Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg



Nyvalde klubbordförande Åke Anevad.


Rapport från Terminalklubb Syds årsmöte den 18 mars 2017.






Första besöket vid Eremitkojan på över en månad. Husen stod kvar och snön är borta -- men vi var tvugna att sätta på snökedjorna för att ta oss upp för branta backen. Isarna ligger ännu, men man går inte ut på dem. Inte vi i alla fall. Vi letade efter den första blåsippan men den hade inte krupit fram ännu. Däremot blommade hasseln för fullt med sina små djupröda blommor. (2016-03-19)








Bilder från morgonpromenaden: Vår i båthamnen.
  Kraftlös efter operationen för en dryg månad sedan (en förstärkning av aortan) orkade jag idag tänka bild för en liten stund, och inte bara koncentrera alla krafter på hur jag ska sätta den ena foten framför den andra. Också ett framsteg, ett personligt vårtecken!
(2016-03-16)






Sansade människor
Lördagsintervjun i P1 den 18 februari med Kriminalvårdsstyrelsens chef Nils Öberg var ett exempel på hur Sveriges Radios nyhetsredaktion numera arbetar. Å ena sidan släpps fortfarande, i alla fall ibland, vettiga människor fram att förklara vilka ståndpunkter de har i ett angeläget ämne. Öberg gav en sansad bild av situationen inom Kriminalvården: Sedan flera år är trenden den att det sitter allt färre intagna på fängelserna. Trots att domstolarna – på uppmaning av politikerna – allt oftare dömer ut fängelsestraff även för lindrigare brott. I en uppföljande intervju med brottsforskare emeritus Henrik Tamm gav den intervjuade en liknande, betydligt mindre alarmerande bild av kriminaliteten i Sverige och kraven på allt hårdare straff än den som torgförs av media och högerextrema politiker av Kindberg Batra och Jimmie Åkessons typ. För att inte tala om näthatarna – det är tur att så få läser mina inlägg annars skulle ett sådan här oskyldig kommentar resultera i en störtskur av hatiska utfall.
  Nu finns det naturligtvis också problem. Öberg konstaterade att kurvan har planat ut och förutsåg att antalet intagna kommer att öka igen. Det beror dock inte på att antalet brott beräknas bli fler utan det blir ett resultat av politikernas beslut att förlänga fängelsestraffen. Dessutom har vi de svårutredda "skjutningarna" i fr.a. Malmö och Göteborg.
  Det var den ena sidan av SR/SvT:s nyhetspublicistiska verksamhet. I uppföljningen av intervjun i ett kommande pipeko såg vi den andra sidan. Man tog fasta på det Öberg och Tamm sagt, det som präglade större delen av sändningen: färre brott, färre intagna, inga bevis på att längre straff ger önskad effekt och upprepade det. Trodde ni ja! Istället tog Saarinen och nyhetsredaktionen fasta på det korn som man längtat efter, det där kriminalvårdschefen konstaterat att det kommer att bli fler intagna de närmaste åren (pga av politiska beslut!). Överhuvud taget gav väl intervjuerna inte de svar de hoppats på och därför blev det sedan tyst om dem. Annars brukar man ju flasha lördagsintervjuerna både före och efter att programmet sänts.
  Det intressanta är varför man klipper och vinklar en intervju på detta sätt och varför man nu ägnar så mycket tid ock kraft åt att blåsa upp våldsbrotten och terrorbrotten (men bara vissa, där tonar man ned andra av politiska skäl). Jag skrev om det här i somras med anledning av massakern i Nice:
  "Sveriges Radio går i spin. Ägnar hela morgonens och förmiddagens sändning till spekulationer kring det som hänt. Konstigt nog fick väderleksrapporten sändas. Det är en nyhetsrapportering á la SD och Emma Busch Thor och Kindberg Batra. Blås upp, skräm, skapa en atmosfär som gör det möjligt att genomföra nya undantagslagar och ge grogrund för nya hatbrott och terrordåd, livsluft för SD:s och Emma Busch alla nättroll och verkliga troll.
  /------/
  Vi vet inte – men just därför gäller det att koka soppa och utnyttja läget till mer nyhetsprofit och piska upp stämningen och skrämma folk för att kunna fortsätta krigen."
När det gäller den svenska brottsstatistiken handlar det inte om krig, men väl om att skrämma upp folk och skapa en uppjagad stämning som omöjliggör en sansad diskussion och öppnar för antidemokratiska lagar.
  Det är illa nog! (2016-02-23)

