Några ord om pensioner.
Det var ju redan från början känt att det "nya", det nu gällande pensionssystemet skulle 1. ge lägre pensioner och 2. innebära ökade profiter för finanskapitalet. Därför röstade till exempel den interna medlemsopinionen inom socialdemokraterna emot förslaget när det presenterades i ett internt rådslag och flera debattörer skrev om det och varnade för de effekter det med stor sannolikhet skulle ge. Bland andra undertecknad; jag skrev om det i Facktuellt och räknade på det och kom fram till det vi nu ser. Sedan tillkom dessutom de bisarra jobbskatteavdragen, där man, för att hålla nere löneökningarna, sänkte skatten för dem som är i arbete men inte för pensionärer, sjuka och arbetslösa; så vidgades klyftan mellan lön och pension ännu mer. Nu snackas det en del, från vänster ut till yttersta högern, om pensionärerna och att vi ska förbättra för dem, på något sätt. Men vad händer? Jo, man duttar litet och låtsas att man ska minska klyftan mellan lön och pension och sänkte skatten med en eller ett par hundralappar vid årsskiftet – samtidigt som man införde ett nytt jobbskatteavdrag och höjer brytpunkten för statlig skatt och tar bort värnskatten och därmed sänker skatten, inte med hundralappar utan tusenlappar för dem med medel- och höga inkomster!
Dessutom har nu den s.k. pensionsgruppen, som har tagit fram nuvarande system, kommit med ett skarpt förslag. I gruppen ingår sexklövern, s-mp-c-fp-kd-m. Trodde ni kanske att man kommit fram till hur man ska göra om systemet så att pensionerna höjs? Tji fick ni! Istället har man enats om att vi ska arbeta längre, det är det hittills enda konkreta som dessa människor, som själva kan gå i pension med helt andra villkor, lyckats besluta om. Där är det inget partikäbbel utan där är man överens, från Bush Thor till Löfven.
Enligt förslaget som presenterades häromdagen ska redan nästa år (2020) den lägsta ålder som man får ta ut den allmänna pensionen höjas från 61 till 62 år. Samtidigt blir det tillåtet att stanna kvar på sitt jobb ett år längre, från 67 till 68 år. 2023 höjs så den lägsta åldern till 63 år och 2026 till 64 år. 2023 blir det också tillåtet att stanna kvar till 69 år. Garantipensionen för dem med de lägsta inkomsterna får man idag först från 65 år. Den åldersgränsen höjs i två steg till 67 år 2026.
Med de låga pensioner som nu betalas ut ser en del en möjlighet i att kunna jobba kvar ytterligare några år – särskilt som jobbskatteavdragen gör att man betalar betalar väldigt låg skatt efter fyllda 65 år.
Med den här reformen grundar man naturligtvis för att inte höja pensionerna, istället ska man arbeta längre, vare sig man orkar eller inte. Man motiverar med den ökade livslängden – vi ska inte tro att vi kan få njuta några extraår som pensionärer! Det blir också cyniskt eftersom vi visserligen lever längre tack vare att många svåra sjukdomar idag, trots bristerna i sjukvården, kan botas och man därför får några år till – samtidigt som många trots detta fortfarande är slitna och både orkar och kan mest de första pensionsåren. Dessutom kan man fråga sig varför vi som är äldre ska tvingas kvar längre samtidigt som många unga behöver komma ut på jobb.
Till sist så är förstås det tyngsta argumentet, från s och högerut, att det kostar för mycket. Ja, vi är alltid för dyra. Men nu är det så att produktiviteten i samhället ökar, hela tiden, frågan är bara vad de ökade resurserna ska läggas. På mina rika grannar här på Lidingö så att de kan bygga på en våning till på sina strandnära palats, plus en kåk i Frankrike och en i fjällen och tre fyra bilar och en stor båt och varför inte ett gods i Sörmland? – eller några extra pensionsår för oss andra!
Det är bara att välja, hittills har vi valt rikisarnas alternativ, senast i höstens riksdagsval – är det inte dags att ändra på den saken?!
PS. Riksdagsmännen, de som vi har valt och som beslutar om pensionerna, har, förutom den allmänna pensionen, som är högre än för de flesta av oss andra eftersom de har en lön på sådär 70.000 kronor/månad, också, också det precis som vi andra, en tjänstepension. Det är bara det att den är avsevärt mycket högre. När vi får nöja oss med ett par tusenlappar i den livsvariga tjänstepensionen (förutsatt att vi har arbetet länge och heltid) kan riksdagsmännen tjäna in ca 1.000 kr/månad i tjänstepension för varje år de sitter i riksdagen (SvD 21/11 2016), en mandat period ger alltså 4.000 kronor/månad, två perioder 8.000, osv, dock högst 30.000 kronor/månad. Ovanpå den allmänna pensionen, alltså! (2019-02-04).
Länk till mitt "Pensionsskolan". Inte uppdaterat på några år men där finns ett renonemang kring det nuvarande pensionssystemet, jämfört med det gamla.
Äldre inlägg