Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg


Bilder från Roslagen: Årets första (och sista?) makaonfjäril landade i en nyutslagen syrenblomma vid Torpet i skogen. 2014-06-02.

Triss i citronfjäril. Väldigt slitna de tre som svärmade i syrenen idag.

Guldtrollslända vid den lilla sumpiga sjön.

Fyrfläckad trollslända.





Bilder från Öland: Solnedgång vid Kalmarsund.
  Är äntligen här igen, den här gången mest i norr, vi bor i Sandvik. Besöker det fina Naturumet i Böda, så olikt de nya flotta designade Naturumhusen. Här har man använt skogshuggarnas rastkojor som modell och vi stiger in i små enkla hus laddade med mycket intressant information om den lokala faunan och floran, men också om Östersjön och dess framtid.. Vi går en vandring genom Trollskogen och lyssnar till bofinkssången, kanske inte den fågel som man i första hand förknippar med Öland, men jag kan inte låta bli att undra över hur många revir de har i den här skogen. Åtskilliga! En ensam gransångare gör dem sällskap. Vi fotograferar, som alla andra som går här, vraket efter den åländska skonaren Swik, som gick på grund en vinternatt 1926. De sju i besättningen klarade sig, mirakulöst, men vraket blev kvar på grundet ända fram till 1954 då en ny storm kastade upp det på land. Där ligger det ännu, till glädje för fantasin, spindlarna och oss fotografer.
  Långt i fjärran når oss rapporterna om valet till köttgrytorna i Bryssel och Strasbourg – men inte Frankfurt, där den verkliga makten ligger. Sverigedemokraterna har fått nästan tio procent av rösterna i Riket – det innebär, med ett 50-procentigt valdeltagande, att ca fem procent av svenska folket har röstat på detta högerextrema parti. Man kanske bör hålla de proportionerna i minnet. Det är fem procent för mycket, men jag tror ändå inte på politiken att vända ryggen åt Sverigedemokraterna och störa ut deras möten. Det vore bättre att istället mobilisera till de andra partiernas valmöten och ansikte mot ansikte ställa dem till svars: Vad i h-e tänker ni göra åt arbetslösheten? Socialförsäkringarna? Pensionerna? De rikas alla förmåner? Som nu, när de inte längre klarar av att driva industriföretagen, de säljer ut dem på löpande band, ska plundra det allmännas skolor, vårdinrättningar, kollektivtrafik?! Ni kan inte fixa jobb åt våra ungdomar, men ni kan skicka 25 miljarder, årligen, netto, till EU?! Och hur länge tänker ni tillåta låglönekonkurrensen?! Sverigedemokraterna borde naturligtvis inte få en enda röst, men de får det därför att det finns ett kokande missnöje i det svenska samhället. Här har vi ett uttryck för det, och vi kan dagligen läsa av det på hatsajterna på Nätet. Det kommer inte till tals genom det samstämmiga svamlet från alla de andra partierna – med visst undantag för (v) – som ligger som en ljudmatta över oss. Och vad ska man säga om de andra partiernas demokratiska sinnelag, exempelvis moderaterna? Deras, och Sveriges, utrikesminister hyllar de fascister och nazister som redan har tagit makten i ett av Europas största länder där de nu trakasserar och mördar folk?
  Man kan ju också fundera över FI:s roll i det här och det kommande valet. Har de verkligen en politik som skiljer sig så mycket från (v) att de inte ryms inom det partiet? Det är tveksamt och därför måste man fråga sig vilken – vems – roll de spelar.
  Så kan man gå omkring och fundera i det bedövande vackra öländska landskapet en dag i maj med rödbenan spelande över huvudet på oss och marken täckt av Johannesnycklar. De har dock inga svar på dessa frågor. Här på Öland, liksom i hela Kalmar län, fick sverigedemokraterna mer än riksgenomsnittet, 11 procent. Öland är ett centerfäste, ännu, trots att jordbruket även här är på nedgång, också det förresten en medveten politik från ljudmattepolitikerna, men jag tror inte att det är förklaringen till SD:s framgång. På fastlandsdelen av länet ligger sverigedemokraterna än mer över riksgenomsnittet, upp till 13 - 14 procent – samtidigt som både (s) och (v) även de ligger över snittet. Det tål att fundera över, och besvaras. Men knappast med bortvända ryggar! 2014-05-28.

