De två stora postfacken i USA, NALC och APWU, uppmärksammar i år 45-årsminnet av den stora poststrejken 1970 som ledde fram till avgörande förbättringar för de postanställda. När strejkledaren, Vincent Sombrotto, avled för ett par år sedan skrev jag en liten minnesruna över honom i Facktuellt nr 1/2013:
Vincent Sombrotto är död
1970 hade de anställda i USPS, USA:s postverk, ännu ingen rätt att förhandla om kollektivavtal med sin arbetsgivare, än mindre rätt att strejka. Förhållandena var därefter. Många postisar var tvungna att ha både två och tre jobb för att kunna försörja sig. Vincent Sombrotto som var brevbärare på Manhattan i New York hade ett andra jobb som lastbilschaufför.
1970 fick man nog. Med Sombrotto i spetsen röstade den lokala fackföreningen (NALC) för att gå ut i en (olaglig) strejk och kräva bättre villkor. Strejken spred sig snabbt över USA och snart var över 200.000 brevbärare ute i strejk. Man fick också stöd av det andra stora postfacket i USA, APWU, när deras ordförande Moe Biller ställde upp som strejkvakt.
Dåvarande presidenten, Rickard Nixon, beslöt att kalla in militär för att bryta strejken och dela ut posten. Nu blev det inte så. Istället inleddes förhandlingar och strejken avslutades efter åtta dagar. Resultatet av förhandlingarna blev lönehöjningar på 14 procent och en avsevärt snabbare befordringsgång, från 21 år ner till fem år! Dessutom antog kongressen samma år en ny lag som gav USPS en mer fristående ställning liknande våra tidigare affärsverk. De anställda fick full förhandlingsrätt.
Sombrotto valdes efter konflikten till avdelningsordförande och blev 1978 vald till ordförande för hela brevbärarfacket, NALC. Ett uppdrag som han kom att inneha i 24 år. Vincent Sombrotto blev 89 år.
Läs mer på APWU:s hemsida: HÄR! och ännu mer: HÄR!
Bilden: Brevbäraren Steve, som jag intervjuade i Boston 2011.Läs intervjun HÄR!
"Vi amerikaner tror att mångfald är bra"
Så lyder rubriken på en stort uppslagen artikel i Dagens Nyheter den 17 mars med anledning av att USA:s president skickat ett "särskilt sändebud", Ira Forman, till Malmö för att studera judarnas situation i staden. Det är så förnedrande, att denna stormakt tar sig rätten att åka runt och granska saker och ting i andra länder. Ska nu Löfven skicka ett sändebud till Ferguson och granska behandlingen av de svarta i den staden? Och kräva ett möte med inrikesministern och USA:s UD? Nej, naturligtvis kommer han inte att göra det, dessa fega svenska politiker låter sig hunsas och lydmedia jamsar med, som vanligt. De som tror USA om gott och de som drar på munnen när jag brukar påpeka att det idag är en större risk att bli dödad av en USA-drönare än en projektil från Ryssland eller Tyskland på andra sidan Östersjön, bör ta sig en funderare. Det är så här de börjar, med att skicka ett "särskilt sändebud". Mycket riktigt avslutas DN-artikeln med ett citat från Ira Forman: "Vi kan komma tillbaka till Malmö och påminna: det här är ett pågående problem".
Och om han nu gör det, och han kommer obeväpnad, då bör de svenska myndigheterna göra det som Peo Österholm har föreslagit: konfrontera honom och USA:s ambassadör i Sverige med resultatet av alla deras krig genom att skicka dem till någon kommun som invaderats av irakiska flyktingar, till exempel Södertälje? "Ser ni vad ni ställt till med?" (2015-03-19/26)
Peo Österholms artikel
Läs också vad Noam Chomsky säger om USA:s rasism
Äldre inlägg
