Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.



Nyare inlägg



"Tage och Geijer, Lyndons lakejer"
Så lät talkörerna när den socialdemokratiska ledningen stödde USA i början av Vietnamkriget. Kanske är det dags att uppdatera ramsan!
  Margot Wallström verkar ju ha fått spinn i sin inställning till Ryssland. Först det märkliga – skandalösa! – uttalandet för några veckor sedan och nu en ny debattartikel i SvD ( "Ryssland ett allvarligt hot mot Europas fred", SvD 2015-03-01) där hon återigen, likt Carl Bildt och hökarna i Washington, lägger hela skulden för Ukrainakrisen på Ryssland och tar det till intäkt för det ekonomiska kriget (och förberedelser för ett militärt) mot dem. Inte ett ord om dem som med våld avsatte en demokratiskt vald president och genomförde en statskupp, inte ett ord om fascisterna i regeringen och dem som slog ihjäl och brände inne 50 människor i Fackföreningarnas hus, inte ett ord av kritik mot en regering som bekrigar sitt eget folk, etc. "Moskvas politik innebär den allvarligaste utmaningen mot den europeiska fredsordningen sedan Kalla krigets dagar", skriver hon. Jaså. Har hon redan glömt Balkankrigen 1991 - 1999? Rubbade det inte "fredsordningen"? Osv.
  Nej, nu lovar hon bort 1,5 miljarder av våra skattepengar så att de korrupta oligarkerna och USA:s folk i regeringen och de rena fascisterna kan återuppta sitt krig och fortsätta plundringen av det egna folket. Hon är bekymrad över "en allt hårdare rysk inställning till Europa och USA", men har inte vågat tänka den motsatta tanken: att Nato:s allt aggresivare inringning av Ryssland kan vara orsaken.
  Och så var det Stefan Löfven. Han har nu gjort den för en nytillträdd svensk statsminister sedvanliga Eriksgatan till de nordiska grannländerna (utvidgat till att omfatta även baltstaterna) och så Tyskland förstås. Och Wallström har varit i Washington och fått sina instruktioner. Men sedan då? Är det inte dags att besöka vårt största grannland, Ryssland? Nej, istället blir det Ukraina. Wallström har redan varit där för att fortsätta Bildts politik som hon berömde under sin vistelse i Kiev och nu ska även Löfven dit. Han kommer förstås att låta sig synas på Maidantorget – men kommer han att påminna om att det är dags att genomföra en opartisk undersökning av vad som verkligen hände där? Och är det inte dags att skynda på haverikommissionens rapport om det nedskjutna flight MH17?! Båda katastroferna har använts politiskt för att motivera statskuppen (Maidan) och genomföra sanktioner mot Ryssland (flight MH17). Och nu när man slagit in på en linje att kräva mänskliga fri- och rättigheter i umgänget med andra stater – kommer han då att ta upp frågan om att det sitter rena fascister i den ukrainska regeringen?
  Det är mycket snack om Saudiarabien för närvarande, och regeringen valde till slut att inte förlänga avtalet om militärt samarbete.
  Carl Bildt anser ju förstås att Sverige skulle förlänga utan att knota och han skriver, med anledning av den konflikt som blossat upp, att "Sverige har skadats". Sedan fortsätter han, den hycklaren: "Och jag tror dessutom att vår handel och annat samarbete i det längre perspektivet är en positiv kraft när det gäller att utveckla dessa samhällen. Ju större och ju bredare desto bättre.
  Det som inträffat är i alla delar olyckligt. Sverige har skadats.
  Men skyttegravarna får inte grävas djupare. Det ligger i vårt intresse att komma upp ur dem. För det krävs både diplomati och politik."
  Men denna princip gäller tydligen inte gentemot Ryssland?!
  Man kan säga mycket om Saudiaffären. Det är bra att man sätter stopp för den, men det främsta skälet nämner man inte: det att Saudiarabien är inblandad i och blåser under och skickar vapen till flera av de förödande krig som nu pågår i USA:s regi i regionen. Det vågar eller vill eller förstår inte Wallström-Löfven. Det är naturligtvis också bra att man kritiserar omänskliga straffmetoder, förnekande av yttrandefrihet, kvinnornas situation, etc. Men om vi nu tänker litet längre än vad Wallenberg - Bildt - Wallström - Löfven och den gängse mediala propagandaapparaten vill eller vågar tänka – vad ska vi då säga om det militära samarbetet med USA? Och Israel? Hur många dödsdomar har de utfärdat? Hur många oskyldiga människor har de mördat? Hur många människor har de fördrivit från sina hem? Hur många länder har de ockuperat? Etc.
  Nej, så ska vi inte tänka, för då blir man nästan tokig, och sorgsen över att den nya regeringen så snabbt har fallit in i de gamla vanliga hjulspåren. Infångade!, var ordet.
  Och hur ska nu den nya talkörsramsan låta? Fundera på det! (2015-03-10)





