Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg



Vinter och vår.
Vintern började ju så bra här i Roslagen med starka isar och fint skidföre och spårsnö på sjöar och skogsbilvägar ... och så smälte allt bort igen, eller nästan i alla fall. Snopet. Vi var visserligen över till Norge en vända och där vi håller till fanns det snö, men bara uppe i fjällen med en (tur)skidåkning som i alla fall inte passar mig något vidare; det är inget nöje att hela tiden vara rädd för att åka omkull och bryta benen i de branta backarna. När nu snön smet iväg för oss här hemma åkte vi en bit västerut för att söka upp den! Hela vägen till Örebro, och även en bit efter, var det barmark, barmark, så vi började bli litet oroliga, men Kilsbergen levererade, som man säger numera. Ånnaboda är ett trevligt ställe och vi fick ett par fina skidturer. Jag körde som vanligt med näsan i marken och kollade in djurspåren. Nej, vi fick inte se lodjur eller varg, båda finns i bergen, men väl grävlingar som varit ute och luftat sig. Och skogshare. Och nedanför Mårdberget hade faktiskt en mård passerat spåret under natten, som så ofta intill ekorrens spår. Och räv förstås. Men, konstigt nog, inte ett enda rådjursspår! Och bara ett gammalt älgspår. Och, tack och lov, bara ett grisspår längs de korta och knappast representativa sträckor som vi åkte.
  På eftermiddagen åkte vi ner till våren på slätten runt Tysslingen, en vacker trakt, mest känd för sjöns rastande sångsvanar. Nu var de inte så många än, bara 450 fåglar, våren har stannat upp litet, men det räckte för en fin konsert. (2019-03-15)



En halvtaskig, eller rentav taskig, bild med utsikt mot sångsvanarna med Tysslingen och Kilsbergen i bakgruden.


Huset med trädet, Rånnesta.


Huset med cykeln, Naturens teater i Rånnesta.


Gräve kyrka.


Vägen ut till fågeltornet i sydänden av Tysslingen.


Slätten söder om Tysslingen.






Terminalklubb Stockholm Syds årsmöte den 9 mars 2019.
(2019-03-13)

Text och många bilder!







"Jag har talat i telefon med Guaido",
säger Sveriges utrikesminister Margot Wallström under riksdagens utrikespolitiska debatt den 13 februari, och fortsätter:

"och sagt att han ska leda processen för nya val".

Det är naturligtvis anmärkningsvärt att utrikesministern i ett alliansfritt land som Sverige gör ett sådant uttalande. Venezuela har en korrekt vald president som har flera år kvar på sin mandatperiod. Då uttalar sig en tidigare helt okänd politiker, en USA-broiler, att HAN som representant för nationalförsamlingen har avsatt den legitime och fullt fungerande presidenten Nicolás Maduro och övertagit dennes roll. Det skulle anses som ett dåligt skämt om det inte vore för att USA kräver att få överta kontrollen över den venezoalanska oljan och därför vill få bort de politiker som har minskat deras inflytande över den. Och dessutom, ve och fasa, har använt i alla fall en del av oljepengarna till sociala insatser i ett land som USA betraktar som sitt och folk därför ska finna sig i fattigdom, kriminalitet och elände i alla dess former.
  Så har då Bomb-Margot nu även blivit Statskupps-Margot. Hon och de övriga av USA:s undersåtar inom EU har deklarerat att de stöder Juan Guaidos försök till statskupp. Egentligen är det ju ingen nyhet. Hon, liksom övriga ledande svenska politiker, från höger till vänster, tiger ju om statskuppsministärerna i exempelvis Egypten och Thailand, båda länder där militären har avsatt demokratiskt valda regeringar. Där är det inte tal om att ladda upp med militär vid gränserna, uppmuntra till våldsamheter inom länderna, etc. Vad jag vet kräver man inte ens att den förste och siste (?) demokratiskt valde presidenten i Egypten, Muhammad Mursi, återfår sitt ämbete. Han sitter fortfarande inspärrad, och det tiger man om. Osv. Man har i grunden samma syn gentemot Ryssland, där man inte riktigt erkänner den valde presidenten utan, som Margot sade i riksdagen, istället väljer att "samarbeta med det ryska civilsamhället".
  Det hela blir så mycket mer hyckleri när Statskupps-Margot inleder sitt anförande i riksdagen med att deklarera att regeringen som den första av prioriterade områden i utrikespolitiken valt "främjandet av demokrati"! Ja, hon sade så, och hon upprepade det i sina anföranden!
  Varför då bunta ihop Bomb-Margot med allas vår Jimmie? Därför att de har samma inställning till demokratiska val. Så här säger Jimmie Åkesson i en intervju med honom i Svenska Dagbladet den 11 februari:

