Dagboken En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade. Nyare inlägg Bilder från Lidingö: Kunde inte låta bli att gå ut och ta de sista (!?) vinterbilderna. 2014-03-19. Aprilvädret är över oss. Värmebölja i början av veckan – och så vände det: En hård iskall nordan som svepte omkull ytterligare sju granar vid Torpet i skogen. Men taken klarade sig på de gamla husen. Den här gången. Det mojnade en stund på lördagskvällen när vi lyssnade efter ugglor men som vanligt hörde vi inga. Tranparet hade kommit och gick i kanten på gungflyet vid den lilla sjön och en ormvråk svepte förbi över skogsbilvägen. I övrigt var det tyst i den hårda kalla vinden. (2014-03-16) Panoramabild över torpet HÄR! Födelsedagsfirande på Banvägen: Två av barnbarnen hjälper till att blåsa ut ljusen på farmors tårta och det tredje är med på Skype från Norge!   För 53 år sedan, den 12 mars 1961, gick jag på kvällen byvägen bort mot Långholmen. Våren var det året lika tidig som i år, men den här kvällen frös det på litet och det knastrade i gruset under fötterna och isen lade sig på vattenpölarna. Man vill så gärna minnas att det var riktiga vintrar på den tiden, och det var det kanske, men 1961 var ett undantag. Det är väl därför som just denna exkursion bränt sig fast i minnet: jag minns marsljuset, stararna som återvänt till asparna i Andra backen och tofsviporna som kommit till Skorven under dagen. Den första sånglärkan hörde jag redan i slutet av februari; numera finns inga sånglärkor på den här byns marker, på sin höjd hör man ibland en trädlärka över något av kalhyggena.   Den kvällen 1961, jag skulle fylla 14 år på hösten, tänkte jag nog inte så mycket på politik, även om det diskuterades en del i den folkpartistiska släkten. Kanske Kongokrisen, militären hade genomfört en statskupp, avsatt och mördat premiärminister Lumumba. Den nyvalde USA-presidenten John F. Kennedy "varnar Sovjet att undvika störande av FN:s fredsarbete i Kongo", som det står i Wikipedia. Det är kusligt bekanta tongångar som några månader senare skulle följas upp av ännu en USA-invasion, den i Grisbukten på Kuba.   Historien upprepar sig, så länge vi låter denna stormakt hållas. I P1-programmet "Efter tre" diskuterades idag huruvida Hitler kom till makten genom demokratiska val eller inte. Svaret var både ja och nej. Ja så tillvida att hans parti blev störst med sina 37 procent i valet 1932. Med stöd av de konservativa partierna utsågs han till rikskansler. Väl vid makten började nazisterna förföljelserna av först vänstern och därefter alla andra partier; i valet 1933 var man tvungen att rösta och valet stod då mellan ja eller nej till nationalsocialisterna, alla andra partier var förbjudna.   Efter Hitler, och efter Förintelsen, är det häpnadsväckande att det överhuvud taget är möjligt att hjälpa ett fascistiskt och antisemitiskt parti till makten på det sätt som USA, EU och Sveriges regering har gjort i Ukraina. Det borde vara otänkbart; men det är det inte. De är nu så kåta på att bryta upp den ukrainska marknaden (och på sikt, även den ryska) att skammen får gå på torra land. Nu har man lagt beslag på valutareserven och det första miljardlånet från IMF är på väg; miljarder som det ukrainska folket på grekiskt vis ska betala genom att dra åt sina svångremmar ännu mer.   Så kan man tänka denna vackra vårdag i Stockholms innerskärgård som började med årets första rödhakesång och slutade med en födelsedagstårta! (2014-03-12) Bilder från Närke: Vackra träd vid Rånnesta.   Igår på kick-off för våren vid Tysslingen, fågelsjön och den vackra bygden väster om Örebro. 