Landlöst.
Den här isen går man inte ut på något mer den här vintern! Det var en fin dag igår med SOL och årets första sorgmantel som flög i kanten på ett av hyggena. Jag gjorde en vandring i den skog där jag gått så många gånger tidgare – men det är 35 år sen sist! Då spelade enkelbeckasinen på den försumpade åkern och liten flugsnappare sjöng i alkärren intill. Det var då det. Nu breder kalhyggena ut sig runt Kokärret och jag ser landskapet som en i negativ film: det som då var en liten öppning i en tät skog är nu en skogsdunge som sticker upp i det vidöppna hyggeslandskapet. Jag får lära mig att hitta på nytt och efter en stunds letande finner jag diket som rinner från den gamla odlingen ner till sjön. Hade man verkligen grävt det så djupt, det minns jag inte?! Jag får gå en lång omväg för att kunna ta mig över och förundras över allt det arbete som en gång lades ner på att dika ur ett kärr som sedan kom att brukas bara en kort tid. Morfar berättade att han hade varit med om att skörda där på 30-talet, men när jag gick där första gången i början av 60-talet låg det redan för fäfot. Ja, skogen och kärret betades faktiskt en tid efteråt, ända in på 70-talet. Vi arrenderade skiftet en tid och gick med ungdjuren runt sjön för att komma dit och sedan rodde vi över till Kvigberget för att räkna in dem och se att de mådde bra. Idag hördes bara korparna och ett par koltrastar som sjöng svagt, även inne i skogslandet. Ännu igen tjäderspillning på bergen där jag tog en match med en speltokig tupp förra året. Även om det är en tidig vår har han nog inte kommit igång riktigt ännu; vi får hoppas att han har överlevt och att det inte var sista dansen som jag bevittnade. Det är ju tyvärr litet grann så det är för tjädrarna i den här delen av landet. Men nu är det vår, nästan i alla fall, och isen är på väg bort och solen blänker i det öppna vattnet och vi ser litet mera hoppfullt på framtiden, både för oss och tjädrarna! (2015-03-10)


Odlingsröse vid Kokärret, nu inbäddat i granplanteringen.


Det som återstår av Kokärrets åkrar.


Hygget SV om Kokärret. Klicka på Större bild för att se hela panoramat!


Hygget V om Kokärret. Klicka på Större bild för att se hela panoramat!





Rapport med text & många bilder!





En dag med sol!
Vi går vägen ner till Eremitkojan och genom skogen tillbaka til bommen. All snö är borta utom i Branta backen och ner mot Kavelbron – tillräckligt för att det inte ska gå att köra ner med lilla Mazdan. Isarna ligger kvar på alla sjöar, men ingenting som man ger sig ut på! Ytterligare ett par granar har blåst sönder i planteringen ner mot sjön. Inga vårfåglar här i skogen, men blåmesen sjunger för oss och de första vintergäcken har slagit ut. Grävlingarna har varit ute i natt och satt sina spårstämplar i nattfrosten. Grannen har kört ner till sitt ställe på förmiddagen och två damer med hund promenerar förbi uppe vid bommen, var kom de ifrån? Det var allt för idag. Allt det roliga, ska man kanske tillägga. Det som retar upp en när man öppnar tidningen eller följer debatterna på Nätet tar vi en annan gång! En glad nyhet till: det blir en semla till middagen, missade den i tisdags. (2015-03-04)










Fälten ner mot Exarbysjön. Klicka på Större bild för att se hela panoramat!





Nysnö
Igår morse när vi lämnade Voss på det norska Vestlandet var hela bygden täckt av nysnö. Annars hade mycket av snön, det har kommit enorma mängder den här vintern, redan smält bort. Även här var det vår i luften och hasselhängena i skogen ovanför Mölstertunet hade skiftat färg till senapsgult. Uppe på fjällen ligger snön förstås kvar och tåget från Bergen var fyllt av förväntansfulla skidåkare som steg av i Finse och Geilo. På morgonpromenaden idag här hemma på skärgårdsön, sjöng gärdsmygen i den risiga dalgången mellan Kottlasjön och Långängskärret.