"Vi tycker inte att den här regeringen (Löfvens/JÅ) är legitim. Därför bör den avsättas"

Om en regering inte längre är legitim så är den rimligen illegitim; dvs samma tongångar som USA, tongivande EU-länder, Sverige och de svenska politikerna använder om Nicolás Maduros styre i Venezuela. Kanske kommer nu Jimmie och hans pojkar att ta fram järnrören igen, ge sig ut på gatorna och slåss ... och få eldunderstöd från USA och likasinnade grannar, kanske NATO-landet Norge drar igång provokationer vid gränsen och eldar upp "hjälpsändningar" och när pojkarna tröttat ut sig kanske de kan få vila upp sig och samla nya krafter hos lappo-kompisar i Finland?... Overkligt och överdrivet säger ni, men så här ser vardagen ut för det plågade venezoalanska folket och så principlösa, så fega, så amerikaniserade som våra svenska politiker och mediehus är idag, antagligen de sämsta sedan den allmänna rösträtten införande, kan man snart vänta sig vad som helst även här! (2019-02-24).







Riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas (v) talar vid manifestationen mot USA:s Venezuelapolitik den 2 mars framför USA:s ambassad. Heder åt henne som -- vad jag vet -- hittills enda riksdagsledamot som ställt upp vid de manifestationer som hållits i Stockholm till stöd för Venezuela och mot USA:s krigspolitik. Övriga riksdagsledamöter trycker i bänkarna såvida de inte, som utrikesminister Margot Wallström, öppet stöder USA:s egen lilla kuppmakare Guaido.(2019-03-02).


Alexandra Bryngelsson.




Det är ju alldeles för få vid de här manifestationerna, men som tur är ställer de gamla veteranerna upp, här Jan Erik Romson i samspråk med en annan mötesdeltagare.



En annan veteran. Anders Romelsjö, som talade för Folket i Bilds Stockholmsavdelning.



En tredje, Eva Björklund, som idag representerade Sveriges Fredsråd.