  • Läs mer av Dick Sundevall på samma tema!

    Bilden: Gamla länsfängelset i Nyköping.






    Rävarna.
    USA:s president informerar sig om läget i världen genom att titta på Fox News, visst är det underbart?! Men det är klart, vad ska han tro på? De egna underättelsetjänsterna är ju lika lögnaktiga de. Han är, liksom våra svenska politiker, så insnärjda i lögnfabrikens och sin egen propaganda att de inte längre kan skilja på sant och falskt. Allt blir till enda gegga och det enda riktmärke som Trump har kvar är att lyssna på vad hans miljardärkompisar säger – och våra svenska politiker följer efter och tänker Washingtonskt (och litet Wallenbergskt, förstås). (2016-02-20)

    Bilden: George Washington håller, liksom alla efterföljande presidenter, sin skyddande hand över New York Stock Exchange.






    En bild från morgonpromenaden: Vårluft i slyskogen. (2016-02-18)






    Äntligen sol!
    Äntligen en dag med sol och kyla! Och spårsnö, den första riktigt bra den här vintern. -14 grader på utvägen , - 3 på eftermiddagen. Hade gått utmärkt bra att åka skidor på sjöisarna och hyfsat på skogsbilvägarna. Förvånansvärt mycket rådjursspår, den stammen har verkligen tagit sig efter att ha varit nere för räkning efter den hårda snövintern 2013 och vargparens måltider. Nu ser man inga vargar, men väl några underliga hundspår med en lång steglängd, kanske två jakthundar som av någon anledning sprungit tillsammans. Eller en jakthund som jagat en räv? Såg spåren vid Hersens södra strand men också vid Eremitkojan. Lodjuren går sina rundor och idag såg vi ett misstänkt spår på ett av grunden i den stora sjön. Spårstämplarna syntes bara uppe på berget, spårlöpan fortsatte på isen och där hade den blåst igen. Såg ut att kunna vara ett litet lodjur, och kanske var det också det. Räven finns överallt och beskattar säkert rådjursstammen, men det verkar den klara. Ekorre på de vanliga ställena, men inget enda mårdspår. Litet ovanligt, men mården är lurig. Idag inte ett enda spår, kommer jag tillbaka i morgon kanske två-tre djur har korsat min väg under natten. Minkspår vid grannens båtplats. Grisar förstås, litet här och där – men inte en enda älg. Så ser det ut numera.
      Och över oss korparna med sin spännande läten. En hade dessutom en liten flyguppvisning för oss.(2016-02-08)


    Räven har sprungit längs sjökanten på Hersen.



    Två jakthundar eller en hund och en räv?



    Lodjur?


    ... och här i närbild.






    Bilder från Roslagen: Ett träd över vägen. Rosättra den 4 februari 2017. (2016-02-04)



    Torpet Dröjbacken, Rosättra.






    Bilder från facket.
    Jag arbetar på en ny bok, "Bilder från facket", och då dyker en hel del gamla saker upp. Här bilder från den demonstration med ´"krav på en bevarad daglig postservice i hela landet och konkurrens på lika villkor", som Stockholmsklubbarna inom SEKO Posten genomförde den 23 oktober 1996. En protestlista överlämnades av Ewa Edström till en pojke som representerade Konkurrensverket. Manifestationen avslutades på Mynttorget med apelltal av bl.a. PO Brandeker. Vi var som alltid ute i god tid, proaktiva som det heter, och varnade för det som komma skall; snart kommer beslutan att dra in den dagliga postservicen. Men konkurrensen på lika villkor lyser ännu med sin frånvaro! (2016-02-02)



    Ewa Edström överlämnar ett "gåvobrev" till Konkurrensverkets representant med ett ironiskt "tack för deras långvariga strävan att slå sönder den dagliga postservicen"


    PO Brandeker håller apelltal på Mynttorget.