Naturum Böda.

Tovsippa, Ölands landskapsblomma.

Linet blommar vid Knisa mosse.

Ölandssolvända.

Johannesnycklar vid Knisa mosse.

Överblommade fältsippor.




Bilder från dåtiden: Storfinansens vardagsrum.
  Vi besöker Carl Johan de Geers stora utställning i Färgfabriken i Liljeholmen. Bland alla spännande installationer, målningar, textilier, fotografier, filmer, mm, mm av denne mångsidige konstnär finns också en affisch om Täby Centrum och kampen för yttrandefrihet på inomhustorget. Jag hade glömt att det var han som hade gjort omslaget till den tidning som gavs ut. Då var Täby centrum ett av de första inomhustorgen i Sverige. Nu kryllar det av dem, alla dessa gallerior, men TC är fortfarande ett av de största; efter den senaste tillbyggnaden monstruöst, så uppblåst att man bara väntar sig att det när som helst ska spricka.
  Där stod vi, då, efter att ha tillkämpat oss den rätten, mitt på golvet, med Vietnambanderollen, lördag efter lördag, och utanför Systemet och samlade in pengar till strejkande gruvarbetare och sålde Gnistan och andra tidningar och tidskrifter.
  Jag var en av de sista som höll ut, till en bit in på 80-talet? Då var Vietnam befriat och Gnistan hade i praktiken upphört men Kampuchea var hotat och behövde internationellt stöd och Sovjet hade invaderat Afghanistan och därför stod jag ännu en tid utanför Systemet på övre planet i Täby centrum och samlade in pengar och sålde tidningar. Sen ebbade det ut och tid och kraft gick åt till annat.
  Men visst är det en uppiggande tanke att återigen slå sig in i dessa glashus och resa banderollen mitt på golvet! 2014-05-27.





Bilder från Sörmland: Ännu en solnedgång vid Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på.
  Soligt, vamt, men blåsigt, sjöbrisen ligger på, hårt. Bruna kärrhöken jagar över fälten medan ormvråken sitter på telefonstolpen och spanar. Den halvvilda katten har fått hård konkurrens om sorkarna. Näktergalen sjunger nere i viken på kvällen, och rördromen hörs ända från Långhalsen. Blåmes i en holk och en tät trafik fram och åter till starholkarna, deras ungar verkar vara omättliga. Visste inte att storskraken häckar i sjön -- hon har krupit upp med sina 10 (!) ungar på badberget. 2014-05-23.





Blåsugornas tid, vid Torpet i skogen. 2014-05-20.





Bilder från Degerfors: Supportrarna.
  Degerfors IF:s supportrar laddar upp inför dagens match på Restaurang Bosna i Degerfors. Vi var i Degerfors för att delta i de Nordiska Fredssamtal, som man kan läsa mer om på www.fib.se. I alla fall snart, när man har lagt ut de inspelade anförandena. Degerfors är ett litet samhälle dominerat av stålverket, fotbollslaget och vänsterpartiet, som är det överlägset största partiet i kommunfullmäktige med sina 20 mandat av totalt 41. Det stora och ödsliga torget omges av Folkets Hus, Kommunalhuset och Domus, numera Coop. I den ena av Folkets Hus entréer stora färgglada väggmålningar av Uno Vallman.
  Hur det gick i matchen? Den slutade oavgjort med 2-2 mot Örnsköldsvik.
  Och fredskonferensen? Knockout mot Obama & Bildt och de andra krigshetsarna! I den här ronden, men det är många kvar!
! 2014-05-19.