Rapport om Rapport.
Att lyssna på Rapports sändning en söndagskväll som denna (24/2) och dessutom med den storslagna vyn över Voss i fonden, är en surrealistisk upplevelse. Här har vi Sveriges största nyhetsprogram på bästa sändningstid och dessutom i det som så vackert kallas "public service".
  Jag har i ett tidigare inlägg kommenterat vad de sade om Venezuela, hur de helt okommenterat kolporterade ut Washingtons krigspropaganda.
  Men det var inte nog med detta. De kommenterade Syrien också. De sände från en del av landet som tidigare ockuperades av de USA-Turkiet-Saudifinansierade högerextrema terrorgrupper som uppträtt under islamistisk flagg. Idag ockuperas det av än så länge USA-stödda kurdiska grupper. Dessa grundfakta nämndes förstås inte med ett ord i programmet, man låtsas som att man befinner sig i ett terra incognita där normala folkrättsliga principer inte gäller, och så praktiseras ju USA-rätten numera. Vilket i förlängningen får konsekvenser för det som dagens inslag skulle handla om: de människor som av olika anledningar enrollerat sig hos IS m.fl (man kan nästan lika gärna skriva USA:s legotrupper) och nu, när landets lagliga regering återtagit kontrollen över en stor del av landet, har fått problem. Reportern vidarebefordrade okommenterat det självutnämnda kurdiska styrets uppfattning att de inte har resurser att lagföra alla de brott som terrorgrupperna gjort sig skyldiga till. Men det är ju inte kurderna som ska genomföra nödvändiga rättsprocesser, det ska den lagliga regeringen med säte i Damaskus göra! För det andra är det nu mycket snack - och mycket hat från de svenska politiker och nättroll som suttit här hemma och stött krigen men hatat offren för dem – om vad man ska göra eller inte göra med de svenska IS/al Nusra/kurdiska krigare som har gjort sig skyldiga till brott i Syrien. Svaret är egentligen mycket enkelt. De ska i första hand ställas inför rätta av den lagliga regeringen i det land där brotten har begåtts. För det andra har de som svenska medborgare rätt att återvända till sitt hemland, dvs Sverige, när straffet är avtjänat, på samma sätt som alla andra svenska medborgare som har begått brott utomlands har rätt till det, hur illa man än tycker om dem och deras brott. Det var ynkligt av Löfven att svaja som han gjorde när han blev tillfrågad idag i Kairo. Det kommer inte så många flyktingar nu och då ska de högerextrema suga på det här istället ett tag -- och det passar ju Löfven och hans regerings- och näringslivskompisar så att de slipper att ta diskussionen om de vardagsnära freds- och välfärdsfrågorna!
  Kairo, ja, han är där nu Löfven, tillsammans med sina förbundna inom EU. Det EU som fördömer Maduro och vill störta honom därför att han -- påstår de -- inte är tillräckligt demokratisk. Samtidigt som de tigit och tiger om de militärer som kom till makten i Egypten genom en kupp för några år sedan och nu bedriver ett än mer repressivt styre än under Mubarak. På samma sätt har man f.ö. tyst accepterat den thailändska militärdiktaturen. Osv. Det är alltså skillnad på vilken regering som ska störtas eller inte och det har inget att göra med vilka som är mest diktatoriska; den gemensamma nämnaren är istället vilken "regim" som USA accepterar eller inte. Och den svenska politikersvansen följer efter, man törs inte ens markera ett Palmeskt avståndstagande från de värsta skändligheterna. Varför? Därför att de svenska kapitalägarna kräver det. I det handelskrig som det försvagade USA bedriver vill man inte bli sittande med Svarte Petter. Därför har man lämnat alliansfriheten och krupit upp i famnen på Washington; för ett litet land som Sverige omgivet av flera stormakter är detta en farlig politik. Istället bör man fortsätta den alliansfria politiken och balansera så gott det går mellan stormakterna.
  Nu slamrar det långa godståget förbi på järnvägen här nedanför, på väg från Bergen mot Oslo, i övermorgon far vi samma väg, nu får det räcka för ikväll. (2019-02-25).







Bernie och Venezuela
Även Bernie Sanders i USA ansluter sig till krigspropagandan mot Venezuela, på samma sätt som ledande vänsterpartister hos oss. Ja, det är för sorgligt att inte ens vänstersinnade människor kan stå emot USA-propagandan. Inte så konstigt när man som ikväll sitter här i Voss och ser hur Rapport oavkortatat kolporterar ut Washingtons propaganda! Först sätter man ett land i blockad och stjäl deras egendom och sedan gråter man över att folk har det besvärligt - och låtsas skicka några lastbilar med hjälp. Lastbilar som man dessutom sätter eld på och därefter anklagar venezuelanerna på andra sidan gränsen! Men det sade förstås inte SVT:s Nyhetsankare, USA-impregnerade som de är! (2019-02-24).