    PO Fällman, Ewa Edström och Nisse Carlén informerar pressen om manifestationen.


    PO Fällman läser upp ett uttalande.






    Åsättrafladen, 24 februari 2013: Den starka februarisolen skiner över isen på fjärden mellan Åsättra och Edö – och stärker oss i vår tro på den framtid som heter våren.

    Tävlingsbilder.
    Jag deltog med tre bilder i fotoutställningen på Österåkers konsthall i Länsmansgården, Åkersberga, för övrigt ett mycket trevligt ställe. Man visar fin konst, säljer konsthantverk och har en sevärd trädgård. Och ett mumsigt kafé – kort sagt värt ett besök! Nu är fotoutställningen slut och det blev varken pris eller hedersomnämnande för min del men det var roligt att vara med och jag lärde mig en del i denna min första utställning. Angela Kotsell vann juryns förstapris med sin bild av ett nyfött barn.
      Temat för utställningen var "framtid" och man ville ha en lokal anknytning. Jag tog fasta på det senare och valde ut tre av mina bilder som alla är tagna inom Österåkers kommuns gränser. Vad gäller mottot om "framtid" gjorde jag en mycket fri tolkning, vilket framgår av bildtexterna! (2016-01-30)


    Pukeby, april 1984: Ett dödsbo auktioneras bort vid Pukeby en aprildag 1984. De gamlas saker skapar så en framtid i nya hem.


    Roslagskulla, 16 maj 2013: På en av gravstenarna vid Roslagskulla kyrka minns de efterlevande en anhörig genom orden "Han älskade att arbeta". I mina ögon är det ett mycket vackert minne, ett riktmärke i vår tro på framtiden.






    Bilder från morgonpromenaden: Kottlasjöns is låg blank och inne i skogen ruvade flyttblocken (2016-01-29)






    Bilder från Lidingö: Ljuset börjar återvända, idag ännu vinter, men en känsla av vår. (2016-01-28)







    Releasefest igår kväll för syrran Eli Åhman-Owetz nya bok "Hemma hos Bettan" . På Järnvägsrestaurangen, Östra station, förstås! (2017-01-25)











    En ny bok: Vägen till Aleppo. Mitt 2016 i text & bild.

    Förhandstitta och beställ här!






    Nollan.
    Temperaturen håller sig envist kvar kring nollan. Idag dock strax under på morgonen. Mycket av snön borta, men den ligger kvar på skogsbilvägarna vid Eremitkojan. Och isarna fortfarande starka, några skridskoåkare åkte på den stora sjön. Ingen vidare spårsnö i skaren, men ett gammalt uttöat lodjursspår stod kvar vid grannens bod och utterns spår syntes ännu på ån mellan sjöarna. På vägen ut fick vi en rapport om nya inbrott i några hus längs vägen men vi hade klarat oss den här gången. Det var allt för idag. Men inte riktigt: På kvällens såg vi "Leif" på Stadsteatern, en gripande berättelse om och med Leif Andre, i regi av Ole Anders Tandberg och med Susanne Risbergs underbara gitarrspel, som även ett otränat öra som mitt förstod att uppskatta! (2017-01-22)


    Ettt uttöat lodjursspår.


    Uttern har gått på isen.






