Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg




Skärtorsdag.
Det är skärtorsdag och påskfirandet har inletts på Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på. Det är grått med litet duggregn emellanåt men vädertjänsten lovar bättring i morgon. Rödhaken sjunger, och bofinken och faktiskt också en svartmes i den tunna ridån av skog i backen ner mot sjön. En ensam trana går nere på åkern, de var två senast - - ligger den andra på bo nu?

Så kan man fortsätta, men hur var det Brecht skrev: I dessa tider är det ett brott att skriva om träd. Krigen fortsätter och kommer allt närmare oss. Det var på väg hit också för drygt 20 år sedan i det forna Jugoslavien; bl.a. terrorbombade NATO Serbien för att slutligen rycka loss Kosovo. Allt detta verkar vara glömt nu när kriget åter rasar på europeisk mark. Då var det USA och dess NATO som spelade huvudrollen medan det försvagade Ryssland satt som åskådare när ännu en gigantisk USA-bas byggdes upp i dess närhet. Idag spelar Ryssland huvudrollen i det rysk-amerikanska kriget mot Ukraina. Som alltid är det folket som får lida när stormakternas oligarker krigar om råvaror, marknader och intressesfärer. Och de små staternas oligarker, som exempelvis de svenska, Wallenberg & co, eller de danska som spionerar på sina grannar, tjänstvilligt ställer upp och hoppas på ett köttben i utbyte. Nu är det det ukrainska folket som får lida när ryssarna - - och USA - - för krig mot dem - - liksom det syriska, det libyska, det afghanska, etc, etc får lida av USA:s, EU:s och Sveriges krig mot dem. I dessa tider bör man naturligtvis, som Tage G Pettersson så många gånger påpekat, tala om freden. Istället gör det svenska etablissemanget precis tvärtom, de talar bara om krig, mera krig! Som kronan på verket ska de ha med oss i NATO med alla sina krig, se bara vad de gjorde med Libyen, och alla sina kärnvapen. Och nu är på väg att göra med Ukraina. Våra politiker, de sämsta sedan den allmänna rösträtten genomfördes, liksom våra propagandister i media och nyttiga idioter av Björn Ulveus typ, vill få oss att tro att Ukrainakriget handlar om demokrati mot diktatur. Ingenting kunde vara felaktigare. Både Ryssland och USA är - - ytterst bristfälliga - - demokratier - - som båda har en faiblesse för diktaturer, se bara vilka de umgås med! Det var ju USA som drog igång kriget i Ukraina genom statskuppen 2014 och därefter har blockerat alla möjligheter till fredlig lösning. Ryssland tog snabbt upp handsken och har å sin sida ockuperat och fört krig sedan dess. Inte därför att de är idioter eller att Putin är en hjärndöd diktator utan av ytterst rationella skäl: USA:s och NATO:s frammarsch hotar dem - - och som den stormakt man är tar man sig de friheter man anser sig behöva.

När jag sitter här i den sörmländska idyllen är det, med den undermåliga information som står till buds, omöjligt att bedöma läget i kriget. Helt klart är att ukrainarna har fått betala ett högt pris - - och troligen även Ryssland. Och inte bara oligarkerna utan framför allt det ryska folket. USA och dess allierade har lagt upp en motoffensiv som inte bara handlar om att befria Ukraina, det är en bisak, utan framför allt en Operation Barbarossaliknande offensiv för att tillintetgöra Ryssland. Ungefär såsom man, även då med svensk hjälp, krossade Libyen (och israelerna gör dagligen med Palestina). Många tycks idag anse att det är rätt och förtränger att det faktiskt var ett krigsbrott att terrorbomba Dresden, för att inte tala om att atombomba Hiroshima - - hur djävliga Hitler och de japanska krigsherrarna än var.

Så går tankarna, fram och tillbaka mellan de olika krigen, och krigsherrarna, och folken som får lida, det har mörknat, här hörs inga bomber, det sista ljudet före sömnen är grågässen som kacklar över sjön.

-------------------------------------------------


Långfredag.
Det är långfredag och istället för Jesus är det nog många som önskar att Vladimir Putin spikas upp på korset. Gärna det, men då bör Joe Biden ta plats på det andra korset eftersom de är lika goda kålsupare. Folkhopen vill kanske fria honom så som Pontus Pilatus lät dem göra med Barabbas men så ska inte ske den här gången. Biden var ju som bekant en ivrig påhejare av USA:s krig mot Irak, ett krig som dödade ?100.000?-tals människor och förödde landet. Nu är han på god väg att tillsammans med Putin göra detsamma med Ukraina. Jag vet inte om detta går att publicera på facebook, avvikande röster av det här slaget ska ju förtigas och helst förbjudas. Även vänstermänniskor som inte vet bättre tjuter med ulvarna och vägrar se det komplexa i detta krig och öppnar sig därför för, exempelvis, en anslutning till NATO.

Så är det och egentligen inte så konstigt, jag har saknat de som nu klär sig i den ukrainska flaggan i alla de opinionsmöten som har hållits om Afghanistan kriget, om Syrien, Palestina, NATO, förföljelsen av Assange, etc.

Annars? Ja, vädret tog sig och det blev en del sol även om den kyliga vinden höll i sig. Bofinken sjöng trots det, och rödhaken och på kvällen en taltrast. Tog loss en holk från ett träd som bävern hade fällt och satte upp den på nytt. På tal om de Brechtska träden så ser det ut att bli en het vår även här hemma. Den stigande inflationen till följd av de gigantiska summor som pumpats ut under pandemin och nu ska betalas kryddad med USA/EU:s sanktionspolitik och samtidigt allt fler miljardärer. Å ena sidan. Å den andra sidan fortsatta skjutningar och nu dessutom upplopp med angripna poliser och brinnande polisbilar; det är något nytt och högst oroande. Men kanske inte så konstigt. Sverige tillhör nu de länder som har flest miljardärer per capita. Det talar man tyst om, det får inte Jimmie och Kristerssons att väcka misstroendeförklaringar mot sig själva och regeringen Istället har man jagat, och jagar, de som befinner sig i den andra änden, flyktingarna från deras krig, men också oss pensionärer, de lågavlönade, de som bor på landet och är beroende av sin bil, osv. Så dj-vla trist bara att den uppdämda ilskan ska ta sig sådana här uttryck. Men så har det blivit och jag har skrivit tidigare att kapitalägarna är rädda och därför har skapat dessa högerextrema rörelser av Paludan och Jimmie Åkessons typ för att leda den högst berättigade ilskan åt fel håll. Och med hänvisning till dem kunna ge statsapparaten än mer diktatoriska befogenheter.

Och över allt detta lyser ikväll den nästa fulla månens vackra men iskalla sken.

-------------------------

Påskafton.
Det är påskafton på Stället med utsikten, påskkäringarnas vandring klarades av redan igår och idag blev det både äggletning och en rejäl påsklunch.

Morgonpromenaden gick till gärdena vid Storängen med sina tofsvipor och sånglärkor, som sjunger och sjunger, det är nästan som över sjömarkerna på Öland.

