Bilder från Sörmland: Kyrkcykling.
Åker i kvällssolen en tur bort mot Yngaren. Stannar till och går en runda i orkidékärret i strandskogen vid Bärsta. När vi var här för 30 år sedan var det igenvuxet och svårt att ta sig fram; nu är det naturreservat och spångat och nyslaget och området ingår i EU:s Natura 2000. Men så många blommor ser vi inte, förutom det stora sileshåret som lyser så vackert i rött i motsolen. Fortsätter till Skåra vid Hallbosjön med sina rika fågelsjöar. Här påstås Erik Rosenberg en gång ha suttit på dynghögen och skådat ut över sjön. När vi var här senast, när svärfar fortfarande levde och var hyggligt frisk, det måste ha varit för sådär tjugo år sedan, satt hornuggleungarna som små gråa troll och skrek efter mat i den vackra talldungen på Bollberget.
Nu kommer en rävrackare traskande över ett nysått fält intill viltvattnet med en fågel i munnen. Jägare som jägare. Mycket fågel. Hundratals vipor rastar i och kring sjön. Brun kärrhök, tranor, obestämda småvadare. Plötsligt smäller det och minst tusen grågäss skräms upp från fälten och flyger ut i sjön och lägger sig där – under högljudda protester. Men även den stora flocken med ungdjur som betar strandängarna sätter fart med rumporna i vädret.
På väg tillbaka till bilen plockar vi – i kanten av ett fält med bondbönor, det odlas mycket bondbönor i den här trakten – en bukett med blåklint, som överlevt de sörmländska godsens hårda besprutningar.
Vi åker hemåt längs näset upp mot Halla och stannar till vid den medeltida lilla kyrkan. Ibland tror man inte sina ögon, även om man vet att vi lever i en gudlös värld utan respekt för de människor som skapat den vackra trakt som kyrkan pryder: Några har – med den bästa välvilja – bundit fast en orienteringskontroll vid en bänk INNE på kyrkogården! "Kyrkcyklarna" ska där stämpla sina kort. Det får mig att tänka på mina föräldrars nykterhetsrörelse som ägnade sig åt frågesportskvällar, när engagemanget för nykterhetssaken tröt i denna hedervärda folkrörelse under 60- och 70-talen. Här, på kyrkogården är det som om det, när gudstron sviktar, och tack och lov för det, i alla fall i den här formen, inte räcker med att besöka sin kyrkogård för att hedra minnet av sina kära eller, som i mitt fall den här ljuvliga sommarkvällen, bara gå omkring och njuta av skönheten och tänka kring de människor som förevigats på gravstenarna: fiskaren, textillärarinnan, trotjänarinnan, godsägaren, soldaten, kantorn; mor och far.
Men få, om ens någon vad jag kunde se, som stolt kallat sig "hemmansägaren". Här är "godsägaren" desto vanligare och klart överrepresenterad! (2013-07-16)
En bild från förra veckan: Luktgräsfjärilen i ett hav av stjärnflocka. (2013-07-15)
Bilder från Roslagen: En Volvo bland hermelinerna.
Eller om det nu är tvärtom! Tillfälligt hemma i Roslagen och American Car Show i Norrtälje. Mitt bland väldigt många amerikanare stod denna Volvo B18 med tillhörande husvagn i samma färgskala. Tjusigt! (2013-07-13)
En märklig färgsättning.
Och så en katt till!
Bilder från Sörmland: Linet blommar vid Hållsta. Och vårrapsen. (2013-07-02)
Bilder från Stockholm: Nej till krig mot Syrien.
Vi firade USA:s nationaldag på det allra bästa sätt genom att delta i manifestationen på Stortorget mot alla USA:s pågående krig. Mycket musik och intressanta tal av Anita Persson, Eva Björklund, Hans Öhrn, Sigyn Meder, Claes Engelbrand om de just nu mest aktuella övergreppen -- men också några ord om den hoppfulla utvecklingen i Latinamerika. (2013-07-04)
Bilder från Stockholm: Hillersberg, Larsson & Zorn.
Värmde upp inför Stortorgsmanifestationen genom ett snabbesök på den härliga Hillersbersgsutställningen i Kulturhuset. Vad passar bättre en sådan här dag än hans USA-bilder, exempelvis den nästan ikonografiska Frihetsgudinnan som tänder på Manhattan. För så är det ju: Krigen föröder även det egna landet.
