvarna. Överallt runt den lilla Roslagssjön var det folk som fiskade och senare på kvällen tändes det små eldar på bergen och på Myrans holme festades det rejält med fyrverkeri och allt. Det var då det, nu är det tyst vid den sjön, kräftorna försvann i mitten av 80-tael och har inte kommit tillbaka sedan dess. Här i Sörmland, vid de stora sjöarna i Båvensystemet, fiskas det, signalkräftor. Jag vet inte riktgt vad det är för skillnad mellan arterna annat än att signalen är större och aggressivare och mer mjuk i lederna; man får passa händerna! I Roslagen på den tiden var betet det viktigaste – färsk blankfisk skulle det vara. När man berättade för mig att man här i Sörmland numera betade med Frolic, hundmaten, trodde jag att det var ett skämt. Men så är det, det går alldeles utmärkt, mycket enklare och inte så kladdigt. Och man slipper getingarna som alltid slogs med en om fiskbitarna på skärbrädan. Så här en drygt femtio år senare är det kanske också dags att omvärdera en av Roslagsfiskarna. En av gubbarna som fiskade på andra sidan sjön och hade båten låg hos oss betade med kött sades det. Han slaktade en gammal höna och satte på kroken. Påstod man, ock skrattade. Men kanske hade han rätt, kanske gillar även flodkräftorna kött, det var bara det att ingen annan hade provat?! Tuppstryparn kallades han, men jag tror att vi ska ge honom en postum upprättelse!

    Jag har skrivit tidigare om kräftfisket och även en annan sak om Frolic och vad det kan användas till . (2015-08-04).





    Bilder från Roslagen: Roslagens minsta.
    De kallar det så, de som under några onsdagskväller i juli bjudit på musik och uppläsning i det gamla bönhuset i Norra Råda i Söderbykarl. Under årets sista föreställning sjöng Markus Hultcrantz, en av arrangörerna, irländska sånger och efter kaffepausen med hembakt, bara det!, läste Hanna Kulle från Västanå teater några berättelser av Selma Lagerlöf och sjöng värmländska visor. Det var varmt och stämningsfullt, kraftfull musik och god berättarkonst – just det man behöver en gråmulen kväll när sommaren är på nedgång! (2015-07-29).










    Bilder från Roslagen: En blomma till S:t Olof.
    Skogsskiftet ligger alldeles intill landsvägen, på höger sida om man kommer från stan. De som en gång byggde vägen – kanske morfar var med – var tvungna att väja för bergsknallen som sticker ut. På andra sidan ligger ett kärr som kallas för Santorabäck, kanske en omskrivning för (den helige) Sankt Olofs bäck eller källa (den S:t Olof som f.ö. finns avbildad i socknens kyrka); i varje fall anges det som en möjlighet i litteraturen. Det utstickande berget på ena sidan och kärret strax efter på den andra skapade en kurva med dålig sikt, en sådan där man förr i tiden tutade för att varna eventuella mötande. För att bättra på sikten, eller, troligare, för att gräva ner el- och telefonledningarna, sprängde man sönder berget. När jag var barn lade vi en plånbok i gruset på vägen, drog ett snöre upp på berget och gömde oss där och låg och väntade på att det skulle komma en bil, bli lurad av plånboken och stanna. Då skulle vi snabbt dra undan den och se hur snopen bilisten skulle bli. Det kom ingen bil. Idag kommer det fler bilar i den kurvan, men nu kan man som sagt inte ligga där längre och göra några bus. En bit in i skogen, i slänten på baksidan av berget fanns ett grävlingsgryt under några stenblock. Inspirerad av Astrid Bergman-Sucksdorffs böcker satt jag där i skymningen någon kväll för att få se ungarna leka utanför grytet, men det fick jag inte. Jag noterar att grytet fortfarande finns kvar, och stigarna till och från det, men i år är det obebott.
      Det var en liten omväg för att ta oss in i den vackra skog som ligger inklämd mellan landsvägen och åkern söder därom; en av byns få kvarvarande kulturskogar. Resten är mest planterade eller oplanterade kalhyggen. Eller igenväxta åkrar och hagmarker. Här ligger mosstäcket i granskogen obrutet, och mycket vackert. När jag visade bilder i våras berättade en av åhörarna att knäroten skulle finnas här. Nu är jag här tillsammans med henne som tipsade mig och det tar inte en lång stund innan vi hittar dem. Vi räknar till minst 40 plantor, de allra flesta ännu i knopp. Det finns många fler som inte har gått till blomning i år. Stövlarna är stora och de små orkidéerna späda så det gäller att se upp var man sätter fötterna.
      På andra sidan landsvägen kanske ett minne av S:t Olof, denne norrman som under sin korta sagoaktiga levnad hann med att plundra i våra trakter, kring Mälaren och längs Östersjöns stränder, kanske gick han i land nere vid Harö!, och ända bort i Normandie och England, blev kung i Norge, kristnade landet sägs det men stupade bara 35 år gammal i slaget vid Stiklestad, säkert handlade det om vem som skulle lägga beslag på rikedomarna, blev dock helgonförklarad och har gett upphov till många pilgrimsvandringar till Trondheim, ironiskt nog sjömännens och böndernas skyddshelgon; kort sagt en man av vår tid.
      Nu njuter jag av att se de vita blommorna som lyser i dunklet och de tunna, mjukhåriga stjälkarna, en liten skönhet. En blomma för S:t Olof, tänker jag, han har trots allt gett mig mitt mellannamn, så får allt det andra vara glömt tills vidare! (2015-07-28).