Kriget i Ukraina är nu inne på sitt 52:a dygn och det i Palestina på sitt 75:e år. När det gäller Ukraina så tycks det ukrainska försvaret ha nått en framgång när man lyckats sänka det ryska krigsfartyget Moskva. Ukraina och Ukraina förresten, det verkar som att USA och dess allierade inte bara har skickat in stora mängder vapen utan även avancerad militär personal. Det stärker i så fall det ukrainska motståndet men gör det samtidigt än tydligare att kriget inte bara politiskt utan även rent militärt står mellan Ryssland och Ukraina/USA-NATO. Det höjer insatsen och gör det hela än farligare. Alla ansträngningar måste sättas in för att nå en anständig fredsuppgörelse, annars vete f-n var det kommer att sluta. De svenska oligarkernas talesperson Magdalena Andersson talade med Zelensky idag. Nya sanktioner och nya vapen sägs ha stått på dagordningen, alltså mera krig. Talade hon ingenting om freden? Och varför ringer hon inte upp även de andra parterna i kriget, Ryssland och USA, och talar med dem om vad som måste till för att avvärja en än större katastrof?

På kvällen åker vi upp till Gålsjön, en gård i skogen som stått tom ett tag men som nu, till vår glädje, tycks ha fått nya hyresgäster. På vägen dit ser vi för ovanlighetens skull ett rådjur, de har blivit ovanliga här samtidigt som dovhjortarna blivit fler och fler.

Solelslamporna glimmar i skymningen när taltrasten och rödhaken varvar ner och morkullan som vi väntat på kommer på sitt första varv för kvällen.







Hjelmarrör

Hjelmarrör och Åttagården.
Det är spännander att tänka sig att Falköping, den lilla staden på Falbygden i Västergötland, rymmer byggnadsverk som är jämnåriga med Egyptens pyramider – ja till och med något äldre! Men så är det, i Falbygden finns sammanlagt 200 gånggrifter (av Sveriges totalt 300) och flera av dem ligger mitt inne i staden. Gånggrifterna, “dödshusen”, byggdes när människorna ca 3000 år f.Kr övergått från att vara enbart jägare och fiskare till att bli bofasta med djurhållning och jordbruk. Gånggriften bestod, som namnet säger, av en gång in till griften eller gravkammaren, allt byggt av stenblock. Stora, tunga stenar, det är nästan obegripligt hur man med den tidens redskap baxade dem på plats. Vilket slit! Gånggrifterna byggdes och användes under en historiskt sett ganska kort tid, ca 3350 - 3200 år f.Kr. men sporadiskt nyttjades de även senare, fram till vikingatid. En av de mest avbildade gånggrifterna ligger i Luttra, strax söder om Falköping. Vi besökte den 2017 och tog några bilder. Den mest kända inne i Falköping är nog Kyrkerör i stadsparken “Plantis”. På bilden tagen i solnedgången den 30 mars i år ser man tydligt den karaktäristiska T-formen: gången in till den tvärställda gravkammaren.

Carl von Linné besökte Falköping för 276 år sedan under sin Västgötaresa 1746. Han imponerades av det stora torget men hann också med ett besök vid två av de mer kända gånggrifterna. Den 29 juni skriver han i dagboken:

“Falköpings stad besågs, som var rätt liten och nätt. Han mäter efter längden, och var 400 steg men i bredden 200. Är han alltså av dubbel area emot Lidköpings torg. Husen alla av trä, mest med en våning, och ladugårdar inne i staden täckte med halmtak. Gatorna i staden vore långs efter halvannor. Lidköpings var väl större, än något annat torg i Sverige, men går dock ingalunda emot Falköpings torg, som var 140 steg långt, och 66 do brett. Lagårdarna äro mest byggde med skiften.”

Linné och hans följeslagare, under den här resan Eric Gustaf Liidbeck, var flitiga och samma dag som de mätt upp torget besökte de också de Hjelmsrör och Åttagårdens gånggrifter:

“Hjelmsrör (Hjelmarrör/JÅ) så det större, som de mindre lågo uppå Falen på nordöstra sidan om staden, de bestodo av en liten konvex ätteplats, ett par bösseskott ifrån varandra. Det större var mittt uti lagt med 12 stenar uti en ring, varpå 3 så stora stenar voro lagde, att de näppeligen av några dragare kunnat ditföra; men det mindre hade ock 3 mindre stenar, fast av stället röjde. Desse förmenades fått sitt namn av kung Hjelmar. En ätteplats låg ock på samma mark längre bort, på vilken mitt uti stenflisor voro upprättade, inneslutande ett 4-kantigt spatium eller grav, av 3 fanmnars längd,och 1 famn bredd.”

Första gången som vi besökte Falbygden och Hornborgasjön påsken 1979 tältade vi i skogen söder om Stora Bjurum. Då hade man nyligen slutat odla den potatis som lockat tranorna att rasta och jag minns att vi blev litet besvikna över att det var så få ute på gärdena och få som kom flygande in mot sjön på kvällen. Sedan började man mata dem med korn, först vid Bjurums gård och numera på strandängarna vid Trandansen i sjöns södra ände. Där räknar man in 20.000 tranor i månadsskiftet mars-april, en mäktig upplevelse. Bjurums kyrka tronar på en höjd över sjön och fälten och har man tur, som i år, kan man avsluta kvällen med en konsert i kyrkan.

Under många år hyrde vi en stuga uppe på Mösseberg men numera är vi bekvämare och bor på hotell inne i Falköping, på S:t Olofs hotell vid den långa gata som kallas Ströget och sträcker sig från Gamla stan ner till järnvägsstationen vid Ranten. Falbygdens museum, också det värt ett besök, har gett ut en skrift som berättar om alla fastigheter längs Ströget. Där kan man läsa att där vi bor har det varit hotell sedan 1939. Det märkliga är att huset byggdes 1917 av “lokföraren A. Ferm”. Vi ser att åtminstone ytterligare att av de stora villorna i området byggdes av en lokförare. Tjänade lokförarna så bra på den tiden, har svårt att tänka mig att en lokförare idag skulle klara av det ekonomiskt? Nu verkar det som att lokförare Ferm inte bodde här ensam, kanske inte alls någon längre tid. Under 1920-talet bodde familjen Lagercrantz i huset. Fadern var chef på en torvindustri söder om stan, några av barnen skulle komma att bli kändisar på riksnivå, Olof Lagercrantz, författaren och tidningsmannen och systern Lis, gift Asklund, en känd radioröst. (2022-04-07)

  • Hornborgasjön och makten (2016)
  • Länk till Luttra (2018)
  • Mer om Falbygden (2019)
  • Länk till en informativ skrift om gånggrifterna från Falbygdens museum:


    Åttagårdens gånggrift.


    Stora torget i Falköping.


    "Venus stiger upp ur havet". Skulptur av Ivar Tengbom och Alvar Almkwist, Stora torget i Falköping.


    Kyrkerör.



    Hotell S:t Olof.


    Kvällsmusik i Bjurums kyrka med Jenny och Mauricio Carvalho.




    Utsmyckning i taket på Naturum vid Fågeludden, Hornborga.






    Gäddorna.
    När jag var barn på 1950-talet fiskades det gäddor i Roslagssjön, framför allt på senvintern och våren. Elin och Konrad i Oppgården, Sigge i Gläken, morfar och sedan mamma, Flygarn; alla lade de ut saxar och när isen började släppa och vattnet steg upp i åkerkanterna och strandskogen kom ryssjorna i sjön. Morfar hade sina vid Utjorda, han lade till och med upp sin båt i sjökanten på hösten för att ha den till hands på våren, och Teodor hade sina borta vid Vindholmen.

    Nu är vi inte så många längre som fiskar gädda från isen; kanske ros det drag på sommaren, men på isen är man som sagt ganska ensam. I slutet på 80- och början på 90-talet fiskade jag och Robert i samband med jakten: vi lade ut några saxar – betade med färsk strömming – på morgonen och vittjade dem när jakten var slut för dagen. En gång fick vi en 7-kilosgädda.