    Bilder från Nyköping: Christer Pettersson
    Vi gör ett endagsbesök i Nyköping, där man i år firar (!) att det är 700 år sedan gästabudet på Nyköpings slott. En blodig fest, en fortsättning på Håtunalekens kamp om makt och rikedomar i Norden som följaktligen avslutades med ett brodermord. Så kan det gå. En programpunkt i årets firande är en fotoutställning i NK-villan där jag har fått med en bild. Efter att ha sett utställningen gick vi en tur genom staden upp mot Perioden och Fåfängan; det heter så. På vägen passerar vi Birgit Cullbergs barndomshem, ett vackert hus, hennes far var bankman, och litet längre upp på gatan det gamla Länsfängelset, nu inrett till lägenheter. Ovanför det, i skogskanten, ligger ett vackert magasin som numera används som något slags kulturhus, tyvärr helt nerklottrat. Ovanför entrén har någon målat ett porträtt av Christer Pettersson, misstänkt för ett av sena tiders kungamord. Kanske även det ett inslag i 700-årsfirandet?! (2016-01-21)


    Birgit Cullbergs barndomshem.


    Det gamla länsgängelset.


    Magasinet.


    En avslutande fika på ärevördiga Café Princess






    Arbeta, eller inte arbeta -- är det frågan?
    Sveriges Television sände den 15 januari ett nytt program, "Idévärlden", där man i första avsnittet bjudit in sociologen mm Roland Paulsen för att diskutera hans syn på arbetet. Eva Uddén Sonnegård, pålitlig högerekonom, tidigare statssekreterare åt Anders Borg, och Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, mm, var inbjudna som opponenter.
      Roland Paulsen hävdar, med rätta, att vi egentligen inte skulle behöva arbeta så mycket som vi gör. Vi skulle bland annat kunna skala bort en hel del ur olika aspekter onödiga arbeten. Jag tror däremot att det var programledarens vinkling att RP skulle vara emot arbete överhuvud taget. Paulsen betonade dels att man i den politiska debatten talar om hur dyrt allting är, med de sjuka, med flyktingarna, med de fattiga, osv. Problemet är istället de rika, menade han. Den enorma skillnad där den rikaste procenten förfogar över 40 procent av förmögenheterna. Vi måste demokratisera ekonomin, sammanfattade han. Dels betonade han det märkliga att de mest nödvändiga arbetena inom exempelvis vård och omsorg – är de sämst betalda. Vi som sitter här och bara pratar, tjänar minst dubbelt så mycket som en som arbetar inom vården, påpekade han.
      Sen var han ute och svävade ibland, till exempel när programledaren inledningsvis refererade till sin egen erfarenhet när han som ung arbetade som manuellsorterare i Posten. Han menade att förutom lönen och tillfredsställelsen när man utfört en viss mängd arbete så var kanske i första hand den sociala gemenskapen det viktiga, trots arbetets enformighet. På det svarade Paulsson att forskningen har visat på hur man även i t.ex. Förintelsens koncentrationsläger känt denna gemenskap, osv. Det var ju också en jämförelse.
      Jag tror att vi här har ett problem. Det finns fortfarande många enformiga arbeten som måste utföras, postsortering är ett sådant. Därför måste man, vilket vi hela tiden kämpat för på sorteringsterminalerna, få till en arbetsvariation mellan de olika jobb som trots allt finns. Typiskt nog försöker arbetsgivaren hela tiden att snäva in variationen, som nu när de nya och Jimmie Åkessonhala cheferna i Posten har beslutat att lägga ut videokodningen på entreprenad. Ett i sig inte särskilt upphetsande arbete, men en viktig del i arbetsvariationen på en sorteringsterminal. Och de "tråkiga" jobben måste i dessa fall utföras och ska värderas utifrån det; man ska inte behöva tigga bara för att man har ett sådant jobb och man ska sannerligen inte behöva skämmas för dem! Det är ett viktigare arbeta att vara postsorterare, eller städare, eller vårdare, etc, än att vara Handelshögskoleekonom, även om det kan behövas några sådana också. Förutom mitt exempel med videokodningen finns det idag många andra exempel på hur arbetsköparna/kapitalägarna i den backlash som råder fördärvar jobben och därigenom också arbetsglädjen.