Rundade av dagen och varvade ner genom att se Carl Larsson på Konstakademien. Visst finns där fina bilder, som den här med snickare Hellbergs ungar, men upplevde nog -- kanske påverkad av Stortorget och det som avhandlades där -- Zorns självporträtt med modell, som också visas i utställningen, som en knytnäve i magen på Larssons idylliska -- vare sig verkligheten nu var sådan eller ej -- bilder.
Julen 1979 i brevbäringen i Täby. Undertecknad närmast kameran.
Tack för ordet Några ord om min tid i Posten.
Bilder från klotterplanket: Hissanvisning i Åhlénsgallerian i Nyköping. (2013-07-01)
... och på kvällen ännu en solnedgång vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på.
Bilder från Sörmland: Eftermiddagskaffet intas på Café Östergården längs väg 223, en bit utanför Nyköping. Rekommenderas!
Idag är det min sista dag som anställd i Posten, efter 46 år och nio månader. De första fyra åren av mitt yrkesliv slarvades bort på Slakteriföreningen i Norrtälje, annars hade det blivit 50 jämnt! En kort summering kommer troligen i nästa nummer av Facktuellt.
På väg till kaféet jagar en brun kärrhökshanne över fälten efter Erikslund och i morse, när vi gick morgonpromenaden med barnbarnet, sjöng en gulsångare i de stora träden vid Råby kyrka. Det var dagens bästa obsar, tillsammans med en amiral på lagårdsbacken vid Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på. Undrar förresten om det inte var en ständigt cyklande fb-vän som vi mötte vid kyrkan i morse?
Bönderna har slagit vallarna på de – för en rospigg, som är van vid en annan skala – väldiga fälten. Samtidigt börjar vårrapsen blomma och om bara några dagar lyser linfälten vid Uvsta i blått, blått, blått. (2013-06-30)
Bilder från Roslagen: Nu börjar sommerfuglernes tid!
En älggräspärlemorfjäril har slagit sig ner på timjansbusken. Den hade sällskap av de första luktgräsfjärilarna och någon nässelfjäril och ett par svårbestämda blåvingar. Om några dagar börjar kungsmyntan blomma och sedan åkertisteln; de två är våra bästa fjärilsblommor vid torpet. (2013-06-29)
Varsågoda, några blommor till förmiddagskaffet: nyponros och stor blåklocka, som tröst och uppmuntran till dem som demonstrerade i Alby igår kväll. Och till oss andra också, alla vi som upprörs över hur den alltmer maffialiknande klick (de svenska oligarkerna) som regerar landet tar ifrån oss det som vi och våra föräldrar kämpade oss till under efterkrigstiden skördetid.
Steg upp tidigt härom morgonen och gick en tur vid Torpet i skogen. Passerade den lilla sjön där sångsvanen häckar. Varje år, och alltid misslyckas det för dem. I år försvann alla ungarna redan efter några dagar, f-n vet hur. Nu låg där en sothöna, det var allt. Gick uppströms längs det lilla diket som mynnar ut i gungflyet på södra sidan av sjön. Åkte här i vintras när snön låg meterdjup. Det var besvärligt redan då med all den ungskog som knäcktes av blötsnön som kom i början av december. Nu fanns här ytterligare ett lager plockepinn med sly efter senaste röjningen. Letade efter slaktplatsen där vargarna tog en älgko med kalv i januari. Hittade den inte. Noterade att jag under den flera timmar långa vandringen inte hörde ett enda rådjur skälla. I det här området är nu rådjursstammen tillbaka på den nivå som gällde före kalhyggesbrukets och rävskabbens tid. Då jagade vi en hel vinter och sköt 6-7 rådjur; från slutet av 80-talet och in på 90-talet var det bara att gå ut och hämta den; kanske sköts det 30-40-50 rådjur på byns marker under en säsong. Sen återhämtade sig räven och de gick tillbaka litet, men inte till det som gällde innan skabben. Som torpare är det skönt att de inte är så många längre, men det finns både plus och minus med att ha både varg och lodjur i markerna. För mig som är naturfreak och inte bryr mig så mycket om jakten längre så är det mest plus. Fast det är klart, när det gäller grisarna så är det nästan bara minus. Det är inte så enkelt. Järnsparven sjöng fortfarande, den första i år för min del. Den dåliga hörseln gör att jag har problem med de höga lätena, i alla fall på vissa frekvenser. Kungsfågeln som sjöng litet längre upp hördes nämligen alldeles utmärkt. Gärdsmygen smattrade på, de är något färre i år efter den långa vintern, men här satt det en. Jag saknar den vid Torpet den här våren, också därför att den brukar sjunga långt in på sommaren, när alla andra har tystnat.