Vi åker oftast tåg numera när vi ska hälsa på barn och barnbarn i Voss, som ligger tio mil hitom Bergen i västra Norge. Det tar ungefär tretton timmar, med en timmes paus i Oslo, lagom för att hinna äta något (nästan oätligt, varför ska det alltid vara så dålig mat på stationerna?) på vägen. Det går litet fortare med flyget – men det är dubbelt så dyrt. Trots att lönesänkaren Norwegian trafikerar linjen. Dessutom är det bekvämare med tåget, man slipper alla resorna till och från flygplatserna och, inte minst, de förnedrande säkerhetskontrollerna. Som ju även de, som så mycket annat elände i världen, är orsakade av att USA och Israel föder och göder extremismen och terrorn.
  Man hinner läsa på tåget och den här gången läser jag Daniel Suhonens bok om Håkan Juholt, "Partiledaren som klev in i kylan", både på vägen dit och hem och jag har fortfarande många sidor kvar. En häpnadsväckande bok, som alla som är det minsta intresserade av politik, men också ledar- och organisationsteori och praktik, bör läsa! Sammanfattningen är ju känd sedan länge och jag har kommenterat den tidigare på annan plats. Juholt är en svajig politiker som bland annat ledde försvarsutskottet i riksdagen de år de beslutade att avväpna Sverige och ersätta försvaret med en liten tysk/amerikansk legotrupp. I boken framkommer också hur denne svenske riksdagsman, försedd med svenskt diplomatpass!, och betald med riksdagens pengar!, gjorde ett tiotal resor till Vitryssland för att stötta den "socialdemokratiska" oppositionen, som Juholt beskriver det. När man nu ser facit av hur liknande verksamhet har bedrivits i grannlandet Ukraina är i varje fall jag inte särskilt imponerad av denna Juholtska insats. Men kanske var det bara Juholtsk godtrogenhet, denna godtrogenhet som präglar så mycket av hans agerande under den korta period som han tilläts vara partiledare. Han framstår som en man som trots alla år som socialdemokratisk riksdagspolitiker fortfarande har hjärtat till vänster och står kvar med åtminstone en fot bland vanligt folk. Det som gjorde att vänstersossar som Juhonen men även vanliga gräsrötter vaknade till liv och fick nytt hopp om politikens möjligheter att förändra samhället i deras riktning. Men de är som sagt sossar, de är själva hederliga och vill väl, men de är ganska godtrogna och de inser inte hur starka de ekonomiska krafter är som styr partiet, det djupa parti som har makten. Där Juholt och Juhonen och några till spår, men Göran Persson, Vanja Lundby Vedin, Mikael Damberg, Mona Sahlin och Stefan Löven mfl rår. Det är hursomhelst oerhört intressant att dag för dag få en trovärdig (patistyrelse- och VU-protokoll!) och utförlig skildring inifrån av denna maktkamp. Det är det inte så ofta man får tillgång till, i alla fall inte så nära inpå i tiden.
  Den svenska trafikpolitiken är ett exempel på den socialdemokratiska högerpolitik som Juhonen beskriver i sin bok. Det var Göran Perssons regering som inledde avregleringen av järnvägen. Under Juholts tid som partiledare initierades en utredning om avregleringarnas effekter och en eventuell återreglering inom bland annat järnvägen – när Juholt störtats begravdes utredningen. Självklart – flera ledande socialdemokrater har koopterats till riskkapitalisternas skrå och tjänar nu själva pengar på en fortsatt avreglering (eller omreglering som är ett mer korrekt uttryck).
  Även flygmarknaden är avreglerad och Norwegian är ett av de bolag som utnyttjat möjligheterna att dels välja ut de mest lönsamma linjerna, dels pressa ner anställningsvillkoren för personalen. Man får hoppas att Norwegians personal lyckas med sina stridsåtgärder – och att andra fackförbund inom andra avreglerade branscher tar efter! (2015-03-04)






Mölstertunet vid Voss Folkemuseum.