      Ett andra problem, och det som det här programmet kanske i första hand skulle diskutera, är ju frågan hur mycket och hur länge vi måste arbeta. Moderatkvinnan slog naturligtvis fast att "vi måste arbeta mer". Det är ju också det vi tutas i vareviga dag: det finns inte utrymme för en arbetstidsförkortning och pensionsåldern måste höjas. Det här statiska resonemanget bygger på axiomet att vi inte ska ifrågasätta hur resurserna i våra samhällen fördelas. Det är inte bara OK utan rentav BRA att den lilla procenten i toppen tar för sig alltmer. Det är ju så, vilket också framhölls i programmet, att produktiviteten har ökat enormt och kommer att fortsätta öka, om än inte i lika snabb takt (fast det kan vi inte så noga veta). Produktivitetsökningen har också kommit vanliga människor till del, vi arbetare som lever idag har det trots allt bättre än våra far- och morföräldrar och generationerna före dem. I alla fall i vår del av världen. Men, vilket inte minst RP betonade, det är drygt 40 år sedan vid fick en kortare veckoarbetstid (1973) och längre semester (1978) i Sverige. Utvecklingen går snarare åt andra hållet, bland annat genom att de tidigare förmånligare arbetstids-, semester- och pensionsbestämmelserna i de statliga avtalen har försämrats i takt med bolagiseringar och privatiseringar. Den höjda produktiviteten har (kanske) till en del tagits i anspråk för en utbyggd vård och omsorg, men det är inte så alldeles säkert. Framför allt har, dels, de rika lagt beslag på en allt större andel av resurserna för egen lyxkonsumtion; det är bara att göra en resa i villakvarteren på Lidingö och i Danderyd och några andra reservat. Palatsen som nu byggs påminner om de som står kvar sedan tiden före folkhemsbygget. Säkert inreds det också återigen en och annan pigkammare i de nya villorna. Dels går en stor del till att försörja en massa (välbetalda) och i verklig mening onödiga jobb. Mäklarbranschen är ett tydligt exempel, finanssektorn ett annat. Liksom hela den svärm av informatörer, konsulter, tankesmeder och annat löst folk som har till uppgift att säkra Wallenbergarnas och de andra kapitalägarnas makt och rikedomar. Vad jag vet finns det inga siffror framtagna på hur mycket som de här grupperna av onödigt arbete kostar, hur stor del av produktivetsutvecklingen och den samhälleliga förmögenheten de har lagt beslag på. Det är den här typen av (onödigt) arbete som ska bort, inte arbetet i sig. Det kommer vi inte undan men vi ska kunna göra det med glädje, det arbete som, skrev Maksim Gorkij, "är det mest lustfyllda näst efter en kvinnas famntag."
      Jag illustrerar, avslutningsvis, den här texten med ett foto från Roslagskulla kyrkogård i Roslagen, där de efterlevande minns en Tore Nyberg med orden:

    "Han älskade att arbeta"

    (2016-01-18)

  • Programmet finns att se på SvT Play
  • En intressant diskussion efter Anders Nilssons inlägg på Facebook






    Bilder från Åkersberga: Män och kvinnor i Tråsättra.
    Några av de fantastiska 4.500 år gamla lerfigurerna som hittats vid utgrävningen i Tråsättra ställs ut på biblioteket i Åkersberga (2016-01-15)







    Bilder från Åkersberga: Flaggan. (2016-01-15)






    Fotoutställning på Länsmansgården i Österåker. Öppnar lördag 14 januari kl. 12.00 - 16.00. Invigning och prosutdelning söndag 15 januari kl. 13.00. Därefter öppet lördagsöndag 12.00 - 16.00 t.o.m. den 29 januari. Jag har några bilder med på utställningen. Jag kommer att vara där 14:e och 15:e januari. Välkomna! Länk till utställningens Facebook-sida.





    Äldre inlägg