    Bilder från Roslagen: Årets första skogsgräsfjäril.
    Skogsgräsfjärilen flyger bara vartannat år i södra Sverige och alltid udda årtal. Den 25 juli 2015 såg jag den första vid Eremitkojan. Det lär bli fler, det brukar vara rätt många av dem runt torpet. Här vilar den sig på en Natt och dag eller Den svenske soldaten, som den också har kallats efter färgen på gamla tiders svenska uniformer. Det kan ju vara ett passande namn i dessa ubåtsjaktens dagar – fast uniformerna är numera, i alla fall bildligt talat, mörkt NATO-blå! (2015-07-27).






    Bilder från Roslagen: Hjortronmossen
    Så var då årets hjortronsskörd bärgad! Det blev någon deciliter mer än förra året; det är den skalan det handlar om här i södra Roslagen, i alla fall på de ställen som jag känner till. Men roligt är det, och skönt att trava omkring bland mosstallarna och skvattramen – och tranbärstuvorna. Det ser ut att bli mycket tranbär i år, om inget oförutsett inträffar.
      Annars är det fattigt ute på mossarna, en trädpiplärka varnade, en rödhake sjöng en strof och spillkråkan kri-kri-kriade i södra kanten. Den enda fjäril som brukar synas är hed/ljungblåvinge men idag fick jag äntligen se den svavelgula höfjärilen. Först flög den ute på mossen och sedan (om det nu var samma exemplar, tror nästan det) på tistlarna längs skogsbilvägen intill. De lägger sina ägg på odon som det finns övernog av, men ger sig ut till vägen för att suga nektar i tistlar och andra blommor.
      På väg tillbaka till Eremitkojan stannade jag till vid beteshagen som inte längre betas men där ängsvegetationen ännu lever kvar – men bara några få år till. Det håller redan på att växa igen, här som på så många andra ställen nu när betesdriften upphört. Men solvändebeståndet finns kvar uppe på den torra backen, liksom kattfötterna och backnejlikan. Ännu finns det gott om darrgräs och knägräs och åkervädd och tom en fältvädd. En ormrot blommade ännu idet fuktigare partiet. Intill berget växer ett bestånd av backskafting, den finns på flera ställen i trakten. Enligt uppgift ska senblommande fältgentiana ha funnits här. Jag vet inte om det bara var en dröm hos dem som skrev om det för två decennier sedan eller om det var verklighet. Hursomhelst var det den jag i första hand letade efter, inspirerad av mitt besök på en fantastisk äng i norra Sörmland för ett par dagar sedan: Där blommade 150 tidigblommande fältgentiana och ytterligare lika många av den senblommande var på G! Här hittade jag noll exemplar, men det är också någon eller några veckor för tidigt; det får bli ett nytt besök. Då blommar också alla de rödklint och åkervädd som ännu var i knopp. Är det en solig dag bör det också finnas gott om högsommarens fjärilsarter, de gillar klinten och vädden. Idag var det mulet och regn i luften men några mindre bastardsvärmare hade slagit sig ner på en rödklint. (2015-07-22).


    Vitgräsfjäril på åkertistel.


    Rosling och tranbär.



    Svavelgul höfjäril, hona, som en liten prick på tallmossen ...


    ... och här i större skala, på en av martallarna ...


    ... här tankar hon energi i åketisteln ...


    ... och här i älggräset -- eller söker den bara skydd där, hon smälter bra in i älgörtens vita blommor.


    Skogsklocka längs vägen till Eremitkojan. I bakgrunden Natt och dag.


    Mindre bastardsvärmare på rödklint.


    Backskafting.


    Solvända med ett blått jungfrulin i bakgrunden.


    Backnejlika.


    Tidigblommande fältgentiana på en äng i norra Sörmland den 19 juli.