Vår i luften.
Det är lite vår i luften här på skärgårdsön, men i politiken är det mera unket än på länge. I den förra mandatperioden satsade Margot Wallström och hennes regring på en "feministisk utrikespolitik" samtidigt som de stöttade de synnerligen antifeministiska terrorgrupper som mördat och förstört så mycket i Syrien. Nu ska hon satsa på en "offensiv för demokratin" i sin och regeringens utrikespolitik under de kommande fyra åren – samtidigt som hon går ut och stöder den som har inlett en statskupp i Venezuela. Och liberalerna (de liberala!) går nu, liksom tidigare kristdemokratiska och sverigedemokratiska riksdagsledamöter, ut och förespråkar ytterligare stöd till de israeliska mördarna och tjuvarna genom att förorda att Sverige, liksom herrarna i Washington, ska flytta den svenska ambassaden till Jerusalem. Till sist ett annat vårtecken: Jimmie Åkesson går från klarhet till klarhet och det är bra; då kanske folk får upp ögonen för vad han går för. Han har tidigare gett upp motståndet mot NATO, de backade om Värdlandsavtalet, han jagar flyktingar med flyktingskäl men har ingenting emot de hundratusentals billiga arbetare som kommer hit från öststaterna (minst 100.000 under 2018 enligt SR:s Nyhetsmorgon idag) – han kanske använder sig själv av dem? – och nu löper han linan ut och ger upp motståndet mot EU. Enligt en artikel i Aftonbladet ska även han nu "reformera" EU! Det EU som är garanten för den skadliga omregleringspolitiken, den lönedumpande arbetskraftsinvandringen, plundringen av de svagare regionerna inom EU, det vanvettiga slöseriet med pengar och de 25 miljarder (netto!) som vi hittills har betalat i avgift och nu ska den höjas ytterligare, de överstatliga besluten bortom insyn och möjlighet till reell påverkan, etc, etc. "Reformera", var ordet, Jimmie!
  — Med instämmande av Sjöstedt på den andra kanten, han ska också reformera inifrån, har han kommit fram till. Ja, herregud!
  Det finns mer att säga, men jag arbetar med annat och roligare just nu och återkommer kanske efter att ha lyssnat igenom utrikesdebatten! (2019-02-14).







Skogen och skogspolitikerna
De stora skogskapitalen agerar hela tiden för att de ska ha en större frihet och helst slippa statliga och andra regleringar. Samtidigt finns det många mindre skogsägare som – många gånger med rätta – är irriterade över att de inte får, eller får för dålig, ersättning när deras mark klassas som exempelvis nyckelbiotop och de hindras att avverka. Vad gör då våra politiker? Jo, den högerriksdag som valdes i höstas beslutar att stoppa nyckelbiotopsinventeringarna och dessutom skära ner på de medel som behövs för att ersätta olika intrång i markägarnas rättigheter. Så har vi löst den saken! Dessa politiker, från högersossarna ut till sverigedemokraterna är charlataner, bluffmakare, som säger sig värna om "Sverige" (Löfven hade tom bytt ut sossenålen mot en svensk flagga inför regeringsförklaringen!), "landsbygden", "naturen", etc. Men vad är det för svensk landsbygd och svensk natur när man omvandlar den till industriskog av samma typ som palmoljeplantagerna i Sydamerika?!
  Nu är det emellertid också så att den svenska skogen är en stor exportindustri och därför beroende av vad man tycker om våra produkter i andra länder. Andra debattörer, till exempel denna (tyvärr bakom betalvägg), har också varnat för konsekvenserna av de beslut som Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och Stefan Löfven har klubbat igenom. De ger dåliga signaler om naturhänsynen inom svenskt skogsbruk, vilket kan skada exporten.
  Mot den här bakgrunden skickade jag en liten uppmaning till Naturskyddsföreningen:

"Jag läste med stort intresse senaste numret av Sveriges Natur, som damp ner i brevinkastet igår. Bland annat om hur de colombianska bönderna återigen blivit lurade när deras mark skövlas för palmoljeplantagerna. Jag blev dock besviken på att ni inte fått in en artikel som beskriver – och kritiserar! – de svenska riksdagspartiernas nedskärningar inom naturvården och de konsekvenser det får hos berörda myndigheter och olika organisationer. En skandalös backlash! Jag anser att Naturskyddsföreningen tillsammans med andra miljöorganisationer bör ställa ett ultimatum till regeringen, berörda riksdagspartier och skogsindustrin: Om ni inte tar tillbaka de här besluten och istället anslår MER pengar till att ersätta biotopskydd och liknande – om ni inte gör det kommer vi att gå ut internationellt och informera och kampanja om vilken slags skogspolitik ni för!"

