Valet.
Många känner sig kallade att kommentera valutgången, så jag ska väl inte vara sämre jag utan bidra med mitt strå till stacken. Kanske så här.
Trots det jäsande, på sina håll kokande, missnöje som finns bland folk i det svenska samhället, lyckades vänstern i årets val bara öka sin röster med 2-3 futtiga procentandelar – och de gick till F!. Som inte nådde över 4-procentsspärren och därför inte kan växla in sina procent mot riksdagsmandat. Så var det med den saken, ett snöpligt slut skulle man kunna säga.
Istället blev det sverigedemokraterna, och borgerligheten i dess olika skepnader, som tog hem spelet.
Om valanalysen slutar där vänsterpartiets valvaka skanderar inga rasister på våra gator, då är de och vi illa ute. De som har ägnat så mycket tid och kraft åt att störa ut sd:s valmöten men inte Carl Bildts - utan anslutit sig till hans politiska analys – bör ta sig en ordentlig funderare över vad de håller på med.
Dels att man ska ge f-n i att störa andras möten.
Dels, och framför allt, att man måste inse vad det är som driver folk i armarna på högerextrema partier av sd:s typ.
Vi har nu en situation i Sverige där de borgerliga partierna kommer att acceptera sd och så småningom, när de putsat litet till på ytan, kanske rentav, som i Norge, låta dem ingå i regeringsunderlaget.
Varför? Därför att dessa partier, inklusive (s), vill inte ta itu med de stora frågor som är grunden för folks missnöje.
– De vill inte bryta med EU och EU-politiken, vare sig det gäller sådant som arbetsplatsfrågorna, omregleringarna, jaktpolitiken, etc, etc. De kan inte ens, som SD, inta "en EU-kritisk politik" eller påpeka att de miljarder som skickas till Bryssel kan användas bättre i Sverige.
– De vill inte räta upp välfärden för vanligt folk, vare sig det gäller sjuk- och åldringsvård, pensionerna, tandvården, skolorna, etc, etc. För dem är det viktigare att prioritera de stora kapitalägarnas profit och de rikas förmåner än att stoppa utflödet av resurser ur välfärden. I det djupa partiet är det Göran Persson och Pär Nuder och de intressen de företräder som styr socialdemokraterna, och inte Stefan Löfven. Och framför allt inte den socialdemokratiske partimedlemmen! Men Löfven kan ju koopteras till skiktet runt kapitalägarklassen – om han nu sköter sitt uppdrag på rätt sätt.
– Sist men inte minst vill de inte bryta med Carl Bildts politik, för att nu låta honom symbolisera den USA-fixerade, NATO-anslutande och krigshetsande politik som dominerar idag. De gör ingen avbön för det mer eller mindre öppna/aktiva deltagandet i USA:s erövringskrig i Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien och äventyrligheterna i Ukraina. Krig som har lett till att miljoner människor är på flykt, och många söker sig hit för att få en fristad. Självklart, eftersom vi har varit med om att driva in dem i flyktinglägren och ut på Medelhavet! Problemet, och det som skapar en grogrund för sd:s invandrarpolitik, är att varken Carl Bildt eller Stefan Löfven förmår att ställa de ansvariga till svars; det finns idag fler irakier i Södertälje än i hela USA. Fegheten gör att de inte törs kräva att USA tar sitt ansvar för det de ställer till med. Liksom Storbritannien mfl som har varit nära allierade. Och så Israel förstås, som nu har bombat sönder ytterligare 100.000 hem i Gaza; vart ska alla dessa hemlösa ta vägen? Vem ska ta hand om dem, och vem kommer att få betala? Palestinierna själva förstås, i första hand, men även vi som nu återigen ska hjäpla till att bygga upp det som Israel med Carl Bildts och Stefan Löfvens hjälp, har slagit sönder. Förutom allt det mänskliga lidandet, förstås, men det räknas liksom inte, varken i Jimmie Åkesons eller de andras värld.
Varken allianspartierna eller socialdemokraterna vill ta itu med dessa frågor, och därför kommer missnöjet att bestå, och växa ytterligare. Som ett komplement till den grundläggande politiken, ser dom nu till att motståndet samlas till höger ... och för guds skull inte på vänstersidan. Där någonstans ligger f.ö. förklaringen till relanseringen av F! och den förödmjukande behandlingen av Jonas Sjöstedt i årets valrörelse.