2.700 sångsvanar sjöng för oss och vi såg årets första sånglärka och tofsvipor och ett vackert vårdis över sjön. Dagen blev inte sämre av ett besök på Karin Wards skulpturutställning, "Kvinnor", i det vackra Örsta galleri söder om Kumla på hemvägen. 2014-03-10. Karin Ward: Väsen med fågel. Där det finns snö: Finse, Bergensbanen, 4 mars 2014. 2014-03-07. Bilder från Oslo: Astrup Fearnley-museet på Akers brygga. När man väl passerat Damien Hirsts "tramsiga navelskåderi" (citerat från fotografen Robert Adams, på tal om Hirst konst) visar man en intressant utställning med R.B. Kitaj. En utställning som f.ö. har ett samband med mitt huvudsakliga budskap i den här betraktelsen; Kitaj var jude och minnena från Hitlertidens grymheter går igen i flera av hans verk.   På tal om Norge så reser nu Carl Bildt runt i Ukraina för USA:s och Tysklands räkning, vilket framgick av intervjun i P1 Morgon idag. Det är Ryssland, och enbart Ryssland, som är problemet i Ukraina och som ska tillbakavisas.   Hans jämförelse mellan Janukovits och Vidkun Quisling är häpnadsväckande, om det nu inte vore för att den kom från just Bildt. Det var ju så i Norge att den norske statschefen, den norske kungen, tvingades lämna landet när tyskarna invaderade och Quisling genomförde en statskupp där han själv inträdde som stats- och utrikesminister (just den kombinationen vore kanske något för Bildt?) Om man nu, som Bildt, ska dra en parallell mellan 1940 års Norge och dagens Ukraina är det ju så att den demokratiskt valde ukrainske statschefen, Janukovits, tvingats fly landet och de som kört iväg honom tar makten i en statskupp. Eftersom de som genomfört statskuppen dessutom är uppbackade av utländska intressen och efter kuppen sitter på utländska garantier är det rimligen de som är quislingarna i det här fallet, om man nu ska använda det ordet.   Osv ... Bildt var i intervjun litet pressad när journalisten faktiskt frågade honom, och frågade om, angående högerextremisterna i den nya regeringen. Han kände minsann den nya regeringen och de är demokrater, sade han. Han tog också lätt på det faktum att Janukovits faktiskt är den valde statschefen. Man kan summera det med att inte bara USA utan numera också EU avlar fram statskupper och fascister – och det är helt OK enligt våra tongivande makthavare. Exempelvis Bildt känner naturligtvis till fakta bakom vilka som finansierat de nya makthavarna och han känner säkert också till det som nu kommer fram om krypskyttarna, etc – men han och de andra ljuger sig ifrån det. De har blivit så makalöst självsäkra.   Det journalisten inte frågade om, och knappt någon annan heller, är de svenska nationella intressena i denna sak. Det är naturligtvis bra med starka självständiga stater i Europa (vilket är omöjligt inom EU) och det är bra att inte Ryssland – och inte heller Tyskland! – blir för starkt. Det är naturligtvis oacceptabelt att militärt invadera ett annat land. Men det är också oacceptabelt att på det flagranta sätt som skett i Ukraina blanda sig i ett lands interna angelägenheter. De svenska intressena är mot den bakgrunden att stå alliansfria och inte liera oss med en eller två av stormakterna, varken i Ukraina eller andra aktuella konflikter. Bildt är en säkerhetsrisk som han nu agerar – med stöd av regeringen, får man anta. Och kanske även den sk oppositionen?   Det är en mörk framtid vi har framför oss nu, om det inte kommer till starka protester underifrån! (2014-03-06) R.B.Kitaj: The Jewish Rider. Bilder från Voss, sista dagen för den här gången. Snön tar tvärt slut där de preparerade backarna upphör, denne den varmaste vintern på många år.   