Med Linné på Öland -1: Hallnäs.
Vi är på Öland och gårdagens tur gick med cykel tvärs över ön från Sandvik till Hallnäs udde och över Södviken hem. Det är öländsk september med rastande tranflockar på gärdena och ett sista farväl för året till storspov och tofsvipa på strandängen. Och säkert mycket mer på denna rika ö men som vi inte brydde oss om. Vi beundrade istället den resliga båken på Hallnäs udde, sju meter hög, rest 1868, “Hallnäskärringen” kallad om man ska tro Thorsten Jonsson i hans fina guide “Sevärt på norra “Öland”. “Kärring” är inget sexistiskt öknamn utan snarare ett smeknamn på dessa båkar, dessa sjömärken, som ofta har formen som en kjol. “Det ligger något ömsint i denna gubbhumor som döpt även käringen på udden i Hallnäs” skriver Thorsten Jonsson, och fortsätter: “nog var hon något tryggt att styra hemåt mot efter avslutat dagsverke med garn och skötar i havet”.
Linné reste genom den här trakten i juni 1741 under sin Öländska och gotländska resa. Han hade sett och beskrivit södra ön och nu var han på väg mot Böda för att därifrån ta båten över till Gotland. Han och hans följe bodde som regel i prästgårdarna eller på något gästgiveri. Nu kom de från Egby och passerade Löts kyrka och prästgård. Där fick han besked att prosten inte var hemma utan “körde slak (tång/JÅ) ifrån havet till sin åker”. Man skickade bud efter honom men det hjälpte inte, han skulle komma hem i övermorgon om de ville träffa honom. “Vi hade haft lusten se prosten”, skriver Linné, “om vilken vi hört så mycket talas; huru han tillförne brukt hålla köröl om söndagarna, på det han så mycket lättare sklle få folk till sin bärgning etc – men den vördnadsvärde mannen hade blygsamt gömt sig undan”, avslutar Linné litet surt.
Man fortsatte längs stranden upp mot Persnäs. På Lillholmen, som är en udde i Södra Greda, fann de strandmalört, “hon luktade ganska härlig likt marum eller lavendel”. Där växte även dansk skörbjuggsört och Linné trodde att det var det förstafyndet av den vildväxande i Sverige. Enligt senare forskning ska den emellertid ha obsrverats redan 1662 i Blekinge. Linné var ju ute på en nyttoresa, uppdraget var inte bara att beskriva Sverige utan också utforska möjligheter att utveckla landet. Därför noterade han att Lillholmen borde passa vejden, en växt som växer vilt längs havsstränderna, vi har den här i Sandvik där dessa rader skrivs, på andra sidan ön från Lillholmen räknat. Den användes och används för att få fram den blåa färg som bland annat pryder den svenska flaggan och Linné såg här en möjlighet att odla den. “Härifrån reste vi directe åt Persnäs”, fortsätter han, och när de kom fram till byn Husvalla i Föra socken gjorde de det första beskrivna svenska fyndet av tovsippa. Klockan tio på kvällen kom de fram till Södvik och tog in för natten; i Södvik finns det f.ö. än idag ett gästgiveri. De hade då rest (=ridit) 3 mil från Bredsätra till Södvik och hela dagen hade det “blåst stark sydväst och regnat skovetals”. Dagen efter, den 12 juni, lämnade de sitt “släta nattrum” och reste vidare till Persnäs, där de blev väl mottagna av pastor Lars Höök. Här stannade sällskapet ett dygn och hann både botanisera och notera förhållandena för bönderna. Orkidén krutbrännare växte här, “ett namn som är makalöst väl givet, ty axet har röda blommor såsom eld, men på spitsen små outslagna svarta blommor, varmed branden avtäcknas”. Skogsklockan “som eljest är mycket rar i Sverige, växte här allmänt i ängarna”. Den är inte särskilt vanlig idag heller, hemma i Roslagen har jag mest sett den i vägkanten på skogsbilvägarna, en något annorlunda miljö än ängarna vid Persnäs. Bönderna på Öland led 1741 ännu under den kungliga djurgårdsinrättningen, som bland annat innebar att de inte fick avverka träd och därför, som Linné noterar, tvingades att importera allt virke och ved från Småland. Öland var en kunglig jaktpark och bönderna fick därför inte jaga de hjortar och vildsvin som kungen planterat in på ön. “Vildsvinen här på ön göra lantmannen mycken skada, emedan de såsom en plog marken uppgrava, säden nedtrampa, gående omkring, slåen säden tillsammans såsom en kärva, att de måge få varje gång munnen full av ax”. Problemet känns igen i våra tider, men nu är det väl inte kungen utan några godsägare med hjälp av vissa jägare som har sett till att svinen spritt sig över stora delar av landet. Även hjortarna var ett bekymmer. Linné noterade att prästen i Persnäs hade en fin trädgård och frågade därför varför inte bönderna hade det på den här ön. Svaret blev att “hjortarna om vintren, då snön ligger högre än murarna, gå in i trädgården och äta upp träden, utom det att hararne samma tid skala dem”. Även hjortarna har som bekant återigen blivit en plåga i till exempel Sörmland. Djurgårdsinrättningen på Öland avskaffades först 1801 – frågan är när vi ska bli av med dagens djurgårdsinrättning med fri uppfödning av grisar och hjortar i hela landet! Linné lämnade Persnäs, tog avsked av “vår hurtiga värd och värdinna” och fortsatte mot Gaxa i Högby där man kom att stanna i flera dagar i väntan på förlig vind för resan över till Gotland. Och vi återvänder till Sandvik och den idag litet gråa utsikten mot Kalmarsund! (2020-09-20)
Några ord om klaner.
