Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.



Nyare inlägg



Bomb-Margots talande tystnad.
Margot Wallström var snabb med kondoleansen när Shimon Peres avled häromveckan och på UD:s hemsida slår hon sig för bröstet med den feministiska utrikespolitiken som firat tvåårsjubileum.
  Men när Israel olagligen bordar Ship to Gazas kvinnobåt på internationellt vatten och kidnappar besättningen (varav två svenskor), då tiger hon!(2016–10-07)





Bilder från Roslagen: Glitter i vattnet vid Eremitkojan(2016–10-07)





Bilder från Sörmland: En häst, för omväxlingens skull(2016–10-06)





Bilder från Sörmland: Bålgetingarnas vackra och kamouflagefärgade bo i det gamla magasinet på Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på. Samhället var fortfarande aktivt. Golvet under bilan var inte lika vackert! Till höger ett grått bo av vanlig geting. (2016–10-04)






Koskit och ekollon.
Vi tillbringar några dagar i Ivar Lo:s De gröna ekarnas Sörmland och vad är då mera rätt än att inleda med en bild på ekollon; det blir mycket av dem i år. Till glädje för rådjuren och kanske även dovhjortarna, som det dräller av här i östra Sörmland. Tyvärr är det nog vildsvinen som har störst nytta av dem; ekollonen ger – liksom den uppfödning som många jägare sysslar med – en extra skjuts åt stammen.
  Annars var det brittsommar vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på: rönnbären har mognat, de få äpplena likaså, och mängder av bär på havtornsbuskarna. På morgnarna hörs rastande tranor från gärdena bort mot Strand och i kvällsmörkret (som kommer alltför tidigt nu!) gnäller kattugglan i backen ner mot sjön.
  Vadsjön är nästan helt uttorkad denna regnfattiga sommar. Tre havsörnar står ute i gyttjan och vilar sig och hundratalet tofsvipor rastar. Därtill några hägrar, tranor, sångsvansparet och en flock obestämda småvadre. Jätteröksvampen har även i år skjutit upp sin groteska fruktkroppar i åkern intill vägen ner till Torp. Jag gläds åt att kunna ta mig runt hela sjön, trots mina arga ben. Vi går in under de gröna ekarna och jag kan inte låta bli att fota en koskit: de är så ovanliga numera, men här går två skockar med dikor, kalvar och ungdjur och håller öppet kring sjön.
  En koskit prydd med ett eklöv – se där en sörmlandsbild hösten 2016! (2016–09-26)














Bilder från Roslagen: Bålgetingar i äppelträdet.
  De vanliga getingarna har kastat in handduken för den här sommaren, men bålgetingarna är fortfarande aktiva vid Eremitkojan den 22 september. De gnagde loss bitar ur äpplena och flög iväg med dem, förmodligen till ett fortfarande levande samhälle. (2016–09-24)







Stadsvandring i Tensta i lördags med arkitekt Erik Stenberg som berättade om stadsdelens och miljonprogrammets arkitektoniska, sociala och politiska historia fram till idag. Han gjorde det så initierat och kärleksfullt att man nästan fick lust att lämna Lidingöreservatet och flytta dit! Vandringen anordnades av Tensta konsthall där man för närvarande visar "Viet Nam Diskurs Stockholm" och skulpturer av Ingela Ihrman. Vietnamutställningen utgår från Peter Weiss pjäs Vietnam Diskurs och Gunilla Palmstierna-Weiss scenografi. Bilder, filmer och föreläsningar om Russeltribunalen och den svenska vietnamrörelsen ingår. Pågår tom den 25 september. Föreläsningsprogrammet på Tensta konsthall . På väg till och från Tensta: missa inte Helena Henschens utsmyckning av tunnelbanestationen! (2016–09-14)





Ingela Ihrmans "Det frodas i framtiden".


Helena Henschens utsmyckning i Tensta tunnelbanestation.





