Arbeta, eller inte arbeta -- är det frågan?
Sveriges Television sände den 15 januari ett nytt program, "Idévärlden", där man i första avsnittet bjudit in sociologen mm Roland Paulsen för att diskutera hans syn på arbetet. Eva Uddén Sonnegård, pålitlig högerekonom, tidigare statssekreterare åt Anders Borg, och Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, mm, var inbjudna som opponenter.
Roland Paulsen hävdar, med rätta, att vi egentligen inte skulle behöva arbeta så mycket som vi gör. Vi skulle bland annat kunna skala bort en hel del ur olika aspekter onödiga arbeten. Jag tror däremot att det var programledarens vinkling att RP skulle vara emot arbete överhuvud taget. Paulsen betonade dels att man i den politiska debatten talar om hur dyrt allting är, med de sjuka, med flyktingarna, med de fattiga, osv. Problemet är istället de rika, menade han. Den enorma skillnad där den rikaste procenten förfogar över 40 procent av förmögenheterna. Vi måste demokratisera ekonomin, sammanfattade han. Dels betonade han det märkliga att de mest nödvändiga arbetena inom exempelvis vård och omsorg – är de sämst betalda. Vi som sitter här och bara pratar, tjänar minst dubbelt så mycket som en som arbetar inom vården, påpekade han.
Sen var han ute och svävade ibland, till exempel när programledaren inledningsvis refererade till sin egen erfarenhet när han som ung arbetade som manuellsorterare i Posten. Han menade att förutom lönen och tillfredsställelsen när man utfört en viss mängd arbete så var kanske i första hand den sociala gemenskapen det viktiga, trots arbetets enformighet. På det svarade Paulsson att forskningen har visat på hur man även i t.ex. Förintelsens koncentrationsläger känt denna gemenskap, osv. Det var ju också en jämförelse.
Jag tror att vi här har ett problem. Det finns fortfarande många enformiga arbeten som måste utföras, postsortering är ett sådant. Därför måste man, vilket vi hela tiden kämpat för på sorteringsterminalerna, få till en arbetsvariation mellan de olika jobb som trots allt finns. Typiskt nog försöker arbetsgivaren hela tiden att snäva in variationen, som nu när de nya och Jimmie Åkessonhala cheferna i Posten har beslutat att lägga ut videokodningen på entreprenad. Ett i sig inte särskilt upphetsande arbete, men en viktig del i arbetsvariationen på en sorteringsterminal. Och de "tråkiga" jobben måste i dessa fall utföras och ska värderas utifrån det; man ska inte behöva tigga bara för att man har ett sådant jobb och man ska sannerligen inte behöva skämmas för dem! Det är ett viktigare arbeta att vara postsorterare, eller städare, eller vårdare, etc, än att vara Handelshögskoleekonom, även om det kan behövas några sådana också. Förutom mitt exempel med videokodningen finns det idag många andra exempel på hur arbetsköparna/kapitalägarna i den backlash som råder fördärvar jobben och därigenom också arbetsglädjen.
Ett andra problem, och det som det här programmet kanske i första hand skulle diskutera, är ju frågan hur mycket och hur länge vi måste arbeta. Moderatkvinnan slog naturligtvis fast att "vi måste arbeta mer". Det är ju också det vi tutas i vareviga dag: det finns inte utrymme för en arbetstidsförkortning och pensionsåldern måste höjas. Det här statiska resonemanget bygger på axiomet att vi inte ska ifrågasätta hur resurserna i våra samhällen fördelas. Det är inte bara OK utan rentav BRA att den lilla procenten i toppen tar för sig alltmer. Det är ju så, vilket också framhölls i programmet, att produktiviteten har ökat enormt och kommer att fortsätta öka, om än inte i lika snabb takt (fast det kan vi inte så noga veta). Produktivitetsökningen har också kommit vanliga människor till del, vi arbetare som lever idag har det trots allt bättre än våra far- och morföräldrar och generationerna före dem. I alla fall i vår del av världen. Men, vilket inte minst RP betonade, det är drygt 40 år sedan vid fick en kortare veckoarbetstid (1973) och längre semester (1978) i Sverige. Utvecklingen går snarare åt andra hållet, bland annat genom att de tidigare förmånligare arbetstids-, semester- och pensionsbestämmelserna i de statliga avtalen har försämrats i takt med bolagiseringar och privatiseringar. Den höjda produktiviteten har (kanske) till en del tagits i anspråk för en utbyggd vård och omsorg, men det är inte så alldeles säkert. Framför allt har, dels, de rika lagt beslag på en allt större andel av resurserna för egen lyxkonsumtion; det är bara att göra en resa i villakvarteren på Lidingö och i Danderyd och några andra reservat. Palatsen som nu byggs påminner om de som står kvar sedan tiden före folkhemsbygget. Säkert inreds det också återigen en och annan pigkammare i de nya villorna. Dels går en stor del till att försörja en massa (välbetalda) och i verklig mening onödiga jobb. Mäklarbranschen är ett tydligt exempel, finanssektorn ett annat. Liksom hela den svärm av informatörer, konsulter, tankesmeder och annat löst folk som har till uppgift att säkra Wallenbergarnas och de andra kapitalägarnas makt och rikedomar. Vad jag vet finns det inga siffror framtagna på hur mycket som de här grupperna av onödigt arbete kostar, hur stor del av produktivetsutvecklingen och den samhälleliga förmögenheten de har lagt beslag på. Det är den här typen av (onödigt) arbete som ska bort, inte arbetet i sig. Det kommer vi inte undan men vi ska kunna göra det med glädje, det arbete som, skrev Maksim Gorkij, "är det mest lustfyllda näst efter en kvinnas famntag."
Jag illustrerar, avslutningsvis, den här texten med ett foto från Roslagskulla kyrkogård i Roslagen, där de efterlevande minns en Tore Nyberg med orden:
"Han älskade att arbeta"
(2016-01-18)
Programmet finns att se på SvT Play
En intressant diskussion efter Anders Nilssons inlägg på Facebook
Bilder från Åkersberga: Män och kvinnor i Tråsättra.
Några av de fantastiska 4.500 år gamla lerfigurerna som hittats vid utgrävningen i Tråsättra ställs ut på biblioteket i Åkersberga (2016-01-15)
Bilder från Åkersberga: Flaggan. (2016-01-15)
Fotoutställning på Länsmansgården i Österåker. Öppnar lördag 14 januari kl. 12.00 - 16.00. Invigning och prosutdelning söndag 15 januari kl. 13.00. Därefter öppet lördagsöndag 12.00 - 16.00 t.o.m. den 29 januari. Jag har några bilder med på utställningen. Jag kommer att vara där 14:e och 15:e januari. Välkomna!
Länk till utställningens Facebook-sida.
Äldre inlägg