Bilder från Roslagen: Taltrasten sång.
Facebook-vännen ÅsaSofia gjorde mig uppmärksam på en taltrast med en alldeles egen sång som hon och dottern hade lyssnat till härom kvällen. Alla taltrastar har en fin sång, det är inte utan orsak den heter Songtrush på engelska, men den här sjunger litet starkare än vanligt, tycker jag, och dessutom med några strofer som påminner om näktergal. Den satt också mera öppet och ogenerat än vad taltrastarna brukar göra. I bakgrunden hörs svagt en svartmes sjunga i den inspelning jag gjorde i morse, vid bommen där vägen ner till Torpet i skogen börjar.
  Harry Martinsson skrev en fin prosadikt om taltrasten i Midsommardalen, tror jag det var. Den börjar så här:

"Det sitter en trast någonstans i skogskvällen. Vi kan inte se den men dess klang går som ringarna på vatten. Tonerna tar vidd. De är befriande och alldeles otyngande, men vad man menar med vemod och vad man menar med "långt borta" finns i och med den, överallt mellan de tysta, stillastående granarna, och aftonsolen målar de höga furustammarna med just den färgen: långt borta. Överallt på jorden, men särskilt i jordens skogar klingar sådana fjärrspända strängar och vad man menar med aning rusar fredlöst kring moar och dalgångar. Klangdagrar kommer och går, befriar och binder. Örat börjar leta: var sitter trasten....."

Hos grannen satt en gransångare och sjöng, det är inte så ofta jag hör den i den här trakten. Fiskgjusen fiskade över den lilla sjön och senare på dagen över den stora. Kanske häckar den i år i närheten. Dagens dåliga nyhet var att sångsvansparet övergett sitt bo, det är inte ofta som det händer i den här sjön. De brukar som regel fåt ut ungarna – men sen försvinner de en efter en och inom tre till fyra veckor är alla borta. Den goda nyheten var att kattuggleungen satt kvar i holken. Som alla barn är den nyfiken och road av maskiner så när jag kom gående med gräsklipparen kunde den bara inte låta bli att kika ut och sen satt den en bra stund och glodde på mig. Den andra ungen, som hoppat ut/kastats ut, syntes inte till. I förrgår satte jag upp en göktyteholk och idag när jag gick ur bilen var det första jag hörde en – göktyta! Troligen en tillfällighet, den sträcker nu och hade väl landat hos oss i natt, tytade en stund för mig på förmiddagen idag, och sen drar den vidare. Men hoppas kan man ju alltid!
  Och så var det göken! Lättlurad som alltid kom den farande – så höklik – och hostade och harklade, som Rosenberg skriver, innan den satte sig i en grantopp ovanför huvudet på mig och ko-koade. 2014-05-09.

  • Länk till filmklipp med den sjungande taltrasten
  • Och här Göktytan vid Torpet i skogen





    Bilder från Roslagen: Gullvivornas tid.
        Det hade kommit 21 mm regn vid Torpet i skogen den senaste veckan. Rätt blött, men idag uppehåll hela dagen, och en hel del sol. På kvällen fullmåne över sjön när vi bastade. Svartvita flugen och lövsångaren och gärdsmygen – så vanlig den fågeln har blivit – sjöng emellanåt för oss, men annars ganska tyst på fåglarna, kanske för kyligt? Vi har misstänkt att kattugglan häckat i holken i år igen, och nu fick vi det bekräftat. En unge satt i hålet och glodde på oss en stund innan den kröp in igen. Senare på dagen upptäckte vi en andra unge, som tyvärr hade hoppat ut ur holken litet för tidigt. Den satt på marken och var antagligen på väg in i granplanteringens skydd; vilket skydd nu den kan ge en oflygg unge. Honan hade dock koll, hon satt en bit längre in bland granarna och varnade så länge vi var i närheten.
      Borde ha klippt gräset en första gång, men lät det bero. Satte istället upp ett par nya holkar, en specialgjord för de göktytor som antagligen inte alls trivs här inne i granskogshavet! H. arbetade hela dagen med trädgårdslanden och själv plockade jag litet nässlor till soppan.
      På vägen hem trippade en morkulla på skogsbilvägen en lång sträcka i billjusets sken; jag kom – trots den avsevärda skillnaden i storlek! – att tänka på den tidiga oktobermorgon när vi såg en älg på catwalken. ! 2014-05-13.