Katten sitter i sina egna tankar på Café Östergården vid Uvsta kattpensionat i Sörmland.
  Tänker den kanske på USA, Ryssland och Nato? Längtar den också efter att vi ska gå med i Nato för att få delta ännu mer i de amerikanska krigen? Kanske bli skeppskatt på ett amerikanskt hangarfartyg och göra major Björklund, minister Hultqvist och reporter Hildebrandt sällskap?
  Tror inte det, katter vill ha frihet och går sina egna vägar så Björklund & co får nog mönstra ombord på egen hand! (2016–09-11)




Ny-affären
När jag i somras för första gången efter flera dagars sängliggande på Danderyds sjukhus skulle upp och gå igen men var ängslig om benen skulle bära mig och därför gick litet hopkrupen, sade läkaren – en mycket sympatisk man – till mig: "Vad är du rädd för, sträck på dig, gå som en man!" Det tog vi som ett välvilligt skämt. När Elisabeth Massi Fritz, den kände eller ökände advokaten, igår kväll i TV:s Aktuellt uppmanade Julian Assange, som orättfärdigt och under ständiga hot i fyra år har suttit inspärrad på Ecuadors ambassad i London, att han ska lämna ambassaden för att åka till Stockholm och därigenom "uppföra sig som en man", var det bara en unken stank som spred sig i studion. Hon, som specialiserat sig på kvinnofridsärenden, hon av alla, avslutar debatten med detta kvalmiga manschauvinistiska uttryck.
  Uppdrag gransknings reportage gav en ovanligt fyllig bild av den s.k. "Assangeaffären" eller "Marianne Ny-affären" som den väl borde heta – till den dag då arkiven öppnas och vi får veta hela sanningen. Åklagarens agerande – att vägra förhöra den misstänkte – innebär ett övergrepp mot både Assange och dem som anmält honom. Hennes vägran att snarast möjligt förhöra honom har under flera års tid stoppat upp rättsprocessen så till den milda grad att ett av ärendena har hunnit preskriberas. Vi känner idag inte till spelet bakom kulisserna, men USA:s vice justitieminister kommer inte hit utan anledning och vi känner till den svenske åklagarens svekfulla beteende liksom den process som har inletts i USA. Har man dessutom den minsta kunskap om hur USA:s politiska och militära ledarskap tänker och handlar – vi såg för övrigt flera exempel på det i reportaget – vore man en idiot om man inte tog risken att bli utlämnad till USA – från London eller från Stockholm – på största allvar. Har man sett varggrinet hos den amerikanske topside-politikern, presidentens tidigare säkerhetsrådgivare John Bellinger, när han i programmet säger att "ja, det är bra att han är rädd" – då inser man att det är blodigt allvar!
  Det förstår naturligtvis även den svenska statsledningen, oavsett partifärg. När man nu inte 2010 snabbt lyckades få hit och gripa och skicka honom vidare till USA kan han lika gärna ruttna bort på Ecuadors ambassad. Så slipper vi det problem som skulle uppstå om han skulle komma hit idag och uppståndelsen om man nu måste gå USA till mötes. Att sedan de två kvinnliga målsägandena får vänta på sin utredning och aldrig får målet avslutat, det sk-ter man i, oavsett om man heter Fredrik Reinfelt, Stefan Löfven, Marianne Ny eller Elisabeth Massi Fritz! (2016–09-08)

  • Länk till Uppdrag gransknings reportage
  • Länk till ett klipp ur Aktuelltintervjun. Större delen av intervjun finns utskriven under klippet.





    Bilder från Roslagen: Störtas skall det gamla i gruset -- men vad kommer istället? Norrtälje hamn den 2 september: En ruinhög återstår av de stora silosarna och i förgrunden reklam för den nya hamnen! (2016–09-06)







