Rosen.
Den vita rosen, ursprungligen från Olsboda i Roslagskulla, blommar trotsigt vid Eremitkojan.
  Den och vallmona – de första slår ut nu – och pionerna och allt det andra som vi odlade fram för nu en hård kamp mot igenväxningen: hundlokorna, de höga gräsen och slyet tar över allt mer. Och nere i ängen som jag slog vandrar granarna återigen in! Trist! Men fåglarna sjöng för mig på morgonen när jag gick vägen från bommen ner till sjön och tillbaka: svarthätta, trädgårdssångare, lövsångare, gärdsmyg, vårens trastar, en grönfink vid Hersby, det förvånade mig, liksom den tornsvala som verkar bo där, glädjande, vid Eremitkojan försvann de redan när vi var där, en rödstjärt i kanten av Kavelbrohygget, den fågeln, en favorit, verkar ha ett bra år, en storlom ropade från Undalssidan av Storsjön. Fjärilarna börjar vakna: en kvickgräsfjäril satt på vägen och värmde sig, några citronfjärilar (sena övervintrare eller har de första redan kläckts?), en obestämd pärlemorfjäril. På vägen tillbaka var det 25 grader varmt. (2026-05-20)
  Och myggen har vaknat...