Sedan är det väl tyvärr så att Sjöstedt och vänsterpartiets ledning själva har bidragit till valnederlaget. De trodde att de skulle ha en chans att få ingå i en vänsterregering och på allvar påverka dess politik och därför putsade de ytterligare på finishen – men till vilken nytta? Folk vill ju ha politiker som vågar kritisera den nuvarande politiken – inte ytterligare ett parti som ansluter sig till den! Samma sak kan ju f.ö., vilket Birger Schlaug har påpekat, sägas om Miljöpartiet.
Och, till sist, så är finessen med denna moderata och socialdemokratiska politik att när man väl har lyckats kanalisera motståndet åt höger så blir det i sig en ytterligare splittring av motståndet ... Och så kan de hålla på ...
Nu kräver Wallenberg och statsnyttan att en borgerlig mittenregering tillsätts och när detta skrivs så verkar det ännu som att Löfven får uppdraget. Tillsammans med mp som tydligen vill låta sig slitas sönder i en sådan kombination. Till sist kommer så ett av de mindre borgerliga partierna att få krypa till korset. Wallenberg kommer att sätta hård press på dem – och vilka av partistrategerna vill för övrigt ha ett nyval idag?!
Alla vi andra får öppna våra hjärtan för nya nerskärningar i än det ena och än det andra: mina grannar här på Lidingö måste ju få loss litet nya kulor för att bygga ut sina villor med en våning till. Och Bryssel ska ha sitt, och USA, och sen blir det inte så mycket kvar till oss! (2014-09-09)
Carl Bildt går igen.
Jag kan hålla med Birger Schlaug när han skriver på sin blogg att det bästa med valresultatet är att Carl Bildt får sluta som utrikesminister. Äntligen!
Men Sveriges Radios nyhetssändningar är lika bildtiserade som tidigare. De rapporterar, utan minsta frågetecken, att USA nu ska skicka vapen till de syriska upprorsmakare som konkurrerar med ISIS och därför är beredda att slåss mot dem. Den lagliga regimen i landet får däremot inget stöd för att bekämpa ISIS. Enligt svensk nyhetsförmedling är det tydligen OK att göra så. Vore det inte bättre om USA (och vasallerna i Saudiarabien och Qatar) slutade att beväpna alla de extrema grupper som har slagit sönder stora delar av Syrien och drivit miljoner på flykt? Nej, de ger sig inte förrän de har skapat samma elände och totala kaos som i Afghanistan, Irak och Libyen. Och Palestina, skulle man kunna tillägga.
Understödda av Sveriges Radio och övrig lydmedia. Carl Bildt fick gå, skönt!, men de lydiga mediacheferna räknar kallt med att Löfven & co tänker fortsätta samma politik; så varför ändra inriktning på rapporteringen?!
Låt oss istället öppna våra hjärtan för nya krig! (2014-09-18)
Dimman.
Ännu en morgon med tät dimma över farleden in mot Stockholm. Det är en märklig upplevelse att höra de stora färjorna passera hundra meter ut men inte se dem. Hur kan de med enbart instrumentens hjälp ta sig igenom hela skärgården utan att gå på grund? Det är nästan ofattbart för en landkrabba som har svårt att ens i fullt dagsljus lokalisera sig bland alla små och stora öar när man åker Vaxholmsbåt! (2014-09-18)
Röd flugsvamp.
Hade tänkt mig ett maffigt spindelnät från morgonpromenaden, men det blev några svampar istället. En varm och fuktig morgon här i innerskärgården, regnet som kom igår kväll friskade upp. Hoppas att det drog förbi vid Torpet i skogen också, där är det fortfarande torrt och knappt någon svamp alls. Några fjällskivlingar hade brett ut sig på vändplanen och kanske är de förtruppen? (2014-09-09)
Installationer i Roslagen I
En saltsten med en rödvit mössa av plast står i kanten av ett vasshav där en enstaka björk ses längre bort. I bakgrunden en vägg av planterade granar. (2014-09-08)
Jonas Sjöstedt
Jag gick och röstade på Vänsterpartiet, som det minst onda alternativet. Trodde jag.