    Vi gick och såg Mats Ek:s uppsättning av Utvandrarna på Dramaten. En stark gestaltning av Vilhelm Mobergs roman, mitt i tiden! Vilket skådespeleri, regi, musik, scenografi! Som grädde på moset Sune Jonssons bilder i programhäftet. Plöjena och stenlandskapen i scenografin, projicerade på stora skärmar, var kanske också de hans bilder.. 2014-05-09.





    Högre omsättning men sämre resultat En kommentar kring PostNords kvartalsrapport. (2014-05-07)





    Solen går ner över Torpet i skogen... 2014-05-03.

    ... med en liten strimma av ljus i dessa mörka tider.





    Bilder från Vänsterns 1:a majtåg 2014: En hälsning till dem som lämpade mot fascisterna i Spanien.
      "Skall solen stråla mera klar" heter det i sången och det var vad man önskade sig, i dubbel mening, denna 1:a majmorgon. Och se, lagom till samlingen på Medborgarplatsen sprack det upp! En god stämning och mycket folk, men vi fotografer såg litet snopna ut när tåget startade och vek av – söderut på Götgatan. På grund av Slusseneländet visade det sig, och det var ju kul med en delvis ny marschväg som innehöll den vackra utsikten över Stockholm från Katarinavägen. Många fick på det sättet också möjlighet att defilera förbi och hedra spanienkämparna, mer aktuella än på länge detta år när fascisterna tar för sig, både hemma och utomlands.

    Fler bilder!





    Bilder från Klotterplanket: Det röda hjärtat. 2014-04-25.





    Bilder från Roslagen: Tjädern anfaller! (2014-04-17).
      Jaa, här har man gått i åratal och letat efter tjäder och tjäderspel och visserligen hittat några spel och sett någon enstaka tupp spela i gryningen – men det blev inte så mycket i förhållande till arbetsinsatsen och det mesta av detta är nu borta. Så kommer man gående mitt på blanka eftermiddagen (i en fin skog som passar tjäder, det ska erkännas) och plötsligt står den där, tjädertuppen. Den kommer närmare och närmare och till slut har jag svårt att freda mig. Jag försöker sätta mig ner för att få en bättre bildvinkel – men då tappar den helt respekten för mig så det är bara att snabbt resa sig upp. Till slut backar jag därifrån och när jag vänder mig om och snabbt går därifrån så följer den efter ett bra stycke!

    Tre filmklipp: Här! och Här! och HÄR!




    Bilder från igår: Vätterosen blommar vid Torpet i skogen. (2014-04-14)
    Nu blommar de tidiga vårblommorna i hässlena vid torpet. Gick den stora rundan förbi Kolarfallet, Japanberget med sin förvridna tall, Tjäderspelet (fd!), Överbyn och på bergen längs det stora Tärnanhygget. Blåste som f-n, och kallt. Därför nästan ingen fågelsång, men svartmesen sjöng på ett par ställen och trädkryparen nere vid Kavelbron. Hade hoppats på trädlärka på det stora hygget men antingen blåste den bort eller också så trivs den inte där längre. Gick förbi tjäderspelet men det verkar helt tomt numera. Själva spelplatsen finns kvar, men det mesta av skogen runtikring är borthuggen. En trana spatserade i vattenbrynet intill grannens båtplats.





    Bilder från Roslagen: Vårstädning vid Torpet i Skogen. Hann ta en bild på vinterståndarna av cikoria och kardtistel innan de åkte väck! (2014-04-14)

    Stannade till vid Postens nya Rosersbergsterminal på hemvägen och tog några bilder. Den här och ett par panoramor





    Ukraina är en av de dominerande utrikespolitiska frågorna just nu. På Facebook förs diskussionen på flera håll, bland annat hos Knut Lindelöf. Jag gav mig in i den med en kort kommentar, och fick ett ilsket nålstick av Ingemar Nordin till svar. Här mitt första svar till honom. Vill du läsa hela diskussionen, sök på "Knut Lindelöf" på Facebook så kan du läsa alla inlägg, inte mist de Sjödinska.