    När vi började hyra Eremitkojan i södra Vallentuna köpte jag första året mört av Sture i Wira men sedan hade jag egen betesmjärde i en av vikarna. Det var fina gäddor i den sjön och några gånger fick jag även lake, kanske gick den in för att leka vid en av stränderna där det var grusbotten.

    Så småningom har det mest blivit så att jag har fiskat i Sörmland, vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på. Det är en större sjö och djupare och än klarare vatten, och kanske är det därför som gäddorna är ljusare här. Mörten köper man av “Mört-Henry” som bor på en av öarna i den än större grannsjön. En tid, när sjön gick högre om vårarna, fiskade vi även här med ryssjor. Vilka fångster!

    Nu i mars är jag tillbaka där det började, vid Långtögen i Roslagen, några härliga vårvinterdagar med soldis, årets första bofink sjunger vid Utjorda, mest barmark men ännu starka isar. Nästan för tjocka med hård kärnis när jag borrar mina hål. I ett av de första hålen hugger gäddan direkt när saxen är på väg ner! Det blir ett bra fiske med tillräckligt många gäddor som räcker till oss själva och för att ge bort till grannar och vänner. (2022-03-28)


    7-kilosgäddan, 27 januari 1991.


    Lidsjön 18 februari 2018.


    Betesmjärden vid Eremitkojan, 12 mars 2006.






    Tidningsmakarna.
    Vi var på ABF-huset och lyssnade till en paneldebatt på temat “Maoistiska tidningar – plantskola för ny generation journalister”, anordnad av Mediehistoriska föreningen.

    “Först Gnistan, sedan Bonniers och Svenska Dagbladet. Eller Rödluvan sedan MTG och Sveriges Radio. Eller Stormklockan, sedan Expressen. Hur gick dessa kombinationer ihop?” löd temat för kvällen. Ett på flera sätt intressant möte.

    I panelen satt Mats Örbrink, Ylva Mårtens, Jeanette Gentele, Peppe Engberg samt Paul Ronge. Ola Sigvardsson och Gunnar Nygren var moderatorer.

    Säkert hyggliga människor och åtminstone några av dem, som Jeanette Gentele och Ylva Mårtens, har fortsatt med meningsfullt journalistiskt arbete efter tiden i vänsterpressen. De hade alla lärt sig hårt arbete och att allt är möjligt, som en av dem formulerade det, vilket de haft nytta av i sitt arbete i borgerliga media. Samtidigt tyckte de att det var svårt att förena “aktivism” och journalistik och det är skönt att slippa långa, tråkiga texter av Christer Lundgrens typ – och Nordkorea (skratt), och “Putinkramare” (Mats Örbrink om Folket i Bild).

    Jag tror att det är här som skon klämmer. Några av dem (kanske särskilt Peppe Engberg) var noga med att betona att de har blivit “tidningsmakare”, och opolitiska sådana. Mot dem står då sådana som Christer Lundgren. Ett seminarium om de här frågorna sker inte, allra minst i dessa dagar, i ett vacuum. Antiimperialismen och den internationella solidariteten var en viktig sida i dåtidens vänsterpress. Christer Lundgren skrev artiklar på det tema på den tiden – och gör det än idag! Även Nordkorea är intressant som exempel. Det pågår idag ett gigantiskt hyckleri inom den svenska politiker- och mediakasten när det gäller sanktioner. I kampen mot det rysk-amerikanska kriget mot Ukraina betonas vikten av och genomförs hårda, nästan drakoniska, sanktioner för att tvinga den ena parten, Ryssland, på knä och få ett slut på kriget (och på Ryssland). Samtidigt deltar de svenska politiker- och mediakasten i hårda, dödande, djupt orättfärdiga och folkrättsvidriga, som regel initierade av USA, sanktioner mot – Nordkorea. Och Iran. Och Syrien. Och Afghanistan. Och Kuba. Med flera. Det låsas mediakastet inte om. Man skrattar åt dem. Medan Christer Lundgren i sitt skrivande arbetar för rättvisa åt dessa länder. Han är samtidigt aktivist och ställer exempelvis upp på möten och talar för Julian Assanges sak. När såg vi dessa tidnigsmakare på ett sådant möte? Jag skulle tro att de håller sig borta därifrån.

    De är ju tidningsmakare. Opolitiska sådana. Och “goda demokrater”.

    Anser de.

  • Föreningens rapport från mötet






    Nej till NATO
    Över entrén till Kulturhuset i centrala Stockholm hänger en lång ukrainska flagga och alldeles nyss avslutades ännu ett opinionsmöte mot Rysslands krig, samtidigt som de ständiga Nato-vännerna har fått luft under vingarna. Det är i den omgivningen inte det lättaste att anordna ett möte med kravet “Nej till NATO”. Modigt alltså av föreningen med samma namn att anordna ett sådant möte under temat “Sverige säkrare utanför Nato”. USA-kramarna kastar nu alliansfriheten och neutraliteten i krig överbord och propagerar snabb anslutning och redan nu, innan vi ens har gått med fullt ut, deltagande i det rysk-amerikanska kriget mot Ukraina. Nu om någonsin är det viktigt att stå utanför stormaktskrigen, där Ukraina är ett förskalv till det stora krig som i värsta fall står för dörren. Nato är ingen försvarsallians utan en krigsorganisation med en rad krig på sin meritlista: Serbien, Afghanistan, Libyen. För att inte tala om alla de krig som det bestämmande landet i Nato är och har varit initiativtagare till och varit iblandade i. Utöver de redan nämnda är Syrien ett av de värsta exemplen i nyare tid.   En rad talare argumenterade mot ett svenskt Nato-medlemskap och HÄR! Finns den flygladstext som spridits i samband med mötet. (2022-03-26)

  • 10 argument varför vi bör stå utanför Nato (pdf-fil)
  • 10 argument varför vi bör stå utanför Nato (jpg-fil)


    Föreningens ordförande Eva Jonsson.




    Agneta Norberg med sin karta där hon prickat in samtliga USA-baser.



    Eva Myrdal.



    Jan Hammarlund.


    Christer Lundgren.






    Kristina Hillgren kastar ris på brudparet.


    Julian Assange
    sitter fortfarande inspärrad under förnedrande former på högsäkerhetsfängelset Belmarsh i London. Rättsprocessen rullar vidare, och svenska media tiger. USA vill ha honom utlämnad till ett hundraårigt straff för hans och Wikileaks avslöjanden av deras krigsförbrytelser. Häromdagen gifte han sig med Stella Morris med deras två söner och ett par nära släktingar som vittnen. Kristina Hillgren från Assangekommittén avslutade dagens opinionsmöte på Medborgarplatsen i Stockholm genom att hedra brudparet på detta klassiska svenska sätt.
      Dessförinnan hade Sigyn Meder, Hans Christian Weinhold och Arne Ruth talat. Ruth kände sig litet mera positiv efter att ha varit på besök i Norge, där det finns ett mera uttalat stöd för Assange. Jan Hammarlund ledde allsången i den klassiska sången från medborgarrättsrörelsen i USA.(2022-03-26)

  • Inspelning från mötet på Medborgarplatsen - del 1
  • Inspelning från mötet på Medborgarplatsen - del 2
  • Cris Hedges tal till brudparet


    Arne Ruth.



    Jan Hammarlund.






    Bilder från Fridays for Futures manifestation i Stockholm den 25 mars 2022. (2022-03-25)

    Många fler bilder!