    Bilder från Roslagen: Blommor och humlor ...
      ... får det bli, några bin finns inte vid Eremitkojan, inga tambin i alla fall. Men humlor, även om också de var litet trötta denna gråmulna dag. Ett bra väder att arbeta i, men sämre om man vill se sommafuglerne flyga, det är dags för det nu. Luktgräsfjärilen har kläckts och finns litet varstans vid torpet, den är nog den talrikaste fjärilen där, tätt följd av silverstreckad pärlemorfjäril och citronfjäril, men de två arterna har inte börjat flyga än. Hushumlan satt på ett blad och vilade sig och “jordhumlan” (det finns flera arter, lika varandra) i en spenörtsblomma nedanför hässlet. Rågeten som håller till vid torpet är en finsmakare och går därför och äter upp blomknopparna på studentnejlikorna, prästkragarna, cikorian, spenörten, men några bli kvar och i en spneört satt alltså en jordhumla och nu väntar jag på att ängs- eller skogspärlemorfjärilen ska komma till de få stundetnejlikeblommor som geten lämnat kvar; de fjärilsarterna är lustigt nog de enda hos oss som gillar den skarpt röda blomman.
      Jag hann också med ett besök hos de sju knärotsblommorna i det lilla naturreservatet ute på udden. Det fanns några stycken till litet längre ut, men de bökade grisrna bort en vinter föör ett par år sedan. Bara en av de sju hade slagit ut än.
      Detta en dag när tankarna annars mest går till Grekland och den nesliga behandling som sådana människor som jag utsätts för. Inte nog med att de nu ska betala för den egna överklassens och de tyska bankirernas svindlerier; de ska dessutom mästras och hånas inte bara av Merkel och EU och IMF utan även av svenska tyckare, alltifrån socialdemokratiska regeringsmedlemmar till Carl Bildt, Leif GW Persson och allt vad de heter. Fy!
      Efter sådana tankar behövs det ett svalkande bad, och idag var det verkligen kallt i vattnet! (2015-07-13).







    Bilder från Sörmland: Gröna gärdet. (2015-07-10).





    Bilder från Sörmland: Kvällshimlen vid Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på. Sedan kom det ännu en störtskur! (2015-07-08).






    Bilder från Östergötland: En alldeles utmärkt dag för ett besök på Kolmården ... inte för varmt, inte för kallt, inget regn ... vilket tusen och åter tusen andra också hade räknat ut! För första gången stängde man parken för fler besökare, men vi hann in innan repet spändes upp! (2015-07-07).















    En bild från igår: USA:s nationaldag. Den firades som vanligt med ett opinionsmöte på Stortorget i Gamla Stan i Stockholm. Hans Öhrn från Syriensolidaritet höll ett informativt tal om läget i Syrien och vilka som står bakom IS. (2015-07-05).














    Bilder från Anderssvedja: Myskmadran blommar.
    Berget heter Fyrörtsberget och ligger på gränsen mellan Anderssvedja och Hallboda byar. Det är det enda berget i Sverige med det namnet, om man ska tro Ortnamnsarkivet. Där tillskriver man berget Hallboda by – men jag vill nog påstå att halva ligger i Anderssvedja! Åkern nedanför har kallats för Fyrörtsängen enligt en Kerstin Stenberg, som 1945 lämnade en uppgift till Arkivet. Vi säger Bengts åker efter den förre ågaren till skiftet; för övrigt ett bra älgpass där det har skjutits flera älgar.
      Namnet har berget antagligen fått efter myskmadran, Gallium odoratum, i Mossberg/Stenbergs Nordiska flora heter den myska. Den växer i en skuggig och litet fuktig och mullrik sänka i bergets sydsluttning. Idag återstår inte så mycket av beståndet och den var dessutom överblommad nu i början av juli. Ännu för några tiotals år sedan fanns det en matta av dem och folk har säkert tidigt lagt märke till den ovanliga växten med sina kritvita fyruddiga blommor här inne i halvdunklet och gett berget och ängen namn efter den. Myskmadran är dessutom väldoftande av kumarin, men först i skymningen och framför allt när den vissnar. Nu ska man inte plocka den, inte här i alla fall där den är så ovanlig, men om man gör det doftar den gott i rummet om man tar in och torkar den. Det väldoftande kumarinet finns även i vårbrodd, hässlebrodd och framför allt i myskbrodd, som växer inte så långt härifrån. Myskmadran har använts som sömnmedel, som malmedel och som krydda i vin, skriver Sune Jonsson i sin fina Blombok från 1983. Den har också blandats i surrogattobak för att förbättra smaken på t.ex. torkade hästhovsblad. Harriet Hjorth återberättar i sin Blomstervandringar en historia från Första världskriget: En svensk apotekare ombads av både tyska, brittiska och franska kollegor att skicka så mycket myskmadra han kunde till dem; frontsoldaterna behövde den för att blanda i hästhovstobaken!
      Som efterrätt den här dagen bjöds det på slåtterblomma i den fina kungsängslilje- och orkidéängen vid Gränholmen. Som namnet antyder är den beroende av slåtter eller åtminstone mark som av andra skäl inte kvävs av högväxta gräs och andra örter. Här växte den tillsammans med ängsnycklar och kungsängsliljans fröställningar. (2015-07-03)


    Fyrörtsängen/Bengts åker idag.


    Slåtterblomma.




    Äldre inlägg


    		•