Jimmie och Jonas i samma båt.
Igår morse möttes de i TV, Åkesson och Sjöstedt, för en kvarts debatt om flyktingfrågan, eller vad man nu ska kalla det.
Jimmie Åkesson är den han är, en demagog av Hitlertyp där "judar" har ersatts av "invandrare". Ett irrationellt argument där svaga men lätt urskiljbara grupper pekas ut som ansvariga för allt som är fel i det svenska samhället och vår omvärld; ett ofarligt mål att rikta all ilska mot. Bakom den kulissen kan han och den styrande klicken i Sverigedemokraterna själva stiga uppåt till ära och rikedom. Därför handlar det för honom i denna och alla andra debatter om att skylla alla brister i välfärden på invandrare och flyktingar – "upprätta gränskontroller" var ordet för dagen – och dölja den folkfientliga politiken i alla avgörande frågor. Och där det nödvändiga slutmålet blir att krossa det som återstår av arbetarrörelsen och dess allierade, den enda kraft som kan stå emot dem. Om vi vill.
Jonas Sjöstedt är säkert en hygglig karl som vill väl (men varför måste han alltid hånflina när han debatterar?). Han talar engagerat om asylrätt och medmänsklighet och att alla måste hjälpas åt ... och så var det det här med vinsterna i välfärden, får vi bara bort dem så ...
Men ingen av dem vill diskutera roten till det onda: VILKA bär ansvaret för de krig och andra missförhållanden som är orsaken till att folk flyr och vad ska vi göra med DEM?! DEN frågan skyr de som pesten. Jo förresten, Jonas Sjöstedt nämnde det i en bisats, det är "Assads bomber" och "Isis våldtäkter" som folk flyr från. Det var allt. Jimmie Åkesson hade överhuvud taget ingenting att komma med, och likadant är det om man söker efter något om t.ex. Syrien på deras hemsida. Allt är flyktingarnas, invandrarnas, offrens, fel.
Jonas Sjöstedt lät återigen debatten föras på Åkessons planhalva. Det blir så när man inte vågar ta i de heta frågorna: vilka som ligger bakom de krig som dödar hundratusentals människor, föröder länderna och jagar iväg miljoner människor till flyktinglägren och asylmottagningarna. Vänsterpartiet deltog i de stora demonstrationerna när USA invaderade Irak och de dyker upp emellanåt, i varje fall någon på lägre nivå i partiet, när det är dags att demonstrera mot Israels övergrepp mot palestinierna – som f.ö. är en av källorna till flyktingkatastrofen. Men sedan gick de bort sig och t.o.m. stödde USA:s invasion i Libyen. De kör en trotskistisk linje i Syrien och jämställer Assad, den än idag folkrättsligt legala regimen, och ISIS, en av många utlandsfinansierade terrorgrupper, och kommer med diffusa ord om "stormakternas" roll, kanske är det Ryssland man syftar på? Vänsterpartiet är trots allt den största grupperingen på vänsterkanten och deras walkover i framför allt Syrienfrågan försvagar den folkliga mobilisering – ut på gatorna! – som krävs för att få vår egen regering att sluta krypa för USA och stödja deras krig! (2015-09-25).
Länk till debatten
Bilder från Roslagen: Hallboda x 2. Den ena bilden tagen av Elliord Mattsson, troligen på 50-talet. Den andra den 21 september i år. Den lilla stugan till vänster uppges ha varit konstnären Elias Petterssons ateljé. Elias Pettersson målade svampplanscher på uppdrag av botanisten och mykologen Elias Fries. Han avled 1859. (2015-09-23)
På Leif Erikssons hemsida finns många av Elliord Mattssons vykort från Roslagsbro.
Bilder från Roslagen. Ifjol gick jag hem tomhänt från tranbärsmossen – i år var marken överströdd av de vackra bären och jag fyllde med lätthet en hink. Det blev ännu en varm, solig dag med en djupt klarblå himmel och en förunderlig stillhet vid Eremitkojan. Det är trots allt den 20 september och höstdagjämning i veckan som kommer. 2015-09-20.
Solen på väg ner över Storsjön.