    Arbetet fortskrider. Min bok om Anderssvedja gavs ut för snart två år sedan. Jag har därefter gjort en del kompletteringar som läggs ut på Anderssvedjasidan: HÄR! Om det blir en andra upplaga kommer tilläggen att arbetas in i den.






    Dimma över Anderssvedja.
    Dimman är en av fotografens bästa vänner; den ger till och med kalhygget ett visst skimmer. Och kanske kan katten, med sina skarpa sinnen, se rakt igenom den?!

    Jag tar några bilder vid sjön och går sedan bort till det nyupptagna Brandskogshygget på “Östra skogen”. Jag har aldrig hört något annat namn på skiftet och faktum är att det hette så (“Brännskogsskiftet”) även i samband med laga skiftet på 1800-talet och de försäljningar som följde. Ingen minns idag vilken “brand” eller “bränna” som gav namn åt den här skogen; det står inte heller något som kan ge oss vägledning i de mycket noggranna skifteshandlingarna.

    Den sista snön gick hårt åt ungskogen, det blev många toppbrott på granarna. En älgko med kalv har hållit till i ena kanten på hygget; men under jakten syntes de inte till. Annars är det mest rådjursspår i den snö som ligger kvar. De verkar ha klarat sig bra så här långt, trots lodjuret/lodjuren som verkar ha sitt revir på byns marker och till och med har låtit sig fotograferas inne på gårdsplanen! När dimman lättar och solen bryter igenom blir det ett vackert ljus och jag trodde att jag skulle få höra några sträckande lärkor men varken de eller några andra fåglar hörs av, inte ens korpen. På väg tillbaka till skogsbilvägen bedriver jag litet jakttornsarkeologi och hittar faktiskt resterna av “Mossenpasset” som vi använde 1987-88. “Mossen” var då en öppning i den slutna skogen – idag är mosstallarna och några alar litet längre bort några av de få träd som står kvar på Brandskogen. (2022-03-15)





    F.d. Mossenpasset.








    På sjöarna runt Stockholm ligger isen spegelblank till glädje för alla skridskoåkare. Men åker man upp i skogen i Tärnanområdet i södra Vallentuna - norra Österåker är det istället ett perfekt skidföre. Några dagar till, solen tar om dagarna så snart blir det väl skridskor även där. Så länge isen nu ligger, än är den stark och inget landlöst annat än i de allra soligaste lägena. (2022-03-07)








    Ukraina
    Solrosen sägs vara Ukrainas nationalblomma; alltså en solros till detta hårt prövade lands folk. En USA-organiserad statskupp 2014 följd av ryska annekteringar, genomkorrumperade ledare som stöder sig på de nyfascister som återupprättat förbrytarna från andra kriget, och, med USA:s hjälp, saboterat möjligheterna att genomföra Minsk-avtalen och istället förföljer en stor minoritet, mördade fackföreningsmän och kvinnor i Odessa – och så nu det stora ryska angreppet.

    När detta är sagt, det första och i det här läget det viktigaste, måste det också sägas några ord om dem som mest högljutt säger sig stödja Ukraina, och deras politik. Jag tänker på våra svenska politiker, hycklarna, troligen de sämsta sedan den allmänna rösträtten genomfördes; och så svansen inom media. De fördömer nu alla Ryssland för vad de gör mot Ukraina – bra! Men själva då? De har dragit in Sverige i krig med Afghanistan, i 20 år var vi där, och det fortsätter, med Syrien, med Iran, med med Libyen, med Nordkorea, med Kuba, med Venezuela, ja t.o.m. i viss utsträckning med Kina. Och Ryssland och Vitryssland förstås, även före det nu pågående kriget. Vilka krig?, frågar sig många som inte har förstått innebörden i, och effekterna av, de blodiga sanktioner av olika slag som vi deltar i mot dessa länder; kanske känner man inte ens till att de existerar. Eller också har man bara, med medias hjälp, förträngt dem. Alltså, i konsekvensens namn: inga svenska idrottare till friidrotts-VM, inga svenska artister till Eurovisionschlagern. Och spärra alla våra ledande svenska politikers konton! Eller hur, om vi ska vara konsekventa. Förresten är Eutovisionsschlagern trots sin intighet intressant. Man slänger ut Ryssland och Vitryssland med motiveringen att deras agerande strider mot tävlingens “värdegrund”. Så bra – men Israel får tydligen stanna kvar. Deras mångåriga krig och ockupationer, stölder och ständiga mördande stämmer alltså med Eurovisionsschlagerns värdegrund? Det starka folkliga kravet på fred i Ukraina, att det ryska angreppskriget ska upphöra, vrids nu mot rena greuelpropagandan där enskilda ryssar som inte har eller haft något att säga till om kriget fördöms och förföljs. Ja, t.o.m. döda ryssar sätts upp på index. I Milano ställer man in ett seminarium om Dostojevskij, därför att han var ryss. Och i Sverige ska nu alla kulturella och vetenskaliga samarbeten med Ryssland stängas ner. Dramaten sätter inom kort upp en pjäs av Gorkij i regi av en ungrare. Har de då frågat Ann Linde, Peter Hultqvist och Patrik Oksanen om lov; Gorkij var ju ryss!? (slutade vi att lyssna på USA-artister som Bob Dylan och Frank Sinatra när deras ledare förde krig i Vietnam och nu för krig i Syrien? Nej, det gjorde och gör vi inte!) De som kör den här propagandan förstår inte att detta avhumaniserande av ett helt folk är upptakten till ett större krig; det imperialistiska omfördelningskrig som står för dörren. Det har skett en maktförskjutning i världsekonomin och därför är det som när kontinentalplattorna rör sig och skaver mot varandra: det kommer en jordbävning, men vi vet inte säkert när och var. Det som nu sker i Ukraina är ett förskalv, liksom krigen i Mellanöstern. Det ryska kriget har redan tvingat över en miljon ukrainare på flykt. USA:s krig mot Afghanistan och Syrien har tvingat 7 miljoner syrier på flykt och 2 miljoner från Afghanistan; Israels krig mot Palestina har resulterat i att det idag finns 5,7 miljoner palestinska flyktingar registrerade hos UNRWA. Osv...

    De politiker som nu skriker högt om Ukraina, är medskyldiga till alla dessa flyktingkatastrofer, detta mänskliga lidande som drar över världen. Dessa ryska, amerikanska och svenska politiker som driver krigen kan fara åt helvete! Det är vi själva, vanligt folk i våra länder som på olika sätt kan få stopp på krigen. Därför är det glädjande att så många som aldrig har brytt sig om irakierna, afghanerna, syrierna, palestinierna, och för den delen inte heller den ryska minoriteten i Ukraina, osv, nu har vaknat och protesterar mot Rysslands krig. Låt oss fortsätta med det! (2022-03-07)

    Mina tidigare kommentarer om det ekonomiskt-politiska läget som skrevs före den ryska invasionen stämmer fortfarande, i stora drag. Ironiskt nog är det ryska angreppet det krig som USA har eftersträvat, det är därför som man har motarbetat en fredlig lösning av konflikten. Kriget sargar sönder de europeiska konkurrenterna – samtidigt som det hittills har fått dessa – självmordsbenägna som de är – att krypa upp ännu mer i Uncle Sams knä. Och förhoppningsvis försvagas Ryssland (och indirekt även Kina?), även om det ännu inte är avgjort. Inläggen finns här:

  • Kapitolium light, del 2.
  • Gula västarna vaknar till liv igen.
  • USA vill ha krig. Igen.
  • Ingen går säker.
  • Charlatanerna.