Man ser det man vill se, på gott och ont: Man kan inte bara gå förbi en skylt som säger att här, upp över fjället, gick en gång en postväg! Och alltid lika glad över ett odlingslandskap, även om de också här är litet på upphällningen. Eller åtminstone omställda: här slutade man hamla askarna för lövtäkt i södersluttningen ovanför Voss för sådär en 15-20 år sedan. 2014-03-04. Panorambild över Voss, 1 mars 2013. Bilder från Voss. Dimma över Vangsvatn, isen har blåst upp på land i öster och brödförsäljerskan står som alltid på vakt på torget. 2014-03-01. Panorambild över Voss, 1 mars 2013. Bilder från Roslagen: I döda åkrars sällskap. Nästan, i alla fall, någon slår pliktskyldigt av dem och låter höet ligga kvar. Andersvedja, åkern vid Sista backen. Annars kan jag rapportera från Torpet i skogen, en bit söderut i Roslagen, att vårbruket har inletts - två månader tidigare än förra året. All snö är borta, utom i Besvärliga backen. Isarna ligger kvar än, landlösa, och tro mig eller ej, men i söndags hade två stora turistbussar lämnat av skridskoåkare vid sjön närmast (den lilla krokiga) landsvägen när vi kom ut. Hörde sedan hur det sjöng i isen, och alla verkade ha kommit tilbaka helskinnade. 2014-02-25. Två bilder från Moderna museet idag. Man kan ju fundera över hur kul -- för att inte tala om hur angeläget -- det är med den schackmönstrade dödskalle som visas i den stora Orozco-utställningen som barnen funderar över. Så här mitt i kuppmakarnas och de blodiga krigens tidevarv. Men kanske är syftet detsamma som med de svenska mainstreammedias propagandautrop, dygnet om: att vi ska vända oss bort från och blunda inför de stora brotten. Men dansmaskinernas bilder i ett angränsande rum var vackra, rent grafiskt alltså. 2014-02-23. Bilder från Roslagen: Randiga moln över grannens hus. I natt gick termometern någon grad under nollan så att den lilla snö som ligger kvar i Besvärliga backen hade frusit till och jag kunde köra ända ner till Torpet i skogen. Och vips! så var skridskoåkarna på plats och körde några varv på våra sjöar -- med isar som jag aldrig skulle komma på tanken att ge mig ut på! Men det verkade ha gått bra. Själv hölls jag med motorsågen och hamlade några askar, sågade upp litet ved och tog bort döda enbuskar. 2014-02-18. En av de vackraste bilder som jag har tagit: Vargparet har sprungit jämte varandra på Hersens is, 11 mars 2013. Det var då det, idag fanns det varken snö eller is, ingen som man gav sig ut på i alla fall, eller vargar. Men vintergäcken blommade, och de första snödropparna hade slagit vid Torpet i skogen. Redan vår!? 2014-02-17. Bilder från Kuba: Fransiskanertorget i Havanna på morgonen den 4 december. Boken med text & bild från resan i december nästan klar... 2014-02-16. Fler Kubabilder! Bilder från Kuba: Fransiskanertorget i Havanna på morgonen den 4 december. Arbetet på boken med text & bild från resan i december fortskrider... 2014-02-13. Fler Kubabilder! Bilder från kvällspromenaden: Den vita grinden.   Ja, nu står det och väger. Vill ju så gärna ut på isarna och åka litet skidor och spåra -- men det är vår i luften och idag har det regnat hela dagen ... så det kanske är lika bra att ge upp och hoppas på att snön ligger kvar i Voss, när vi kommer dit i månadsskiftet! 2014-02-09. Bilder från Roslagen: Grävlingens och kråkans dag.   Det var vår i luften idag. Redan! Jag som vill ha litet riktig vinter först! Gick rundan vid Torpet i skogen där grävling och kråka är två säkra vårtecken! Normalt finns inga kråkor i de här skogarna vintertid och när de börjar röra på sig och flyger över så närmar sig våren. Tror de i alla fall. Roade mig med att spåra tre grävlingar som gett sig ut ur gryten för att hämta frisk luft och helst något att äta också. Två av dem hade gett sig ut på längre och, inbillar jag mig, farliga vandringar. Förstår inte riktigt varför.   