Jag tränger mig fram genom den moderna skogen. De här skogarna har brukats under många hundra år, och tidvis mycket hårt. Det är bara det att det numera är så hänsynslöst och historielöst. Det är den fjärde istiden som drar fram över landskapet och schaktar bort allt i sin väg. Längst in, där diket rinner upp, finns ett litet parti gammal kulturskog kvar; troligen har här betats en gång i tiden. I varje fall upptäcker jag till min glädje ett bestånd av den späda sårläkan, någonting annat än den nära släktingen, en av övergödningens och förfallets symboler, hundkäxet. Några steg till så är jag ute på ännu en skogsbilväg och återförd till verkligheten.
Men nattviolen blommar på trots i vägkanten och nyponrosen kan de inte ta ifrån oss! (2013-06-27)
Bilder från Roslagen: Nattviolen blommar bland smultronen. Kan det bli så mycket bättre?! (2013-06-25)
Bilder från Sörmland: Solen gick ner över sjön igår också, vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på. (2013-06-21)
Bilder från klotterplanket: Någon har lämnat ett meddelande på Vangsgata i Voss. (2013-06-17)
Voss kunstlag visar en serie bilder av Stine Eide i galleriet på Banksmia, samtidigt som den stora Sommerutstilling 2013 pågår. Bilderna är skickligt tecknade med blyerts utifrån fotomontage. Konstnären säger själv att bilderna är gjorda utifrån hennes erfarenhet av två skilda världar, Voss och London. Namnet på utställningen är Naturkollisjon:
"Begge desse verdene har blitt naturlege for oss menneske.
Naturlege og naturstridig.
Ein naturkollisjon."
Själv ser jag något befriande i att placera dessa överdrivet eleganta och självgoda och maktberusade Cityfolk på det norska kalfjället i sina Citydressar. Också ett sätt att klä av denna parasitära klass! Jag vet inte om konstnären är beredd att gå så långt, men jag är det! I den krassa konstvärld som gäller kommer bilderna att säljas styckevis och skingras. De är starka nog för det, men det vore också bra om de kunde ges ut samlade i en bok; det är inte så dyrt att ge ut en fotobok numera och det är så de gör som störst verkan. (2013-06-18)
En bild från häromdagen: Yngsta barnbarnet lyssnar uppmärksamt när mamma invigningstalar vid Voss kunstlags Sommerstillning 2013. (2013-06-17)
Bilder från Voss: MÅÅL!
Tusentals ungar har invaderat staden för Vossacupen. Vilken stämning! På eftermiddagen vernissage hos Kunstlaget och på kvällen tog vi barnvakter piglördag och körde ner till Hardangerfjorden. Den nya hängbron över fjorden tyvärr inte öppen ännu men vi såg på avstånd hur vacker den är. Olav H Hauges Ulvik låg där det ligger, längst in i en av fjordarmarna med sin äppelodlingar på liden ner mot havet. Det var också mycket vackert! (2013-06-15)
Bilder från Voss: Den röda kilen.
Idag mest regn med vackra molnbankar längs bergsidorna. Igår och dagarna dessförinnan sol med varma uppvindar som fick paraglidarna (heter det så?!) att segla ner från Hanguren och landa på gräsmattan vid Vangsvatnet. Proffsen skruvade sig upp likt vråkar högt, högt över oss som små prickar under molntussarna. Påminde lika mycket om en sensommardag vid Falsterbo och Skanörs ljung som en fjälldal i västra Norge! Ikväll visning på Landmansbanken av tre grafiska blad av Munch. Även Voss deltar i firandet av 150-årsdagen av hans födelse! (2013-06-13)
Bilder från Norge: "Torget" i Evanger, söndag 9 juni 2013. (2013-06-09)
Fortsättning...