    Skärtorsdag.
    Det är skärtorsdag och påskfirandet har inletts på Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på. Det är grått med litet duggregn emellanåt men vädertjänsten lovar bättring i morgon. Rödhaken sjunger, och bofinken och faktiskt också en svartmes i den tunna ridån av skog i backen ner mot sjön. En ensam trana går nere på åkern, de var två senast - - ligger den andra på bo nu?

    Så kan man fortsätta, men hur var det Brecht skrev: I dessa tider är det ett brott att skriva om träd. Krigen fortsätter och kommer allt närmare oss. Det var på väg hit också för drygt 20 år sedan i det forna Jugoslavien; bl.a. terrorbombade NATO Serbien för att slutligen rycka loss Kosovo. Allt detta verkar vara glömt nu när kriget åter rasar på europeisk mark. Då var det USA och dess NATO som spelade huvudrollen medan det försvagade Ryssland satt som åskådare när ännu en gigantisk USA-bas byggdes upp i dess närhet. Idag spelar Ryssland huvudrollen i det rysk-amerikanska kriget mot Ukraina. Som alltid är det folket som får lida när stormakternas oligarker krigar om råvaror, marknader och intressesfärer. Och de små staternas oligarker, som exempelvis de svenska, Wallenberg & co, eller de danska som spionerar på sina grannar, tjänstvilligt ställer upp och hoppas på ett köttben i utbyte. Nu är det det ukrainska folket som får lida när ryssarna - - och USA - - för krig mot dem - - liksom det syriska, det libyska, det afghanska, etc, etc får lida av USA:s, EU:s och Sveriges krig mot dem. I dessa tider bör man naturligtvis, som Tage G Pettersson så många gånger påpekat, tala om freden. Istället gör det svenska etablissemanget precis tvärtom, de talar bara om krig, mera krig! Som kronan på verket ska de ha med oss i NATO med alla sina krig, se bara vad de gjorde med Libyen, och alla sina kärnvapen. Och nu är på väg att göra med Ukraina. Våra politiker, de sämsta sedan den allmänna rösträtten genomfördes, liksom våra propagandister i media och nyttiga idioter av Björn Ulveus typ, vill få oss att tro att Ukrainakriget handlar om demokrati mot diktatur. Ingenting kunde vara felaktigare. Både Ryssland och USA är - - ytterst bristfälliga - - demokratier - - som båda har en faiblesse för diktaturer, se bara vilka de umgås med! Det var ju USA som drog igång kriget i Ukraina genom statskuppen 2014 och därefter har blockerat alla möjligheter till fredlig lösning. Ryssland tog snabbt upp handsken och har å sin sida ockuperat och fört krig sedan dess. Inte därför att de är idioter eller att Putin är en hjärndöd diktator utan av ytterst rationella skäl: USA:s och NATO:s frammarsch hotar dem - - och som den stormakt man är tar man sig de friheter man anser sig behöva.

    När jag sitter här i den sörmländska idyllen är det, med den undermåliga information som står till buds, omöjligt att bedöma läget i kriget. Helt klart är att ukrainarna har fått betala ett högt pris - - och troligen även Ryssland. Och inte bara oligarkerna utan framför allt det ryska folket. USA och dess allierade har lagt upp en motoffensiv som inte bara handlar om att befria Ukraina, det är en bisak, utan framför allt en Operation Barbarossaliknande offensiv för att tillintetgöra Ryssland. Ungefär såsom man, även då med svensk hjälp, krossade Libyen (och israelerna gör dagligen med Palestina). Många tycks idag anse att det är rätt och förtränger att det faktiskt var ett krigsbrott att terrorbomba Dresden, för att inte tala om att atombomba Hiroshima - - hur djävliga Hitler och de japanska krigsherrarna än var.

    Så går tankarna, fram och tillbaka mellan de olika krigen, och krigsherrarna, och folken som får lida, det har mörknat, här hörs inga bomber, det sista ljudet före sömnen är grågässen som kacklar över sjön.

    -------------------------------------------------


    Långfredag.
    Det är långfredag och istället för Jesus är det nog många som önskar att Vladimir Putin spikas upp på korset. Gärna det, men då bör Joe Biden ta plats på det andra korset eftersom de är lika goda kålsupare. Folkhopen vill kanske fria honom så som Pontus Pilatus lät dem göra med Barabbas men så ska inte ske den här gången. Biden var ju som bekant en ivrig påhejare av USA:s krig mot Irak, ett krig som dödade ?100.000?-tals människor och förödde landet. Nu är han på god väg att tillsammans med Putin göra detsamma med Ukraina. Jag vet inte om detta går att publicera på facebook, avvikande röster av det här slaget ska ju förtigas och helst förbjudas. Även vänstermänniskor som inte vet bättre tjuter med ulvarna och vägrar se det komplexa i detta krig och öppnar sig därför för, exempelvis, en anslutning till NATO.

    Så är det och egentligen inte så konstigt, jag har saknat de som nu klär sig i den ukrainska flaggan i alla de opinionsmöten som har hållits om Afghanistan kriget, om Syrien, Palestina, NATO, förföljelsen av Assange, etc.

    Annars? Ja, vädret tog sig och det blev en del sol även om den kyliga vinden höll i sig. Bofinken sjöng trots det, och rödhaken och på kvällen en taltrast. Tog loss en holk från ett träd som bävern hade fällt och satte upp den på nytt. På tal om de Brechtska träden så ser det ut att bli en het vår även här hemma. Den stigande inflationen till följd av de gigantiska summor som pumpats ut under pandemin och nu ska betalas kryddad med USA/EU:s sanktionspolitik och samtidigt allt fler miljardärer. Å ena sidan. Å den andra sidan fortsatta skjutningar och nu dessutom upplopp med angripna poliser och brinnande polisbilar; det är något nytt och högst oroande. Men kanske inte så konstigt. Sverige tillhör nu de länder som har flest miljardärer per capita. Det talar man tyst om, det får inte Jimmie och Kristerssons att väcka misstroendeförklaringar mot sig själva och regeringen Istället har man jagat, och jagar, de som befinner sig i den andra änden, flyktingarna från deras krig, men också oss pensionärer, de lågavlönade, de som bor på landet och är beroende av sin bil, osv. Så dj-vla trist bara att den uppdämda ilskan ska ta sig sådana här uttryck. Men så har det blivit och jag har skrivit tidigare att kapitalägarna är rädda och därför har skapat dessa högerextrema rörelser av Paludan och Jimmie Åkessons typ för att leda den högst berättigade ilskan åt fel håll. Och med hänvisning till dem kunna ge statsapparaten än mer diktatoriska befogenheter.

    Och över allt detta lyser ikväll den nästa fulla månens vackra men iskalla sken.

    -------------------------

    Påskafton.
    Det är påskafton på Stället med utsikten, påskkäringarnas vandring klarades av redan igår och idag blev det både äggletning och en rejäl påsklunch.

    Morgonpromenaden gick till gärdena vid Storängen med sina tofsvipor och sånglärkor, som sjunger och sjunger, det är nästan som över sjömarkerna på Öland.