Noterar att rådjuren är på väg tillbaka igen, de har haft en bra vinter så här långt.   Disigt och plusgrader. Isarna höll att gå på, men rekommenderar dem inte, även om det var 5-10 cm kärnis under den halvfrusna issörjan. 2014-02-05. Grävlingen har gått fram och åter. Överst ett rävspår. Bilder från Kuba: En vägg i gamla Havanna. 2014-02-04. Fler Kubabilder! Bilder från lördagspromenaden: Grått och tunggått på Kottlasjön. 2014-02-01. På Galleri Sjöhästen ställer Rickard von Hofsten ut en serie bilder på temat Linné. Intressant och imponerande av en ung fotograf/konstnär. Bilder från Roslagen: Utsikt från Vätöbron, Sundet med kyrkan i bakgrunden. Det gamla färjeläget till höger där man åkt färja så många gånger, på väg till och från skolan i Harg. 2014-01-29. .. och så en repris på ett par bilder från en tidigare och mera snörik vinter. Kyrkogården, där min mormorsmor och far låg begravda tills gravrätten löpt ut och ingen tänkte på att förlänga den.. Och varför inte lägga till ett gammalt skolfo: Vätö skola 1960, klasserna 4-7 tror jag det var. Jag bör ha gått i 6:an och står bakom den tjusiga lärarvikarien mellan Birgit och Solveig, tror jag de hette. Den ordinarie läraren, Ingrid Ekenberg-Jansson, var då sjuk i cancer och avled en tid senare. Vi avslutar med den vackra St Göransskulpturen från 1500-talet. Bilder från Roslagen: Lokatten har satt en vacker spårstämpel i stöpet på sjön vid Torpet i skogen.   Eller katterna, de var nämligen två. Trodde att alla kattdjur avskydde vatten, men de här hade gått långa sträckor i blötan några nätter tillbaka, och dessutom riskerat livet – eller i varje fall att bli genomblöta – på den mycket svaga isen vid forsen en bit bort.   Gick en lång vandring på de sjöar och isar som jag en gång skrev en berättelse om: Isarna kan de inte ta ifrån oss . På en av sjöarna var det pimpeltävling idag och därför ovanligt mycket folk för att vara på en av dessa ensliga sjöar: Bara fem mil från Stockholm, men på nästa, större sjö gick jag helt ensam.   Bäverhyddan verkade ha övergivits och tagits över av räven. Inga nya pinnar på hyddan och inget avverkat i närheten. Däremot en väldig massa rävspår vid en ingång till hyddan vid iskanten! Konstigt! Litet längre bort vid samma strand ett underligt spår i snön som jag gissar kommer från en utter. Inga spårstämplar syns, de var bortstöpta eller igensnöade, men den har nästan hela vägen gjort en ränna i snön. På ett ställe har den gått upp på en bergknalle i strandkanten och själv rafsat ihop en snöhög och ovanpå den lagt en spillning! Uttern lär kunna göra så.   Det var bara fem grader kallt idag, men nordanvinden bet så det kändes som minst det dubbla ute på isarna. Grannen hade tagit en bastu, och det borde jag också ha gjort. Och kanske bjudit in lon på en öl och en pratstund, om den kommit förbi igen. Den borde ha mycket att berätta om vad som händer i skogarna härikring. 2014-01-25. Fortsättning! Bilder från Roslagen: Årets sista jakt.   3 dm lössnö, tunggått. En j-vla massa älgspår, men de klarade sig. Och rådjuren med, de få som håller till uppe på skogen. Spår efter två mårdar, flera grisar, de har ökat även härute.   Dagens finaste obs spåren efter de tre uttrar (tre stycken, så många har jag aldrig sett tidigare!) som sprungit tillsammans på isen och sen tagit daglega under en brygga. (2014-01-24) När jägarna är borta sover älgarna vid passet! Vad ska man ägna sin tid åt?   