Hemma i det fattiga
"Jag är hemma i det fattiga", skriver Sigvard Cederroth (1910 - 1979) i boken med samma namn, "Hemma i det fattiga. Uppländska strövtåg och utsikter", utgiven av LT:s förlag 1982, i urval och med inledning av Carl-Erik af Geijerstam. Han fortsätter: "Det kan vara en drömlik stillhet kring en ödetomts sparsamma rester av bygge och odling. En vårdag när häggen ännu knappast visar sina bladknoppar utan står där inklädd i grå lav mitt i det mossiga röset. Det är bara krusbärsbuskarna och de varma sydslänterna som visar grönskans skiftningar"
Det är naturligtvis inte fattigdomen han är hemma i, det elände med knappa resurser och obefintliga marginaler som de flesta levde i. Det är det gamla odlingslandskapet, den betade världen, Gammalsverige, som han så inträngande och kärleksfullt skildrar i sina berättelser från vandringar i mellersta och nordöstra Uppland; Gräsö, den stora ön utanför Öregrund, betydde mycket för honom. Ängs- och hagmarkerna och skogsbetena med sin hamlade träd, gråa gärdsgårdar och rika flora och minnen av försvunna torp och smågårdar; det är dem han skriver om: "Fattigsverige ... Fortsättning! 2015-09-15.
Bilder från Roslagen: Flaggan i topp och livbojen på plats på Vaxholmsbolagets m/s Söderarm. Och all anledning till det en dag som denna, när vi fick en extra sommardag i skärgården och Karl-Erik Norrman, fd ambassadör och Kjell-Olof Feldt, tidigare (s)-minister, båda vågar ta en debatt i SvD om de grundläggande orsakerna till varför så många miljoner människor flyr och söker skydd hos oss. Och visar på några konstruktiva förslag på vad som bör/kan göras – till skillnad från de höger- och vänstermänniskor som roar sig med att hacka på dem som flyr! 2015-09-10.
Länk till Karl-Erik Norrmans artikel
Länk till Kjell Olof Feldts artikel
Elliords bilder.
Elliord Mattson (1905 - 1992) från Spillersboda var fotograf och mest känd för sina tusentals, kanske tiotusentals, vykort. Han började hemma i Roslagen men reviret utsträcktes senare till stora delar av Mellansverige. I slutet av 50-talet sålde han sitt företag till Hartmans förlag i Uppsala. Han fortsatte att arbeta för dem ända fram till 80-talet och nu tillkom handkolorering av korten. Den utfördes i Tyskland enligt principen ljusblå himmel, röd stuga, etc. Petter Eklund gav 2004 ut en bok om Elliord, "Elliords himlar. En vykortsresa genom folkhemmet", där han tog fasta på de schablonartade himlarna.
De två vykort som jag visar här är från slutet av 50-talet, ett av dem finns stämplat 6.9.1961 vid dåvarande Ovansundets (Nysättra) poststation. Tack och lov är de svartvita och det som fascinerar mig är det vardagliga i dem. Vem kommer egentligen på idén att fota en odramatisk vägkorsning i Holmen i Anderssvedja en vanlig vardag utan spektakulära händelser? Visserligen kommer en bil emot oss, men den utgör knappast någon fara. Den är inte ens den Elliords egen Citroen som sägs förekomma på många av hans bilder. Hans val av perspektiv i den här bilden är också litet märkligt, jag kommer att tänka på några av Carl Wilhelmssons målningar där huvudpersonerna nästan ramlar ur bilden. Här i Holmen ligger på vänster sida, alldeles utanför bilden, ett hus – varför tog han inte med det? Det hade gett mer balans i bilden; det är fräckt gjort! I bakgrunden på Elliords bild skymtar istället, dolt bakom grönskan, snett bakom bilen, ett vitt hus. Det var på den tiden Holmens affär, mamma cyklade dit och handlade en gång i veckan innan hon tog körkort och handlandet alltmer kom att vändas mot Norrtälje. Affären fanns kvar ännu i mitten på 60-talet men nu arbetade mannen i paret som ägde den i Norrtälje, jag fick skjuts med honom ibland.
Den andra bilden är tagen vid Klubben, på gränsen mot Björhövda och Rosättra byars ägor. Den slingrande grusvägen och raderna av sädesskylar ger liv åt Elliords bild. Min bild är på alla sätt mera trist: asfalten är död och nu odlas inte längre spannmål på dessa åkrar. De används ännu och det får man vara glad åt även om fåren har ersatt de kor som tidigare gick här på efterbete. Och dessutom betade de vackra lövskogsbackar med sin rika flora som omger dem – men det syns inte på någon av bilderna! På fotot från den 3 september i år ser vi två vandrare, de passerade mig i rask takt när jag tog mina bilder. Kanske kom de från något av traktens alla fritidshus. Det är också en tidsmarkör: vid den här tiden började sommarstugeområdena byggas, i Kattgärde, Dröjbacken, Ropnäs, men det var fortfarande vanligare att man fick sakta in för korna som var på väg hem till mjölkning är för några marscherande stavgångare! www.janahman.se. (2015-08-23)
På Leif Erikssons hemsida finns många av Elliord Mattssons vykort från Roslagsbro.
