Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Från Grez-sur-Loing till Anderssvedja.
Bruno Liljefors: Blommande plommonkvist - Moiv från Hôtel Chevillon. (1884)
Julia Beck: Grèz par Nemours (Seine et Marne). 1885.
Karl Nordström: Havrefält Grez. 1885.
Bruno Liljefors: Porträtt av Carl Larsson, Grez. 1885.
Lars Lökke.
Här finns en länk till Skavlan
Västergötland: Åter i Falbygden.(2019-04-02)
Text och många fler bilder från Falbygden!
Gångstockhägnaden
Bilder från Roslagen: Uppehållsväder.
Jag går på konstvisning på Valdemarsudde arrangerad av SEKO-klubben med Cecilia Gottfridsson som inspirerande guide. Man visar konst från de svenska artister som på 1870-80-talen vistades i Grez-sur-Loing i Frankrike. Det är många fina verk av den tidens mer eller mindre kända konstnärer. Bruno Liljefors har för en stund lämnat rävarna och ejdrarna och Tjuvskytten och målat en blommande plommonkvist på ungefär samma sätt som man idag skulle fota den med digitalkameran: skärpan på kvisten i förgrunden och en oskarp bakgrund. På en annan tavla har han målat av Carl Larsson vid staffliet. Julia Beck har inte varit så känd tidigare, hon var en av de få konstnärer som stannade kvar i Frankrike och levde där resten av sitt liv. Här har hon med flera fina landskapsmålningar. Liksom kollegan Karl Nordström som kanske är mera känd för sina motiv från svenska Västkusten. Jag sitter själv och arbetar med samma tid i min egen hemby i Roslagen där laga skiftet – som stöpte om byn – genomfördes 1856 - 1881: tänk om åtminstone några konstnärer hade slagit sig ner där och målat av byn! Då hade jag haft de bilder som fattas, det finns inga fotografier från den tiden och tyvärr inte heller några målningar. Men fantastiska kartor och detaljerade lantmäteribeskrivningar och sedan får man själv fylla i med det man minns från föräldrar- och morföräldrargenerationernas berättelser om byns gårdar och dess människor! (2019-04-08)
Ser en stund på Skavlan på SvT. Den här gången har han bjudit in Lars Lökke Rasmussen, Danmarks statsminister och låter honom göra litet reklam för sig. Skavlan kan vara en skicklig intervjuare, som den gången då han gick hårt åt Jimmie Åkesson, men även programmet i höstas där både Jimmie och hustrun Louise Erixon deltog – tanken var kanske att kompensera för att Åkesson fick litet stryk förra gången – gav även det en besk eftersmak (jag har skrivit om det HÄR! ). Nu var vi emellertid tillbaka i den vanliga lunken, ledande politiker, med oftast allt annat än rena samveten, visas upp bland hederliga och sympatiska människor som Stina Nilsson som om de var likadana. Lars Lökke är gift med en kvinna från Färöarna och i höstas hade han minsann varit med och slaktat får ute på den vindpinade ön, långt borta från de fina köpenhamnska salongerna.
Och ännu mera avlägset från de amerikanska miljardärernas palats.
Han hade satt en av dessa på plats, han hade läxat upp Trump när denne hade begärt ännu mera pengar till NATO och krävt att europeerna skulle öka anslagen till deras krig (men riktigt så formulerade sig inte Lars Lökke!).
Men vad sade karln egentligen?! Hans främsta argument mot Trump var att Danmark minsann hade offrat 43 egna soldater i kriget i Afghanistan, i förhållande till folkmängden var det lika många som USA:s stupade. Han hade själv suttit och undertecknat kondoleansbreven till de anhöriga. Minsann.
Hur många afghaner har dött i kriget, civila som soldater? 43? 430? 4.300? 43.000? 430.000? 4.300.000? Den frågan ställde Skavlan inte. Och varför var de danska soldaterna överhuvud taget där? Den frågan ställdes inte heller!
Därför blev programmet, bakom sin glättiga fasad, ännu ett propagandabidrag för att skönmåla USA:s krig; dessa grova brott mot folkrätten och all mänsklig anständighet. Istället för att ställas inför rätta (Nürnberg!) tillåts de skyldiga och medskyldiga sitta i TV och berätta roliga historier medan offren lider och de människor som avslöjar vad de håller på med, som Julian Assange och Chelsea Manning, sitter inspärrade. Avskyvärt!
Den som till äventyrs fortfarande tror på det danska överhetens gemyt bör läsa Haldor Kiljan Laxness Islands klocka och Världens ljus!
är en åker som ligger längs landsvägen mitt emellan Stora och Lilla Anderssvedja i Roslagsbro s:n; det är den åker som vi idag förknippar med namnet. Norr om denna åker, en bit in på en gammal väg till Sandängskärret ("Sandhägnaden" - 1856), ligger en mindre åker som benämns "Gångstocksvreten" på en skifteskarta från 1856. På den kartan har man dessutom gett Svinkärret på Bredbergas marker namnet "Gångstockhägnaden". Samtliga dessa åkrar är idag mer eller mindre igenväxta.
Enligt en anteckning i Ortnamnsarkivet förklarar en Kerstin Stenberg år 1945 namnet med att det "mitt i åkern finns en liten damm, Sankt Olovsbäcken, över vilken går en ‘gångstock'". (Ortnamnsarkivet, Kerstin Stenberg 1945).
Frågan är emellertid hur den uppgiften står sig i förhållande till Santorabäck, en av byns samfällda vattplatser, som ligger intill vägen 100 meter närmare Lilla Anderssvedja. Det namnet har nämligen också tolkats som "Sankt Olovs bäck".
Gångstockshägnaden den 19 mars 2019.
När regnet stannar upp för en stund lyser björkknopparna på Kvigberget röda i eftermiddagssolen. (2019-03-17)