    Kriget i Ukraina är nu inne på sitt 52:a dygn och det i Palestina på sitt 75:e år. När det gäller Ukraina så tycks det ukrainska försvaret ha nått en framgång när man lyckats sänka det ryska krigsfartyget Moskva. Ukraina och Ukraina förresten, det verkar som att USA och dess allierade inte bara har skickat in stora mängder vapen utan även avancerad militär personal. Det stärker i så fall det ukrainska motståndet men gör det samtidigt än tydligare att kriget inte bara politiskt utan även rent militärt står mellan Ryssland och Ukraina/USA-NATO. Det höjer insatsen och gör det hela än farligare. Alla ansträngningar måste sättas in för att nå en anständig fredsuppgörelse, annars vete f-n var det kommer att sluta. De svenska oligarkernas talesperson Magdalena Andersson talade med Zelensky idag. Nya sanktioner och nya vapen sägs ha stått på dagordningen, alltså mera krig. Talade hon ingenting om freden? Och varför ringer hon inte upp även de andra parterna i kriget, Ryssland och USA, och talar med dem om vad som måste till för att avvärja en än större katastrof?

    På kvällen åker vi upp till Gålsjön, en gård i skogen som stått tom ett tag men som nu, till vår glädje, tycks ha fått nya hyresgäster. På vägen dit ser vi för ovanlighetens skull ett rådjur, de har blivit ovanliga här samtidigt som dovhjortarna blivit fler och fler.

    Solelslamporna glimmar i skymningen när taltrasten och rödhaken varvar ner och morkullan som vi väntat på kommer på sitt första varv för kvällen.







    Hjelmarrör

    Hjelmarrör och Åttagården.
    Det är spännander att tänka sig att Falköping, den lilla staden på Falbygden i Västergötland, rymmer byggnadsverk som är jämnåriga med Egyptens pyramider – ja till och med något äldre! Men så är det, i Falbygden finns sammanlagt 200 gånggrifter (av Sveriges totalt 300) och flera av dem ligger mitt inne i staden. Gånggrifterna, “dödshusen”, byggdes när människorna ca 3000 år f.Kr övergått från att vara enbart jägare och fiskare till att bli bofasta med djurhållning och jordbruk. Gånggriften bestod, som namnet säger, av en gång in till griften eller gravkammaren, allt byggt av stenblock. Stora, tunga stenar, det är nästan obegripligt hur man med den tidens redskap baxade dem på plats. Vilket slit! Gånggrifterna byggdes och användes under en historiskt sett ganska kort tid, ca 3350 - 3200 år f.Kr. men sporadiskt nyttjades de även senare, fram till vikingatid. En av de mest avbildade gånggrifterna ligger i Luttra, strax söder om Falköping. Vi besökte den 2017 och tog några bilder. Den mest kända inne i Falköping är nog Kyrkerör i stadsparken “Plantis”. På bilden tagen i solnedgången den 30 mars i år ser man tydligt den karaktäristiska T-formen: gången in till den tvärställda gravkammaren.

    Carl von Linné besökte Falköping för 276 år sedan under sin Västgötaresa 1746. Han imponerades av det stora torget men hann också med ett besök vid två av de mer kända gånggrifterna. Den 29 juni skriver han i dagboken:

    “Falköpings stad besågs, som var rätt liten och nätt. Han mäter efter längden, och var 400 steg men i bredden 200. Är han alltså av dubbel area emot Lidköpings torg. Husen alla av trä, mest med en våning, och ladugårdar inne i staden täckte med halmtak. Gatorna i staden vore långs efter halvannor. Lidköpings var väl större, än något annat torg i Sverige, men går dock ingalunda emot Falköpings torg, som var 140 steg långt, och 66 do brett. Lagårdarna äro mest byggde med skiften.”

    Linné och hans följeslagare, under den här resan Eric Gustaf Liidbeck, var flitiga och samma dag som de mätt upp torget besökte de också de Hjelmsrör och Åttagårdens gånggrifter:

    “Hjelmsrör (Hjelmarrör/JÅ) så det större, som de mindre lågo uppå Falen på nordöstra sidan om staden, de bestodo av en liten konvex ätteplats, ett par bösseskott ifrån varandra. Det större var mittt uti lagt med 12 stenar uti en ring, varpå 3 så stora stenar voro lagde, att de näppeligen av några dragare kunnat ditföra; men det mindre hade ock 3 mindre stenar, fast av stället röjde. Desse förmenades fått sitt namn av kung Hjelmar. En ätteplats låg ock på samma mark längre bort, på vilken mitt uti stenflisor voro upprättade, inneslutande ett 4-kantigt spatium eller grav, av 3 fanmnars längd,och 1 famn bredd.”

    Första gången som vi besökte Falbygden och Hornborgasjön påsken 1979 tältade vi i skogen söder om Stora Bjurum. Då hade man nyligen slutat odla den potatis som lockat tranorna att rasta och jag minns att vi blev litet besvikna över att det var så få ute på gärdena och få som kom flygande in mot sjön på kvällen. Sedan började man mata dem med korn, först vid Bjurums gård och numera på strandängarna vid Trandansen i sjöns södra ände. Där räknar man in 20.000 tranor i månadsskiftet mars-april, en mäktig upplevelse. Bjurums kyrka tronar på en höjd över sjön och fälten och har man tur, som i år, kan man avsluta kvällen med en konsert i kyrkan.

    Under många år hyrde vi en stuga uppe på Mösseberg men numera är vi bekvämare och bor på hotell inne i Falköping, på S:t Olofs hotell vid den långa gata som kallas Ströget och sträcker sig från Gamla stan ner till järnvägsstationen vid Ranten. Falbygdens museum, också det värt ett besök, har gett ut en skrift som berättar om alla fastigheter längs Ströget. Där kan man läsa att där vi bor har det varit hotell sedan 1939. Det märkliga är att huset byggdes 1917 av “lokföraren A. Ferm”. Vi ser att åtminstone ytterligare att av de stora villorna i området byggdes av en lokförare. Tjänade lokförarna så bra på den tiden, har svårt att tänka mig att en lokförare idag skulle klara av det ekonomiskt? Nu verkar det som att lokförare Ferm inte bodde här ensam, kanske inte alls någon längre tid. Under 1920-talet bodde familjen Lagercrantz i huset. Fadern var chef på en torvindustri söder om stan, några av barnen skulle komma att bli kändisar på riksnivå, Olof Lagercrantz, författaren och tidningsmannen och systern Lis, gift Asklund, en känd radioröst. (2022-04-07)

  • Hornborgasjön och makten (2016)
  • Länk till Luttra (2018)
  • Mer om Falbygden (2019)
  • Länk till en informativ skrift om gånggrifterna från Falbygdens museum:


    Åttagårdens gånggrift.


    Stora torget i Falköping.


    "Venus stiger upp ur havet". Skulptur av Ivar Tengbom och Alvar Almkwist, Stora torget i Falköping.


    Kyrkerör.



    Hotell S:t Olof.


    Kvällsmusik i Bjurums kyrka med Jenny och Mauricio Carvalho.




    Utsmyckning i taket på Naturum vid Fågeludden, Hornborga.






    Gäddorna.
    När jag var barn på 1950-talet fiskades det gäddor i Roslagssjön, framför allt på senvintern och våren. Elin och Konrad i Oppgården, Sigge i Gläken, morfar och sedan mamma, Flygarn; alla lade de ut saxar och när isen började släppa och vattnet steg upp i åkerkanterna och strandskogen kom ryssjorna i sjön. Morfar hade sina vid Utjorda, han lade till och med upp sin båt i sjökanten på hösten för att ha den till hands på våren, och Teodor hade sina borta vid Vindholmen.

    Nu är vi inte så många längre som fiskar gädda från isen; kanske ros det drag på sommaren, men på isen är man som sagt ganska ensam. I slutet på 80- och början på 90-talet fiskade jag och Robert i samband med jakten: vi lade ut några saxar – betade med färsk strömming – på morgonen och vittjade dem när jakten var slut för dagen. En gång fick vi en 7-kilosgädda.