  • Naturskyddsföreningen Naturskyddsföreningen på Facebook. Mitt inlägg och SNF:s svar finns en bit ner på sidan.







    Venezuela
    Nu pågår jakten på Venezuela. USA vill ha bort ett misshagligt styre för att få en starkare kontroll över landet och dess rikedomar, i synnerhet oljan. Som vanligt följer våra undergivna och hjärntvättade svenska och EU-politiker efter. De har ett stort övertag i media och tyvärr tränger den amerikanska propagandan långt in även bland vanligt folk. I synnerhet som de vänsterpolitiker som vid en del tidigare USA-krig tog ställning emot nu svassar med även de. Jag kan inte låta bli att kommentera en del inlägg på Facebook, här kommer ett av mina svar till en, visserligen ganska högeranstruken, men ändå en tidigare postis på en relativt låg nivå i hierarkin.
      Utan att själv ha varit där, får jag en bild av att det finns mycket elände i många av de sydamerikanska länderna: Brasilien, Colombia, Mexiko .... och Venezuela. En gemensam nämnare i alla dessa länder är att USA har ingripit varje gång som det röstats fram en regering som vill ändra förhållandena till det bättre för vanligt folk och inte bara gynna de högljudda kompradorer som hörs i bl.a. svenska media. Jag nämnde i ett tidigare inlägg Chile som ett exempel, Nicaragua är ett annat. Andra exempel är Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien och nu Jemen, samtliga länder där USA säger sig bekämpa "diktaturer". En gemensam nämnare för alla dessa länder är, oavsett om de har haft mer eller mindre demokratiskt valda styren eller rena diktaturer, att de inte till hundra procent har dansat efter USA:s pipa – dvs gett fritt tillträde till USA:s kapital. I Venezrlea är det ytterst de enorma oljetillgångarna man vill försäkra sig om. Nu finns det trots allt en omvärld som också USA måste ta litet hänsyn till – även om man har knähundar av de svenska partiledartypen – och därför kör man först en propagandakampanj för att berättiga hårdare tag. Så har man gjort mot de länder jag nyss nämnde och nu kör man samma race med Venezuela. Det är därför jag uppmanar Bernt och andra att inte tänka så f-t amerikanskt utan mera svenskt. Vad har vi för ett intresse av att med våld blanda oss i Venezuelas angelägenheter? Skicka gärna ytterligare några tusen valobservatörer till de val som kommer – men kräv först att Sverige, EU och USA upphör med sina folkrättsvidriga sanktioner mot landet och den undergrävande politiska verksamhet de sysslar med. Eller vill ni kanske att Jimmie Åkesson ska ställa sig på riksdagshusets trappa och utropa sig som Sveriges statsminister och begära att USA blockerar vårt land och ingriper militärt för att avsätta den regering som inte ens har den majoritet som Maduro faktiskt har! Och, vilket Guaidos anhängare krävt, skicka Löfven & co till Guantanamolägret? Det låter vidrigt, men det är sådana människor som Wallström & co, och ni?, nu stödjer! (2019-02-07)

    Bilden: Hugo Chavez hyllas vid Che Guevaramonumentet, Kuba den 8 december 2013.