    "Snabbutryckning till Turkiet"
    Det återstår fortfarande många frågetecken kring den turkiska militärkuppen den 16-17 juli och den upprensningsaktion som följde och vilken nu har utvecklats till vad som väl måste kallas Erdogans motkupp: hårdare förföljelser av kurderna, inskränkt yttrande- och tryckfrihet, många fängslanden.
      USA:s och alla dess allierades, inklusive Sveriges och den svenska propagandaapparatens, agerande de första timmarna och dagarna efter kuppen är det kanske största frågetecknet. Stödde de eller stödde de inte kuppmakarna?
      Hursomhelst så verkar det ju som om Ryssland ansågs oskyldigt av Erdogan (och kanske tom hjälpt honom att avvärja kuppen?). När Erdogan därför som första land efter kuppen med en stor delegation besökte Ryssland gick det en chockvåg genom statsledningarna ända från Washington till Stockhom.
      Turkiet är ju ett NATO-land, och ett viktigt sådant, en hörnpelare för att upprätthålla USA:s dominans i regionen och en hjälpreda i krigen mot Irak och Syrien. Skulle de nu vara på glid mot Ryssland?! Eller åtminstone inta en mera självständig position? Nu är väl åtminstone det första alternativet knappast troligt, men för säkerhets skull är nu USA:s och dess medlöpare på väg till Ankara för att återställa ordningen. Vicepresident Biden var där alldeles nyligen och nu kommer springpojkarna och -flickorna efter.
      Exempelvis Carl Bildt som sitter i ledningen för en av alla dessa internationella s.k. tankesmedjor, European Council of Foreign Relations, ECFR, Europeiska säkerhetsrådet i svensk översättning. Trots namnet och trots att den är baserad i London och trots att dess syfte sägs vara att ge råd om "EU:s" utrikespolitik ger en titt på sammansättningen av rådet och inläggen på rådets hemsida snarare intryck av att det är USA:s och möjligen EU-elitens intressen det företräder.
      Carl Bildt meddelar i sitt nyhetsbrev ("Alla dessa dagar" den 29/8) att ECFR "gör en snabb utryckning för att värdera situationen i landet (Turkiet) efter det tack och lov misslyckade kuppförsöket för att också komma med rekommendationer om relationerna mellan EU och Turkiet."
      "Snabb utryckning", var ordet.
      Vilka är det då som ska komma med "rekommendationer"? ECFR finansieras genom donationer från stora bolag och europeiska länders utrikesförvaltningar. Sverige är förstås med och bidrar, Utrikesdepartementet med ett belopp 50-99.000€ (=en halv till en miljon kronor) och SIDA med det dubbla (2015).
      "Rådet" består av 270 medlemmar, huvudsakligen politiker, näringslivsfolk och journalister, kanske inte de allra viktigaste, rentav något av ett B-lag. Från Sverige deltar 17 skarpa hjärnor: Urban Ahlin, Carl Bildt, Erik Berglöf, Ingrid Bonde, Gunilla Carlsson, Nicola Clase, Karin Enström, Karin Forseke, Jytte Guteland, Anna Ibrisagic, Carin Jämtin, Diana Janse, Daniel Sachs, Pierre Schori, Margot Wallström, Peter Wolodarski, Karin Enström. Vad kan man vänta sig att Urban Ahlin, Karin Enström, Nicola Clase och Peter Wolodarski ska föreslå? Bryt med Ryssland! Skjut ner fler ryska plan! Fortsätt och öka stödet till de syriska terroristerna! Trappa upp konflikterna till kärnvapennivå! Jaga iväg ännu fler flyktingar mot Europa! Det är den typen av vettlösa råd man måste vänta sig från dessa människor.
      Kort sagt ett gäng nyttiga idioter som bara vill krig och fattigdom – men vad gör Pierre Schori där?! (2016–08-31)





    Bilder från Sörmland: En morgon med dagg i spindelnäten.
      Grannen på andra sidan viken tänder en brasa på morgonen och eldar upp ris och fuktigt gräs och en vacker rök stiger mot skyn. Vaknade mitt i natten av att kattugglan satt och skrek sina hjärtskärande höstläten i slänten ner mot sjön. Kanske något för ljudläggarna i skräckfilmsbranschen, om de inte redan har upptäckt dem. Annars är det ju mest storlom som gäller, och ett och annat vanligt ugglehoande. Noterade f.ö. att man i den annars så fina dokumentären om Carl-Göran Ekerwald lagt in en sjungande bofink under svampplockningen; ett läte som man knappast förknippar med den årstiden.
      Fyra arter fjärilar besöker oss denna soliga dag, men bara ett exemplar av varje: nässelffjäril, som satt på budlejan nästan hela tiden, citronfjäril, påfågelöga och sorgmantel. Tysta flyger de, mot en bakgrund av kanadagässens tunga ljudmatta där de samlats ute vid Skäret. (2016-08-22)