Sol och skugga
Idag sken solen över Voss och de vackra bygderna runtom, lagom till 3-åringens födelsedag – och lillasystern som fyllde tre dagar!
  Skid-VM sprider glädje över båda våra länder samtidigt som dystra nyheter når mig från Sverige. Det jag tidigare har skrivit om den nya regeringens utrikespolitik besannas dessvärre gång på gång: den är infångad och trampar hundlikt i Carl Bildts fotspår. Löfvens och Wallströms uttalande på ettårsdagen av den ukrainska statskuppen är en skandal: de stöder fullt ut USA:s och Carl Bildts historieskrivning om vad som skedde och sker, lägger hela skulden på Ryssland och ställer krav mot dem som man ALDRIG har ställt eller ställer mot USA och Israel trots alla deras erövringskrig. Man har erkänt Palestina, bra, men sedan då? Om man nu är emot "aggression och användande av vapenmakt", som man skriver i sitt uttalande, och kräver hårda tag med sanktioner mot dem som praktiserar sådant, varför då inte sanktioner mot Israel? Och mot USA, alla orättfärdiga krigs moder, med de krig och krigsbrott de gör sig skyldiga till. Svaret är förstås att de är fega. De är lika fega som Carl Bildt även om de inte är lika hårt uppbundna till USA som han är. Men det är inte bara fegt utan framför allt farligt för ett litet land som Sverige att ansluta sig till sådan kallakrigspropaganda. USA drar sig inte för att fullständigt krossa och förstöra länder som man har gjort i Nicaragua, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, etc, etc. Hittills har detta pågått långt bort och vi har kunna sova gott i Europa – även om det börjar bli litet jobbigt nu när återigen en (mindre) del av den gigantiska flyktingström som de har orsakat även når hit. Det är dags att vakna upp: tro inte att USA drar sig för att starta ett krig även här för att behålla sitt herravälde! De var djupt inblandade och pådrivande i det senaste Balkankriget och de är beredda att göra det igen. Förbedelserna och förpostfäktningarna pågår redan i Ukraina!
  Kort sagt: Vi har i dagens läge inte längre råd med så enfaldiga och undfallande politiker som Bildt, Löfven och Wallström. (2015-02-27)

Här finns regeringens uttalande och en skriftlig protest mot det. Samt länkar till alternativ information om vad som hände i Ukraina för ett år sedan.






Gamla bilder
Att fiska gädda med sax är en gammal tradition på mina Roslagssjöar. Morfar gjorde det, och Flygarn och Teodor och Sigge i Gläken, och mamma, och sedan jag. Angel går också bra, det är kul om man är några stycken och har tid att sitta och passa. Här har min systerson och jag tagit upp en 7-kilosgädda, vi hade saxarna i medan vi jagade. Först hade en mindre gädda gått på och sedan hade den här huggit på den och fastnat. Och vi lyckades att få upp den också, utan att behöva borra upp ett andra hål. Det har man varit med om. Men i "vinter" blir det inte mycket fiska av, isarna har knappt lagt sig innan de är på väg bort igen. Noterar också att Fårgården bakom oss nyligen hade kalhuggits när bilden togs. Det är också en tidsmarkör nu när jag har börjat scanna mina diabilder från kulturlandskapet i Anderssvedja och kringliggande byar för att så småningom kunna publicera dem. Långtögen den 27 januari 1991.





Olle Olsson i Hagalund
Vår i Hagalund. Dagens exkursion gick till Olle Olsson i Hagalund-museet i Solna. Solna stad som borde skämmas för skövlingen av Hagalund! En fin guidning och starka tavlor som visas i konstnärens hem, ett av de fyra hus som återstår av de hundratals som en gång var Hagalunds municipalsamhälle. Runt husen en liten (misskött) skulpturpark. (2015-02-21)