Jag har trots allt tyckt att Sjöstedt verkar vara en hygglig karl och att han har gjort ett bra jobb i EU-frågan och att han driver välfärdsfrågorna på ett trovärdigt sätt. Efter utfrågningen av honom i TV igår vete f-n om jag inte ska ändra mig och rösta blankt. De verkar ju alla ha samma linje i de verkligt avgörande frågorna, de om krig och fred. Sjöstedt lade sig platt i Ukrainafrågan. Allt är Rysslands fel och Ryssland ska straffas. Inte ett ord om USA:s och EU:s (och Carl Bildts) roll i det hela och om det verkligen gynnar Sveriges intressen att sluta upp bakom det blocket. Han gjorde inte ens ett försök att balansera frågan eller, som Schori tidigare under eftermiddagen i "Efter tre", när han fick frågan om Ukraina, ta upp jämförelsen med Israels mångåriga ockupation och krig mot Gaza i diskussionen och där inget av våra partier avkrävs ett ställningstagande. Ynkligt och trist, jag trodde att han var av bättre virke än Ohly som vek ner sig och stödde svenskt deltagande i kriget mot Libyen – och nu är medansvarig för det helvete de skapat där.
Sedan måste det också sägas några ord om de propagandajournalister som håller i utfrågningarna. Nu frågade de Sjöstedt om vad han tycker om Lenin. Varför ska han svara på det? Och om han nu ska göra det – varför inte påpeka att det var Lenins parti som var så gott som det enda parti som röstade emot kriget och när de senare kom till makten, uppfyllde löftet att dra ur Ryssland ur kriget. Sedan skulle Sjöstedt också gissa på ett påstått citat av Stalin, vem som sagt det och så visade man en stor bild av Stalin på skärmen. Dessa ynkliga journalister/programmakare som plockar upp citat som man aldrig kan visa några källhänvisningar till och därefter låter Vänsterpartiet och Sjöstedt associeras med dem. De skulle aldrig komma på idén, de skulle inte våga, ställa liknande frågor till de övriga partiledarna.
Varför låter Sjöstedt sig förödmjukas på detta sätt? Har inte heller han någon ryggrad? Varför försöker han inte bryta sig ur propagandakupolen, säga ifrån och dessutom ta upp de frågor som propagandajournalisterna inte får och inte törs ställa? Om Israel, till exempel. Om Irak och helvetet där och vem som är ansvarig för det? Nu är Sjöstedt fortfarande kritisk till en svensk NATO-anslutning, men hur mycket är det värt? När högern nu är med och blåser på Ukraina-krisen och sedan använder den för att ansluta oss till NATO – kommer (v) att stå emot det om det nu skulle bli en rödgrön regering efter valet?!
Sedan blev jag också tveksam till att även han låter sig svepas med av den del av den antirasistiska opinionen som anser det korrekt att störa ut SvP:s möten (men inte Carl Bildts?). Även de mest extrema åsikter har rätt att komma till tals, så länge de håller sig inom lagens råmärken, och det gäller både för Svenskarnas parti och för Carl Bildt. Går de över gränsen är det polisen som ska ingripa och inte någon mobb. Annars hamnar vi i samma sällskap som Bildts fascistkompisar i det ukrainska parlamentet som häromdagen stängde av mikrofonen för en parlamentsledamot och hotade henne till livet därför att hon kritiserade regeringen för att de låter terrorbomba civilbefolkningen i östra Ukraina.
Nej tack till sådana metoder, både där och här! (2014-09-03)
Facklorna brinner i Kungsträdgården ...
... men bilden är inte riktigt sann. Det var en stor, fredlig manifestation med många tusen människor, förbannade och högljudda, men glada, så som man blir glad när man är många som samlas för en angelägen sak. Litet oorganiserat kanske, men den outtröttlige Dror Feiler ledde talkörerna även denna gång. Tyvärr hade några (omedvetna?) provokatörer smugit sig in och slängde smällare (f-t obehagligt att få dem nära inpå sig!) och började bråka med polisen, j-vligt onödigt. Tyckte nog att polisen klarade av det på ett acceptabelt sätt, även om det är obehagligt när de drar fram batongerna och de underlät att de informera oss, som inte är inblandade i provokationerna, om vad det var de sysslade med.
Nassarna höll möte i all enskildhet hos Carl Bildt på Gustav Adolfs torg, och det var väl OK, där är de ju på hemmaplan, så att säga. Men obegripligt varför tillståndet utsträckts till att även tillåta en marsch längs Strömmen och därigenom under flera timmar stänga av stora delar av stan. (2014-08-30)
Dror Feiler spelar Pippi Långstrumpsvisan vid manifestationen
Fortsättning...