    Du får ursäkta, men du verkar ha vaknat på fel sida i den här debatten och uttrycker dig på ett sätt som snarast påminner om de där ukrainarna som går lös med knytnävarna på varandra. Så illa är det väl ändå inte här, även om Carl Bildt och Jan Myrdal skruvar upp tonläget. Vad gäller sakfrågan, Ukraina, så kan läget så här långt sammanfattas som att USA och Tyskland har tagit merparten av Ukraina och Ryssland Krim. Det sätt som USA och Tyskland med en liten Carl Bildt som springpojke tog över ett folkligt missnöje och utnyttjade det för att bryta upp Ukraina är i mina ögon inte acceptabelt. (Formerna för hur det har gått till har andra, inte minst USA:s egna utsända, beskrivit.) Du och andra som anser sig vara demokrater tycks numera strunta i demokratiska val; röstar folk fel så skiter vi i valet. Vi ser EU tillämpa det på flera håll i Europa och vad USA står för i den frågan känner du säkert till. Janukovitsgruppen vann valet, de ville inte öppna Ukraina (tillräckligt snabbt) för EU och USA (och säkert var de också ängsliga om egna ekonomiska intressen), alltså skickar vi fram de fascistiska stormtrupperna och kör iväg dem. Nu när segern är inom räckhåll kan de svartaste svarta (kanske) avpolleteras. Vad det handlar om för USA och EU är naturligvis det klassiska: fri tillgång till den ukrainska marknaden och råvarorna och för det andra flytta fram positionerna mot det stora guldägget: Ryssland med dess enorma rikedomar.
      Detta innebär inte att Ryssland har rätt att lägga under sig Krim. Folkrätten är ju numera bara ett växelmynt, tyvärr, och jag vet inte om du ens funderar över den. Jag håller mig i alla fall till Fib-juristernas stränga tolkning av den och då är den ryska ockupationen av Krim fel även i juridisk mening.
      Jag har i ett tidigare inlägg efterlyst den svenska dimensionen i denna fråga, de svenska nationella intressena. Du och andra blåser upp ett Bildskt rysshat som är förödande ur svensk synpunkt. Jag kommer från Roslagen där rysskräcken fortfarande lever sedan rysshärjningarna i slutskedet av det stora nordiska kriget men det är ingen ursäkt för att gå på som du och andra gör. Realiteten idag är att det finns en större risk för att bli dödad av en USA-drönare än en robot från andra sidan Östersjön. Och i så fall kanske den kommer från den södra stranden! De svenska intressena är mot den bakgrunden att stå alliansfria och inte liera oss med en eller två av stormakterna, varken i Ukraina eller andra aktuella konflikter. Bildt är en säkerhetsrisk som han nu agerar – med stöd av regeringen, får man anta. Och kanske även oppositionen?
      Det är en mörk framtid vi har framför oss nu, om det inte kommer till starka protester underifrån!
      Och vad, till sist, den bild som du reagerar inför angår så är det, efter Hitler, och efter Förintelsen, häpnadsväckande att det överhuvud taget är möjligt att hjälpa ett fascistiskt och antisemitiskt parti till makten på det sätt som USA, EU och Sveriges regering har gjort i Ukraina. Det borde vara otänkbart; men det är det beklagligtvis inte. Du borde fundera över det! 2014-04-10.