I likhet med många andra nyblivna pensionärer upplever jag att man långt ifrån hinner med allt som man vill göra! Varför? Så länge man arbetade, i mitt fall 150 procent i många år, sade man nej!, nej!, NEJ! när någon frågade om man ville hänga med på något som inte direkt hade med arbetet eller den närmaste familjen att göra. Nu kan man plötsligt svara ja!, eller jaa! i alla fall – och plötsligt rinner dagarna iväg och bara hälften av det man föresatt sig hinns med, och knappt det. Naturligtvis därför att jag nu också ägnar mig åt de egna intressen som jag tidigare i åratal har lagt åt sidan, i allt större högar. Med bilder, till exempel! Olästa böcker, osedda filmer, ovandrade skogsstigar; vänskaper på sparlåga.   45 års fackligt och fackligt-politiskt arbete ska avrundas. Lägger över det viktigaste av det skrivna material som jag har åstadkommit på min hemsida och ska så småningom sammanställa det till en bok. Eftersom jag är en av de få som i många år har följt den postala och fackligt-postala utvecklingen internationellt så fortsätter jag med det ett tag till. Det är naturligtvis också en prioritering när jag nu sitter i flera dagar och dels rättar upp mina lathundar om avtalen och dels går igenom det senaste halvårets nyhetsklipp och sammanställer det för publicering. Om det är rätt prioritering? Ja, jag vet inte hur få som kommer att läsa det, men jag anser att man som fackföreningsmedlem – inte minst om man har fått förtroendet att leda en organisation – bör hålla sig underrättad om vad som händer i omvärlden. Ja, det är tom en skyldighet. Man måste hålla sig ajour med utvecklingen inom den egna branschen och helst ligga litet före arbetsgivaren både fackligt och yrkesmässigt. Men dessutom är den internationella solidariteten avgörande för arbetarrörelsens framgång. Den uppfattningen delas numera inte av vårt ledande skiktet inom fackföreningar och "arbetarpartier". De minglar hellre i Davos och Bryssel och på amerikanska ambassaden än stöder de folk som USA och deras allierade bombar sönder och samman och som Berlin/Bryssel svälter ut. De utsätter sina egna medlemmar och den egna nationen för livsfara genom att helhjärtat sluta upp bakom den ena stormakten mot den andra; allt vad neutralitetspoliik och alliansfrihet och internationell solidaritet har kastats överbord. Gärna några fördömande ord om undantagslagar och annat elände i Kiev – men ingenting om samma lagar och samma demonstrationer på gatorna i Madrid eller om fascisterna på gatorna och i parlamentet i Grekland.   Som sagt, först några internationella nyheter från Nya Zeeland och Storbritannien och USA och sen blir det några nya bilder också, och en och annan bok!   Och senaste nytt om spårsnön, förstås! (2013-11-23) Äntligen spårsnö!   Gick den första spårrundan för säsongen vid Torpet i skogen. Ingen varg den här vintern, inte än i alla fall, och inget lo heller idag. Fyra mårdar på lika många timmar och 12 ekorrar. Räv litet varstans men inte en enda älg. Enstaka rådjur på några ställen, de har inte repat sig än efter några i flera avseenden svåra vintrar. Hermelin/Vessla på två platser. Tyskhare uppe vid landsvägen där det fortfarande finns några få åkrar i bruk, ingen skogshare idag. Och så grisarna förstås, som hålls vid liv av jägarnas matningar.   Isarna hade lagt sig och någon hade varit ute på en av sjöarna och provborrat, kanske skridskoklubbarna som skickat ut en spejare? Om några dagar bär de mig också, jag som är lika försiktig som älgarna och kräver minst tio centimeter för att ge mig ut. Då har självmordspiloterna på skridskor och de våghalsiga fiskarna redan gett sig iväg till de stora vattnen och lämnat våra småsjöar bakom sig! (2014-01-15) Hermelinen/Vesslan har sprungit på grannens gård. Ekorre och räv inne i en av granplanteringarna. Pass B 9. Klicka här för större Panoramabild över Tärnanhygget. Fortsättning...