Tankar för dagen: Entartete kunst?
En gråmulen dag med plusgrader. Det mesta av snön har smält bort här i innerskärgården. Isarna ligger ännu på insjöarna men försvagas snabbt. Hoppas fortfarande på litet kyla så att man kan ta sig fram på sjöarna ute vid Eremitkojan. Gärna litet spårsnö ovanpå!
  Har vi nu kommit dithän att det åter är dags för Entartete kunst? Skriverierna kring Lars Vilks tyder på det. Man kan ju tycka vad man vill om det han gör, även om jag anser att Leif GW, som jag annars gillar rätt mycket, lagt sig på botten i sin recension. Själv skulle jag nog kunna tycka att Vilks Nimis och Arx är rätt kul, jag har tyvärr inte sett dem – samtidigt som jag nog också skulle ha en del synpunkter om han byggde upp något liknande i de naturreservat som jag brukar vandra i! Nu får man som sagt tycka vad f-n man vill om hans konst, att den är urusel om man nu anser det – liksom jag, till exempel, får tycka vad jag vill om det uppblåsta och upphausade pekoralet "Turist" som fick så många Guldbaggar, och där dessutom fel skådespelare fick pris: det var ju norskan som spelade den kvinnliga huvudrollen som skulle ha fått priset. Tycker alltså jag. Men fortsätter debatten om Vilks som den nu gör så är ju frågan om man får tycka så – är jag på rätt sida om entartete?
  Jag tror att många på vänsterkanten borde tänka över den här frågan en gång till: Vilks åsikter och konst är trots allt rätt ofarlig, vänta bara tills de ger sig på oss på vänsterkanten!
  Det är också rörande hur religiösa många tycks ha blivit. Man har rätt att tro vad man vill, och man ska respektera individen i sin tro. Men religionen är också ett opium, och används verkligen så idag, mer än på länge. Den troende måste även respektera den uppfattningen. Eller ska vi även här backa, drygt 100 år tillbaka i tiden när många svenskar emigrerade och där en anledning var att slippa svartrockarnas tyranni. Jag är också helt övertygad om att det bland vanligt folk i de muslimska länderna så har man mycket att säga om sina "svartrockar" och den kyrka de företräder och det fälls säkerligen åtskilliga giftiga repliker. Sådant som våra förfäder dömdes för om de yttrade det offentligt. Det vi hör från de här länderna är ju mest bara extremisterna, inte de vanliga gräsrötterna. Varför? Därför att det gynnar den propagandabild som rättfärdigar de pågående krigen och förbereder för nya. För så är det ju också: det är de USA-ledda krigen som göder extremismen, även rent bokstavligen.
  Man ifrågasätter kostnaden för Vilks livvakter. Ja, men vad ska man göra? Ska inte den som hotas till livet skyddas? Även här är många, även vänstermänniskor, ute och cyklar: Vilka är det som drar de stora kostnaderna för livvakter och annat personskydd? Ja, dels är det ju förstås idrottshuliganernas verksamhet som kostar många, många miljoner. Men framför allt är det våra politiker och kungahus och näringslivstoppar som drar hundratals och åter hundratals miljoner varje år. De ska naturligtvis ha sitt skydd, man ska som sagt skydda människor om de hotas till liv och hälsa, även om man i det här fallet gott kunde ställa in en del möten med EU-topparna och Obama; det är inte värt kostnaden att ta hit dem. Det är ju de här människorna, de som kostar massor, som är ansvariga för att vi nu lever i en otrygg värld: de stöder krigen, driver igenom att vi ska delta i dem och att vi ska fortsätta att förnedra människor. Rikta därför ilskan mot dem.
  Leif GW, som jag som sagt ofta gillar, hans självbiografi, till exempel, är fin och hans deckare bättre än Guillous (även om han borde ha en redaktör som vågade stryka litet i dem), denna Leif GW avslutar sin krönika i Expressen med ett mycket underligt resonemang. Vilks är, underförstått, men ändå ganska tydligt, feg; han borde åka ut i förorterna, "Rosengård, Rinkeby eller Hammarkullen" och där säga till invandrarna som bor där att "åk hem med er, era dumma jävlar". Effekten skulle, enligt Leif GW bli att han "sedan skulle få fraktas därifrån på bår", vilket dock "är en annan historia men den har i vart fall inget med vår yttrandefrihet att göra".
  Det är fördomsfullt mot dem som bor i dessa områden och mycket märkligt uttryckt av en polisprofessor. Är det nu nävrätten som gäller?
  Till sist en fråga bara, om en helt annan sak: är inte avtalet om försvarssamarbete med Finland bara en omväg till medlemskapet i NATO? Visst vore det bra med ett nordiskt försvarssamarbete, men är detta det? Jag undrar det och tror fortfarande på min hypotes att det i decemberuppgörelsen finns en (hemlig) tilläggsparagraf om en kommande NATO-anslutning. Carl Bildts avslöjande i sitt nyhetsbrev om de hemliga överläggningar som skett mellan alliansen och (s) inför Finlandsavtalet styrker dessa misstankar.
  Där får det bli punkt för den här gången och nu blir det istället litet bilder från Anderssvedja som ska upp på skärmen! (2015-02-20)
  PS. Fö gillar jag Ulf Lundells blogg, jag har sällan lyssnat på hans musik och bara – med uppskattning – läst Jack tidigare (men sent i livet); upptäcker nu att det verkar vara en intressant kille.