    När vi började hyra Eremitkojan i södra Vallentuna köpte jag första året mört av Sture i Wira men sedan hade jag egen betesmjärde i en av vikarna. Det var fina gäddor i den sjön och några gånger fick jag även lake, kanske gick den in för att leka vid en av stränderna där det var grusbotten.

    Så småningom har det mest blivit så att jag har fiskat i Sörmland, vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på. Det är en större sjö och djupare och än klarare vatten, och kanske är det därför som gäddorna är ljusare här. Mörten köper man av “Mört-Henry” som bor på en av öarna i den än större grannsjön. En tid, när sjön gick högre om vårarna, fiskade vi även här med ryssjor. Vilka fångster!

    Nu i mars är jag tillbaka där det började, vid Långtögen i Roslagen, några härliga vårvinterdagar med soldis, årets första bofink sjunger vid Utjorda, mest barmark men ännu starka isar. Nästan för tjocka med hård kärnis när jag borrar mina hål. I ett av de första hålen hugger gäddan direkt när saxen är på väg ner! Det blir ett bra fiske med tillräckligt många gäddor som räcker till oss själva och för att ge bort till grannar och vänner. (2022-03-28)


    7-kilosgäddan, 27 januari 1991.


    Lidsjön 18 februari 2018.


    Betesmjärden vid Eremitkojan, 12 mars 2006.






    Tidningsmakarna.
    Vi var på ABF-huset och lyssnade till en paneldebatt på temat “Maoistiska tidningar – plantskola för ny generation journalister”, anordnad av Mediehistoriska föreningen.

    “Först Gnistan, sedan Bonniers och Svenska Dagbladet. Eller Rödluvan sedan MTG och Sveriges Radio. Eller Stormklockan, sedan Expressen. Hur gick dessa kombinationer ihop?” löd temat för kvällen. Ett på flera sätt intressant möte.

    I panelen satt Mats Örbrink, Ylva Mårtens, Jeanette Gentele, Peppe Engberg samt Paul Ronge. Ola Sigvardsson och Gunnar Nygren var moderatorer.

    Säkert hyggliga människor och åtminstone några av dem, som Jeanette Gentele och Ylva Mårtens, har fortsatt med meningsfullt journalistiskt arbete efter tiden i vänsterpressen. De hade alla lärt sig hårt arbete och att allt är möjligt, som en av dem formulerade det, vilket de haft nytta av i sitt arbete i borgerliga media. Samtidigt tyckte de att det var svårt att förena “aktivism” och journalistik och det är skönt att slippa långa, tråkiga texter av Christer Lundgrens typ – och Nordkorea (skratt), och “Putinkramare” (Mats Örbrink om Folket i Bild).

    Jag tror att det är här som skon klämmer. Några av dem (kanske särskilt Peppe Engberg) var noga med att betona att de har blivit “tidningsmakare”, och opolitiska sådana. Mot dem står då sådana som Christer Lundgren. Ett seminarium om de här frågorna sker inte, allra minst i dessa dagar, i ett vacuum. Antiimperialismen och den internationella solidariteten var en viktig sida i dåtidens vänsterpress. Christer Lundgren skrev artiklar på det tema på den tiden – och gör det än idag! Även Nordkorea är intressant som exempel. Det pågår idag ett gigantiskt hyckleri inom den svenska politiker- och mediakasten när det gäller sanktioner. I kampen mot det rysk-amerikanska kriget mot Ukraina betonas vikten av och genomförs hårda, nästan drakoniska, sanktioner för att tvinga den ena parten, Ryssland, på knä och få ett slut på kriget (och på Ryssland). Samtidigt deltar de svenska politiker- och mediakasten i hårda, dödande, djupt orättfärdiga och folkrättsvidriga, som regel initierade av USA, sanktioner mot – Nordkorea. Och Iran. Och Syrien. Och Afghanistan. Och Kuba. Med flera. Det låsas mediakastet inte om. Man skrattar åt dem. Medan Christer Lundgren i sitt skrivande arbetar för rättvisa åt dessa länder. Han är samtidigt aktivist och ställer exempelvis upp på möten och talar för Julian Assanges sak. När såg vi dessa tidnigsmakare på ett sådant möte? Jag skulle tro att de håller sig borta därifrån.

    De är ju tidningsmakare. Opolitiska sådana. Och “goda demokrater”.

    Anser de.

  • Föreningens rapport från mötet






    Nej till NATO
    Över entrén till Kulturhuset i centrala Stockholm hänger en lång ukrainska flagga och alldeles nyss avslutades ännu ett opinionsmöte mot Rysslands krig, samtidigt som de ständiga Nato-vännerna har fått luft under vingarna. Det är i den omgivningen inte det lättaste att anordna ett möte med kravet “Nej till NATO”. Modigt alltså av föreningen med samma namn att anordna ett sådant möte under temat “Sverige säkrare utanför Nato”. USA-kramarna kastar nu alliansfriheten och neutraliteten i krig överbord och propagerar snabb anslutning och redan nu, innan vi ens har gått med fullt ut, deltagande i det rysk-amerikanska kriget mot Ukraina. Nu om någonsin är det viktigt att stå utanför stormaktskrigen, där Ukraina är ett förskalv till det stora krig som i värsta fall står för dörren. Nato är ingen försvarsallians utan en krigsorganisation med en rad krig på sin meritlista: Serbien, Afghanistan, Libyen. För att inte tala om alla de krig som det bestämmande landet i Nato är och har varit initiativtagare till och varit iblandade i. Utöver de redan nämnda är Syrien ett av de värsta exemplen i nyare tid.   En rad talare argumenterade mot ett svenskt Nato-medlemskap och HÄR! Finns den flygladstext som spridits i samband med mötet. (2022-03-26)

  • 10 argument varför vi bör stå utanför Nato (pdf-fil)
  • 10 argument varför vi bör stå utanför Nato (jpg-fil)


    Föreningens ordförande Eva Jonsson.




    Agneta Norberg med sin karta där hon prickat in samtliga USA-baser.



    Eva Myrdal.



    Jan Hammarlund.


    Christer Lundgren.






    Kristina Hillgren kastar ris på brudparet.


    Julian Assange
    sitter fortfarande inspärrad under förnedrande former på högsäkerhetsfängelset Belmarsh i London. Rättsprocessen rullar vidare, och svenska media tiger. USA vill ha honom utlämnad till ett hundraårigt straff för hans och Wikileaks avslöjanden av deras krigsförbrytelser. Häromdagen gifte han sig med Stella Morris med deras två söner och ett par nära släktingar som vittnen. Kristina Hillgren från Assangekommittén avslutade dagens opinionsmöte på Medborgarplatsen i Stockholm genom att hedra brudparet på detta klassiska svenska sätt.
      Dessförinnan hade Sigyn Meder, Hans Christian Weinhold och Arne Ruth talat. Ruth kände sig litet mera positiv efter att ha varit på besök i Norge, där det finns ett mera uttalat stöd för Assange. Jan Hammarlund ledde allsången i den klassiska sången från medborgarrättsrörelsen i USA.(2022-03-26)

  • Inspelning från mötet på Medborgarplatsen - del 1
  • Inspelning från mötet på Medborgarplatsen - del 2
  • Cris Hedges tal till brudparet


    Arne Ruth.



    Jan Hammarlund.






    Bilder från Fridays for Futures manifestation i Stockholm den 25 mars 2022. (2022-03-25)

    Många fler bilder!