Havtornen skördas vid Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på. 2015-08-30.
Handfallna.
Våra riksdagspartier står handfallna inför flyktingkrisen och Sverigedemokraternas framgångar. Handfallenheten sträcker sig för övrigt långt in i vänstern. De vacklar alla fram och tillbaka i synen på SD och hur de ska tacklas. För de Iedande politikerna är det nog mycket en rädsla för att de ska ta ifrån dem deras välavlönade riksdags- och kanske tom regeringsuppdrag. Med Sverigedemokraterna är det enligt min uppfattning så, att det ledande skiktet är fascistiska demagoger av Hitlertyp där "judar" har ersatts av "invandrare". Ett irrationellt argument där svaga men lätt urskiljbara grupper pekas ut som ansvariga för allt som är fel i det svenska samhället och vår omvärld. Bakom den kulissen kan man själva stiga uppåt till ära och rikedom och där det nödvändiga slutmålet blir att krossa det som återstår av arbetarrörelsen och dess allierade. Förutsättningen för att de ska lyckas är 1. att omgivande partier/folkrörelser/enskilda medborgare inte förmår att desarmera deras propaganda och 2. att den härskande kapitalägarklassen och skikten närmast den anser sig behöva dem.
Vad det gäller punkt 1. så är det, som jag skrev inledningsvis, så att vad gäller exempelvis flyktingarna/invandrarna så är våra partier, men även folkrörelserna, helt tafatta. De kan inte, eller vill inte, eller vågar inte, ställa det enda rimliga och verkningsbara kravet: USA och dess allierade måste upphöra med sina krig mot Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen, Palestina; de krig som driver ut miljoner mäsnniskor på flykt. Som ett första svenskt steg kan vi föregå med gott exempel och avsluta vårt deltagande i den ekonomiska krigföringen mot Syrien!
Vad gäller punkt 2. så kan vi konstatera att det kapitalägande – starkt USA-anknutna – härskande skiktet redan i viss mån använder sig av SD. Deras avledande argumentation vad gäller de pågående krigen – rikta ilskan mot offren och inte anstiftarna – har redan slagit igenom i svensk debatt. Huruvida det härskande skiktet tänker gå ännu längre och stödja SD fullt ut när de börjar angripa arbetarrörelsen är ännu en öppen fråga.
Riksdagspartiernas – här möjligen med ett tveksamt undantag för (v) – fiasko belyses av bostadsfrågan, som ett exempel. Folk behöver bostäder, och bostäder som man har råd att bo i. Och den uppblåsta lånebubblan måste punkteras i tid. Vad har partierna att komma med? Jan Björklund med sitt fantastiska program där marknadshyror och andra åtgärder som bara skapar större valfrihet för de rika, kan sägas var typiskt – även om exempelvis (s) inte vågar vara lika extrema. Men de är alla överens om att inte göra det enda verkningsfulla: föra över resurser till byggande av framför allt hyresbostäder. Man vågar inte (annat än kanske marginellt) röra de 16,5 miljarderna i ROT-avdrag och de 30 miljarderna i ränteavdrag – där mycket går till det vettlösa subventionerandet av bostadsrätter – som vore en bra början. Och så fort någon – tom Riksbanken, Riksgälden och Finansinspektionen – föreslår skärpta amorteringskrav för att få ner bostadslåneskulderna sticker 100 lobbygrupper fram sina fula trynen – och inget händer.
Så kan det fortsätta, på område efter område (pensionerna, till exempel, ett tacksamt slagträ för SD – lyssna bara på radions Ring P1!). Gör inget åt de verkliga problemen, men förfasa dig gärna över missnöjespolitikernas framfart och försök att hålla dem borta från din egen köttgryta! Och demonstrera gärna för att "kasta nazisterna i Strömmen" – men håll dig undan från de opinionsmöten som kräver ett slut på USA och dess allierades krig mot Syrien! (2015-08-26).
Äldre inlägg