Länk till: Leif GW:s krönika





Utsnitt ur 1881 års skifteskarta med det gytter av gårdar som präglade byn innan skiftet. I och med skiftet fick de mindre gårdarna flytta ut ur byn.


Gamla kartor.
Igår åkte vi upp till Roslagsbro för att delta i ett möte som hembydsföreningen, St Eriks Gille, skulle anordna, med bildvisning och föredrag om de uppländska bruken. När vi till slut – efter shopping i Norrtälje, Norrtälje är nästan bara shopping numera – kom fram till Sockenstugan fanns där inte en mänska. Googling vidtog: mötet hade flyttas till den 2 mars, vilket tydligen hade meddelats enbart på hemsidan. 20 mil nästan i onödan!
  Och jag som ska visa bilder där om en månad!
  Nåja, vi fick en kort skidtur på vägen ut, körde ett halvt varv på Brollstabanan i den isande nordanvinden. Bra skidföre, men fortfarande skare och nästan oduglig spårsnö. Gamla uttöade spår som skulle kunna vara både det ena och andra, dvs lodjur, men omöjligt att säga något annat än att harspåren är så karaktäristiska att de kan urskiljas även om de snält ut. Och älgarna förstås, som trampar igenom skaren, liksom de stora hundar som har skenat omkring på dagtid i tösnön.
  Idag arbetat vidare med bilderna som ska visas den 23 mars. Tog fram den gamla kartan från det Laga skifte, som slutligen, efter många och heta tvister, fastställdes först 1881 i Anderssvedja. Vilket arbete som lades ner på skiftet, lantmätarna har markerat och beskrivit varenda markbit i byn! Jag jämför laga skiftets karta med de kartor som Sven-Olof Garland publicerat i sin bok om Roslagsbro. Han redovisar åkerarelaens tillväxt 1640, 1770,1860, 1905 – och så hur den återigen krympt 1970. Det verkar som om det efter skiftet blev en sista skjuts på uppodlingen av ängsmarken till åker; de blötaste och längst bort liggande skiftena omvandlades nu – för att 1970 vara de som först har övergivits och börjat växa igen, nu används de inte ens till slåtter längre. Min serie med fotografier från byns marker börjar på allvar just 1970 när jag köpt min första systemkamera, då var fortfarande många av skogsodlingarna ännu öppna, idag har de försumpats eller planterats eller självmant vuxit igen.
  Idag har bilden vänt: det som då var en ljus glipa i det dunkla skogshavet kan idag vara en liten skogsdunge i det öppna kalhyggeslandet! (2015-02-17)


Långkärret 1972 med en av alla de lador som fanns vid skogsskiftena. Ännu slås åkern varje år, men det var ett tag sedan någon satte plogen iden.


Långkärret 2013. Nu har ladan rasat ihop och grenröret har tagit över hela den försumpade åkern.





Skrivbordsexkursionen gick idag till Estland och webbkameran vid havsörnsboet. Det blåste som f-n idag på den sidan av Östersjön, men honan låg i alla fall där en stund i morse. Nu är det mörkt men kameran kör igång i morgon bitti igen. Länk HÄR!. (2015-02-15)





Maria Genou från valberedningen redovisar kandidaterna till ordförandeposten. Till vänster om henne de två övriga ledamöterna Clas Eriksson (tv) och Hans Willnert (mitten).


Årsta Sektion Natts årsmöte den 14 februari 2015
Mötet, som hölls på restaurang Big Ben på Söder, samlade ett 60-tal medlemmar.
  Styrelsen fick godkänt för det gångna årets verksamhet och beviljades ansvarsfrihet.
  Janne Skog omvaldes som ordförande på två år med 44 röster mot 7 röster för motkandidaten Risto Järvi.   Monica Lindberg (47 röster) och Rickard Skoog (42) omvaldes som ordinarie ledamöter på två år. Den tredje kandidaten Gilbert Leijon fick 13 röster.   Eva Pååg fyllnadsvaldes som skyddsombud på ett år. Norbert Axelsson omvaldes som revisor på två år. Valberedningen -- Clas Eriksson, Maria Genou och Hans Wilnerth -- omvaldes.   Under mötets gång lämnades rapporter och diskuterades brännande aktuella frågor, framför allt de omänskliga scheman som nu genomförs på natten liksom tvångsomplaceringarna till Rosersberg.   På grund av tidsnöd hann inte alla frågor ventileras klart varför styrelsen lovade att kalla till infomöten på arbetstid.

/JÅ

Många fler bilder!




Äldre inlägg