    Arbetet fortskrider. Min bok om Anderssvedja gavs ut för snart två år sedan. Jag har därefter gjort en del kompletteringar som läggs ut på Anderssvedjasidan: HÄR! Om det blir en andra upplaga kommer tilläggen att arbetas in i den.






    Dimma över Anderssvedja.
    Dimman är en av fotografens bästa vänner; den ger till och med kalhygget ett visst skimmer. Och kanske kan katten, med sina skarpa sinnen, se rakt igenom den?!

    Jag tar några bilder vid sjön och går sedan bort till det nyupptagna Brandskogshygget på “Östra skogen”. Jag har aldrig hört något annat namn på skiftet och faktum är att det hette så (“Brännskogsskiftet”) även i samband med laga skiftet på 1800-talet och de försäljningar som följde. Ingen minns idag vilken “brand” eller “bränna” som gav namn åt den här skogen; det står inte heller något som kan ge oss vägledning i de mycket noggranna skifteshandlingarna.

    Den sista snön gick hårt åt ungskogen, det blev många toppbrott på granarna. En älgko med kalv har hållit till i ena kanten på hygget; men under jakten syntes de inte till. Annars är det mest rådjursspår i den snö som ligger kvar. De verkar ha klarat sig bra så här långt, trots lodjuret/lodjuren som verkar ha sitt revir på byns marker och till och med har låtit sig fotograferas inne på gårdsplanen! När dimman lättar och solen bryter igenom blir det ett vackert ljus och jag trodde att jag skulle få höra några sträckande lärkor men varken de eller några andra fåglar hörs av, inte ens korpen. På väg tillbaka till skogsbilvägen bedriver jag litet jakttornsarkeologi och hittar faktiskt resterna av “Mossenpasset” som vi använde 1987-88. “Mossen” var då en öppning i den slutna skogen – idag är mosstallarna och några alar litet längre bort några av de få träd som står kvar på Brandskogen. (2022-03-15)





    F.d. Mossenpasset.








    På sjöarna runt Stockholm ligger isen spegelblank till glädje för alla skridskoåkare. Men åker man upp i skogen i Tärnanområdet i södra Vallentuna - norra Österåker är det istället ett perfekt skidföre. Några dagar till, solen tar om dagarna så snart blir det väl skridskor även där. Så länge isen nu ligger, än är den stark och inget landlöst annat än i de allra soligaste lägena. (2022-03-07)








    Ukraina
    Solrosen sägs vara Ukrainas nationalblomma; alltså en solros till detta hårt prövade lands folk. En USA-organiserad statskupp 2014 följd av ryska annekteringar, genomkorrumperade ledare som stöder sig på de nyfascister som återupprättat förbrytarna från andra kriget, och, med USA:s hjälp, saboterat möjligheterna att genomföra Minsk-avtalen och istället förföljer en stor minoritet, mördade fackföreningsmän och kvinnor i Odessa – och så nu det stora ryska angreppet.

    När detta är sagt, det första och i det här läget det viktigaste, måste det också sägas några ord om dem som mest högljutt säger sig stödja Ukraina, och deras politik. Jag tänker på våra svenska politiker, hycklarna, troligen de sämsta sedan den allmänna rösträtten genomfördes; och så svansen inom media. De fördömer nu alla Ryssland för vad de gör mot Ukraina – bra! Men själva då? De har dragit in Sverige i krig med Afghanistan, i 20 år var vi där, och det fortsätter, med Syrien, med Iran, med med Libyen, med Nordkorea, med Kuba, med Venezuela, ja t.o.m. i viss utsträckning med Kina. Och Ryssland och Vitryssland förstås, även före det nu pågående kriget. Vilka krig?, frågar sig många som inte har förstått innebörden i, och effekterna av, de blodiga sanktioner av olika slag som vi deltar i mot dessa länder; kanske känner man inte ens till att de existerar. Eller också har man bara, med medias hjälp, förträngt dem. Alltså, i konsekvensens namn: inga svenska idrottare till friidrotts-VM, inga svenska artister till Eurovisionschlagern. Och spärra alla våra ledande svenska politikers konton! Eller hur, om vi ska vara konsekventa. Förresten är Eutovisionsschlagern trots sin intighet intressant. Man slänger ut Ryssland och Vitryssland med motiveringen att deras agerande strider mot tävlingens “värdegrund”. Så bra – men Israel får tydligen stanna kvar. Deras mångåriga krig och ockupationer, stölder och ständiga mördande stämmer alltså med Eurovisionsschlagerns värdegrund? Det starka folkliga kravet på fred i Ukraina, att det ryska angreppskriget ska upphöra, vrids nu mot rena greuelpropagandan där enskilda ryssar som inte har eller haft något att säga till om kriget fördöms och förföljs. Ja, t.o.m. döda ryssar sätts upp på index. I Milano ställer man in ett seminarium om Dostojevskij, därför att han var ryss. Och i Sverige ska nu alla kulturella och vetenskaliga samarbeten med Ryssland stängas ner. Dramaten sätter inom kort upp en pjäs av Gorkij i regi av en ungrare. Har de då frågat Ann Linde, Peter Hultqvist och Patrik Oksanen om lov; Gorkij var ju ryss!? (slutade vi att lyssna på USA-artister som Bob Dylan och Frank Sinatra när deras ledare förde krig i Vietnam och nu för krig i Syrien? Nej, det gjorde och gör vi inte!) De som kör den här propagandan förstår inte att detta avhumaniserande av ett helt folk är upptakten till ett större krig; det imperialistiska omfördelningskrig som står för dörren. Det har skett en maktförskjutning i världsekonomin och därför är det som när kontinentalplattorna rör sig och skaver mot varandra: det kommer en jordbävning, men vi vet inte säkert när och var. Det som nu sker i Ukraina är ett förskalv, liksom krigen i Mellanöstern. Det ryska kriget har redan tvingat över en miljon ukrainare på flykt. USA:s krig mot Afghanistan och Syrien har tvingat 7 miljoner syrier på flykt och 2 miljoner från Afghanistan; Israels krig mot Palestina har resulterat i att det idag finns 5,7 miljoner palestinska flyktingar registrerade hos UNRWA. Osv...

    De politiker som nu skriker högt om Ukraina, är medskyldiga till alla dessa flyktingkatastrofer, detta mänskliga lidande som drar över världen. Dessa ryska, amerikanska och svenska politiker som driver krigen kan fara åt helvete! Det är vi själva, vanligt folk i våra länder som på olika sätt kan få stopp på krigen. Därför är det glädjande att så många som aldrig har brytt sig om irakierna, afghanerna, syrierna, palestinierna, och för den delen inte heller den ryska minoriteten i Ukraina, osv, nu har vaknat och protesterar mot Rysslands krig. Låt oss fortsätta med det! (2022-03-07)

    Mina tidigare kommentarer om det ekonomiskt-politiska läget som skrevs före den ryska invasionen stämmer fortfarande, i stora drag. Ironiskt nog är det ryska angreppet det krig som USA har eftersträvat, det är därför som man har motarbetat en fredlig lösning av konflikten. Kriget sargar sönder de europeiska konkurrenterna – samtidigt som det hittills har fått dessa – självmordsbenägna som de är – att krypa upp ännu mer i Uncle Sams knä. Och förhoppningsvis försvagas Ryssland (och indirekt även Kina?), även om det ännu inte är avgjort. Inläggen finns här:

  • Kapitolium light, del 2.
  • Gula västarna vaknar till liv igen.
  • USA vill ha krig. Igen.
  • Ingen går säker.
  • Charlatanerna.




    Fortsättning...