Ukraina
Solrosen sägs vara Ukrainas nationalblomma; alltså en solros till detta hårt prövade lands folk. En USA-organiserad statskupp 2014 följd av ryska annekteringar, genomkorrumperade ledare som stöder sig på de nyfascister som återupprättat förbrytarna från andra kriget, och, med USA:s hjälp, saboterat möjligheterna att genomföra Minsk-avtalen och istället förföljer en stor minoritet, mördade fackföreningsmän och kvinnor i Odessa – och så nu det stora ryska angreppet.
När detta är sagt, det första och i det här läget det viktigaste, måste det också sägas några ord om dem som mest högljutt säger sig stödja Ukraina, och deras politik. Jag tänker på våra svenska politiker, hycklarna, troligen de sämsta sedan den allmänna rösträtten genomfördes; och så svansen inom media. De fördömer nu alla Ryssland för vad de gör mot Ukraina – bra! Men själva då? De har dragit in Sverige i krig med Afghanistan, i 20 år var vi där, och det fortsätter, med Syrien, med Iran, med med Libyen, med Nordkorea, med Kuba, med Venezuela, ja t.o.m. i viss utsträckning med Kina. Och Ryssland och Vitryssland förstås, även före det nu pågående kriget. Vilka krig?, frågar sig många som inte har förstått innebörden i, och effekterna av, de blodiga sanktioner av olika slag som vi deltar i mot dessa länder; kanske känner man inte ens till att de existerar. Eller också har man bara, med medias hjälp, förträngt dem. Alltså, i konsekvensens namn: inga svenska idrottare till friidrotts-VM, inga svenska artister till Eurovisionschlagern. Och spärra alla våra ledande svenska politikers konton! Eller hur, om vi ska vara konsekventa. Förresten är Eutovisionsschlagern trots sin intighet intressant. Man slänger ut Ryssland och Vitryssland med motiveringen att deras agerande strider mot tävlingens “värdegrund”. Så bra – men Israel får tydligen stanna kvar. Deras mångåriga krig och ockupationer, stölder och ständiga mördande stämmer alltså med Eurovisionsschlagerns värdegrund? Det starka folkliga kravet på fred i Ukraina, att det ryska angreppskriget ska upphöra, vrids nu mot rena greuelpropagandan där enskilda ryssar som inte har eller haft något att säga till om kriget fördöms och förföljs. Ja, t.o.m. döda ryssar sätts upp på index. I Milano ställer man in ett seminarium om Dostojevskij, därför att han var ryss. Och i Sverige ska nu alla kulturella och vetenskaliga samarbeten med Ryssland stängas ner. Dramaten sätter inom kort upp en pjäs av Gorkij i regi av en ungrare. Har de då frågat Ann Linde, Peter Hultqvist och Patrik Oksanen om lov; Gorkij var ju ryss!? (slutade vi att lyssna på USA-artister som Bob Dylan och Frank Sinatra när deras ledare förde krig i Vietnam och nu för krig i Syrien? Nej, det gjorde och gör vi inte!) De som kör den här propagandan förstår inte att detta avhumaniserande av ett helt folk är upptakten till ett större krig; det imperialistiska omfördelningskrig som står för dörren. Det har skett en maktförskjutning i världsekonomin och därför är det som när kontinentalplattorna rör sig och skaver mot varandra: det kommer en jordbävning, men vi vet inte säkert när och var. Det som nu sker i Ukraina är ett förskalv, liksom krigen i Mellanöstern. Det ryska kriget har redan tvingat över en miljon ukrainare på flykt. USA:s krig mot Afghanistan och Syrien har tvingat 7 miljoner syrier på flykt och 2 miljoner från Afghanistan; Israels krig mot Palestina har resulterat i att det idag finns 5,7 miljoner palestinska flyktingar registrerade hos UNRWA. Osv...
De politiker som nu skriker högt om Ukraina, är medskyldiga till alla dessa flyktingkatastrofer, detta mänskliga lidande som drar över världen. Dessa ryska, amerikanska och svenska politiker som driver krigen kan fara åt helvete! Det är vi själva, vanligt folk i våra länder som på olika sätt kan få stopp på krigen. Därför är det glädjande att så många som aldrig har brytt sig om irakierna, afghanerna, syrierna, palestinierna, och för den delen inte heller den ryska minoriteten i Ukraina, osv, nu har vaknat och protesterar mot Rysslands krig. Låt oss fortsätta med det! (2022-03-07)
Mina tidigare kommentarer om det ekonomiskt-politiska läget som skrevs före den ryska invasionen stämmer fortfarande, i stora drag. Ironiskt nog är det ryska angreppet det krig som USA har eftersträvat, det är därför som man har motarbetat en fredlig lösning av konflikten. Kriget sargar sönder de europeiska konkurrenterna – samtidigt som det hittills har fått dessa – självmordsbenägna som de är – att krypa upp ännu mer i Uncle Sams knä. Och förhoppningsvis försvagas Ryssland (och indirekt även Kina?), även om det ännu inte är avgjort. Inläggen finns här:
Kapitolium light, del 2.
Gula västarna vaknar till liv igen.
USA vill ha krig. Igen.
Ingen går säker.
Charlatanerna.
Fortsättning...