    Några ord om pensioner.
    Det var ju redan från början känt att det "nya", det nu gällande pensionssystemet skulle 1. ge lägre pensioner och 2. innebära ökade profiter för finanskapitalet. Därför röstade till exempel den interna medlemsopinionen inom socialdemokraterna emot förslaget när det presenterades i ett internt rådslag och flera debattörer skrev om det och varnade för de effekter det med stor sannolikhet skulle ge. Bland andra undertecknad; jag skrev om det i Facktuellt och räknade på det och kom fram till det vi nu ser. Sedan tillkom dessutom de bisarra jobbskatteavdragen, där man, för att hålla nere löneökningarna, sänkte skatten för dem som är i arbete men inte för pensionärer, sjuka och arbetslösa; så vidgades klyftan mellan lön och pension ännu mer. Nu snackas det en del, från vänster ut till yttersta högern, om pensionärerna och att vi ska förbättra för dem, på något sätt. Men vad händer? Jo, man duttar litet och låtsas att man ska minska klyftan mellan lön och pension och sänkte skatten med en eller ett par hundralappar vid årsskiftet – samtidigt som man införde ett nytt jobbskatteavdrag och höjer brytpunkten för statlig skatt och tar bort värnskatten och därmed sänker skatten, inte med hundralappar utan tusenlappar för dem med medel- och höga inkomster!
      Dessutom har nu den s.k. pensionsgruppen, som har tagit fram nuvarande system, kommit med ett skarpt förslag. I gruppen ingår sexklövern, s-mp-c-fp-kd-m. Trodde ni kanske att man kommit fram till hur man ska göra om systemet så att pensionerna höjs? Tji fick ni! Istället har man enats om att vi ska arbeta längre, det är det hittills enda konkreta som dessa människor, som själva kan gå i pension med helt andra villkor, lyckats besluta om. Där är det inget partikäbbel utan där är man överens, från Bush Thor till Löfven.
      Enligt förslaget som presenterades häromdagen ska redan nästa år (2020) den lägsta ålder som man får ta ut den allmänna pensionen höjas från 61 till 62 år. Samtidigt blir det tillåtet att stanna kvar på sitt jobb ett år längre, från 67 till 68 år. 2023 höjs så den lägsta åldern till 63 år och 2026 till 64 år. 2023 blir det också tillåtet att stanna kvar till 69 år. Garantipensionen för dem med de lägsta inkomsterna får man idag först från 65 år. Den åldersgränsen höjs i två steg till 67 år 2026.
      Med de låga pensioner som nu betalas ut ser en del en möjlighet i att kunna jobba kvar ytterligare några år – särskilt som jobbskatteavdragen gör att man betalar betalar väldigt låg skatt efter fyllda 65 år.
      Med den här reformen grundar man naturligtvis för att inte höja pensionerna, istället ska man arbeta längre, vare sig man orkar eller inte. Man motiverar med den ökade livslängden – vi ska inte tro att vi kan få njuta några extraår som pensionärer! Det blir också cyniskt eftersom vi visserligen lever längre tack vare att många svåra sjukdomar idag, trots bristerna i sjukvården, kan botas och man därför får några år till – samtidigt som många trots detta fortfarande är slitna och både orkar och kan mest de första pensionsåren. Dessutom kan man fråga sig varför vi som är äldre ska tvingas kvar längre samtidigt som många unga behöver komma ut på jobb.
      Till sist så är förstås det tyngsta argumentet, från s och högerut, att det kostar för mycket. Ja, vi är alltid för dyra. Men nu är det så att produktiviteten i samhället ökar, hela tiden, frågan är bara vad de ökade resurserna ska läggas. På mina rika grannar här på Lidingö så att de kan bygga på en våning till på sina strandnära palats, plus en kåk i Frankrike och en i fjällen och tre fyra bilar och en stor båt och varför inte ett gods i Sörmland? – eller några extra pensionsår för oss andra!
      Det är bara att välja, hittills har vi valt rikisarnas alternativ, senast i höstens riksdagsval – är det inte dags att ändra på den saken?!

    PS. Riksdagsmännen, de som vi har valt och som beslutar om pensionerna, har, förutom den allmänna pensionen, som är högre än för de flesta av oss andra eftersom de har en lön på sådär 70.000 kronor/månad, också, också det precis som vi andra, en tjänstepension. Det är bara det att den är avsevärt mycket högre. När vi får nöja oss med ett par tusenlappar i den livsvariga tjänstepensionen (förutsatt att vi har arbetet länge och heltid) kan riksdagsmännen tjäna in ca 1.000 kr/månad i tjänstepension för varje år de sitter i riksdagen (SvD 21/11 2016), en mandat period ger alltså 4.000 kronor/månad, två perioder 8.000, osv, dock högst 30.000 kronor/månad. Ovanpå den allmänna pensionen, alltså! (2019-02-04).

    Länk till mitt "Pensionsskolan". Inte uppdaterat på några år men där finns ett renonemang kring det nuvarande pensionssystemet, jämfört med det gamla.





    Äldre inlägg