    Gamla bilder 1. Har börjat scanna in gamla diabilder, med skiftande resultat. Här Lee på isen på den lilla Roslagssjön i december 1975. Hon var en groenendael som älskade att följa med mig på skogsvandringarna.
      Det var äldsta syrran som hade henne, från början tänkt som brukshund, men när det visade sig att hon var skotträdd så var det sluttävlat. Hon var några veckor hos mina föräldrar som bodde på landet; efter det vantrivdes hon i lägenheten i stan, vankade av och an hela nätterna, så hon fick flytta ut på landet för gott. Till glädje för min yngre syster som tränade med henne på Brukshundsklubben, men litet enklare övningar.
      Men allra mest tyckte hon om att gå i skogen. Så fort jag tog fram den gröna jacka som jag brukade ha på mig började hon skälla och hoppa som en galning för att försäkra sig om att hon skulle få följa med. Jag brukade ofta ro över sjön till de mer intressanta markerna på andra sidan. Första gången vi skulle dit fick jag bära henne i båten och hon satt ängsligt och tryckte sig mot mig. Nästa gång jag gick ner mot sjön var det hon som var först i båten! 2014-04-08.





    Bilder från Roslagen: Videfuksen.
      Plötsligt ses den "överallt", denna östliga art. Den invaderade ifjol och många tycks ha övervintrat och flyger nu, tidigt. Idag fick även jag se den, på en hällmark i min barndoms marker. Den kom fladdrande i värmen, nåja, på öppningen i slyskogen, stannade snällt upp och satt sig en liten stund, tillräckligt för att jag skulle hinna bestämma den, och få en bild. Sen flög den vidare.
      Jag fortsatte min vandring, förbi älgtornet med den röda dörren. Här gick jag när jag var ung, med något enstaka återbesök under mellantiden. Då liksom nu var det främst tjädern som lockade. Morfar berättade hur han och andra karlar hade gått på tjuvjakt under spelet på den här skogen; man var tvungen att röra sig försiktigt så att man inte skrämde fågeln – men också passa sig så att inte länsman fick syn på en.
      Men det var då det, på 1920- och 30-talen, när det fanns länsman och gott om skogsfågel; på höstarna kunde man se dem i flockar ute på stubbåkrarna, skogsfågeln alltså. När jag gick här på 60-talet fanns den gammeldags bondskogen fortfarande kvar och några mer eller mindre igenvuxna inägor med sina gråa lador. Det hände att jag stötte en tjäder emellanåt. Men redan då var det längesedan som någon hört talas om spel och jag tyckte mig inte se några spår.
      Men den mindre flugsnapparen sjöng i alkärret och enkelbeckasinen tickade bland björkarna i det som varit en åker på morfars tid.
      Nu vet jag bättre hur man letar efter tjäderspel, men den här dagen gick mest åt till att orientera mig i den omstöpta skogen. I det nyligen avsatta naturreservatets 60 ha står skogen ännu kvar och här hittar jag också en och annan färsk tjäderspillning på hällmarksbergen. Här gör ordet "reservat" verkligen skäl för namnet: när man går utanför de vitmålade gränsmarkeringarna är det uppochnervända världen. Där det tidigare var sluten skog är det nu stora kalhuggna öppna ytor eller, nästa ännu värre, en ogenomtränglig ungskog – och där det tidigare fanns en spännande glänta i skogshavet, en gammal åker eller ett kärr, där ser man nu en holme där det sticker upp några träd. Jag blir totalt förvirrad och måste lära mig att hitta på nytt.
      Men Vinkelberget ligger kvar, nästan oförändrat när jag jämför med bilderna jag tog där för 40 år sedan. Då var det en liten öppning där jag brukade ta en fika, nu är de få träden på berget det som återstår av den gamla skogen. Men nu som då har tjädern lämnat litet spillning efter sig i vår, och det inger hopp.
      Kanske är det ännu inte dags för sista dansen, som jag förutspådde i en tidigare berättelse. Kanske får tjädern ännu en chans i den här skogen – nu tillsammans med nykomlingar som videfuksen – och, kanske dessvärre, de är ett hot mot de få tjäderkullarna, de vildsvin som jägarna matar in vid ett av passen. 2014-04-04.

    Tjäderspillning på "Vinkelberget" i rågången mellan Nysättra och Brändström

    Älgtornet med den röda dörren.





    Bilder från Roslagen: Man tröttnar aldrig på dem! 2014-03-30.

    Hasseln blommar.





    Bilder från Sörmland: En vacker skymning vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på. 2014-03-24.





    Fortsättning...