Den biträdande rikspolischefens famösa påstående om de 40 klanerna som tagit sig in i och etablerat sig i Sverige för att enbart bedriva kriminell verksamhet har öppnat slussarna och gett hela skaran av debattörer och tyckare på yttersta högerkanten vatten på sin kvarn. Äntligen känner de sig bekräftade: de enskilda bloggarna, ingen nämnd och ingen glömd, partierna: sd, kd och moderaterna, och SvD:s högerextrema ledarsida, ej att förglömma.
Som motpol mot dessa kan nämnas det socialdemokratiska kommunalrådet i Södertälje som i SR:s morgonsändningar den 8/9 uttalade sig om problemen med kriminalitet i invandraområdena på ett mera balanserat sätt, hon betonade samarbetet mellan olika myndigheter och särskilt skolans roll. Till skillnad från alla dessa pratmakare som bara förgiftar atmosfären tycks hon och hennes kollegor ha arbetat konkret med frågorna och nått framgångar. Till polischefens försvar ska sägas att han faktiskt nämnde Södertälje som ett positivt exempel.
Annars hade han fel i sina bombastiska uttalanden om "klaner"; för att inte tala om alla eftersägarna. De har inte begripit vad det de kallar "klanvälde" handlar om. Jag har själv träffat på det/råkat ut för det i mitt fackliga arbete på Postens stora sorteringsterminaler i Stockholm. Jag kallade det inte för "klaner" eller ens "familjer" utan snarare för ett "klientsystem". Det var naturligtvis inte lika allvarligt, lika starkt och farligt som de kluster vi nu kan se i vissa områden i Sverige. Men grundprincipen är densamma. Den, eller de, som har etablerat sig i toppen har gjort det för att nå ära, makt och rikedom. För att nå dit och behålla sin position måste man försäkra sig om lojalitet från sin "klienter". Det gör man genom att fixa ett jobb eller ordna ett bättre jobb, lova ett högre åtagande, litet mer i lönerevisionen, små förmåner hit och dit. Inga stora saker, men de kan var nog så viktiga. Vad gäller äran ska man komma ihåg att för många av dem som av olika orsaker har flytt sina hemländer och landat i Sverige så innebär det en deklassering, man hade en högre social position i hemlandet. Därför vill man nå/återerövra/ en ställning även om den inte når så mycket högre än till exempelvis arbetsledare/chef eller fackordförande. Den "äran" innebär i sig en stärkt ställning gentemot "klienterna". Låt oss vända på kuttingen och se det från "klienternas" perspektiv! Om du kommer till Sverige och hamnar på en flyktingförläggning och får litet hjälp från myndigheterna eller har varit här ett tag och kanske tom har lärt dig språket och uppfyllt alla krav som ställts, men ändå för hundrade gången fått avslag på din jobbansökan – så kanske "klanledaren" kan fixa ett jobb åt mig. Och kanske även en bostad. Lagligt eller olagligt, och han eller hon kan dessutom säkert tjäna en hacka på affären, och så göder vi kriminaliteten. Och "klanledaren" har skaffat sig ännu en "klient" som står i tacksamhetsskuld. När dessutom Jimmie och hans kompisar hos moderater och kristdemokrater och SvD:s ledarsidor, för att inte tala om deras bloggare, hetsar mot flyktingar/invandrare sitter "klanledaren" ännu säkrare. Man kan därför påstå att de är i symbios med varandra: Jimmie & co:s hets mot invandrare stärker "klanledarna" och "klanledarnas" kriminalitet stärker Jimmie. Och, än större: I skydd av Jimmies och de kriminellas vendettor, livligt påhejade av deras sympatisörer och i media, och kanske även av oss?, av dig?, kan de svenska oligarkerna, de som har de stora rikedomarna och den verkliga makten i det här landet, stärka sin ställning ytterligare. Medan jag får känna mig blåst på min pension!