    Helene Broms (th), dotter-dotter-dotter-dotter-dotter till Lars Johan Hierta i dennes äktenskap med Wilhelmina Fröding, i samspråk med Wendela Hebbe (1808 - 1899).
      Lars Johan Hierta är mest känd som grundare och ägare av Aftonbladet, men han drev också bland annat Liljeholmens stearinfabrik som idag har sin fabrik i Oskarshamn. Wendela Hebbe arbetade som journalist och författare och började sin karriär i Stockholm på Aftonbladet som Sveriges första kvinnliga journalist. LJH var som sagt gift med Wilhelmina och Wendela med en Clemens Hebbe, som dock lämnat hustru och barn och smitit iväg utomlands från sina skulder. LJH och WH "kom att leva tillsammans i ett närmast äktenskapsliknande förhållande" (Wikipedia) och de fick också en son tillsammans. Bilden är tagen i Wendela Hebbes hus i Södertälje, ett sommarhus som Hierta köpte till Wendela. Idag är huset museum och kafé och ligger vackert vid kanalen i centrala Södertälje. Väl värt ett besök! (2016–08-23)




    Bilder från Sörmland: Solnedgång vid Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på
      En stilla dag, ljummet, grått, enstaka regnstänk, kallt i vattnet men ändå badbart; närgångna getingar. En enda fjäril, ett påfågelöga på budlejan. En bålgeting i äppelträdet. En stor flock skränande kanadagäss ute på sjön och ett drillsnäppepar vid morgonbadplatsen. Höstrapsen är skördad på godsets åkrar, men inte vetet och havren. (2016-08-21)






    Tage G. Pettersson talar vid fredskonferensen i Degerfors den 12 augusti 2016.


    "För freden mot kriget"
    Så löd temat i Tage G. Petterssons och de andra talarnas inlägg vid den femte Nordiska fredskonferensen som hölls i Degerfors den 12 - 14 augusti. Konferensen anordnas av Folket i Bild/Stockholm. Stina Oscarsson talade om vikten att skapa en berättelse. Överheten i våra länder har insett det och skapat en tongivande berättelse om att Ryssland är farligt – vårt försvar är svagt – alltså behöver vi NATO! Det är den berättelsen som idag styr mycket av svensk utrikes- och försvarspolitik.
      Mot detta måste vi skapa en annan berättelse, den som Tage G talade så varmt om vid förra årets och årets konferenser: För freden mot kriget! Mot NATO (som står för krig) för freden!
      De många talarna vid årets konferens gav en bred och djup exposé över de krig och konflikter som pågår, Sveriges roll i dem och Sveriges närmande till NATO. Nedan finns länkar till de flesta talen.
      Vad ska vi då göra för att nå ut med den alternativa berättelsen? "Det är vårt gemensamma arbete i det lilla som ger resultat", svarade Tage G. och hänvisade till sina egna erfarenheter från alla de Afghanistanmöten han talade vid under åren 2007 - 2015.
      Degerforskonferenserna är en del i detta, en summering av det arbete som pågår – och en energikick inför fortsättningen! (2016-08-19)


    Tage G. Pettersson: Är siktet inställt på krig eller fred?:

    Stina Oscarsson: Konsten att skapa en ny berättelse

    Pål Steigan: Norden och NATO

    Markus Limmergård: Ukraina: händelseförlopp och inverkan på närområdet

    Aslak Storaker: Norges Syrienpolitik och fredsbevegelsen

    Majbritt Theorin: Apell för arbete för fred och alliansfihet

    Stig Henriksson: Folkrörelsernas möjlighet att påverka parlamentarismen

    Kerstin Tuomala: Arbete mot Nato-medlemskap i Finland

    Tine Spang Olsen: Danmark – et krigsførende NATO-land

    Lars-Gunnar Liljestrand: Utvärdering av vitboken om Afghanistan

    Patrik Paulov: Så blev svenskt bistånd stöd till terror i Syrien

    Hans Öhrn: MALI: Islamistisk terror eller fransk imperialism - vad hotar Afrika

    Erik Göthe: Freden, FN och folkrätten

    Jan Myrdal: Visst kan folket värvas till självförintande krig



    Anders Romelsjö, Stig Henriksson, Stina Oscarsson, Tage G. Pettersson.


    Jan Myrdal.


    Pål Steigan.




    Äldre inlägg


    		•