Motmedlet mot denna destruktiva politik är att göra som vi gjorde i vårt fackliga arbete, att behandla alla rättvist, oavsett kön, etnicitet och ursprung. I den stora politiken gäller det att skapa arbete åt alla, bra bostäder åt alla, en bra skola för alla, osv. För alla. Jag vet inte hur ofta man ska behöva upprepa det mantrat för att hetsarna ska begripa att det inte är fler poliser och hårdare straff som löser de här problemen.
Efter polischefens uttalanden om "klaner" är det ju flera som i sociala media och i andra sammanhang har pekat på att det finns andra "klaner" i det svenska samhället, t.ex. Wallenbergs, Schörling, Ax:son Johnson,mfl – vilket i sin tur ifrågasätts; SÅ kan man inte jämföra! Men det kan man visst! Det finns all anledning att i det här sammanhanget ta upp dessa grupper, och det av flera skäl.
Wallenberg & co har under den senaste decennierna med hjälp av sina "klanmedlemmar", förlåt tjänstvilliga politiker och mediafolk, berikat sig med hundratals miljarder genom att bl.a. göra om skattesystemen.
Det är för att dölja detta och kunna fortsätta med samma politik som de, på det sätt som jag belyste i ett tidigare inlägg
, driver samhällsdebatten till att handla om kriminalitet och invandring, från morgon till kväll. Under tiden genomför de nya ekonomiska beslut till sin egen fördel. (2020-09-15).
Bilder från Roslagen: Trofén redan på plats i älgtornet. (2020-09-15).
Bild: Ingemar Nilsson.
Svassarna.
Det är intressant att notera hur Sveriges radio bygger upp sina nyhetssändningar. På fm idag presenterade regeringen och centern, som en del i den kommande höstbudgeten, en stor satsning inom välfärdsområdet i kommuner och regioner. Äntligen!. Man kunde förvänta sig att det skulle kommenteras och debatteras i eftermiddagens långa nyhetsmagasin, Studio ett. Men icke. Det ägnades i stället åt fr.a. kriminalpolitik, med polischefens famösa uttalande om "klaner" som grundplåt. Ett uttalande som naturligtvis länkar vidare till invandringen och ger en grund för att spinna vidare även på den tråden. När polischefen talar om "klaner" som försörjer sig på kriminell verksamhet så menar han förstås inte de "klaner" som nämns i den illustration som jag lånat till det här inlägget. De är ju de hederligaste och ädlaste människorna i det här landet. Att de sedan under de senaste decennierna berikat sig med hundratals miljarder på vår bekostnad är en annan sak. Nej, det hade jag inte väntat mig – men varför nämner inte polischefen och alla svassande politiker och journalister alla de "klaner" från öststaterna som tack vare EU-medlemskapet och den politiskt beslutade nedrustningen av tull och annat gränsskydd har fria resor in och ut ur landet med stöldgods? Och hela den kriminalitet som frodas kring utnyttjandet av billig arbetskraft från dessa länder? Kanske därför att våra politiker, polischefer och journalister själva använder sig av de RUT- och ROT-subventionerade firmorna? EU-medlemskapet och de öppna gränserna österut som följde med är den elefant i rummet som inte får diskuteras i det här sammanhanget, det är liksom ett lagom pris att betala för att få vara med vid köttgrytorna i Bryssel. På samma sätt som man hetsar mot flyktingarna men aldrig diskuterar krigen som Sverige aktivt deltar i, de krig som skapar de flyktingströmmar som naturligtvis kriminella personer och grupper utnyttjar för att exempelvis ta sig in i vårt land. På samma sätt som det bland de sydamerikanska flyktingarna på 70- och 80-talet gömde sig mindre välkomna skurkar. Nej, istället för en positiv diskussion om välfärdsfrågorna, arbete åt alla, en bättre vård, omsorg, skola, pensioner, etc, låt oss diskutera mord, kriminalitet, mera fängelser, gärna utomlands, invandrare, ryska giftmord, verkliga eller påhittade spelar ingen roll, etc. Så att vi slipper en diskussion om hur vi ska förbättra grunderna för ett mänskligt samhälle och vad det får kosta och istället för fred satsa på deltagande i nya krig, gärna med kärnvapen om så skulle vara. Och till sist: Detta därför att de rika och skiktet närmast dem, de som äger och styr kapitalet och det här landet, med hjälp av tjänstvilliga politiker och journalister, kan roffa åt sig ännu mer och bli ännu rikare. Mina välbärgade grannar här på den rika ön behöver bygga på sina strandvillor med ytterligare en våning och bygga ut den privata hamnen för ännu en lyxkryssare! (2020-09-07)
Fortsättning...